Visst kan vi?!

Vad är det vi kan? Göra 2016 till ett riktigt bra år för oss själva och varandra! Det tassar vi på, eller hur?

Gott Nytt År!

Önskas er alla av Gustav, Puff och deras människor

Vi kommer börja det nya året med att ladda upp alla batterier för fullt, och eftersom en del batterier börjar bli gamla och slitna tar det litet tid. Vi är tillbaka måndag 11 januari!

Eller hur?

Varje kväll tar jag igen mig en stund just här

Det är väl inte så konstigt, eller hur,

att denna platsen är mig så kär

Högt och varmt är väl bästa platsen för en lur?

Kvällsproblem

Ni kan inte tro vad besvärligt jag börjat få det med mina

Stäng datorn och KOM nu, matte!!! Det är läggdags!

människor på kvällarna. De vill inte gå och lägga sig i tid! Speciellt matte är svår att disciplinera. Jag kan lova att jag jamar ifrån på skarpen! Det här började för flera veckor sedan, redan när husse var uppe i norra landet. Först blev jag -naturligtvis- missförstådd. Fick upprepade förfrågningar om jag ville gå ut?! Vem vill tassa ut i kyla och regn? Man kan undra? 

Till slut har dock polletten börjat ramla ner. Numera vet både matte och husse vad som gäller när jag börjar jama vid tio-tiden. Det är en lämplig tid för att krypa till sängs anser jag. Annars orkar man ju inte kliva upp i anständig tid! Men, jag har alltså stora svårigheter med att få människorna att inse rimligheten i mina krav? Fast jag måste väl vara ärlig och medge att husse faktiskt håller med mig ibland, och skrattar när jag tjatar på matte. Det brukar inträffa när jag redan fått husse i säng. Och eftersom det gått att uppfostra den ena, ska jag nog lyckas med den andra också. För envis och tålmodig är jag!

Jul? Tja.

Nu börjar julen likna något, tycker jag. Om man med jul menar att man ska vara tillsammans, alltså? Själva julafton var hur trist som helst i det avseendet, om ni frågar Puff och mig. Redan mitt på dagen försvann både matte och husse, och sen var de borta ända till mitt i natten! Lyckligtvis fick vi litet god nattmat då, men ändå. Nä, julafton går bort. 

Dagen därpå var det som om vi skulle kompenseras, för då bara drällde det in gäster här? Jag blev faktiskt tvungen att begära att få avvika efter ett tag, för bland gästerna fanns en ny minis. Min vanliga minis var också med, och honom gillar jag skarpt, men den här nya verkar vara en högst opålitlig typ? När han så småningom försvann kom jag in igen, och passade på att mingla runt bland kvarvarande gäster. Kände dem alla, och visste vilka som besatte en särskilt god förmåga att klia mig bakom öronen. Där uppehöll jag mig litet extra, förstås.

Den tredje juldagen försvann mina människor igen, men bara på eftermiddagen, så det gjorde inte så mycket. Ska jag vara ärlig, märkte jag inte så mycket av det. Just på eftermiddagarna intar jag numera min siesta rätt många timmar. Den var precis slut när de kom tillbaka. Men naturligtvis anser jag ändå att matte och husse ska finnas hemma i mitt hus, alltid! Som princip.

Men sen har det faktiskt blivit bättre och bättre! Igår var alla hemma, och idag med. Den längsta utflykten husse gjort har varit till vedboden. Ungefär så långt som jag själv också kunnat tänka mig att dra. För vädret, det kan vi jama tyst om. Då kanske det också bättrar sig?

Nu är det jul igen!

Vi ses igen på måndag!

Är det vinter, eller?

Nu är det snart jul och ska väl vara vitt och kallt

Inte för att jag klagar, men konstigt är det allt?

Litet sol och mycket regn och fuktigt så det förslår

Mina tassar de blir blöta för det klafsar där jag går

 Så när jag kommit in gör jag på golvet många våta spår

Därför nu jag undrar vad ni tror, är det vinter eller vår?

Man kan börja i det lilla formatet

Det verkar aldrig ta slut, innesittarvädret? Men kallt är det inte. Olika insekter verkar tro att det är vår igen? Jag har haft en sån där fuling på mig, ni vet, f-ordet? Inte för att jag bryr mig, men mina människor gjorde inga glada miner. Den kremerades direkt på kammen, så den ställer garanterat inte till någon skada mer.

Det är nog det mest dramatiska som inträffat den här helgen. Jo, en sak till har hänt. Det har ställts in ett träd i vardagsrummet! Jag var ytterst tveksam först till detta tilltag. Efter att ha nosat igenom det ordentligt utan att upptäcka något graverande, släppte jag i alla fall in det. När jag tänker efter, är idén inte så dum. Vi tar in skogen, nu när vädret så eländigt. Då kan man ju vara ute inne! Men då vill jag beställa några tallar också, och gärna några grästuvor. Plus en rejäl sandhög. 

Men ett träd är alltid en början!

Puffen jamar till

Hej, det är jag igen, Puffen! Jag är en riktig jamare påstår mina människor. Det är väl en komplimang, antar jag? Även om det inte alltid låter så på deras tonfall? Jag är nämligen väldigt envis, och ger mig inte förrän jag har framfört mitt ärende i detalj. Och ni vet väl alla hur trögt det kan vara att bli förstådd!? 

Dessutom är det ju en sak att berätta vad man vill, till slut brukar ändå det mesta av budskapet gå hem. En annan är nästa steg i processen, och det kan bli knepigare, om det vill sig illa. Man ska förstås bli åtlydd också! Begäran om litet kli bakom nacken och allmänt gosande brukar inte ställa några bekymmer. Värre är det när jag beställer mat. Mycket värre! Nonchalansen är för det mesta skrämmande. Givetvis brukar jag inte ge mig för det! Aldrig! Är man inte nöjd ska man givetvis inte tiga. 

Sen brukar jag alltid berätta för människorna när jag ska besöka lådan. Och när jag är klar där. Men jag har just aldrig hört några särskilda reaktioner på mina tillkännagivanden? Däremot brukar de tycka det är roligt att jag skriker av glädje när de kommer hem. Det är i alla fall hur de uppfattar det. Egentligen är det mest anklagelser för att de varit borta så länge. Men det kan jag bjuda på, för det brukar alltid sluta med en ordentlig kelstund. Om det varit glädjetjut eller arga jam kan liksom kvitta då!

Har ni också mycket att jama om?

Gustav och jag och våra människor önskar er alla en mysig fjärde advent!

Så var det dags igen

Att bli inspärrad så här på sin arbetsplats är höjden av förnedring!

USCH!

Ni har alla varit med om det. Man blir infångad och mot sin uttryckliga vilja inföst i transportburen. Efter en stunds åktur förs man in i ett rum som stinker lika eländigt varenda gång. Man ombeds komma ut ur buren, vilket man naturligtvis nekar. Varvid buren tippas på sidan och man hälls ut! Den ena förnedringen avlöser den andra! 

Jag har alltså varit hos vettisen idag. Fått spruta. Helt okej, den kändes knappt. Fått visa mina tänder. "Sällan man ser så fina tänder på en så gammal katt", sa hon. Hmm, gammal? Jag lät det passera. Blev litet klämd och lyssnad på. Egentligen inte så farligt. Det är bara det, att lokalen framkallar de allra hemskaste associationer? Därför skyndade jag mig in i buren så fort jag förstod att hon var klar med mig.     

HEMMA igen!!!

När jag kom hem markerade jag noga min bur runt om. Det hade inte varit så roligt att tvingas in i den, men sen förstod jag ju att den var min enda trygghet. Och jag fick komma hem igen i den! Tack, tack!

Efter den pärsen har jag tagit igen mig och haft den skönt inne hela eftermiddagen!

Komsi, komsi...

Den där okända katten har tagit sig in här igen! Men jag ligger här och lurpassar. Nu ska jag allt ta den!

Hjälp!

Är man säker här, tro???

Men kom ner då...jag är inte ALLS farlig!

Även den bäste...

Även den mest plikttrogne förste kundmottagare och tassistent kan somna på sin post!

Och det gjorde jag

Jag har haft en ganska bra helg. Visserligen mest inomhus, men just nu är det vad jag känner för. Fast i lördags följde jag med matte in i växthuset. Var riktigt ivrig att få komma in där. Men, vilken besvikelse! Där var inte alls lika skönt som jag mindes det? Efter en snabb kontroll av vissa ställen skyndade jag mig ut igen.

Igår hade det egentligen varit läge för att vara ute, men efter att ha blivit rejält blöt i pälsen efter en morgonpromenad, kröp jag ner i mattes säng. Där låg jag sedan, hela dagen. Spelade ingen roll att jag fick höra om solsken. Litet fånigt kanske, för när jag till slut bestämde mig för att tassa ut, ja, vad tror ni? Det regnade igen!  Men då hade jag fattat ett beslut, så jag trotsade vädrets makter och tog en rejäl kontrollrunda i mörkret. Och jag hade tur, efter ett tag tog regnet slut. Det var riktigt intressant att vara ute upptäckte jag, och stannade kvar så länge att det började ropas efter mig? Lugn, lugn, katten kommer när katten vill, tänkte jag. Och det gjorde jag.

 

Så kom Lucia...

Önskar er en ljus och vacker Lucia-helg! Jama fint för människorna på söndag!

Och priset går till...

Precis som det ska vara

Min husse har kommit hem igen! Jag har saknat honom mycket. När matte var borta tidigare i höst var jag också

Där borta är sängen, husse!

bekymrad. Båda två ska finnas hemma. Särskilt på nätterna!

Det är faktiskt så att jag får litet svårt att sova då när någon saknas. Matte har inte precis varit översvallande förstående över mina klagosånger klockan väldigt tidigt på morgnarna? Men vad ska jag göra, måste ju få visa mina känslor!?

Nu ser jag i alla fall fram emot en natt med ordningen återställd. Matte, husse och jag. Vi tre. Precis som det ska vara!

Med klös

Inne i mitt hus står något som ska föreställa klösträd? Fast jag har aldrig använt det. Varken det, eller något av de andra substituten som har stått där. Mitt bästa klösträd står på vedbacken. Som ni ser har jag varit där rätt mycket! Och kolla vad jag har klöst till genom åren. Ett hjärta! Visst är det fint?

Blåst

Oj, vilken slö helg jag har haft! Det har blåst och blåst, så jag har inte haft minsta lust att vara ute. För att inte helt förfalla till lättja, har jag i alla fall gjort ett par inspektioner i monsterskåpet. Passade på när några av kastrullerna låg i diskmaskinen. Tomrummet efter dem på hyllan underlättade ordentligt jobbet med att ta mig in i det allra mörkaste och mest intressanta hörnet. Hittade inget av värde där inne, inte denna gången heller.

Men idag, kan ni tro, att det varit riktigt kalasväder! Det var alldeles ljust ute. Solsken! Så nu har jag gjort oanmälda inspektioner av restaurang Pipiga Pilfinken flera gånger. Gästerna är fler än någonsin, men alla saknar fortfarande social kompetens. De ger sig iväg i samlad flock så fort jag närmar mig för litet samvaro?

Nu hoppas jag på fortsatt arbetsvänligt väder några dagar, så jag hinner kontrollera det viktigaste.



 

För tänk om...!

Jag vet inte hur många som känner till vad som kan hända på söndag morgon, om man har tur? Det vet jag! Om man ställer blankborstade skor vid ytterdörren på kvällen den 5:e december, och har varit snäll under året, kan tomten Nikolaus komma förbi morgonen efter och lägga något gott i skorna! 

Eftersom jag inte använder skor, måste jag få låna några. Och de ska förstås redan vara putsade, för det har jag ingen lust med. Men snäll, det har jag varit! 

Matte har berättat att det brukade ligga en godispåse i skorna när hon var barn. Säkert sånt där människogodis, som jag inte gillar? En påse med färsk vitfisk, det är vad jag hoppas på! Ska bli spännande att tassa till ytterdörren på söndag morgon!

Önskar er en härlig helg!

Riktigt otäckt

Jag har fått höra högst oroande nyheter från en by inte så långt från där jag bor. Sedan i somras har många katter där blivit beskjutna med luftgevär! Den som berättat det här för oss är katten Simba och hans matte. Det var en bild på Simba också, han var lik mig, med samma vackra färg på pälsen. Simba har blivit skjuten på två gånger! Han har fått otäcka sår, men klarat sig. Och lyckligtvis har någon katt ännu inte blivit dödad av otäckingen.

Får EJ användas mot katter!

Om någon började skjuta katter här i närheten skulle jag stanna inomhus, det är säkert. Jag, som alltid litat fullt ut på människor, skulle ju inte akta mig. I min värld har människorna alltid varit snälla. Jag hoppas jag får stanna kvar i den världen så länge jag lever.

Nu vill jag ha...

Med min tunga jag jamar till matte som så,

massor med kel är vad jag nu hoppas få!

Men kom igen, vad är det du väntar på?

Jag är väl inte så svår att nå?

Du vet du måste passa på när jag jamar i,

nu har jag en stund helt ledig och fri!

Jag visar så tydligt vad det ska bli

att nu vill jag ha både klappar och kli!

Så var det dags igen

Jahajam, då får jag ta över i någon vecka.

Nu har husse övergivit mig igen. "Hej då Gustav" sade han, medan han klappade mig på huvudet. "Nu hjälper du väl matte att ha hand om huset?" Han menade förstås 'ta tass om', men jag kommenterade inte faktafelet. Såklart jag ställer upp! Egentligen blir det ingen större skillnad för min del. Jag tar ju alltid huvudansvaret här! 

Människorna kan tro att huset vi bor i är deras egendom. Och okej, de får gärna betala räkningar och sånt jag inte bryr mig ett dugg om. Men reglerna för att vistas här inne, de vill jag påstå till största delen är satta av mig. Och litet av Puff, det måste jag väl erkänna.

Så nu, när husse farit till norra landet igen, kör jag väl mest på som vanligt. Men litet extra tass om matte, det kommer jag nog ta.