Katten Gustav

Förvirrat

2012-02-14T16:33:00.000+01:00

Det händer litet saker här. En bra sådan, är att matte är inne på slutspurten av det där jobbet, som tagit så mycket av hennes tid. Sedan är det några dumma saker också. Ja, åtminstone en dum sak. För att jag plötsligt blev tvungen att spy över husses papper på skrivbordet var förstås en olyckshändelse. Bara aningen oturligt att det råkade hamna på några papper, som husse menade var viktiga. Jag hade väl ingen tid att välja papper så där i en hast? Nä, det är inte så mycket att jama om, egentligen.

Nä, det riktigt dumma är att Piff fått något som heter kissinfektion, eller nåt sånt. Hon kissar överallt! Puff och jag tycker det är jobbigt att nosa runt här och kontrollera att det är Piffs kiss, och ingen inkräktares. Det började igår med att hon kissade på väggarna och på matte. Och gick på lådan sjuttifemton gånger. Mitt i natten började hon jama olyckligt, och klockan tre klev matte upp och ringde djursjukhuset. Eftersom Piff satt ner som vanligt och kissade, och inte verkade krysta, trodde de att det gick att avvakta till morgonen.

Jag tyckte förstås att det var trevligt att alla var uppe vid den tidpunkten, och bespetsade mig på litet tidig frukost. Tji fick jag. I stället blev jag och husse instängda i ena delen av huset. Matte tyckte att han kunde få sova. Det höll jag inte med om. Med jämna mellanrum yrkade jag på uppstigning och dörröppnande. Det var ju liksom litet svårt att koppla av och sova när jag hörde Piff låta på andra sidan huset.

Nu ska Piff äta piller, och så har vi fått ny mat allihopa. Jag är inte så säker än på om det är något bra byte? Puffs magmat gillade jag skarpt, men den här? Njaaam.
Så är läget hos mig, Gustav. Litet förvirrat.

Något av det viktigaste

2012-02-10T17:00:00.000+01:00

Jag tror, att jag inte närmare behöver förklara, vad jag menar med det här? Vi är ju alla smärtsamt medvetna om att somliga människor inte har förstått vilket förtroende och ansvar de har som våra familjemedlemmar. Så det här vill jag verkligen peka med hela tassen på, och undervisa varenda tvåbent jag möter om. Det är något av det viktigaste i hela min bok.

Med detta önskar jag er allihopa en riktigt bra helg!

Bildbevis

2012-02-08T13:15:00.000+01:00

Matte är i vedboden, och jag passar på att göra ett provrace i min spaningstall...eller...spaningsstubbe...äsch, nånting där mitt emellan, tror jag.


Och kolla! Den duger fortfarande som spaningscentral!

Hej på er! Fyjam, vad eländigt kallt det har varit. Men jag har ändå börjat vara ute litet mer, det är ju så urtrist att bara ligga inne. Och så blir det lätt aningen spända förhållanden i mitt hus. Jag menar med de inneboende andra katterna. De har så låg toleranströskel när jag vill skoja litet. Nä, det är skönt att få komma ut ibland, och slippa ta hänsyn till någon.

En bra sak är att husse återvänt från norra landet. Så igår kväll fick jag åter tillfälle till att sjunka ner med klorna i hans härligt trampvänliga mage. Ibland säger han "aj", men det är säkert bara någon slags skämt? Jag känner ju själv hur skönt det är!

Hej hopp!

2012-02-03T17:00:00.000+01:00

Tycker du det är kallt och trist?

Nog håller jag med dig, helt visst!

Därför hissar jag min svans

och gör en liten dans

Låtsas att allt är toppen

känner det i hela kroppen

Sedan äter jag nåt gott

tänker på allt bra jag fått

Så vänder jag svart till vitt

och känner glädje för livet mitt

Önskar er allihopa en mycket bra februarihelg!

Liten rapport från mig

2012-02-01T16:25:00.002+01:00

Hej på er, nu tassar jag in här en stund. Vill bara rapportera att jag har allt under kontroll. Ja, utom matte förstås. Där har jag fortfarande betydande svårigheter. Men hon säger, att att hon ser slutet i fjärran på det där jobbet, som helt fräckt har ockuperat den tid jag avsatt för min blogg. Eftersom jag är en lugn och fördragsam kisse ger jag mig tåls.

Vi, som kan vara ute, har det väl alla kallt om tassarna nu? Det är inte så man rusar ut på morgnarna, precis. Ibland, när jag behöver extra lång betänketid, stängs dörren igen innan jag funderat färdigt. Matte säger att det blir lika kallt inne som ute. Det vill jag inte, förstås. Idag har det i alla fall varit nästan varmt i solen. Till och med så jag låg en stund i min grop vid hasselbusken, med nosen mot solen.

Men ni skulle min fjäderkotlettrestaurang! Fullkomligt överbelagd. När jag närmar mig för att presentera mig, och hälsa mer ingående, sitter där ett femtiotal på marken. Men när jag är nästan framme, verkar alla ha brådskande ärenden på annat håll. Där får jag sitta alldeles ensam och titta. Snopet!

Mesta tiden tillbringar jag ändå inomhus. Husse är i norra landet, så jag håller matte sällskap. Alltså blir det mycket tid framför datorn. Oftast i hennes knä, men ibland hittar jag andra trevliga platser. Som ovanpå skrivaren. När jag behöver litet integritet, utan att ge avkall på sällskapligheten. Ibland behöver jag små gos-pauser.

Man kan bara försöka

2012-01-27T15:44:00.000+01:00

Har jamat om detta tidigare, att man inte ska vara rädd för att försöka. Det tål att upprepas, tycker jag. Om det sedan inte blir riktigt som man tänkt sig, har man ändå fått en ny erfarenhet. Lärt sig något. När man gjort det bästa man kunnat efter sin förmåga, ska man ändå känna sig nöjd med sig själv.

Som med mycket annat, är detta helt naturligt för oss katter. Vi är inte rädda för att testa nya saker. Till och med att vi kan prova igen, även om första försöket inneburit negativa erfarenheter. Till exempel att man blivit inlåst någonstans, när man djärvt tassat in där för undersökning. Vi har missmod i ordets bokstavliga och positiva betydelse.

Det är detta mod som jag vill försöka ingjuta hos våra människor också. Att våga bege sig in -eller ut- i det okända. Och att de ska kunna känna sig nöjda med sig själva, och glädja sig åt det de utfört, och inte gräma sig över det som inte blev gjort, eller inte blev som de tänkt. För har man gjort sitt bästa, kan man inte göra mer.

Snart är den här vintermånaden slut, och vi är ett tass-steg närmare våren. Det är något att längta till! Ha en riktigt skön helg, allihopa!

Jag har haft invigning!

2012-01-24T17:35:00.000+01:00

Det största som hänt sedan sist: Jag har haft invigning av min "nya" spaningstall! Har betraktat den med viss skepsis, det har tagit tid att vänja sig vid att den numera slutar nästan innan den börjat. Ger en känsla av att jag skulle kunna tippa över kanten ifall jag gör en av mina praktrusningar upp. Men nu har jag testat användarvänligheten, och den var rätt okej. Inte som förr, men godtagbar. Tyvärr hade matte inte med sig något att föreviga ögonblicket med, men jag ska ge henne fler chanser. Först får det nog bli litet bättre tassklimat, man vill ju inte fastna i isen där på stammen.

Att det är frysboxigt där ute har gjort att jag måste förströ mig mig inomhus så gott det går. Ibland blir jag less. Provade att smyga litet på Piff, men det var ingen lysande idé. Slapp i alla fall att bli påhoppad och pälsriven, som jag hittills blivit av de bägge fröknarna vid dessa tillfällen. Kom undan med en utjamning av dem. Man får vara glad för alla framsteg.

För fortlöpande förhandlingar med min sekreterare om hur min blogg ska skötas. Tycker inte det är tillfredsställande just nu, men hon är en hård motståndare. Några veckor till, minst, utan ordning blir det nog. Nu, när den dumma medicinen försvunnit, finns det tydligen två enorma jobbhögar att beta av. Inte för att jag sett några, men jag vet av erfarenhet, att innebörden av ordet "jobb" skiljer sig högst väsentligt mellan henne och mig. Vad jag kan se, sitter hon bara där på en stol. Men vill hon kalla det för arbete, så gärna för mig. Jag har ju aldrig tassat i hennes skor, och så ska man inte utjama sig, har jag lärt mig.

Om du gillar någon

2012-01-20T16:30:00.000+01:00

Ännu ett område där vi katter är stora föredömen. När vi möter någon vi gillar visar vi det. Direkt, och utan omsvep. Även om vi aldrig setts förut. Vi struntar i konventioner och mallar om hur man "ska" uppföra sig. Alltså våra människors mallar.

På vårt vis uttrycker vi "vad mysig du är, jag vill gärna vara med dig", när vi träffar på dem, som vi med vår skarpa psykologiska blick märker är trevliga prickar.

Jag tror, att våra människor skulle våga vara litet mer spontana i det avseendet. Nu saknar de tyvärr spinningsfunktionen, en rejäl brist i deras konstruktion. Alltså får de försöka kompensera den på annat vis. Jag kan inte se något annat sätt än med ord.

Med detta vill jag slå ett slag för att våra människor ska våga vara spontana. Att, när man träffar någon som man tycker verkar trevlig, faktiskt tala om det. Även om man inte mötts förut. Jag är ganska säker på att den andra människan blir överraskad. Men glad! För det verkar alla bli som jag provat detta på.

Därmed önskar jag er alla en skön helg! Vi tassas igen nästa vecka någon gång.

Orättvist är vad det är

2012-01-18T18:00:00.000+01:00

Puff har fått en ny sorts mat. Både Piff och jag ser detta som högst orättvist. Puffs mat är nämligen mycket godare än vår. Matte påstår, att Puffs mat är någon slags dietmat, jättedyr och att den bara kan köpas i småpåsar. Med detta vill hon nog ha sagt, att den smaskiga maten ska reserveras för Puff, och att Piff och jag får hålla till godo med den vanliga trista maten?

Därför gäller det att passa på att hålla sig framme precis när Puff ätit upp vad hon vill i skålen. Innan matte upptäckt att Puff tassat därifrån. Då kan man snika åt sig av de läckra bitarna. Och det gäller att sno sig, för matte har varit så illful att hon blandat go'maten med vanligmaten. Alltså tar det litet extra tid att sortera fram och nosa upp de läckra bitarna.

Nu gäller det att vara mer mat-alert än någonsin.

Jag har förhandlat

2012-01-16T17:10:00.000+01:00

Hej på er! Efter hårda förhandlingar med matte har jag jamat ifrån att nu måste jag få tassa in här igen. Hon försökte slingra sig genom att påstå underliga saker. Som till exempel att hon befunnit sig under någon is hela förra veckan? Något som jag alls inte kunnat verifiera. Tvärtom har hon varit ovanligt mycket hemma i mitt hus. Ändå har hon ihärdigt vidhållit detta konstiga påstående om isen, och sagt att det var några tabletter hon måste ta som gjorde att hon hamnade där.

Nu har hon slutat med tabletterna, men menar att det tar litet tid att komma ovanför den där iskanten igen. Så efter en del diskuterande hit och dit har jag gått med på att hon får mjukstarta här. Jag tyckte, att hon kunde väl bara tassa ner 'tassat ut, tagit en fjäderkotlett, tassat in, vilat, ätit' osv, men det trodde hon inte skulle bli så kul att läsa?

Så jag har gått med på en kompromiss, att jag får tassa här några dagar i veckan till att börja med. Tror inte det blir något lugn i huset förrän hon fått gjort de där två jobben, som bara är knappt påbörjade än.

De här två veckorna har för övrigt varit rätt händelselösa. Jag har varit inne nästan hela tiden. Det har blåst och blåst och blåst. Uschjam för blåst!

Ja, då vet ni vilka villkor jag lyckats förhandla fram för de närmaste veckorna. Jag får blogga, men inte lika mycket som vanligt. Plus att det kan bli en viss nerdragning av kommentarer hos kompisar. Fast vi läser förstås alla. Jag är givetvis inte helt nöjd med kompromissen, men jag hoppas att allt snart ska vara precis som vanligt igen.

Ibland måste man...

2012-01-07T16:00:00.000+01:00

Hördu Gustav...sa matte, med den där speciella rösten, som gjorde att jag genast blev misstänksam. Förstod av den inställsamma undertonen att favörer skulle begäras. Du vet vilka stora planer jag hade för den här veckan, fortsatte hon. Och jo, det kunde jag inte undgått att höra talas om. Två Viktiga Jobb, som matte tjatat om. Fast jag trodde ju vad jag ville om det.

Men så blev det ju inte riktigt som jag tänkt, fortsatte matte, för man tänker aldrig att man ska bli sjuk. Jag satt tyst och avvaktade fortsättningen. Har inte hunnit nästan något alls av det jag ville...och de där tabletterna jag måste äta nästa vecka också mår jag inte så bra på...Jag började tvätta ena bakbenet, och fortsatte neråt svansen. I stunder av oro är tvätt ett effektivt sätt att lösa inre spänningar. Kände att samtalet började få en oönskad inriktning.

Ja, du vet ju, Gustav, att ibland måste man välja. Det måste du också, om du sitter vid husknuten och det kommer en mus kilande, samtidigt som du ser en pickande fjäderkotlett en meter bort. Jag försökte se scenen framför mig. Inte oävet alls. Men mattes indragande av möss och fåglar i resonemanget gillade jag inte. Vi har visserligen ett gemensamt intresse där. Hon, av att ena sorten inte ska få finnas här, och att den andra ska gödas i överflöd. Jag, som ser till att det första önskemålet verkställs. Beträffande det andra är vi väl inte helt överens. Jag mera testar väl ibland att hullet är det rätta på dem?

Hallå, lyssnar du inte? Jag upphörde med tvättandet och ägnade henne all min uppmärksamhet. Nu är det jag som måste välja...och vi har ju kommit överens om att stress, det är inte bra. Du kommer ihåg när du beskrev tiden som småbitar, och att människorna måste bli bättre att gallra bland bitarna? Nu är det jag som måste slänga en bit. Och på den biten står det 'blogg'... Fast bara nästa vecka, förstås.

Smart taktik, det där. Först höll hon på att ge mig skrämselhicka, att jag aldrig mer skulle få tassa ner min dagbok här. Sedan kom 'bara nästa vecka', och fick det att framstå som en bagatell. En vecka. Till. Bara.

Så nu vet ni. Ingen blogg nästa vecka. Jag orkade inte argumentera. Dessutom höll husse på att skära upp vitfisk. Ibland är jag inte svårmutad.

Min nyårsönskan till er

2011-12-30T14:30:00.000+01:00

Till julen berättade jag att ordet 'frid' är ett av de vackraste orden jag vet. Nu ska jag jama om ett annat. Hopp. Visst är det ett underbart ord? I ordet 'hopp' ligger en väntan. En väntan, en förhoppning på att något bra, något speciellt, ska ske.

Ibland hoppas jag kanske bara litet flyktigt. Som när jag sitter vid fågelbordet och väntar. Matte och jag samjamar om det här ibland. Egentligen önskar och hoppas vi nog på samma saker. Fast jag liksom inte tänker så mycket på till exempel sjukdomar och så, tar väl mer för givet att jag ska vara frisk. Matte funderar nog mera på det. Att jag och alla andra andra omkring oss ska få vara friska.

Men emellanåt kan jag hoppas alldeles väldeliga. När en viss skåpdörr öppnas. Den, där det ibland står en skål med blötmat bakom. Då kan jag sitta och hoppas länge där under. Ibland händer det fantastiska, att det jag hoppats på faktiskt händer! Det är det bästa som finns! Jag snurrar runt av glädje och jamar jubeljam.

Men människor behöver nog att andra händelser inträffar, för att uppleva motsvarande glädje och lättnad. De har en mycket större oros-säck att gå och släpa på. Nu ska det snart bli ett nytt år. Ingen vet vad som väntar bakom öppningen på bilden, där jag sitter. Men ett vet jag. Att det är viktigt att hoppas. Rent av livsviktigt. Man vet aldrig vad som kan ske när man hoppas riktigt mycket. Till och med mirakel.

Nu önskar, och hoppas jag, att precis alla ni, mina kompisar, och de människor ni har omkring er, får tassa in i det nya året på det allra bästa sätt.

Gott Nytt År!

P.S. Min matte, tillika sekreterare, har självsvåldigt beviljat sig ledighet från min viktiga blogg nästa vecka. Hon påstår att hon har ett annat stort jobb som gör att hon inte kommer hinna med. Pratade något om att man måste göra prioriteringar. Jag föreslog att hon skulle slopa det andra jobbet då, men det gick hon inte med på. *suckjam* Vi tassas alltså igen på måndag 9 januari. D.S.

Sovstilsdemo

2011-12-29T14:30:00.000+01:00

Idag hade jag tänkt jama litet om sovstilar. Vi katter är ju experter på sovyoga. Jag är säker på att ni alla har era särskilda specialiteter på det här området. Tänkte jag skulle börja med ett exempel på en ställning jag anser vara ovanligt avslappnande. Bilden är faktiskt jamargammal. Jag är bara fyra år där (syns ingen skillnad mot nu, va?), men ställningen är lika aktuell idag. Praktiserar den rätt ofta fortfarande.

Extra avslappnande ställning, som endast kan användas i helt trygg omgivning. Jag tror att Piff kollat på mig, för hon intar ibland något liknande:

Fast hon har skruvat till det litet. Enligt min mening inte fullt lika avslappnande med den där böjen på kroppen, men jag vill inte peka tass åt henne. Vi börjar ju bli rätt bra kompisar.

Puff är ju egen på alla sätt. Har aldrig förstått mig på henne. På dagarna sover hon nästan alltid i en slags igloo, som står i soffan.

Tror inte jag jamar mer om det. Var och en får väl koppla av efter förmåga?

Min allra, allra bästa sovstil är i alla fall ställning grund, 1 A:

Det är basen, varifrån alla andra sovstilar utgår. Åhh, så skön! Zzzzzzzzzzzzzzz..................

Tack för jamet!

2011-12-28T14:04:00.002+01:00

Emellanåt händer det att jag lyssnar på kattprogram på radion. Alltså program, där så kallade experter uttalar sig om hur våra människor ska göra för att vi katter ska få ett så bra liv som möjligt. Mycket lovvärt, men programmen får mig oftast mycket förundrad.

I det senaste jag hörde på framfördes ändå en korrekt synpunkt, nämligen att katter är superintelligenta. Trevligt att få det erkännandet! Men så var det då det där andra.

Hon menade, att våra människor skulle stoppa in mat i toapappersrullar och vika in kanterna, så att vi skulle få jobba för att få ut maten!? Har ni hört något så tokigt? Som belägg för sin uppmaning drog hon den där om att vi alltid har jagat och fått kämpa för vår föda. Av tio möss fångade vi en, till exempel.

Nu frågar jag bara: Har hon inte hört talas om utveckling?? Vad jag vet, så fick människorna också jaga och kämpa för sin mat för länge sedan. Och hur har de det nu? Kanske ska vi göra labyrinter i butikerna? Och att de sedan måste lösa vissa uppgifter innan de får hitta sin mat?

Nä, kom igen! Det är faktiskt snart 2012, och vi katter har nått så långt, att vi dresserat våra människor till att ha våra matskålar hjälpligt fyllda. Åtminstone har då jag passerat mat-i-en-toapappersrulle-stadiet!

Tack för jamet!

Min härliga jul

2011-12-27T14:16:00.000+01:00

En riktig jul-klapp

Hallå där ute, hoppas ni är kvar allihopa? Man blir ju litet orolig att någon ska ha blåst iväg. Den här gången klarade jag mig, men jag misstänker att några kompisar har fått nya erfarenheter?

Jag har haft en riktig toppenjul. Hela mitt hus har varit fullt av människor, som jag gillar. Och minisen har varit här! Han till och med sov här på natten, så det var riktigt bra. Piff och Puff har inte fattat hur snäll han är. De springer och gömmer sig under sängarna så fort han nalkas. Fast jag måste erkänna att de där nästan-stora människorna är ett strå vassare än minisen. En av dem sitter jag med på bilden. Vi satt där i hörnet och gosade. Jättelänge.

För mig kom julens höjdpunkt ändå på juldagen. Då fick jag det godaste jag ätit någonsin, tror jag. Något som varit inne i en kalkon. Jama om läckert! Vi blev nästan som tokiga, alla tre katter. Så nu har jag beställt kalkon litet oftare på menyn. En gång om året, hur torftigt är inte det?

Igår och idag har det varit riktigt bra väder. Solen, som jag trodde gått vilse, har hittat hit igen. Och varmt har det också varit. Det har varit skönt att få röra på sig igen, och inte bara sitta inne och dega. Nu är det dags för ett nytt arbetspass!

Min julönskan till er

2011-12-23T14:00:00.000+01:00

Nu ska jag önska er alla något, som jag tycker är bland det vackraste som finns: Frid.

Framför allt den frid som kommer inifrån. Den känsla som infinner sig, när man är tillfreds med det man har, och nöjd med vad man uträttat. Att kunna känna frid, att vara tillfreds, är som det finaste balsam för själen. De stunderna man upplever frid, är man i total harmoni med livet man lever. Man har accepterat det man ändå inte kan göra något åt. Frid är Det Stora Lugnet.

Jag önskar er förstås också frid i betydelsen att slippa en massa måsten, bara för att det är jul. Det verkar som om våra människor lägger en massa krav på sig själva den här tiden. Tänk, så skönt att få vara katt, och inte behöva bekymra sig. Att få snurra ihop sig, lägga plikterna åt sidan och bara känna ända ut i klospetsarna hur bra man har det. Känna frid.

Frid och fred i alla hem önskar jag alla katter och människor. Eftersom jag vet, att vissa av er har också hundar inneboende, ska jag var generös så här i jultider, och innefatta även dem i min julönskan. Frid åt er alla!

Stolt ägare till S:t Husse

2011-12-22T18:00:00.000+01:00

S:t Husse dödade draken!

Den hånflinande draken

Min husse är modig. Resolut sågade han av huvudet på draken, och gjorde några snitt här och där på halsen. Ni kanske minns hur draken kom fram när det stormade?

Jag måste erkänna, att jag ännu är aningen skeptisk till min spaningstalls förändring. Men å andra sidan har det inte varit mycket till spaningsväder heller. Förmodligen blir det alldeles utmärkt att ligga där när vårsolen börjar värma.

Och så vill jag ödmjukast tacka Prinsessan Linnsen och Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan för den fina awarden jag fick för några dagar sedan. Att få känna sig uppskattad gör att man blir glad. Och jag ger awarden vidare till precis varenda en av mina kompisar. Ni är alla så fina katter och bra vänner. Ett riktigt fint pris ska ni alla ha!

Monsterjakt igen

2011-12-21T19:48:00.000+01:00

Den senaste tiden har jag börjat misstänka att skåpmonstret återvänt. Gjorde några ytliga besiktningar av skåpet i förra veckan, men kikade bara in. Idag beslutade jag mig för att överrumpla det. Med bestämda steg tassade jag fram till skåpet, satte tassen i dörrspringan och slet upp dörren snabbt, så monstret inte skulle hinna gömma sig.

Som vanligt hade matte ställt fullt med skräp i vägen, men jag lyckades ändå klämma mig in och få en överblick. Framför allt kunde jag nosa där inne, och jag är nästan helt säker på att skummisen har hittat hit igen. Jag måste utöka bevakningen.

Ber om ursäkt att det blev sent ikväll igen. Det är ingen som helst ordning på min sekreterare just nu. Hon bara försvinner hela tiden. Hon har inte fattat att julen ska innebära lugn och ro.

Burar ska icke nosas på

2011-12-20T16:38:00.001+01:00

Igår tassade Piff och jag just omkring och väntade på vår frukost. Den var försenad av någon anledning. Då öppnades dörren, och husse kom bärande på den förhatliga kattburen. Piff och jag tittade på varann, och beslutade oss samtidigt och i samma sekund för samma sak. Sida vid sida tassade vi lugnt och värdigt ut ur rummet, mot säkrare utrymmen i huset. Puff, den tosan, kom däremot fram och nosade på buren. Hur naiv kan man vara?

Nästa gång jag såg henne, var när husse bar in buren i mitt hus innehållande just Puff. En omisskännlig stank av sticktant stod omkring henne. Piff och jag tassade fram och beklagade, men uppmanade henne att lägga på minnet och lära av det som hänt. Burar ska icke fram och nosas på. En grundregel varenda unge bör känna till.

Man måste jama ifrån

2011-12-19T16:53:00.000+01:00

Har ni också haft en riktig blåshelg? Hur kan det bara finnas så mycket blåst i luften? Den borde ju ta slut nån gång? Jag har väl ändå kunnat utföra det viktigaste arbetena där ute, men visst förtar det arbetslusten en del.

I fredags kväll hade vi riktig fest. Husse hade varit på vår nya fiskaffär och handlat. Med nya avses en gammal affär som vi inte handlat hos tidigare, för den ligger en bra bit bort. Men nu blev det kalas! Husse hade köpt en jamarsmaskig fiskbit. Så dyr fisk hade inte matte råd att äta, sa hon. Det var väl därför vi fick den.

Lördagen var litet tråkig, för matte och husse var borta mest hela dagen. Vi låg inne och sov och bara väntade. När de äntligen dök upp, måste jag tassa ut en stund för att utföra vissa saker. Det gick fort, och sedan ville jag förstås in igen. Var orolig för att morrhåren skulle blåsa bort. Men var det någon som öppnade? Nädå. Fick vänta i evigheter, som vanligt. Men så fick sig matte en rejäl utjamning när hon till slut kom och tittade efter mig. Man måste jama ifrån.

På söndagen kom min favoritgranne för att titta på en boll i teven. Märkligt nog kom han redan klockan mitt på dagen, och det var ju mitt i min arbetstid. Tyvärr kunde jag alltså inte hålla honom sällskap. Hörde att han saknat mig, men han får väl komma på kvällarna, som han brukar? Det är ju då jag har gott om tid.

Jag skriver recept

2011-12-16T15:02:00.001+01:00

Det här är ett område, där vi katter definitivt är mycket goda förebilder. Flera gånger varje dag bestämmer vi oss för att ha roligt! Helt utan någon egentlig anledning alls. Det känns ju bara så jamarbra att twista till livet en stund.

Vill gärna uppmana våra människor att också göra så. De verkar ofta så allvarliga och upptagna utan någon egentlig anledning. Varje dag gör de sina vanliga saker, precis som vi katter också har våra rutiner. Men de där stunderna av lek och glädje, som vi unnar oss, ser jag väldigt sällan hos våra människor.

Det är så konstigt, för jag är nästan helt säker på, att de har varit annorlunda en gång i tiden? Åtminstone har jag observerat att små människor besitter konsten ännu att skratta och hitta på roliga saker. Men redan när de är nästan-stora verkar egenskapen mattas av. Blir lek-ämnet alltmer uttunnat i deras kroppar, så att det slutar vara verksamt när de är färdigväxta?

Om jag vore människodoktor, skulle jag skriva ut ett recept till alla tvåbenta. Där skulle stå "Minst en halvtimmes rolig sysselsättning varje dag. Dosen kan ökas vid behov."

Nu önskar jag er alla en skön fjärde i advent, och ni kan ju alltid visa mitt recept för människor ni träffar. Vem vet vad som kan hända?

Vi tassas igen på måndag, som vanligt!

Precis som jag befarade

2011-12-15T14:29:00.001+01:00

Precis som jag befarat, hade lömska planer smitts för oskyldiga katter. Det började med att jag inte fick min vanliga go'frukost med Piff. I stället stängde matte och husse in sig med Piff. Sedan hördes varningsjam från Piff, vilket fick mig att anta högsta reträttberedskap. När dörren öppnades hann jag precis vända på tassen, men var ändå inte tillräckligt snabb. Blev uppfångad och intvingad i den förhatliga buren. Puff passade klokt nog på att skyndsamt göra sig osynlig.


Utsatta för en komplott

Jahajam, där satt vi stackars olyckliga katter, nervöst undrande vilket hemskt öde som väntade. Vi hade inte åkt mer än några meter i bilen, när Piff visade vad hon ansåg om arrangemanget, genom att leverera en luktande present i buren.

Klart vi skulle till sticktanten! Jag fick sitta och vänta, medan jag lyssnade till Piffs bedömningar av behandlingen. Det verkade inte så hotfullt. Alltså var jag relativt lugn när det blev dags för mig. Sticktanten talade till mig som om jag vore en gammal, god vän. Trevligt, men jag kände ändå en viss skepsis och intog en avvaktande hållning. Hon tittade i min mun, drog i öronen och höll på. Det stacks i nacken. Naturligtvis. Hon har tydligen detta starkt tvingande behov av att stickas. Sedan ställdes jag på en våg, och hon sa, att jag vägde precis fem kilo. Jag var precis lagom, påstod hon. Det var förstås ingen nyhet, jag märker väl själv att pälsen passar exakt på kroppen.Till slut fick jag en sticks-bit, men jag kände mig inte sugen i den omgivningen.

När vi kom hem igen fick jag äntligen min efterlängtade go'frukost med blötmat. Och tassa ut i en luft utan regn. Min bur stod kvar där inne. Då hade Piff tassat förbi, och upptäckt min kvarlämnade sticks-bit. Övertygad om att faran var över, hade hon djärvt tassat in i buren och ätit upp den.

Puh, skönt att ha det här avklarat. Nu får Piff och jag hjälpas åt att varna Puff i nästa vecka. För även om man överlever, är det förstås skönast att slippa.

En bra och en dålig

2011-12-14T19:39:00.000+01:00

En bra sak: Min husse har kommit hem igen med sin mjukmage. Nu har han lovat mig, att han inte ska överge mig på många veckor. Så jag kommer få gott om tid för att utföra min hälsosamma magmassage på honom. Ibland muttrar han något om "hål i tröjan", men litet ventilation skadar inte. Dessutom är det en teknisk omöjlighet att utföra effektiv massage utan att ha klorna i utfällningsläge.

En dålig sak: Det har ställts två burar i hallen. Vi har alla tre utfört besiktning av dessa, utan att förstå syftet med ditplacerandet? Erfarenheten säger mig, att vaktposition ska anbefallas. Det gäller att hädanefter lyssna och vara uppmärksam på alla onaturliga rörelser och tillgjorda röster hos matte och husse. Att jag anar oråd är bara förjamet.

Högst illavarslande...

Ingen rädder för...

2011-12-13T15:13:00.000+01:00

Jodå, den är igång!

Jag satt på golvet i matrummet och filosoferade i godan ro. Då fick matte för sig att det skulle snabeldrakas! Hon har absolut inget sinne för takt eller hänsyn. Nu är jag ganska bestämd av mig, så kände jag för att sitta där, tänkte jag fortsätta med det. Min taktik var att helt enkelt nonchalera vrålmaskinen. Och det gjorde jag.Ibland är det roligt att imponera på matte.

För övrigt är det bara blåst och regn ute. Allt utejobb är otänkbart. Men ikväll kommer husse! Det blir dagens höjdpunkt!

Dumma, dumma stormen!

2011-12-11T17:03:00.001+01:00

Spaningstall. F.d.

Har ni sett vad den dumma stormen gjort med min spaningstall??? Min allrabästaste plats att ligga och spana på? Nu ser den ut som en stor, hånskrattande drake, som tänker sluka mig i sitt jättegap. Dumma, dumma storm!

Det var i fredags, som det hördes ett väldigt knakande, och strax därpå kom tallen farande och lade sig över min vedbod. Det blev stora hål i taket. Förhoppningsvis får jag ett nytt tak snart, men någon ny spaningstall är svårare att ordna.

Matte har i alla fall sagt, att min tall inte får sågas ner. Kanske går det att få till en plats att ligga på ändå, även om jag är tveksam till att det blir bra nog? Men jag ska ge det en chans.

Annars har det varit en skaplig helg. Inte kallt, inget vitt. På söndagen slutade det till och med att blåsa. Inte en dag för tidigt. Eller, rättare jamat, två dagar försent.

En vän

2011-12-09T13:53:00.001+01:00

En vän är någon som alltid vill mig väl. Den är ingen vän, som ger mig vitfisk och oxfilé, men sedan låter mig vara ute och frysa.

En vän försvarar mig, om någon annan säger dumma saker om mig. Den är ingen vän, som överger mig, när jag gjort saker, jag inte borde.

En vän bryr sig om hur jag mår. Den är ingen vän, som klappar mig när andra ser på, men aldrig när vi är ensamma.

En vän står kvar vid min sida när jag har det svårt, även om det kan innebära svåra beslut. Den är ingen vän, som blundar, och inte låtsas se.

En vän kan be om förlåtelse, och mena det. Den är ingen vän, som låter ursäkten vara tomma ord.

En riktig vän. Det bästa vi kan ha i livet. Många av oss har riktiga människovänner. Även katthemskatterna har det nu, fast de har blivit svårt svikna många gånger. Då tar det förstås tid att lita på någon igen. En gammal sanning är att vänskap måste förtjänas. Att ha en vän och att vara en vän hör ihop. Det ena går inte utan det andra.

Nu är det snart tredje i Advent, och jag önskar er alla en skön helg tillsammans med riktigt goda vänner! Vi tassas igen på måndag!

Matkampen, slutet

2011-12-08T14:34:00.001+01:00

Innan jag jamar om slutet på matkampen, måste jag informera om varför det bara fanns en matskål. Det var faktiskt min skål, och att Puff kom var inte meningen. Matte trodde att Puff sov, och inte skulle höra att jag fick mat. Märkligt, matte borde veta vid det här laget att Puff hör matsmaskande på flera mils håll! Puff har problem med magen, och får bara äta pluttlitet av min mat egentligen. Hittills i berättelsen har hon heller inte fått i sig så mycket.

Om jag distraherar honom litet först...

...och sen sätter in attacken...

jäpp...rätt taktik!

*tugg tugg..mmmm*

Men hallåjam...var det inte JAG som åt? I den skålen, och alldeles nyss?

Det här är MIN mat, hörru...

...och jag tänker SLICKA skålen!

Suckjam, bara lukten kvar...men några bitar fick jag i alla fall...

Matkampen, del 1

2011-12-07T16:53:00.001+01:00

Gustav...e vi inte kompisar, du å ja?

Snälla?


Jättesnälla?

Äh...maka på dig!

*tugg tugg smask*

Men hörru...jag var faktiskt inte färdig!

De e' MITT käk!

Tror ja' får lägga upp en ny strategi...


Om ja' tar de' lite mera från vänster...

Den rafflande upplösningen kommer i morgon.

Och så går våra tankar förstås till Mullas matte, som sörjer sin katt idag...

Min sparringpartner

2011-12-06T16:09:00.001+01:00

Du å ja', girmusen, du å ja'

Jag, som så länge väntat på en jämbördig kamrat att kämpa mot, blev givetvis överlycklig när jag första gången hittade girmusen hemma på mitt egna golv. Somliga kallar den något annat, men nog känner jag igen en girmus när jag ser den! Tror för övrigt bara det är vi katter som inser vilket djur det är. Eller vilka, kanske man ska jama.

När det blåser för mycket i pälsen ute, passar jag på att ta några ronder med girmusen. Under tiden det varit fint ute har den praktiserat på Piff och Puff, så den har inte legat av sig på något vis. Tur det, för vem vill ha en avdankad sparringpartner?

Dags för innelivet?

2011-12-04T14:06:00.001+01:00

Vilken helg det har varit! På fredagen hann jag som hastigast göra min kontrollrunda, innan jag blev inlåst tillsammans med Piff och Puff på eftermiddagen. Det är bara så jamarns tråkigt när husse och matte lämnar oss. Vad ska man hitta på att göra? Det blir mest att man försöka sova bort tiden.

Efter en hel eeeevighet kom de tillbaka. Då hade det gått en eftermiddag, en kväll, en natt, en morgon och en mitt på dagen. En evighet. Vi hörde förstås det välbekanta billjudet, så vi formerade oss till en välkomstkommitté innanför dörren. Inte ett förebrående jam kom ur våra munnar. Vi är hyggliga katter ända ut i klospetsarna. De berättade att de varit där Frasse bor, men han hade inte synts till. Han hade väl fullt upp i sin lägenhet.

Nu hade jag mer än gärna velat tassa ut för att uträtta vissa nödvändiga saker, men jag kan jama, att det var faktiskt helt omöjligt. Det bara vräkte ner blött, och blåste! Fick bita i den sega ödlan igen, och klämma in mig på den hemska lådan. Sedan lade jag mig på husses säng för att vänta på att eländesvädret skulle upphöra. Piff låg i mattes säng under överkastet, och det var lugnt och skönt. Då hörde jag snabeldraken plockas fram.

Katt...du fåj låna min vovve 

Nu är jag inte så orolig för den, men i sängen vill jag ha lugn och ro. För en gångs skull fick jag gehör för detta. Matte stängde till dörren till oss. "Där inne skulle han ändå inte vara", menade hon. Sedan hon dragit runt på draken i de andra rummen och tvättat golven, förstod jag vad hon menade. Minisen kom på besök med sin husse och matte. Det var kul att träffa honom igen, och han skrattade när han såg mig. Han gillar nog mig med.

 Ble du gla nu?

På söndagen gick det äntligen att tassa ut på morgonen. Hann med en hel del, innan det kom ner något väldigt obehagligt. Hårt regn, som studsade på marken. Och mera blåst igen. Bara att ge upp, och ställa in sig på inneliv. Det är väl innelivtiden nu.

En katt i soffan

2011-12-02T14:39:00.001+01:00

Tänk ett rum. Där står en soffa, ett bord, några fåtöljer. En bokhylla. Det är städat och fint i rummet. Blommor i fönsterna. Ett trevligt rum.

Så tänk samma rum. I soffan ligger en katt och sover, hoprullad, med svansen över nosen. Den andas lugnt, och ser helt fridfull ut.

Med ens har det fina rummet blivit levande, fått en själ. Katten är det första man ser, när man tittar in i rummet. Hur pyntat och fint rummet än är för övrigt, kan sakerna inte förmedla den känsla av värme och liv, som katten gör. Bara genom att ligga där. Fast så liten, uppfyller den rummet.

Vi hjälper människor att må bättre bara genom att vara hos dem. Alla förstår tyvärr inte sitt eget bästa, men de flesta gör det. Och de har säkert upptäckt hur bra de mår av att ha en katt (minst) i soffan. Nu gäller det att sprida den kunskapen, så att flera tvåbenta blir gladare i själen.

Önskar er en mysig andra advent. Vi tassas på måndag igen!

P.S. Min sekreterare rymmer nu D.S.

Inte så dumt

2011-12-01T12:00:00.001+01:00

Den allra största fördelen med att vara utekatt är att jag får uppleva mörkret. Ljus och sol i all ära, det är skönt på sitt sätt. Det är bra när man vill ligga och vila under hasselbusken, till exempel.

Men när mörkret faller, det är då all trötthet försvinner som en nyupplagd vitfiskbit på en tallrik. Jag sätter mig på bron och spanar ut över norra delen av Mitt Område. Öronen uppfattar minsta prassel av musfötter, och alla mina sinnen skärps fullt ut. Det är en härlig känsla. Förväntansfull.

Det är väldigt mycket mörker nu för tiden. Redan innan det är dags för middag, är det trevligt skumt där ute. Mycket praktiskt. På somrarna brukar matte och jag inte vara riktigt överens om när det är lämpligt att komma in. Då är det ju egentligen dags att komma in samtidigt som man tassar ut. Om man vill mörkerjaga, alltså. Det kan jag göra nu i lugn och ro, långa jaktpass. Ändå är det knappt kväll när jag kommer in!

Så länge som jag slipper det otäcka vita, tror jag faktiskt jag gillar den här årstiden.

När man sitter i glashus?

2011-11-30T13:05:00.001+01:00

Jag trodde knappt mina ögon när jag såg vad min vän Sippo hittat på. Vilken kompis jag har, alltså! Och inte bara han, utan alla andra vänner, som också är med på det hela! Jag får knappt fram ett enda jam, så överraskad är jag. Och givetvis enormt stolt. Känns som om jag vunnit Nobelpriset. Eller hur jag tror att jag skulle känt mig, om jag fått det där telefonsamtalet av Horace. Att få det är väl ungefär lika ärofullt som Sippos överraskning, skulle jag tro? (Om någon inte har Facebook, har Sippo samlat en grupp som gillar min klokbok och vill resa en staty över mig.)

För övrigt har det varit en lugn dag hittills. I morse var samma skällis som invaderade min tomt härom dagen på hugget igen, planerandes ett nytt anfall här. Hans matte kom vrålande efter nu med. Men, snopet för hunden, den här gången var grinden stängd, och konstigt, men turligt nog, hoppade han inte över. Kan skvallra litet för er att jag tror han heter Sigge. Det bör han göra, för det ropar hans matte. Men alldeles säker är jag inte, för hunden verkar tro att matten kallar på någon annan?

Fast man kanske inte ska kasta sten....

Jag svarar på frågor

2011-11-29T13:16:00.001+01:00

För några dagar sedan fick jag en award av Hjulia, Smulan och Amanda. Att få känna sig uppskattad och omtyckt gör livet gladare. Sen vet jag förstås inte om jag är visast i världen, men visast på min gata i alla fall. Det vågar jag nog påjama.

Så var det då frågorna.

1. Varför började du blogga? Det var längesedan. Jag bara kom på det en dag. Kände ett behov att skriva av mig, tror jag. Det var rätt i början när Piff och Puff ockuperat mitt hus, och jag behövde få förmedla mina känslor kring bland annat detta.

2. Vilka bloggar följer du? De som är på min blogglista följer jag varje dag.

3. Favoritfärger? Vitfiskvitt och leverkorvsgrått.

4. Favoritfilm? "Ekorrboet" är en de bästa filmerna någonsin. Och så gillar jag TV-serien "Katt söker mus".

5. Vilka länder drömmer du om att besöka? Helt klart Leverkorvslandet! Övrigt resande får vara för mig.

Tycker att Nea kom på en jamarfin idé, att ge vidare awarden till alla kompisarna här. Alla är ju lika förtjänta av ett pris! Och så är det bara roligt om någon mer svarar på frågorna. Alltid får man veta något nytt.

Ska förresten passa på och förvarna att min sekreterare kommer smita från sitt jobb. Det kan bli si och så med kommentarer och annat både onsdag och fredag kväll. Får ingen riktig pli på henne.

Då stannade jag inne

2011-11-28T11:58:00.001+01:00

Nu ska jag berätta om min helg. I fredags kom överraskande grannen på andra sidan hit. Det är de som av någon anledning bor ihop med en skällhund. Den senares huvudsakliga uppgift i livet verkar vara just det, att skälla på allt. Inklusive mig, men jag bryr mig inte så mycket mer. Hela den familjen ägs dock av en katt-tjej. Piff och Puff är bara miniportioner jämfört med henne. Hon och jag är ungefär lika gamla, och har träffats många gånger förstås. Men inte så mycket som vi borde. När hon är här på somrarna delar vi liksom upp våra patrulleringstider, och undviker därmed närmare konfrontationer. Det har blivit ett och annat jamningsutbyte vid staketet bara.

I fredags kväll låg jag fridfullt och sov i min fåtölj, när lugnet avbröts av högst upprörda jamanden på altanen. Husse flög upp från sin soffa, och matte kom också. De undrade förstås vad som stod på? Jag hörde naturligtvis vad det handlade om, och låg lugnt kvar. Ute på altanen stod en mycket uppjagad Piff och stirrade ut i mörkret på en jättelik svart katt som satt där och stirrade tillbaka. Det var inga snälla saker de jamade till varandra, kan jag meddela. Till slut gick matte ut, och då flydde grannkatten. Piff kom in, och allt blev lugnt och tyst. Jag kunde fortsätta sovandet.

På lördagen hade jag besök, men de fick mest klara sig själva. Passade på att vara ute mest hela dagen. Mycket bra planerat, för på söndagen kunde jag inte tassa ut på hela dagen. Det var farligt att vara ute, sa matte, och jag hade inga invändningar. Till och med jag kan ge upp utelivet, när jag hör hur det viner och tjuter där ute. Envis är jag, men dum är jag inte.

Utvald?

2011-11-25T12:12:00.001+01:00

Egentligen är det inte så mycket att tillägga eller förtydliga. Många av er har blivit just utvalda, och känner säkert stor stolthet över detta. Det är litet synd att vi inte kan välja människor själva i större utsträckning. Ibland hamnar vi ju så helt fel.

Själv bestämde jag mig tämligen omgående att stanna kvar här hos mina nuvarande människor, när min tidigare husse försvann någonstans. Jag vet att de är tacksamma för det.

Min önskan är förstås, att fler människor ska inse, vilken förmån och glädje det är att bli utvald av en katt. Med vår psykologiska blick och intuition ser vi rakt in i människors själar. Vi vet.

Med dessa jam vill jag önska er en trevlig Kattens Dag, och era människor en ljus första advent! Vi tassas igen på måndag.

Det ville jag inte

2011-11-24T11:38:00.001+01:00

Matte tänkte hon skulle ta en närbild på mig

Det gick inget vidare

Jag ville inte va' med på bild

Så jag vände ryggen till. Ser ni förresten att mitt högra öra fått en liten fin böj efter min senaste försvarsinsats?

Okej, du FÅR en bild då..men jag tänker INTE titta i kameran och jama ekorre...

Eller hur?

2011-11-23T14:06:00.001+01:00

Nu har det hänt igen. Med råge. I morse höll jag som bäst på med min morgonrunda, när det helt plötsligt kom en skällis i raketfart in genom min strandgrind, som hade blåst upp litet på natten. Den hade förstås fått syn på mig, och såg fram emot litet mera frukost. Efter hunden kom matten vrålande, och med kopplet i handen. Hon var jamararg, och rusade tvärs igenom min tomt. Nu var det här en ganska stor hund, och den fick inte plats under min vedbod. Det fick jag. Till slut insåg skällisen att loppet var kört, och återvände till sin matte. Jag pustade ut.

Mitt arbete kunde därmed fortsätta. Tassade färdigt min runda. Tog lunch, och en liten meditation på den. Därefter gick jag på eftermiddagsskiftet. Hann inte mer än påbörja det, innan den var dags igen! Genom bilinfarten kommer en annan hund vilt skällande! Den rackaren kände jag igen. Det var han som skrämde slag på matte sent en kväll för några månader sedan. En kortbent, ettrig liten otäcking. Den här gången dög inte gömstället under vedboden. Turligt nog öppnade matte dörren precis, så jag kunde rädda mig in i mitt hus. Hon uppmanade hunden att gå hem, men jag vet inte om den brydde sig. Matte stod en stund för att se om någon människa som hörde ihop med hunden skulle uppenbara sig. Det gjorde det inte.

Men alltså, två gånger på samma dag! Det är litet väl mycket för en fredlig katt.

Det ena värre än det andra

2011-11-22T16:04:00.001+01:00

Vet inte om jag måste sluta sitta med matte och läsa tidningen på förmiddagarna? Ena dagen får jag syn på en annons om en matskål det inte ska kunna dofta om, och nu har jag hittat en annan av samma kaliber. Nä, värre.

Ni vet säkert alla att det är årets viktigaste helg, den som kommer. Det är då vi ska firas allihop. Som jag har förstått det, ska våra människor då servera oss alla läckerheter vi beställer, avsätta tid för extragos, lekar och samvaro. Med andra jam, det är vår egen helg.

Därför blir man förstås glad, när man hittar en stor annons i tidningen "Fira kattens dag med oss!". Man studerar intresserat annonsen, för att få veta vart man ska bege sig för att få i sig litet vitfisk, räkor och annat smått och gott? Och jodå, visst handlar det om mat. Men alla tankar på ett eventuellt deltagande får ett abrupt slut, när man fortsätter läsandet. "De 14 första kunderna som handlar minst 3,5 kg kattmat får.." Ja, vad tror ni? Ett kilo strömming? En skön sovfilt? Ett klätterträd? Nä, håll i morrhåren: En kattbur!!!

Vad är detta för en miserabel present på kattens dag? Man häpnar! Jag har uttryckligen förbjudit matte att åka på det "firandet". Hemskt gärna vill jag bli uppvaktad i helgen, men då ska det vara på mina villkor!

Nu är det dags för en repititionskurs

2011-11-21T20:50:00.001+01:00

Jag tror att en uppfräschning av min jamiska-kurs till matte är av nöden. I fredags hade vi en verklig jamförbistring. Trots att jag jamade både lååångsamt och tyyyydligt vad jag ville både länge och väl, så gick hon 1) och fyllde på matskålen, och 2) öppnade dörren. När det var gosa jag ville! Hur i hela Jamlunda kan man fatta så fel?? Själv tyckte jag, att jag var närmast löjligt övertydlig, och hann bli smått irriterad innan polletten ramlade ner hos henne.

På lördagen hände inget särskilt. En rätt vanligt jobbdag. Igår, söndag, for matte iväg. Vis av erfarenheten från i onsdags, när jag fick sitta inne hela dagen och titta på solen, såg jag till att följa med henne när hon gick ut. Nu blev det ingen sol igår, men det var varmt och skönt, så valet var helt rätt.

Kan förresten berätta litet mer om världsmästarkatten Negus som bor i området. Inte Mitt Område, men närapå. Han har aldrig fräst eller morrat, påstår hans matte. (Tydligen har han aldrig stött på en inkräktare.) Han tassar omkring i skogen varje dag med sin husse. Flera kilometer. (Vilken hurtbullekisse!) Och vet ni vad? Han har rymt en gång! Inte hemifrån, utan från en husvagn. De hittade honom vid en bondgård efter tre och en halv timme. (Yippie, han är nog en vanlig katt ändå?)

Det blev litet sent idag, vilket helt kan skyllas på min sekreterare. Hon är bara ute och dräller i stället för att sköta sina sysslor här hemma. Som att se till att matnivån är hög i matskålen och annat viktigt. Men en bra sak har hon gjort. När hon kom hem hade hon husse med sig. Därmed överser jag med hennes frånvaro hela eftermiddagen. I vissa situationer måste man vara tolerant.

När man gör någon glad

2011-11-18T15:37:00.001+01:00

Det finns väl inget vettigare sätt att själv bli glad, än att göra någon annan glad? I stället för att bara en går omkring och känner sig lycklig, har det blivit etthundra procent fler! Och med litet tur kan det goda sprida sig vidare till ytterligare fler. Glädje har nämligen den positiva egenskapen att den är väldigt smittsam. En glädjepandemi vore inte helt fel!

Själv brukar jag praktisera givandets glädje flera gånger dagligen. Då ser jag hur mottagarna ler och känner sig utvalda och väl till mods.

Nu vet jag att det tyvärr inte verkar ha effekt på alla våra människor. Det kan till exempel katten Dina på Södertälje katthem och alla andra katthemskatter jama om. Därför vill jag påjama litet extra att det här är en uppmaning till alla tvåbeningar. Vi katter är ju redan av naturen spinn- och kärleksgivande bara vi får chansen.

Sämre är det ställt med somliga människor. De verkar ha någon slags kontaktfel i hjärnorna, som gör att de inte kan ta emot vår kärlek. Det är väl därför de inte kan ge någon vidare heller. Ofta är de sådana sinsemellan också. Verkligen tragiskt. När det finns ett så enkelt sätt att må bra, känna sig glad och nöjd med sig själv.

Önskar er allihop en gosig novemberhelg! Vi tassas på måndag!

Känner mig litet mallig

2011-11-17T12:51:00.001+01:00

Jag ska försöka fortsätta vara den vanlige Gustav. En som inte är märkvärdig alls. Men litet mallig känner jag mig allt, sedan jag fått veta, att jag bor nästan granne med...hör och häpna...världens finaste katt!! Va!? "World Winner" Inte illa!

Läste i tidningen igår, att det varit en jamarstor tävling i ett land som heter Polen, World Cat Show, med ettusenfemhundra katter från hela världen som visade upp sig. Och då vann en abessinierkille, som bor bara en bit bort!

Nu är det förstås inte utan uppoffringar man får sådana priser. Duschning och andra hemskheter ingår i paketet. Men det har sina fördelar. Mängder med tjejer står på kö för att få gifta sig med honom, och han har varit på många bröllopsresor. Bigami är tydligen inte förbjudet, utan till och med uppmuntras. Men jag gissar att loppet är kört för min del. Förresten skulle jag nog inte klara av varken dusch eller bröllopsritualer. Och dessutom är jag ju redan "Area Winner" och "Best in House". Så det så.

Vill ni se honom? Han finns här.

Men i morgon...

2011-11-16T17:24:00.001+01:00


Det går nog lika bra inifrån?

I morse var matte uppe för tidigt. Måste erkänna att hon väckte mig. Nåjam, det gjorde väl inte så mycket. Efter litet stretching och några lammbullar kände jag mig mogen att ta itu med dagens arbete.

Det var när matte öppnade dörren, som jag upptäckte, att det var för tidigt. Stack ut nosen, och kände genast att något var fel. Det var kallt! Jag behövde inte någon betänketid, det var bara att vända på tassen och återvända till den sköna värmen. Det går ju faktiskt att fönsterspana också.

Måste också berätta att min favoritgäst har lämnat mig. Jag väntade hela natten i hennes säng, men nu fick jag sova där ensam. Riktigt tråkigt. Men hon har lovat mig att komma tillbaka, och fattas bara annat. Hon tillhör ju min familj numera.

När matte varit länge i badrummet i morse, kände jag, att jag ändå måste ut en sväng. Med "en sväng" menar jag "en sväng". Bara en liten stund senare skulle matte ge sig iväg, och då skyndade jag mig in igen. Något jag faktiskt skulle ångra senare, för matte var borta hela dagen. Och ute sken solen som allra soligast. Men, som jag tidigare jamat, ibland får man bita i den sega ödlan. Inget att göra åt saken.

Det blir säkert sol i morgon också, och då har hon lovat hålla sig hemma, min matte.

Vad menas?

2011-11-15T18:38:00.001+01:00

Jag fick syn på en ytterst underlig annons härom dagen. Först tyckte jag den såg riktigt trevlig och tilljamande ut. En katt stod och åt något som såg smaskigt ut. Men så läste jag texten under... Först presenterades det som skulle säljas, en matskål med lock på. Detta lock skulle katten själv kunna öppna. Ja, fattas bara annat, jamar jag! Men sedan kom det underliga. Där stod "Äntligen slipper du otrevlig kattmatsdoft".

?????

Vad menas? Är det inte så man blir upprörd ända in i kattsjälen? Vad är det för ett konstigt försäljningsargument? För det första så luktar min mat gott. Och jag vill känna doften av den. Hur kan man konstruera något så idiotiskt som att stänga inne alla aromatiska dofter? De har verkligen inte alls fattat grejen med matkultur!

För, hemska tanke, inte är det väl så att våra människor i hemlighet har gått och lidit i närheten av våra matplatser? Hållit andan, eller så? Smugit snabbt förbi, för att slippa känna matlukt?

Nä, fixa en matskål med en fläkt, som stilla blåser ut matdofterna över rummet i stället. Då kan vi jama om bra försäljningstrick!

Det är ju en petitess...

2011-11-14T13:59:00.001+01:00

Att vara människostödjare är bästa jobbet. Man får så mycket tillbaka. Min favoritgäst är fortfarande kvar. På dagarna måste jag visserligen sköta mitt utearbete, men på kvällar och nätter har jag till fullo kunnat satsa på mina människovårdande åtgärder. Det är givetvis inte lätt att uppfylla tomrummet efter hennes egen katt, men jag har gjort vad jag kunnat.

Min helg har alltså inneburit en mycket hög andel gos. Dessutom har min favoritgäst en egenskap jag uppskattar mycket, nämligen nattumgänge. Mina egna människor är rätt tråkiga därvidlag, de lägger sig oftast klockan förtidigt. Men gästen, hon har fattat vitsen med att stanna kvar uppe. Vi har haft det hur mysigt som helst framför teven. När det till slut blivit sovdags, har jag förstås agerat värmedyna i hennes säng.

Sedan, på morgnarna, måste jag erkänna att jag blivit tvingad att överge henne. Mina arbetsdagar börjar ju ganska tidigt, och hittills har jag inte lyckats få hennes och mina tider att överensstämma. Men det är ju en petitess i sammanhanget.

Blogger har fått spader

2011-11-11T15:56:00.001+01:00

Blogger har fått spader, dagens inlägg har hamnat här!

Solsting?

2011-11-10T17:00:00.000+01:00

Här stod hon

Ibland blir jag orolig för mattes hälsa. Hon beter sig så märkvärdigt. Som idag till exempel. Hon gick ut och ställde sig vid en vägg. Och där stod hon. Hur länge som helst. I början jamade jag litet försiktigt vad det var frågan om? Satt väggen löst? Fick inget vettigt svar. Jag tyckte hela situationen var underlig. Snudd på obehaglig. Så jag jamade högre, allt tydligare, och med emfas. "Tycker du jag är konstig?" undrade matte. Jag svarade genom att stryka mig lugnande mot hennes ben. Man vet ju aldrig vad det där tillståndet kan innebära?

Har hört talas om solsting. Kunde det vara det hon drabbats av? Något slags solsjuka måste det ha varit i alla fall. Jag stannade kvar hos henne tills det gick över. Åtminstone avbröt hon väggståendet, och gick in. Lycklig över att allt avlöpt väl, följde jag ändå med henne in. Bara som en ren säkerhetsåtgärd.

Så fel det kändes

2011-11-09T15:06:00.000+01:00

Livet är verkligen underligt. Igår började jag med att "idag är det en riktigt bra dag". Så fel det kändes, när jag på kvällen fick läsa om Maya, som lämnat oss. Det blev en alldeles förfärligt jättehemsk dag för hennes människor och kattkompisarna Zaga och Trazzel. Stackars lilla Maya, som blev så sjuk att hon måste lämna dem. Även om hon slipper allt jobbigt nu, fyller förstås saknaden efter Maya upp varenda vrå av deras hem. Där finns bara ett stort, stort tomrum. Vi, alla hennes bloggkompisar här i bloggbyn, kan bara stå där utanför och gråta med hennes familj.

Jag sänker blodtrycket på min gäst

Själv är jag innerligt tacksam över att få ännu en tid att tassa omkring här. Och mitt arbete som människostödjare har inletts framgångsrikt. Nästan för bra. I morse gjorde jag så min gäst sov många timmar mer än hon tänkt. När jag upptäckte att hon vaknade första gången, hoppade jag upp på hennes mage för litet gos. Det var så skönt, att jag lade mig tillrätta. Då blev hon också tvungen att ligga kvar. Och efter en stund somnade vi om båda två. Det var väl bra kundvård?

Till Mayas familj

2011-11-08T22:58:00.000+01:00

Ny uppgift igen

2011-11-08T16:27:00.002+01:00

Idag är det en riktigt bra dag! Har fått veta att min absoluta favoritgäst och -kliare ska komma och hälsa på mig ikväll! Och hon ska stanna i många dagar! Nu kommer jag få ett mycket angenämt nattarbete den här veckan, nämligen att hålla henne sällskap i sängen, och hålla hennes fötter varma. Som jag alltid brukar göra.

Det är synd om henne, för när hon flyttade för ett tag sedan, stannade hennes katt kvar i huset där de bodde. Så nu är hon utan en katts omvårdnad och kärlek. Det är förstås inte lätt. Jag vet därför, att jag har en stor och viktig uppgift att fylla den närmaste veckan. Jag ska bli människostödjare.
*stolt*
.

Det var nog bäst så

2011-11-07T16:26:00.000+01:00

Min helg har varit bara bra. Ingen inkräktare i sikte, och såren efter försvarsarbetet nästa läkta. Ute har det varit så skönt, precis som hos er, gissar jag?

Igår kilade jag över till favoritgrannen och frågade om han möjligtvis hade en liten bit leverkorv att bjuda på? Det hade han. På kvällen var det han som kom och hälsade på mig, fast jag hade inget särskilt att bjuda honom på. Han fick hålla till godo med det som husse ställde fram. Sedan tittade de på bollen på teven. Jag låg en stund i hans knä, men gav mig iväg när det började bli för högljutt i rummet. Är nästan helt säker på att ingen av killarna i teven hör vad min granne ropar till dem?

Tassade ut i stället för att göra litet nytta. Tog en mus. När jag kom in igen, ville den inte vara kvar i min mage. "Klonk" sa det, när den ramlade i golvet. Det var väl klorna. Eller tänderna. Hårt var det i alla fall. Man skulle vara född med någon slags filter i halsen, som samlade upp allt det vassa. Det är ju slöseri att gå miste om hela måltiden bara för det där lilla.

I morse tassade jag av husse igen. Flera veckor ska han vara borta. Tänkte först hejda honom genom att sätta mig framför bilen, men då gasade husse. Tog ett snabbt beslut och ändrade mig. Det var nog bäst så.

Försök!

2011-11-07T14:36:00.002+01:00

Ännu ett område, där vi har mycket har lära ut till våra människor. Hör ihop med "Du klarar det", som jag tassade om för en tid sedan. Egentligen skulle det här kanske kommit före? De måste ju försöka för att alls kunna tro sig om att klara något. Eller kanske är det rätt ordning i alla fall? För om de inte tror sig klara av saker, kanske de inte ens försöker? Hur man än vrider sig, har man svansen där bak.

Man ska inte vara rädd för att försöka. Ofta går det inte riktigt som man tänkt sig, men då får man väl göra upp nya strategier. Jag tänker i princip aldrig på risken att misslyckas. Det är där jag tror att våra människor har sina svårigheter. De funderar mer på misslyckandet är försöket. Jag är säker på att alla kan mer än de tror. De har sina defekter, och vi måste ständigt uppfostra dem, men de har potential. Och vi måste lära dem att utnyttja den!

Nu ser jag fram emot en solig och skön helg, och önskar alla min kompisar detsamma!

Em kattlig rättighet

2011-11-04T15:54:00.001+01:00


Man har väl rätt att ta igen sig* några dagar utan att bli kallad dålig?*

Min taktik igår hade avsedd verkan. När jag dessutom spädde på med att äta torrisar i natt och i morse, var allt prat om vettisar utagerat. Den påtvingade sjukskrivningen är hävd, och jag har fått full frihet att utföra mina viktiga patrulleringar där ute.

Däremot kan jag meddela, att gourmetmaten blev en liten besvikelse. Här sitter nämligen en sann gourmet och kaninexpert, som inte går att lura. Vid närmare kontroll visade sig kaninfiléerna innehålla enbart 4% kanin! Som kännare upptäckte jag givetvis direkt smaker som inte hörde dit. Slickade i mig såsen, den var delikat. Överlämnade sedan resten till Piff och Puff, som är mindre nogräknade. De har ju heller aldrig fått smaka den äkta varan, så det är förståeligt.

Sånär som på några smärre blessyrer räknar jag mig nu som helt i form. Nästa vecka ska jag kolla vilket blad ur min klokbok som jag ska visa. Den här veckan har jag ju mest vilat och tagit igen mig. Nu räknar jag med en varm och behaglig helg, och hoppas ni allihopa också får det bra!

Vad gör man inte?

2011-11-03T19:11:00.001+01:00

Det har varit aningen långtråkigt idag. Matte och husse övergav oss på förmiddagen, och har inte kommit hem förrän nu. I morse tänkte jag ett ögonblick att jag skulle propsa på att få tassa ut, men jag måste erkänna att det mest av princip. Sitter man framför en ytterdörr kommer jamet liksom automatiskt. Rätt snart kände jag att litet vila i gästsängen kändes mer berättigat. Och som varande boss här i huset var jag förstås fri att fatta egna beslut.

Hörde på avstånd att det pratades om vettisbesök, så när mina människor kom hem, demonstrerade jag hur alldeles utmärkt jag mådde. Tog en dust med Girmusen, jagade en tygråtta (under min värdighet, egentligen, men vad gör man inte), och åt litet mat. Hoppas nu att eventuella vettisbesök ställs in tills vidare.

Tror att jag har något riktigt mumsigt att se fram emot till kvällsmat. Det ligger tre påsar med någon slags delikatessmat på en bänk här. "Gourmet" står det på påsen. Inuti ska det ligga minifiléer av kanin, med sås. Låter inte det smaskigt, så jama?

Kanske till och med att det var värt att släppa iväg dem idag, när de kommer tillbaka med sådana läckerheter?

Berättade inte hela sanningen

2011-11-02T15:25:00.001+01:00

Jag låg och sov mycket igår efter utearbetet natten innan. Men jag jamade inte hela sanningen. Matte upptäckte det när hon började undra, varför jag aldrig ville kliva upp? Jag sov och sov och sov. När klockan började bli kväll tog hon upp mig för att ge mig vatten. Då kunde jag inte dölja det längre. Att jag slagits för Mitt Område. Igen.

Jahajam. Inte nog med sår, jag var faktiskt helt slut i hela kroppen. Orkade knappt gå. Matte gjorde i ordning litet blötmat utspädd med vatten, så det blev en massa sås. Den slickade jag i mig, men bitarna fick vara. Sedan bar matte mig till sovfåtöljen, och jag var helt nöjd med att få fortsätta sova.

Innan det hade blivit ljust vaknade jag och kände mig mycket piggare. Måste genast berätta den glada nyheten för matte. Konstigt nog fick jag inte samma reaktion på min klotass på kinden idag, som igår. I morse såg hon glad ut, och klev upp med en gång.

Nu kan jag tassa omkring som vanligt igen, och var till och med ute en liten stund på morgonen. Har dock hört att jag kommer få vara inne resten av dagen. Jag ska visst vara under någon slags observation. Matte tycker att jag är litet för trött och äter för dåligt. Hon skulle bara veta hur det tar på krafterna att försvara hus och hem.

Kanske en bättre idé?

2011-11-01T15:53:00.001+01:00

I natt gjorde jag något jag inte gjort på ett tag. Avstod sovfåtöljens mjuka filt, och stannade kvar ute i mörkret. Man får ju passa på när det helt plötsligt blir nästan sommarvarmt igen. Mörker och värme är en oslagbar kombination. Alla sinnen skärps, och hela Området blir som förvandlat till en äventyrspark. Inte kan man ligga och sova då!?

Framåt morgonkulan var jag litet seg, förstås, och blev riktigt glad när husse öppnade dörren. Nöjd tassade jag in, och hoppade upp i mattes säng för att meddela att jag var inne. Jag brukar ju inte buffa när jag vill vara vänskaplig, utan jag klappar med tassen på kinden i stället. Konstigt nog hoppade matte till litet när jag gjorde det, och så flyttade hon huvudet bakåt. Då kunde jag ju inte nå henne så bra, alltså måste jag också flytta på mig. En ny kärleksklapp hade bara den effekten att hon drog täcket över huvudet. Mycket otacksamt.

Kanske ska jag prova utan klorna nästa gång?

Pustar ut efter jobbet

Jag har min egen teori

2011-10-31T20:12:00.000+01:00

Jam på er! Nu är jag alldeles vanlige Gustav igen! Några dagars härlig diet på vitfisk gjorde mig helt bra igen. Jag tror ju att det är precis vad min kropp kräver. Vitfisk toppad med litet tonfisk, och kanske en eller annan räka. Min egen teori är att jag drabbades av akut vitfiskbrist. Sedan fiskaffären slog igen har jag noterad en allvarlig minskning av vitfiskinköp.

Nu har det kommit till min kännedom, att det finns en fiskaffär ganska mycket längre bort. Det var dit husse åkte och köpte min fisk i fredags. Så nu tar jag för givet, att det fortsättningsvis kommer bli bättring på tätheten av fiskinköp. För de vill såklart inte att jag ska drabbas av samma allvarliga åkomma en gång till?!

Har nu varit ute igår och idag, och har givetvis haft fullt upp att kontrollera och markera gränserna här. Dessutom har jag varit behjälplig med tillsyn när växthuset isolerats. Skönt att ha det gjort, så jag kan ligga där och vila utan att frysa i pälsen.

Nu ser jag med tillförsikt fram emot en ny arbetsvecka. En vanlig-vecka. Härligt!

Mår rätt bra

2011-10-28T18:33:00.000+02:00

Jag ser att många är oroliga för mig, det är snällt av er! Först och främst, jag har inte kräkts något idag.

I morse var jag litet olydig. Eller smart, enligt mitt sätt att se det. För när husse skulle gå och hämta tidningen, passade jag på att tassa ut, jag med. "Smet" kallade husse det, märkligt nog? Jag, som längtat ut så! När jag fått kontrollera det viktigaste, kom jag in igen helt frivilligt. Nu har här upprättats en slags sluss, så det är nog kört med utetassandet. Tyvärr, för jag har hört ryktas att Inkräktaren varit synlig här igen. Hoppas han inte får för sig saker och ting. Som att hans område utökats på något sätt.

Låg på diskbänken

Där uppe är den!

Jag mår väl skapligt, men matlusten är inte som vanligt. Husse åkte och köpte litet vitfisk till mig. När den var kokt fick jag smaka. Spadet var godast, men några fiskbitar slank också ner. Det var bra att spadet smakade mums, för då slapp jag få vatten sprutat in i munnen. Matte har hållit på och sprutat mig, så det har blivit alldeles blött i pälsen.

Nu har jag mest sovit i eftermiddag. Snart ska det serveras mera vitfisk. Den absolut bästa medicin som finns!

All medicin ska smaka så här!

Hoppas ni får en fin helg allihopa! Och om jag skulle bli sämre på något vis ska ni få veta det. Förresten tackar matte och jag för alla kommentarer. Vi har litet svårt att hinna svara alla just nu. Men ni ska veta att vi läser förstås alla, och tassar runt och kollar vad ni haft för er också, även om vi inte hinner skriva hos alla!

Oväntat uppbrott

2011-10-27T21:16:00.000+02:00

Jag är hemma igen. Matte och husse kom och hämtade mig på kvällen, för jag har inte mått så bra idag. Har kräkts, och det har varit blod i. Men nu har jag ätit några tuggor blötmat, och det var gott. Om jag inte kräks mer i natt, har matte lovat mig kokt vitfisk i morgon. Hoppas det blir så. Det var eeevigheter jag fick vitfisk.

Ni har ju fått veta litet om mitt jobb. Första natten var inget vidare, längtade hem ordentligt. Men sedan blev det bara bättre och bättre. Mest tyckte jag om den korta människan. Helst av allt ville jag ligga och vila på honom. Och han fick vila på mig. Vi tyckte jamarmycket om varann. Fick just veta att han gått och letat och letat efter mig i kväll. Vad dumt att jag skulle bli sjuk.

Men det är skönt att vara hemma också. Fast retligt att jag inte får tassa ut och kolla vad som hänt där ute. Först tyckte jag att matte och husse var jättedumma som inte släppte ut mig, men nu känner jag att jag är rätt trött. Sovfåtöljen står och väntar. Nu tassar jag dit.

Rapport andra dagen

2011-10-26T21:12:00.001+02:00

Från Gustavs arbetsplats har jag fått rapporten, att han sköter sitt jobb utmärkt, och att han börjar komma in i arbetsrutinerna mer och mer. Dessutom har han fått en favorit i familjen där, och en tämligen oväntad sådan, nämligen ettåringen! Gustav, som just aldrig buffar annars, har nu inlett en riktig buffningsoffensiv mot lillkillen. Han får väl själv berätta mer när han återvänder hem.
Några möss har familjen inte sett till än. Uppätna eller bortskrämda, det är frågan?

Rapport från jägaren

2011-10-25T20:34:00.001+02:00

Eftersom Gustav är på tjänsteuppdrag på annan ort, och utan möjlighet till egen kommunikation därifrån, måste jag som hans sekreterare vidarebefordra dagens rapport.

Gustav har hittills varit mycket förtegen om vad som sig tilldragit där på natten. Inga spår av möss syntes till på morgonen, varken i form av svansar, inälvor eller muslortar. Däremot fick husfolket veta vad han ansåg om livet som innekatt. Detta jamades ut likt en böneutropare en gång i timmen hela natten. Alla andra i huset njöt dock av att kunna sova utan skräck för att få små musfötter springande över täcket. Gustav fortsätter därmed sitt uppdrag ytterligare minst en dag./Sekreteraren

Men nu ska ni få höra!

2011-10-24T19:00:00.000+02:00

Oj, oj, oj, här händer det saker, vill jag jama! Men först ska jag berätta om hur allt varit, när matte och husse lämnade över ansvaret till mig här i fyra dagar. Det flöt på hur bra som helst! Min favoritgranne kom in i mitt hus ganska snart efter att mina människor gett sig iväg. Sedan fick jag följa med honom ut när han gick. Vädret var fint, och Mitt Område blev avpatrullerat, så jag har ingenting att klaga på.

Så förflöt alla dagarna. Blev även inviterad till grannen flera gånger, och vi förde djupa samjam om livets väsentligheter. På söndagskvällen, ja, nästan mitt i natten hörde jag ljudet av vår bil. Jag rusade allt jag kunde för att möta dem, och hann precis lagom för att kunna ledsaga dem, när de backade in den sista biten på min tomt. Jag blev jamarglad att se dem igen. Ville inte vara ute mer, hade ju massor att berätta för dem.

Men nu ska jag återknyta till första meningen. Jag har fått jobb! På riktigt! Som musfångare! Jo, det är alldeles sant! Den där minisen, som jag jamat om ibland, hans matte och husse ringde idag och frågade, om inte jag kan komma och jobba hos dem någon vecka? Efter att ha diskuterat saken med matte och husse, har jag beslutat att ställa upp. Jag gillar ju de stora människorna, och de har lovat att hålla den lille nyparen borta från min päls.

Så nu ska jag snart ge mig iväg på mitt första allra riktiga arbete. Har blivit lovad arvode, som ska finnas i kylskåpet där. Kommer ge er dagliga rapporter om hur det går på jobbet. Hoppas jag ska kunna göra dem nöjda!

Så var det 'hej då' igen...

2011-10-19T17:50:00.000+02:00

Jahajam, så är det dags att jama 'hej då' igen, men nu blir det bara till på måndag i alla fall. Två dagar tappar jag bort, men jag får försöka rapportera senare vad som hänt. Nu blir det så här, att jag och min favoritgranne ska samarbeta med att passa Piff och Puff. Han får sköta mat och sånt, så ska jag se till att de inte hittar på bus här. Ska försöka att inte vara för sträng. Jag vet, att jag brukar bli aningen barsk när jag inte får komma ut.

Mycket tvätt kommer det bli

För inlåst är vad jag kommer förmodligen vara. Det känner jag redan, att jag inte gillar. Dels för att jag inte får sköta Mitt Område förstås, men också för att jag blir tvingad att uppsöka den förhatliga lådan. Jag tycker det är så besvärligt att gräva ner saker och ting där. Håller på jamarlänge, men ändå blir det inte riktigt bra.

Men jag skulle heller inte vilja vara ute i fyra dagar. Skulle säkert sakna min sovfåtölj inne i värmen. Så det är väl bara att bita i den sega ödlan och acceptera det hela. Om det nu inte blir skapligt väder. Då ska jag försöka övertala grannen om utetassning. Vi får se. På måndag är jag alltså tillbaka med mycket att jama om. Ha det så bra allihopa till dess!

Gosjam

2011-10-18T18:34:00.000+02:00

Så här vill jag ha det!

Jag vet inte om ni gosar på många sätt? Själv har jag egentligen bara en favoritställning. Om jag ska må riktigt gott, borrar jag in nosen hårt i mattes arm. Nästan så jag inte kan andas riktigt, det blir litet väsigt. Finns inget mer avkopplande för mig. Det är mitt supergos.

Annars gillar jag förstås också att bli kliad och klappad. Och att trampa på husses mjukmage. Något jag aldrig gör är nosbuffar. Är liksom inte min grej. I vår familj står Piff för den detaljen. Och huvudsaken är väl att man kan gosa på något sätt. Att få de stunderna i himmelriket.

Men sen får det vara sluta åkandet!

2011-10-17T16:31:00.000+02:00

Vilken jamarskön helg det har varit! Bara sol hela dagarna, så jag har kunnat ta ordentliga raster i värmen vid min hasselbuske. Litet kyligt har det varit om tassarna på kvällarna, men jag har ändå varit ute så länge, att matte varit orolig för att jag skulle vara instängd någonstans? Inte då, jag hade ju bara så mycket att göra!

Rasten slut...

Men så måste jag berätta något dumt också. Jag kommer bli övergiven. Igen!!! Och det redan på torsdag! Mina människor ska åka bort över helgen och hälsa på några minisar, som bor långt uppe i norra landet. En av dem kan inte andas där det finns katter, så de kan aldrig hälsa på här. På sätt och vis kan jag alltså förstå att matte och husse vill dit, men det är ju jamartråkigt att de ger sig iväg. Kan redan nu meddela, att jag kommer vara hemma i mitt hus de här dagarna.

Det finns något roligt också. Det är att husse kommer tillbaka i kväll. Har varit utan mjukmagen över en vecka. Äntligen ska jag få användning för massagetassarna igen!

Tiden

2011-10-14T16:37:00.002+02:00

Jag förstår mig inte alls på klockan och tiden. Hur man kan ha ont om den? Tiden är väl det jag lever i, från det att jag öppnar mina ögon på morgonen och sträcker ut mig, tills jag somnar hoprullad på kvällen? Förmodligen finns det någon tid efter hoprullningen också, men det är jag inte säker på, för den vet jag inget om.

"Tid är pengar" säger en del. Dumheter, jamar jag. Tiden kostar ingenting alls, och dessutom är det garanterat det enda vi kan vara säkra på att vi har, så länge som vi andas.

Problemet för våra tvåbenta tror jag är, att de delar in tiden i så många småbitar. Efter ett tag kan de inte hålla rätt på bitarna. Till slut kan de inte se vilka som är viktiga, och vilka som kan slängas bort.

Jag har aldrig ont om tid. Det kan jag inte tänka mig att någon katt har. Vi oroar oss inte för sedan-tiden. Nu-tiden är det enda vi bryr oss om. Utan att titta på klockan. Vet vilka bitar i våra liv som är viktiga. Vi är kloka. Tänk, om våra människor kunde inrätta sina liv litet mera kattlikt. Kunde slänga litet ur den där småbitshögen.

Ska börja den här helgen med att försöka påverka matte, för hon håller på och beklagar sig mer och mer över brist på just tid. Så nu måste jag undervisa och peka på all tid som finns. Bara hon kan rensa i småbitshögen. Vi får hjälpas åt.

Ha det så bra i helgen, alla kompisar med inneboende tvåbenta! Vi tassas igen på måndag!

Tji go'fika

2011-10-13T19:22:00.002+02:00

Hördu matte, har du glömt var min mat är?

Kommer du då???

Hon fattar inget, som vanligt. Blir frustrerad. Tar och tvättar mig.

Men vad i alla sillar och makrillar...det DÄR är väl inte MAT???

Jag menar förstås den i skafferiet!

Hon förstår INGENTING...nu måste jag tvätta mig igen...

Det är så här. På morgnarna får vi dela på en påse blötmat, som jag jamade härom dagen. Eftersom Piff för det mesta slickar upp såsen, jag käkar en del av mitt, och Puff får äta bara litet grand, så brukar det bli över en del. Det sparar matte i skafferiet, så vi kan få det till en slags go'fika på eftermiddagen.

Som iakttagande katt har jag naturligtvis lagt märke till varifrån denna guldkant hämtas. Jag brukar därför ofta intaga en strategisk position nära skafferiet, med förhoppningen att något positivt ska hända.

I den tragiska sekvensen här ovanför påstår matte, att vi hade ätit upp maten på morgonen. Att den var slut!? Jag har svårt att ta såna besked med det upphöjda lugn, jag borde. Och ni vet hur det är i såna situationer. Hur det enorma behovet av tvättning helt plötsligt slår till med full kraft.

Ren och fin blev jag. Men magen förblev tom. För aldrig att jag äter torrisar till go'fika.

Husse prickar rätt

2011-10-12T16:24:00.000+02:00

Idag ska jag jama om något riktigt skämmigt, som inträffade för en tid sedan. Fast det var INTE mitt fel. Det vill jag ha jamat med en gång.

Så här var det. Det var kväll, och jag låg och sov i min fåtölj som vanligt. När matte och husse gick och lade sig, stängde de dörren till vardagsrummet, där jag låg. Det är jag van vid, så jag öppnade inte ögonen ens gång.

Men så hände något ovanligt. Ja, det har faktiskt inte hänt på många år. Jag vaknade, och kände...ja, att det trängde på där bak. Om ni förstår, vad jag menar? Nu vet jag förstås var kattlådan finns, så jag tassade dit för att utföra ett och annat. Bara för att upptäcka...där finns ingen ingång!!! Panik och elände! Vad skulle en stackars katt hitta på i sin stora nöd?

Själv tycker jag, att jag löste problemet både logiskt, elegant och praktiskt. Finns ingen toalett, så får man givetvis använda det som är tillgängligt: Toalettmattan! Det är ju inom samma sfär, så att jama.

T.f. toalett

Det var första -och säkert sista- gången som husse satte lådan på fel håll sen han gjort i ordning den. Tänk, att han lyckades pricka in just den natten jag behövde, det jag behövde!?

En helt vanlig morgon

2011-10-11T16:48:00.000+02:00

Vår väldigt braiga frukostritual består av att Piff och jag får dela på en påse blötmat

Jag brukar lämna några bitar, men idag blev det ovanligt många

Piff slickar bara upp såsen...

...sedan käkar hon torrisar i stället! Obegripligt, om ni frågar mig...


Matte släpper in Puff, som får äta det jag lämnat...


...och själv beger jag mig ut på dagens första arbetspass!

Och vad händer med Piffs mat?? Det ska jag berätta senare! Förresten, tycker ni det är orättvist för Puff? Hon kan äta nästan bara torrisar. Mer blötmat än så spyr hon bara upp. Det är nästan så jag måste tycka synd om henne...

Hej igen!

2011-10-10T15:00:00.000+02:00

Har ni väntat? Det har jag med! Men nu är jag äntligen hemma! Hon på pensionatet påstod att jag hade trivts bra. "Gustav, han bara är" sa hon till matte. "Han flyttar in, och bor in sig direkt". Men jag jamade minsann på hemvägen ingående om min inställning till pensionatsvistelser, och gjorde ett och annat tillrättaläggande i frågan. Bara så att matte och husse ska inse att jag anser att denna typ av semester inte är lika trevlig som den de varit iväg på.

Jag är dock tacksam att jag slapp följa med dem. De hade åkt lååångt bort till en jättestor stad med massor av bilar. Och inte en enda katt såg de på hela tiden. Stackars människor som bor där.

När jag kom hem tassade jag direkt ut ur buren och gjorde en första besiktning över Mitt Område. Tyvärr medgav vädret inte någon grundligare undersökning. Blev tvungen att påjama intassande. Då stod välkomstkommittén och väntade. Jag var måttligt road. Flydde till ytterdörren. Vad var väl blött nedfall mot det jag visste skulle komma?

Jahajam...Puff avklarad...men nu blir det värre

Ja, jag veeet att jag luktar konstigt

Jag har varit på pensionat, har jag ju jamat...fattar du dåligt?


Men nu får du väl ge dig i alla fall!

Finns det tålamodsmedaljer, tro?

Man kan tro av bilderna att detta avklarades på kort tid, men det vill jag ha jamat, att så är inte fallet. Åtminstone kändes det som en evighet.

Nu har jag förstås en massa arbete att ta igen där ute. Måste ju markera hela Området igen, så ingen får för sig att ta sig friheter. Regn och blåst är otrevligt, men hindrar inte min plikttrogenhet. Och på något sätt känns inte det blöta så mycket när man suttit instängd på pensionat.

När man säger 'hej då'

2011-09-23T15:57:00.000+02:00

Och det är precis vad jag tänker på just nu. För nu måste jag överge er jättelänge. Sexton dagar!!! Det är så lång tid, att jag nästan inte kan föreställa mig det? Alla övertalningsförsök att slippa detta har naturligtvis inte resulterat i något. Nädå.

Här har bokats rum på pensionat igen. Mitt lyxpensionat, påstår matte. Jodå, nog gillar jag människan som ger mig mat där. Och rummet är väl rätt okej. Om det inte vore för en sak. Det är låst! Jag har minsann sett i fönstret där, att det finns massor med spännande saker att upptäcka utanför. Det får jag aldrig någon chans till.

Jag får väl använda tiden till att fundera på allt jag ska tassa ner när jag är tillbaka igen. Då ska jag jama om hur många stjärnor jag tilldelar pensionatet den här gången. Och om jag får några justa grannar. Men mest av allt ska jag tänka på vad härligt och roligt det ska bli att få träffa er alla igen!

Hoppas ni kommer ha det bra den här tiden, allihopa! Jag är tillbaka måndag 10 oktober.

Nosbuffar är bättre! (Fast inte på möss)

2011-09-22T19:01:00.000+02:00


Kolla de här huggisarna!

Jag är rätt stolt över dem, fungerar mycket ändamålsenligt. Det vet ju ni också, de av er som kan var ute utan vidhängande människa, hur bra vi är på att använda gaddarna. Även när vi lätt skulle kunna sticka hål på vad som helst, nästan, vet vi precis hur hårt vi ska bita ihop, utan att maten skadas. Ibland vill vi ju bara bära den en liten bit, och leka jaktleken en stund till.

Det är nog tur för våra människor att vi är skickliga tryckreglerare. Tänk om vi skulle använda våra resurser fullt ut när vi skojar med dem! Nä, det är nog klokare med nosbuffar!

Jag är inte snäll alla gånger

2011-09-21T17:59:00.000+02:00


Mmmm, de' va' inte så dumt, de' här

Va' jamar du? Hungrig?

De' e' jag med!

Jamarhungrig!

Oj då...det tog visst slut...sorry Puff...

De får ingen jaktlicens!

2011-09-20T18:38:00.000+02:00

Det har varit litet rabalder här hemma. Tyvärr var jag ute på jobb, och har bara fått det berättat för mig. Hade jag vetat vad som hände där inne, hade jag givetvis ilat in.

Det började visst i köket. Matte och Puff var där. Helt plötsligt ser matte en enorm spindel springa över köksgolvet, mitt framför Puff. Som gör...ingenting! Matte trodde inte sina ögon, för Puff brukar jaga allt som rör sig. Spindeln försvann in under kylskåpet.

När matte såg den här sortens spindlar för första gången, tänkte hon "så stora spindlar finns inte i Sverige". Nu är det flera år sedan hon såg någon.

Hur som jamat, spindeln försvann, och det var inte mycket att göra åt det. Några timmar senare, när matte satt framför datorn med Piff i knäet, såg matte hur Piff lyfte huvudet litet och intresserat studerade något på mattan. Spindeln igen! Nu med full fart över kontorsgolvet. Piff hoppade ner, lagom för att se den försvinna in under ett skåp.

Nu fick matte tydligen nog. Hon kände att hon inte skulle kunna sova med vetskapen att den skulle kunna komma i sängen. Så hon stängde både dator och dörr, och placerade ett trasigt lakan framför springan vid tröskeln.

På morgonen beväpnade matte sig med snabeldraken, och försökte dammsuga överallt, under alla skåp. Men om den ligger i drakens mage, eller kommer överraska igen, det får vi se.

Och tänk, allt detta besvär bara för att jag inte var hemma! För inte hade jag varit rädd för en spindel, hur stor den än var. Piff och Puff, vilka urusla jägare....

Jag kan bli sur på allvar

2011-09-19T16:42:00.000+02:00

Här har det varit en ganska lugn helg. Min favoritgranne har kommit tillbaka. Och kan ni tro, han hade varit i tyska landet! Men hade han med sig någon leverkorv till en svältande grannkatt? Icke! Han skyllde på att han var på ett helt annat ställe. Inte där leverkorvsaffären var. Det tror jag så mycket jag vill på. I tyska landet finns det säkert leverkorv i varenda butik.

Nu har han lovat, att när han åker dit nästa gång, ska han ta bilen. Och då ska han köpa min älsklingsmat. Det är nog säkrast för honom, annars kanske jag blir sur på allvar.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag tror att jag slopar utelivet på nätterna nu. Känns aningen kyligt i pälsen. Så jag har lagt om rutinerna, och tar kväll en stund efter att det blivit mörkt. Man får anpassa sig. Och vara glad så länge som det bara är aningen kyligt!

Det här måste vi jobba på!

2011-09-16T17:19:00.000+02:00

Våra människor är rent ut jamat helt värdelösa på att sitta stilla och njuta, tycker jag. Och jag förstår inte varför? För oss katter tillhör ju detta baskunskaperna. Att stanna upp. Se oss omkring. Notera. Utan att genast fundera över det arbete, vi ännu inte utfört.

Här har vi alltså en stor och viktig uppgift att fylla. Våra människor måste helt enkelt bli bättre på denna konst. Kanske kan man inte begära att de ska kunna ta den här stunden lika ofta som vi. De stackarna har, vad jag förstår, bundit upp sig i allehanda projekt, och kan inte disponera sina dagar lika fritt som vi. Naturligtvis en planeringsfråga, men jag tror inte det är något vi kan ändra på.

Vad vi däremot kan göra, är att jama ifrån litet då och då, att nu, nu sätter vi oss ner och bara njuter en liten stund. Kanske tittar på molnen på himlen. Eller blundar, och tänker på något som får oss att må bra.

Gör detta särskilt när du ser att dina människor är jäktade, oroliga eller så. Det är då en stilla stunds njutning behövs som allra mest.

Nu blir det helg igen. Önskar förstås alla mina kompisar en jamarskön sådan! Vi tassas igen på måndag!

Vi katter vet bättre

2011-09-15T16:42:00.001+02:00

Någon som trodde att grässtrån, det är väl ingen större skillnad på det ena eller andra? Säkert är det en allmän uppfattning hos våra tvåbenta. För övrigt har de en smått sadistisk inställning till detta härliga tilltugg. Utan urskillning klipper de ner alla ljuvligt saftiga strån så att man knappt kommer åt dem.

Vi katter vet bättre. Att välja ut det bästa grässtrået är en konst, som kräver ett väl utvecklat luktsinne. Ibland får man gå igenom rätt många innan man hittar det strået.

Hmmm...bra arom, med inslag av mus och spindel...

Vilken skräckupplevelse!

2011-09-14T17:32:00.002+02:00

Igår kväll var jag med om en jamarhemsk upplevelse. Det är nästan så morrhåren darrar litet fortfarande.

Klockan var inte så mycket ännu. Absolut inte dags att fundera på sovfåtöljen. Jag var ute på min sedvanliga kvällspatrull, när det helt plötsligt, och utan att jag anat något, kom en skällis rusande i mörkret. Jag lovar, den var alldeles galen! Naturligtvis lade jag alla tassarna på ryggen, och sökte skydd på min altan. Hunden stod där nedanför och lät som...jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Matte kom springande, för hon trodde att det var någon som höll på att misshandla en hund, så hemskt lät det. Men när hon kom ut såg hon bara en stor käft som vrålade, med en liten lampa som blinkade där under. Hunden skällde på matte också. Hon sa åt den att vara tyst, och då lommade den iväg.

Jag kände mig väldigt nervös, och tittade oroligt ut i mörkret. Måste försäkra mig, att den inte kom efter mig. Sedan tassade jag förstås in, och hade ingen lust alls att vara ute mer den kvällen. Undrar just var hundens människa höll hus? Jag betackar mig definitivt för såna här visiter på min egen tomt.

Då blir det min tur

2011-09-13T14:38:00.000+02:00

Alltså, man kan verkligen ifrågasätta mattes omdöme. Undrar just vad hon skulle säga om att få sin bild utlagd till allmän beskådan, med tungan ute sådär?? Nä, just det! Skulle nog bli njet och veto direkt.

Jag önskar jag kunde jama att jag just avnjutit en läcker måltid från någon av mina restauranger, men de har varit sorgligt utan råvaror ett tag. Hoppas det kommer nya leveranser snart? Nä, jag bara putsade mig litet inför kvällen, och då passade hon på, den fulingen. Nåjam, det kommer väl en tidig morgon, när somliga mattar vill sova och alerta katter vill ut. Då är det min tur att passa på.

Det är nog som det ska vara

2011-09-12T17:43:00.000+02:00

Det har varit en bra-och-dålig-helg. Börjar med det braiga. Vädret! Sommar igen! Ligga ute i solen och bara ha det hur mysigt som helst. Precis perfekt lagom pälsvarmt. Till och med behaglig temperatur på nätterna. Det var det bästa med helgen.

Det fanns mindre bra saker. Både min husse gav sig iväg och min favoritgranne! Husse till norra landet igen, och grannen till något kalas. Tyvärr inte i leverkorvslandet, det hade varit en högst förmildrande omständighet. Så för min del har helgen varit både mjukmage- och leverpastejfri.

Dessutom var matte på dåligt humör hela lördagkvällen. Och natten. Jag kom in för att få mig litet kvällsmat, men det var knappt hon såg mig. Hon menade, att hon höll på med någon slags jobb på datorn. En hemsida? Mitt hem har många sidor, men jag har svårt att tro att man kan göra dem på datorn?
Hur som jamat, så var matte och datorn ovänner! Väldigt mycket osams!

Jag var medkännande och sällskaplig i det längsta, men till slut tröttnade jag på hennes suckande och stönande, och tassade ut mitt i natten. Där var det åtminstone lugnt. När matte öppnade dörren framåt klockan halv tre, hade jag ingen lust att chansa, utan stannade kvar där ute. Ångrade det beslutet en del, när Åskar kom på flera besök på morgonen. Fast jag hade förstås mitt växthus att tassa in i.

När Åskar väl flugit iväg, kom både solen och matte fram. Det sistjamade innebar en efterlängtad kaninfrukost. Ja, i min skål, alltså. Med sås. Ännu har matte inte börjat jaga.

Som jamat, bra och tråkigt blandat. Det är nog som det ska vara.

Viktigt

2011-09-09T16:33:00.000+02:00

Även om vår huvudsakliga uppgift är att hjälpa andra och finnas där för dem, får vi inte glömma detta. Hur viktiga vi är för oss själva. Även när andra ibland inte uppskattar eller förstår det jag gör, kan det vara viktigt för mig. Och det räcker!

Det finns människor, som inte tycker de är viktiga. Att andra är mycket duktigare, bättre och klokare. Men då vill jag att de ska tänka på oss katter. Somliga är raskatter med fina stamtavlor, och andra är som jag. En del katter har man till och med inte velat att de skulle födas. Men visst tycker ni att allas våra liv är lika mycket värda? Man blir varken bättre, duktigare eller klokare för att man föds till det ena eller andra. Inte människor heller! Man ska inte se sig själv med andras kritiska ögon.

Därför struntar jag numera också i vad Piff och Puff anser om mig. Jag är en bra katt, precis som jag är.

Ska vi den här helgen ge de människor vi umgås med litet extra uppmuntran och respekt? Det är nog inte alltid så lätt att vara människa heller. Vi tycker ju att de är litet knepiga och har fel många gånger, men det är bäst att de får känna att de duger!

Det är vad jag tror, och med dessa jam vill jag önska er alla en bra helg! Vi tassas igen på måndag.

Jag har fått ett nytt jobb!

2011-09-08T17:26:00.001+02:00

Jag passar på att ta igen mig litet i väntan på nästa kund

Härom dagen var jag ju inte helt nöjd med husses respons på mina ambitioner att hjälpa till med kontorsarbetet. Men man kan inte hänga svans för det. Nu har jag kommit på en ny funktion och uppgift för mig här på kontoret. Ja, vi har vår arbetsplats hemma. Matte och husse, de jobbar i ett enda rum. Det är inte så mycket att jama om, men de kallar det arbete i alla fall. Mitt arbetsfält inbegriper naturligtvis oerhört mycket mer än detta enda rum.

Utomhus har arbetsuppgifterna varit tydliga och klara, men på kontoret har jag haft en del svårigheter att få bra riktlinjer? Mina försök har alltför ofta mötts med negativa reaktioner. Därför är jag mycket nöjd med att ha hittat en passande uppgift, som dessutom gillas av matte och husse. Jag har blivit kundmottagare! Det är en viktig uppgift att se till att de som kommer känner sig välkomna. Kanske är det litet skryt, men kan man tänka sig någon mer kvalificerad för det här jobbet?

Tur att man inte är hund

2011-09-07T17:02:00.000+02:00

På min strand springer det en massa skällisar. Jag är tacksam att jag inte är född till hund. De måste lyda. Alltid. Bara då är de väluppfostrade. Många av dem som springer på min strand är inte det. Därför är det ofta ett väldigt skrikande och visslande här utanför. Ibland ryter människorna som lejon. "Kom hiiiiit" ropar de högt och argt! Jag skulle då aldrig komma om min matte lät så där! Skulle lägga alla tassarna på ryggen och fly.

På sätt och vis kan jag alltså tycka litet synd om skällisarna, som måste ha det så här. Man vill ju ha frihet att fatta egna beslut. Samtidigt vill jag förstås, att de inte ska bestämma sig för att de ska ranta omkring ohejdat på Mitt Område. Det är inga lätta frågor, det här. Bara att konstatera, att det är en jamarns tur att man blev född till katt!

Otacksamt

2011-09-06T15:06:00.000+02:00

Vad då, kan du inte jobba, husse? Ligger i vägen?

Men ser du inte att du måste trycka på den där entertangenten nu, annars blir det inget?!

Strunta i det då...du får väl klara dig utan min hjälp om det ska vara på det viset!

Du tror du kan allt bäst...*mutter*

Jag som har bloggat så länge vet minsann hur det ska va'

Jag tassade väl på hans självkänsla...äh, man får ha överseende med dem, människorna...

Nästan osynlig

2011-09-05T15:56:00.001+02:00

Den här helgen har vi inte träffats så mycket, mina människor och jag. I lördags rymde de redan tidigt på morgonen, och kom inte hem förrän sent. Som vanligt tassade jag fram och hälsade dem välkomna, men sedan fortsatte jag mitt arbete direkt. Det hade ju blivit sommar igen, så det var rena fröjden att nattjobba.

På söndagen var jag inne bara som allra hastigast för att kolla om det fanns kvar någon blötmat? Frukosten hade jag hoppat över. Det är ju då som blötmaten brukar serveras. Matte hade sparat litet, och jag åt upp allt utom de obligatoriska två bitarna. Vet inte varför jag nästan alltid lämnar två bitar? Det har bara blivit så. Puff ser sedan till att skålen blir renslickad.

Efter den rundan inomhus blev det utejobb ända till måndag eftermiddag. I det helt perfekta vädret kändes det inte som något större offer. Visserligen började det komma blött på natten, men mitt växthus stod öppet och mat fanns i skålen.

Idag på eftermiddagen tyckte jag ändå att jag borde ge mig känna, och satte mig under bilen att vänta. Då var det nämligen rejält med blött i luften. Skyndade mig in när matte öppnade dörren. Och visst, det var väl mysigt att vara inne en stund och få litet i magen, men sedan fick hon allt öppna dörren för mig igen. Fast nu var jag klok nog att välja min dörr. Den, där maten och mitt lilla hus står. Där har jag tak över huvudet, men full frihet att ge mig iväg när jag vill. Och frihet, det är det bästa som finns!

Men ikväll måste jag allt komma in, kom jag på. Matte har lovat extra godis, fast det är måndag. Idag är det nämligen precis nio år sedan jag flyttade in här i mitt hus! I stort sett har jag varit nöjd med mina människor, även om det finns vissa beteenden att finslipa på. Nio år...det är en lååång tid!

Hur skulle det vara?

2011-09-02T16:32:00.000+02:00

Ibland kan man ju tänka som så, att det vore allt perfekt att få leverkorv och vitfisk till mat varje dag, och dentisar och stickisar som litet extra godis däremellan. Allt det gottaste, och alltid.

Men när skulle det då bli fest? Jag skulle vilja jama en lovsång till vardagen. Alla de helt vanliga dagarna, när ingenting särskilt händer. Dagarna man inte minns. De flesta i livet. En del människor kallar dem för tråkiga. Det förstår jag inte? Jag tycker de är sköna. Men när livet emellanåt bjuder till fest ska man förstås passa på, delta i kalaset och njuta allt vad man kan. Det är tur att vardagen finns, så man kan uppleva skillnaden.

Idag är det fredag. Ofta innebär det att våra människor är litet extra glada, och delar med sig av den glädjen till oss. Man får sig en extra godbit tilldelad på kvällskvisten. Det är härligt att ha något att se fram emot!
Önskar er alla en skön sensommarhelg, och att den utlovade solen verkligen kommer värma oss!
Vi tassas igen på måndag!

I

Tre i rad

2011-09-01T19:49:00.000+02:00

Här ligger vi på rad. Ja, Puff har precis rest sig för att påbörja en undanmanöver och rädda sig in i sovrummet. Hon är ju så rädd för mig. För henne duger bara matte. Ni skulle se Puff, när hon springer efter matte överallt, hoppandes upp på alla möbler efter vägen. Allt för att bli kliad. Aningens överdrivet, enligt min mening. Dessutom är det ett väldans jamande hela tiden. Tur för matte och husse att det finns åtminstone en lugn, stabil och pålitlig katt här i huset. Inga namn jamade.

Piff är väldigt litet inne annars. Sedan hon kom på knepet med att få upp kattluckan, är hon nästan jämt på altanen. På morgnarna, vid frukosten, träffas vi. Jag låter mig nosas på ingående. Särskilt min shoo-bricka tilldrar hennes intresse. Lika intensivt varje morgon. Jag låter henne hålla på. Väl vetandes, att häftiga rörelser kan utlösa obehagliga reaktioner från henne.

När jag tänker efter, var det faktiskt väldigt längesedan vi hade något större gruff. Jag menar, det var längesedan jag blev påhoppad, kload och nafsad. För jag muckar minsann aldrig gräl.

Har ni hört något så korkat??

2011-08-31T20:07:00.000+02:00

Jag har hört ryktet ett tag, men inte kunnat tro att något så förfärligt skulle kunna hända här. Min fiskaffär har stängt idag! Och kommer aldrig mer öppna! Hur kan de göra så, när de vet att en husse ofta kommit in och handlat vitfisk till sina behövande katter? Jag förstår ingenting? Hur har de nu tänkt att dessa katter ska kunna få sitt helggodis?

Och vet ni varför fiskaffären har stängt? Nä, hur skulle ni kunna veta det? Det är av ett så konstigt skäl, att jag allvarligt börjar ifrågasätta människors intelligens? Åtminstone vissas. Den som äger huset ska göra lägenheter där. Det är okej. Katter behöver någonstans att bo. Men fiskaffären ska inte bli bostad. Och nu kommer det: Ägaren tror inte att människor vill ha en fiskaffär i huset!!! VA??!! Har ni hört något så korkat? Vad kan vara bättre än att ha nära till en fiskaffär? Jag bara frågar?

Nu har vi fått vår sista fiskfest från favoritaffären. Varsin rejäl portion spätta. Ja, åtminstone påstod matte att den var rejäl. Min var som vanligt alldeles för snålt tilltagen. Men det fixade jag till.

Spätta, det var för jamarns smaskens...varför får jag alltid för litet?

Men det ordnar sig ser jag...här finns det mer...ursäkta, Puff...djungelns lag råder...

Vad jamar ni om det här?

2011-08-30T16:35:00.000+02:00

För någon vecka sedan stod det några rader i vår tidning om en katt som blivit öronmärkt och kastrerad. Katten bodde ganska nära mig, bara några mil bort. Jaha, tänker ni då, så bra, men det är väl inte en nyhet av den digniteten, att det brukar stå i tidningen? Tack och lov har dessa ingrepp inte blivit så ovanliga. Ja, jag måste ju trots allt skriva 'tack och lov', även om jag hyser den största aversion mot allt skärande i oss. Men alternativet -att katter överges eller till och med dödas- är förstås mycket värre.

För att återgå till ordningen. Ovan nämnda katt släpptes ut som vanligt på morgonen av sin människa. ("Ägaren" står det i tidningen, vilket avslöjar deras okunnighet.) När den kom hem på kvällen hade den blivit

öronmärkt
kastrerad
fått ett halsband med reflex

Vad jamar ni om det!?? Jag kan inte låta bli att utbrista ett hurrjam, för jag hoppas, att den som gjorde det visste vad h*n gjorde. Att katten fått ett reflexhalsband tyder väl ändå på, att det var någon som ville katten väl. Kattens människa polisanmälde det. Om de hittar "förövaren" hoppas jag h*n får en belöning, och inte något straff.

Då blev jag sur!

2011-08-29T13:58:00.000+02:00

I fredags var det litet konstigt. Trots att det sommarvarmt på kvällen, kände jag för att sova inne. Hade någon slags känning i svanstippen. Och det visade sig vara ett klokt val. Tidigt på morgonen, innan någon hade klivit upp, kom Åskar på besök. Och jag tror han hade någon slags jubileum, för han firade väldeliga?! Dessutom ville han visst att vi skulle delta i festen, för han satte igång larmet på mitt takskydd -bilen alltså- på gården. Fast jag måste jama, att det inte var riktigt min typ av party. Det höll också på för länge för min smak. Han ville liksom aldrig ge sig, utan började om gång på gång.

Lördagen blev alltså en tämligen seg historia, med mycket innejobb. Det lilla man kan utföra inomhus. Litet extra pälsvård och så. Girmusen och jag hade en tuff kamp. Skönt att få träna musklerna åtminstone något.

Söndagen var inte så mycket roligare. Mina människor försvann på morgonen och var borta hela dagen. Tassade över till favoritgrannen, och kan ni tänka er, han hade slut på leverkorven! Jag blev sur, och tassade därifrån. Hur kan leverkorvar ta slut? Sådana fadäser får inte inträffa! Nu har han sagt till matte att han ska köpa leverpastej i stället. Hm. Får väl duga. Men jag tycker gott att han kan åka till det tyska landet och köpa min specialare. Och ett stort lager, som täcker en vaktkatts behov.

När det är som mörkast

2011-08-26T16:11:00.000+02:00

Skynda dig

att leva

Öppna armarna

Sträck dig

mot ljuset

Det är ditt liv

att leva nu

idag

och det finns inga hinder

för allt du kan göra

egentligen

Våra människor har ibland svårt att upptäcka ljuset när det är mörkt. Svårt för en katt att förstå, men så är det. De behöver då hjälp att se åt rätt håll, inte bara stirra på mörkret hela tiden. Du kanske måste höja tassen och peka åt vilket håll ljuset finns. Då kommer de krama om dig och le. För det är först när de upptäckt ljuset, de kan vara glada.

Även om det blir mörkare och mörkare på kvällarna nu, är solen ännu varm och härligt skön på dagarna. Hoppas ni får en riktigt fin sensommarhelg, alla ni kompisar och era människor!

På måndag är jag tillbaka med nya tassligheter.

Det räcker väl??

2011-08-25T15:59:00.000+02:00

Jag tycker faktiskt det finns två katter för mycket här...

.....det kan väl räcka med mig?

Här har jag satt mig ner för att hälsa min gäster välkomna. De kommer vilken minut som helst. Vad gör den där kattskylten här egentligen? Okej, texten "välkommen" kan gärna stå där. Och så jag bredvid. "Välkommen" + en riktig, lagom stor katt i sina bästa år. Vilken gäst blir inte lycklig för ett sådant mottagande?

Fast det är klart...om jag skulle få förhinder att välkomna på grund av akut arbete eller så, är det kanske bättre med de där kattkopiorna är inga alls? Hmm...tål att tänka på...

IN???

2011-08-24T15:39:00.000+02:00

Eeehh...sa du nåt, matte? IN?

Kunde inte va' mer ointresserad...

Matte saknar helt fingertoppskänsla för när katter vill komma in. Ibland öppnas inga dörrar för katten, fast den suttit och väntat i evigheter. Regnet öser ner, och den stackars katten är det så synd om, fast den har tak ovanför sig. Det är liksom inte det saken handlar om. Och kattens människor ligger och sover, helt egoistiskt.

Andra gånger öppnas dörren när katten ligger och mediterar, lyssnandes till regnet som faller där ute. Då vill givetvis katten vara ifred i sin meditation och inte bli störd av ovidkommande frågor. Som att man skulle vilja in när det regnar, där utanför taket.

Antingen har man fingertoppskänsla för dörröppnande, eller så har man det inte.

Det var party i mitt växthus

2011-08-23T15:06:00.000+02:00

Synd att inte jag var inbjuden!

Det har varit party i mitt växthus. Utan mig! Tyvärr. Jag är helt övertygad om att min närvaro hade varit uppskattad. Av mig.

Matte har en tid sett att vindruvorna närmast dörren i växthuset försvunnit, allihopa. Hon tyckte inte det gjorde så mycket, för det fanns så många längre in. Fanns, alltså. När hon kom och skulle smaka några stycken, var massor av klasar renrakade. Alltså gick hon in för att hämta något att bära de återstående druvorna i, när hon klippt av dem. När hon kom tillbaka såg hon tjuvarna. Stora, svarta fjäderkotletter med gula näbbar. Tog dem på bar gärning. De hade haft party där. Koltrastotta, i gryningen. Och upptäckt att de kunde begagna sig av en sidoingång, nämligen takfönsterna. Som befann sig precis ovanför de allra finaste druvklasarna.

Förskrämda flög de iväg när matte kom. Hon klippte av alla klasar som tjuvarna lämnat. Nästa år blir det nät, sa matte. Det tycker jag är synd. Bättre att ordna sovplats till mig där, så jag inte missar partyt. Kan lova att kommer gå hett till.