En riktig härlig helg har jag haft, och förhoppningsvis har ni det också?! På själva musätardagen -eller midsommarafton som de tvåbenta säger- kom de flesta av mina favoritgäster och hälsade på. Jag trivs så bra när jag har många människor omkring mig! Det är synd om tjejerna där inne, som inte alls fattat grejen, utan håller sig undan bäst de kan. Särskilt minisen kan få dem att sätta nya personliga rekord på distansen matrummet-gästrummet gång på gång. Ännu har jag inte utnyttjat min rätt till nattarbete, trots att temperaturen varit behaglig. Tyvärr har jag trillat i matfällan varenda kväll. Med det menas givetvis att jag tassat in när matte eller husse öppnat dörren, men enbart för att äta litet. Min avsikt har förstås varit att snarast efter matintaget bege mig ut igen, så därför har besvikelsen blivit stor när jag nekats detta. Det oerhört märkliga är att detta inträffat varenda kväll?? Varför lär jag mig aldrig?
Ja, varför lär man sig aldrig? Jag tror det ligger i vår natur att vara positiva och tro det bästa, även om tvåbeningar. En kväll kanske de släpper ut dig efter middagen? Vi får aldrig ge upp hoppet.
Jam, det är nog så. Och egentligen är det förstås bra att tro gott om sina människor? Och att aldrig sluta hoppas? Alltså fortsätter jag på den inslagna vägen...
Att inte få vara ute på natten kanske inte är så illa egentligen, om man jämför med hur vissa blir behandlade, men det är ruskigt IRRITERANDE i alla fall. Åtminstone en stund.
Våra tvåbeningar är ruskigt luriga när det gäller mat, de kan få oss att gå med på mycket bara de lockar med den. Sen precis som Kattson jamar så vill vi tro de bästa om våra människor. *nosbuffar*
Mat är ju bara så GOTT! Och jama om att man blir hungrig av att vara ute en hel dag! Dessutom är jag en kvällsätare. Inte konstigt att jag trillar dit!
Klart att man vill ut igen när man har ätit, och sedan ta sig en sväng innan man lägger sig och vilar en stund på maten. Njähä Gustav, Tarzan här: det där med min rymmning på midsommarafton, var jamars sant, jag hade rymt på riktigt, mjau Jag tog mig en egen midsommarfirande på egen tass,för det är lite si och så här hemma just den dagen, så jag ville ha lite lugn och ro, mjau
Ja, varför lär man sig aldrig? Jag tror det ligger i vår natur att vara positiva och tro det bästa, även om tvåbeningar. En kväll kanske de släpper ut dig efter middagen? Vi får aldrig ge upp hoppet.
SvaraRaderaJam, det är nog så. Och egentligen är det förstås bra att tro gott om sina människor? Och att aldrig sluta hoppas? Alltså fortsätter jag på den inslagna vägen...
RaderaJag håller med Kattson. Vi är lite godtrogna mot våra människor ibland.
SvaraRaderaAtt inte få vara ute på natten kanske inte är så illa egentligen, om man jämför med hur vissa blir behandlade, men det är ruskigt IRRITERANDE i alla fall. Åtminstone en stund.
RaderaVåra tvåbeningar är ruskigt luriga när det gäller mat, de kan få oss att gå med på mycket bara de lockar med den. Sen precis som Kattson jamar så vill vi tro de bästa om våra människor.
SvaraRadera*nosbuffar*
Mat är ju bara så GOTT! Och jama om att man blir hungrig av att vara ute en hel dag! Dessutom är jag en kvällsätare. Inte konstigt att jag trillar dit!
RaderaNär magen kallar är det svårt att låta bli! Nosbuffar
SvaraRaderaJust precis, kunde inte jamat det bättre själv! :)
RaderaKlart att man vill ut igen när man har ätit, och sedan ta sig en sväng innan man lägger sig och vilar en stund på maten.
SvaraRaderaNjähä Gustav, Tarzan här: det där med min rymmning på midsommarafton, var jamars sant, jag hade rymt på riktigt, mjau
Jag tog mig en egen midsommarfirande på egen tass,för det är lite si och så här hemma just den dagen, så jag ville ha lite lugn och ro, mjau
Tass i tass
Jag förstår att du hade rymt, men med din suveräna kattnos visste förstås hur du skulle hitta tillbaka när allt lugnat ner sig!
Radera