Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 30 juni 2010

Enklaste lösningen




Jag tassar in helt aningslöst vid lunchtid för att få litet i magen. När jag svänger in runt tröskeln, ser jag, att det redan sitter någon och äter vid min matskål! Men vad nu? Jag stannar upp, och fortsätter sedan sakta och försiktigt framåt.


Ingenting får man ha ifred för fröknarna...inte ens sin privata matskål...

Klart att det är Piff som sitter där, helt struntandes i att detta faktiskt är mitt högst privata mathörn sedan nästan åtta år tillbaka. Jag sätter mig avvaktande ner en stund bakom henne, men hon visar inga tendenser till att bege sig därifrån. Funderar ett ögonblick på hur jag ska tackla situationen, och kommer fram till att det  bara finns en utväg för en hungrig katt.






tisdag 29 juni 2010

Varför jag måste utöka vakthållningen

Det händer oväntade och otrevliga saker på min tomt. Utan förvarning tycks den ha förvandlats till allmän kattgenomfart. Detta är givetvis en oönskad utveckling. Härom dagen passerade inte mindre än tre olika katter i mitt absoluta närområde, nämligen där mattes bil står. Inte nog med det, två av dem hade fräckheten att skvätta på hjulen! Den tredje har jag en viss, påtvingad fördragsamhet till, för den bor tillsammans med skällhunden i grannhuset under sommaren. Vi har stött på varann av misstag ett flertal gånger under årens lopp, och vi har utvecklat en slag vapenstillestånd kan man jama. Det är en kattfröken av modell boll. Tror inte det är bara päls.

Med de andra två är det mera illa. Om jag inte missminner mig, är en av dem just densamme som jag utväxlade ett större jamningsutbyte förra året, vilket efter ett tag resulterade i besök hos sticktanten och inomhusfängelse med tratt. Ve och fasa!

Det här är den stora nackdelen med sommaren här, att det helt plötsligt kommer hitresande katter som ska ha semester. Och att dessa inte är artiga nog att nöja sig med stället de bor på, utan helt skrupellöst tassar in för att lägga beslag på Mitt Privata Område.

måndag 28 juni 2010

Min midsommarhelg

Och där ligger ni och flämtar? Väl? Men det var ju det här vi längtade efter när det var alldeles vitt, och visst är det här är betydligt bättre?

På midsommarafton fick jag en massa gäster, vi grillade tillsammans och hade det så mysigt. Det tappades litet makrillbitar på marken, turligt nog. Grillad makrill är smaskens! Jag tassade runt och underhöll gästerna genom att inbjuda till kelning. När alla hade åkt iväg var klockan sent, och jag kände mig rätt nöjd med att få komma in och lägga mig och få vara alldeles för mig själv.

Kan dock meddela att min inneboende, Piff, var ute och slarvade hela natten. Hon kom inte hem förrän det var sent på morgonen, helt uthungrad, för hon har ju inte fattat grejen med uteserveringarna. Hon tror fortfarande att mat bara kan serveras i skålar på mitt golv, inomhus.

På lördagen tog vi det litet lugnt allihopa, men igår blev det en rätt trist dag. Det började precis som en vanlig dag, jag var ute i finvädret på förmiddagen och hade det bara skönt. Vid lunchtid började det suga i magen, så jag tassade in för att äta en bit. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag fick nämligen inte komma ut igen förrän det var kväll. Hur långtråkigt som helst.

Alltihop bara för att matte skulle stryka på något på min stora trätrappa. Inte en, utan två gånger! Och så skulle det torka emellan. Under tiden var jag och Piff fångar här inne. Vi protesterade förstås skarpt båda två, men dessa mottogs förstås som vanligt, med avslag.

På kvällen ville matte ge oss litet kompensation i form av tonfiskmousse. Likadan som jag fått tillsammans med det vita giftpulvret. Piff och Puff bara slafsade i sig, och smaskade allt de kunde, men jag kunde inte ta mer än en enda slick, sedan var det nog. Fick så obehagliga associationer. Det verkar som om, har jag en gång fått en sorts mat förgiftad, kan jag inte äta den sedan, även om den är giftfri. Det fick bli några extra Dentabits i stället. Piff och Puff fick dela på min mousse, de var nöjda.

Idag har jag inte fått uträttat så mycket. Skuggläge har gällt. Få se nu när det börjar bli litet mer lagom arbetstemperatur på kvällen, det är väl troligt att det blir nattskift. För nu är vakthållning högprioriterat. Ska jama mer om det i morgon.

torsdag 24 juni 2010

Dag tre, och trevlig midsommar!

Jahajam, så var det dag tre av tablettplågande. Matte var uppe tidigt i morse, för hon och husse skulle iväg nånstans. Bland det första hon gjorde, var att öppna en makrillburk. Precis som jag befarat, var burk två omöjlig att förtära, åtminstone pulverbeströdd. Och det som var så gott igår!? Det är mycket märkligt. Matte såg inte glad ut när jag jamade min åsikt om födan. Hon hade inte tid att hålla på mer, sa hon, och det var bra, för när jag tassat ut fick jag en skål med torrkulor ute på altanen.

Att få mat där ute brukar betyda att jag ska passa huset ganska länge.  Så även idag. De vinkade hej då på morgonen och kom inte tillbaka förrän sent på kvällen. Jag blev förstås glad när jag hörde bilen, och tassade skyndsamt iväg för att hälsa dem välkomna. Eftersom jag varit ute hela dagen, var det riktigt trevligt att få komma in en stund. Ännu trevligare var det att se innehållet i en av påsarna. En hel rad med kattmat!

Matte öppnade den ena, den som det stod tonfiskmousse på. Ja, ni kan nog gissa vad som hände sedan? Naturligtvis skulle moussen förgiftas. Men nu blev det precis som igår med makrillen, första smakprovet var riktigt gott, och jag åt upp alltihop. Då blev matte så glad, att jag skulle få litet utan gift också, men då ville jag inte ha mer. Det var det en som ville! Puff tyckte att det var nästan det godaste hon ätit. Men hon hade ju inte heller blivit förgiftad innan.

Nu är det visst något som heter midsommar. För min del innebär det att jag ska få en hel del besök. Kommer därför förmodligen ha fullt upp att ta tass om alla mina gäster, så det är inte säkert jag har tid att tassa ner något i morgon. För säkerhets skull önskar jag redan nu alla mina kompisar en riktigt trevlig midsommar med mycket extra god mat och kanske en hutt grädde till det. Ha det så jättemjausigt!

onsdag 23 juni 2010

Urk blev smaskens

Vad var det jag jamade igår? Idag luktade blötmaten urk, så jag bara viftade förnärmat på svansen och tassade därifrån. Då hällde matte på litet mera sås, men vad hjälpte det, när maten redan var förgiftad?

Eftersom matte vägrade flytta sig ifrån matskålen, gjorde jag en liten eftergift, och tog en slick. Oätligt! Precis som jag visste!

Matte såg fundersam ut, och efter en stund öppnade hon skafferidörren och hämtade fram och öppnade en burk makrillfiléer i tomatsås. Helt himmelska dofter spred sig i köket! Jag blev riktigt upphetsad och förväntansfull. När tallriken kom på golvet med en liten bit makrill tvekade jag inte. Förgiftat eller inte, jag slukade allt på bara några tuggor. Jag var nöjd, och det verkade matte också vara.

Sedan har jag varit ute för det mesta, men jag har tagit det litet lugnt idag, och hållit mig mest hemomkring. Tror att det här maskeriet tar aningen på krafterna. Nu är det bara en tablettdag kvar. Undrar just om makrillen är lika god i morgon?

tisdag 22 juni 2010

Fyjam så äckligt

I morse hände något otrevligt. När jag vaknade mådde jag pyton, och skyndade mig till närmaste mjuka matta för att spy. Matte hade nog hört det där ljudet jag gör när jag mår illa, för hon kom rusande och puttade bort mig från mattan precis när spyet var på väg ut. Det som kom var riktigt äckligt, tyckte matte. En massa rött, och mitt i allt simmade en lång, vit mask. Det var det otrevliga.



Sedan artade det sig till det bättre, för matte hämtade fram en påse blötmat, med sås, som jag älskar. Tyvärr förgiftade hon alltihop med ett vitt pulver. Jag åt upp nästan alltihop ändå, för såsen var bara så oemotståndlig. Puff stod på andra sidan köksdörren och var mycket upprörd, för hon hörde nog att jag smaskade på något gott. Hon kunde ju inte veta att maten var nästan helt förgiftad.



När jag kom in nu på kvällen ställde matte ner skålen med resterna från i morse. Var faktiskt litet hungrig, så jag slickade i mig alltihop. Nu säger min erfarenhet mig, att jag i flera dagar kommer bjudas på den här maten. Samma erfarenhet säger att den kommer smaka sämre för varje dag, och att matte och jag blir oense om att riktigheten i att lämna maten. Hon menar, att jag absolut måste äta upp allt. Jag tycker inte att jag ska tvingas käka äcklig mat. Men jag hoppas förstås att hon ska hitta nån riktigt god sås, så att vi slipper fajtas.

måndag 21 juni 2010

Mitt nya rekord



Någon som vill utmana mig och slå mitt rekord?

Vi skulle få gäster, och då verkar det finnas en slags regel, nämligen att snabeldraken måste tas fram. Inte nog med det, husse belamrade sängarna med stolar och annat som vanligtvis har sin plats på golvet. Gardiner lades upp på elementen, det såg inte klokt ut. Hela huset blev konstigt och otrivsamt. Ändå valde jag att vara inne. Måste ju bevaka, att de inte fullständigt ruinerade mitt hem.

Som kontrollant duger det inte att smita undan, och, som ni ser på bilden, tog jag min uppgift på största allvar. Med vrålmonstret precis nedanför svansen måste jag förstås vara ytterst uppmärksam för dess rörelser, och vara beredd på att den skulle attackera. Nu vågade den sig inte upp till mig den här gången. I alla fall slog jag personligt rekord i grenen "kvarsittande i snabeldraksnärvaro".

Någon som slår mig?

fredag 18 juni 2010

Husse var på fiskaffären





Det är alltid likadant. Mitt fat är tomt för länge sedan. Där på Puffs fat ligger några saftiga bitar kvar och frestar...


Piff: Vad fort det tog slut...men kolla! På den tallriken finns det kvar...


Piff in från höger: Mmm, luktar delikat! Vi är väl kompisar, syrran?


Gustav: Tänk om jag också vågade göra så där...


Piff: Oj då, alla bitarna hoppade in i min mun. Vad konstigt det kan bli...


Gustav: ...men jag är ju alldeles för snäll och väluppfostrad för att roffa åt mig på det där viset. För tro inte att det är för att jag är rädd för dem..mohahaha...rädd???
Jag bryr mig inte ett smack om dem, jag sitter här och funderar på litet juicy gräs till dessert, bara.

Önskar alla kompisar en lagom pälsvarm helg!



torsdag 17 juni 2010

Min Happy Cat-award

Jag har fått en Happy Cat-award av Dui och Deco, och ska därför berätta fem saker som gör mig glad.
När jag är ensam ute och hör mina människors brummis köra in på gården.
Trampa husses mage, och sedan ligga och sova där.


Sitta i mattes knä och bli gosad med.


Att höra klirret när matte tar ut de tallrikar vi brukar få vitfisk på.


Plastprasslet när matte lyftet på locket till Dentabitsburken.



Skickar vidare till mina kompisar Nea, Sippo, Findus, Isak och Rasmus, Klosterkatterna, Chinook och Cherokee, men jag vet ju att det går fort här att awarden "går runt", så det är kul om du bara tassar ner vad du blir glad åt!

Steg 1 i kursen Mjaoufulness

Jag har funderat litet på hur jag ska lägga upp min Mjaoufulness-kurs på bästa sätt. Eftersom kursen riktar sig till både katter och tvåbeningar måste jag tänka på att den sistnämnda gruppen också ska kunna följa med och få ut något av det hela.
 
Har börjat skissa på Steg 1, där vi ska mjuka upp och bara njuta av häret och nuet. Detta ingår ju som en naturlig del av vår vardag, men tydligen något som våra människor måste öva på.







Vi börjar med att ligga på rygg med tassar/ben avslappnade. Slut ögonen. Tänk på en punkt ovanför nosen och upprepa mantrat mjom inom dig. Känn hur du vilar tryggt på marken. Andas djupt och lugnt.


Rulla över och ligg på höger sida och sträck ut. Håll så en stund och känn hur musklerna sträcks. Svansen ska ligga avslappnad mellan benen.



Vänd över på andra sidan. Koncentrera på hur skön marken känns under ryggen. Fortsätt andas lugnt.



För tassen till munnen och lägg märke till den trygghet det ger. Tvåbeningar kan suga på tummen om de vill.



För den andra tassen/handen upp över örat och vik det bakåt. Notera spänningen i örat när det viks, och tänk på vad härligt det är att ha ett öra. Meditera över det en stund.



Sträck sedan ut så mycket du kan, med en tass i taget. Tänk hela tiden på hur mjuk och avslappnad kroppen känns. Upprepa minst tre gånger.



Sätt dig upp och öppna ögonen. Du är nu tillbaka, och känner dig pigg, utvilad och avslappnad och kommer må bra resten av dagen.

 Och så förstås, det är viktigt, lova att inte röja vårt hemliga mantra, det är bara för oss.



onsdag 16 juni 2010

Allt som det ska igen


Det är något med visst med att kunna göra morgontoaletten ute...

Mjaou på er, nu är alla i familjen på sin plats. När de kom hem igen, min husse och matte, så jamade jag strängt till dem att de inte skulle försvinna på det där viset, men egentligen hade jag det jättebra under tiden de var borta.

Visst blev jag aningen fundersam när de aldrig kom hem första kvällen, men jag väntade inte så värst länge innan jag tassade över till min favoritgranne och frågade om det gick bra att jag övernattade hos honom? Han tyckte bara det var trevligt att ha någon att prata med, jag var så välkommen. Vi kollade på bollen på teven, och han sa en massa saker som jag inte förstod. Men jag svarjamade artigt ibland i alla fall. Sedan gick vi och lade oss, båda två.

Dagen därpå var vi ute, både han och jag. Vädret var bra, så jag tog den stora kontrollrundan. Grannen åkte runt på en slags brummis på sin tomt. Det gjorde han jättelänge, så jag undersökte södra flanken av Mitt Område. Där var oväsendet inte fullt lika högt.

När sedan grannen skulle gå in i mitt hus för att se vad Piff och Puff gjorde, passade jag på att komma in, jag med. Måste ju in och se att allt var som det skulle,  trots att jag inte varit inne på drygt ett dygn. När grannen fyllt på mat och vatten gick han ut igen, men det gjorde inte jag. Kände för att vara inne ett tag.

Det dröjde inte länge innan han kom tillbaka. Då hade han ringt till matte och frågat om jag skulle vara inne. Man kan verkligen tycka att det skulle vara på sin plats att fråga mig i stället! Att jag tassade ut när han öppnade dörren berodde helt och hållet på att jag själv ville det, förstås. Fråga matte? Bah!

Den kvällen var det så varmt och skönt, att jag bestämde mig för att sova på altanen.
Sedan hände väl inget särskilt på dagen. Det mest dramatiska var väl att jag fick en gäst i pälsen. Den ryckte matte bort det första hon gjorde när hon kommit hem.
Nu är allt som vanligt igen.
Jag älskar vanligt.

fredag 11 juni 2010

Nu blir det HoM-fritt

Vet inte vad jag ska tycka om mattes och husses senaste tilltag. De kommer ge sig iväg på söndag och vara borta några dagar. Vad kommer det bli av mig, kan man undra? Jo, som tur är har de insett, äntligen, att jag inte gillar att sitta instängd på pensionat. Därför ska jag få bo på altanen, och hos min favoritgranne. Eftersom det faktiskt verkar som om det ska bli vackert väder de dagarna, tror jag, att jag får vara rätt nöjd med detta arrangemang. Det medger åtminstone en behaglig dos av frihet. Dessutom brukar grannen förse mig med mer rejäla matportioner än matte. Piff och Puff kommer vara inne i mitt hus, så jag slipper all kattpassning. Jag väntar väl tills matte och husse kommer tillbaka, innan jag betygsätter de här HoM-fria dagarna.

Idag var de hemma i alla fall, och jag hann minsann smita in på en rekordsnabb titt i källaren. Mina inneboende har städat där nere i dag, och eftersom dörren stod öppen, trodde jag förstås att jag också fick hjälpa till. Med en rytande husse i baktassarna anade jag nog litet oråd ändå, så jag skyndade mig det snabbaste jag kunde att hinna före honom. Jag hann till och med in i det innersta, allra mest mystiska och spännande rummet, men väl där insåg jag, att jag inte kunde driva projektet vidare. Husses kroppsspråk var ganska entydigt så att jama.

Nu vet jag inte riktigt, när jag kan rapportera utvärderingen av mina kommande frihetsdagar. Kanske på tisdag kväll, men det kan dröja till onsdag. Hoppas ni får det bra allihopa under tiden, för nu kommer den snart, solen!

torsdag 10 juni 2010

Tröstfisk

Något jätteskumt som pågår här. Det blöta nedfallet tar aldrig slut! Jag lovar på hedertass! Jag förstår inte vem som fyller på hela tiden? Börjar bli riktigt less på att få nosen nerstänkt varje gång jag ska kolla läget där ute.

Som en liten tröst fick vi varsin tallrik vitfisk igår kväll. Husse brukar alltid köpa en bit till oss när han är på fiskaffären. En gång glömde han det, men som tur var så frågade fisksäljaren om inte katterna skulle ha också? Det är då för väl att somliga har bra kom-ihåg, när andra inte har det.

Det bästa med den här dagen är nog att matte gick förbi mig med nacksprutet, för nu var det Piffs "tur". Studerade noga hennes taktik, för när det gäller nacksprut måste jag erkänna att hon är mycket smartare. Åtminstone får matte kämpa betydligt mer, och det tycker jag inte är mer än rätt och riktigt. Det ska kosta på att låta oss känna sådant obehag. Själv har jag förbättrat mitt försvar, men fortfarande har jag långt kvar innan jag når Piffs nivå.

onsdag 9 juni 2010

Var kommer allt blött ifrån?

Fyjam, vilket eländigt väder det varit idag! Helt hopplöst utanför alla dörrarna. Till slut tassade jag ändå ut på altanen, för det är ju ändå en annan känsla att kunna beskåda naturen med dess innehåll utan en hindrande fönsterruta. Med litet tur skulle också det ymniga nedfallet kunna upphöra. Faktiskt gjorde det så, men då hade jag redan hunnit vara inne i flera omgångar.

Tyvärr saboterade husse den korta stunden jag hade kunnat jobba undan genom att dra igång ett nytt odljudsmonster med lång nos. Heter visst motorsåg. Själv satte han på sig något för öronen, men vi då?? Jag och Piff, som också var ute? Jag tyckte det var lika bra att ge upp och tassa in igen. Förresten blev jag litet trött också. Jag tycker man blir det sådana här dagar. Det är nog uttråkningssjuka, tror jag.

tisdag 8 juni 2010

Funderar på att starta kursverksamhet



Jag tror inte man kan ha det bättre...

Människorna går en massa kurser, har jag hört, där de ska lära sig slappna av och utöva majjndfullnes, eller något sånt. Vad nu det är för konstigheter? Jag jamar bara, i stället för att betala pengar för onödigheter, kan jag ge mycket bättre kurser för några ynka bitar vitfiskfilé och en ask Dentabits.

Kursen kan få heta mjaoufulness, och går till så att deltagarna får studera mig när jag gör min totala avslappning. Sedan är det bara att ta efter. Vi kan öva ett flertal gånger per kursdag. Jag kan också ta på mig att undervisa i hur man lever i nuet. Något annat vet jag nämligen inte om. Låter jätteskumt att människor måste lära sig det?

Även denna undervisning kommer bedrivas genom ingående studier av hur jag lever. Då menar jag inte ett kort betraktande, utan det kan innebära en lång tids iakttagande på en och samma plats. I och med att jag lever i nuet, precis där jag är, har jag ingen hets till nästa plats. Tror att det är just det som tvåbeningar behöver lära sig.


Förresten är jag helt säker på, att alla mina kompisar också kan bli kursledare, för vi katter har denna gåva att vara förebilder helt naturligt i våra gener. Tänk, vad vi skulle kunna förändra allt till det bättre, om människorna kunde ta efter oss, bara litet, litet grand!

måndag 7 juni 2010

Så har det varit helg igen

På det stora hela har det varit en bra helg för min del. På lördagen grillade vi både fisk och kött. Tyvärr fick jag inte ta med en mus, vilket Klosterkatterna så påhittigt föreslagit. Matte menade, att där inte fanns mer plats på grillgallret, men jag tror inte det var hela sanningen? Vi hade det trevligt i alla fall, och var ute tillsammans rätt länge på kvällen. Eftersom det var skönt väder, fortsatte jag utelivet när mina gäster åkt hem. Det blev en härligt jobbnatt.

Sedan, på söndagen, var det ju min egen dag. Gustav heter den. Eftersom jag bestämt att den dagen ska firas som födelsedag, blev jag uppvaktad med både grädde och extra Dentabits. Och nu ska jag jama något, som jag tyckte var riktigt bra gjort av mig.

Matte ställde ner en skål med grädde på golvet. Den var förstås avsedd för mig, men Piff kom farande i raketfart och dök ner i skålen, innan jag hunnit säga ett jam. Hon slafsade i sig, så jag blev orolig att det skulle ta slut. Då tog jag mod till mig, och tassade fram till skålen, jag också. Jag nosade först utanpå kanten, sedan uppepå. Och vips var min nos nere i skålen, och puttade bort Piffs!!! Vilket seger! Och där fanns jättemycket grädde kvar att lapa. När jag tassade därifrån var skålen alldeles renslickad och fin, bara att ställa in i skåpet igen.  

Tyvärr fick jag en aningen besvärlig avslutning på min dag, för det blev visst något missförstånd från Piffs och Puffs sida om avsikten med mitt närmande på kvällen. De tog det för illasinnat (som vanligt), och hoppade samfällt på mig (igen). Matte sprutade Felliway, och sedan fick vi sova i varsin del av huset. Det var bra, då fick jag lugn och ro på natten. Och på morgonen hade vi glömt alltihopa.

fredag 4 juni 2010

Jag bara sov



Det är rätt okej att spana härifrån också...

Kan ni tänka er, jag blev så jamars mätt igår efter min brakmåltid, att jag bara inte orkade jobba natt! Tassade in på kvällen och tänkte vila en liten stund, men jag somnade och måste ha sovit jättedjupt, för helt plötsligt kom matte och upplyste mig om att hon tänkte lägga sig just där jag låg. Jag orkade knappt hålla upp ögonen, så jag hade inga invändningar mot att bli flyttad till min fåtölj. 

Somnade om direkt, och skulle nog sovit hela natten om det inte varit för att det förjamrade larmet i grannhuset tjutit både mitt i natten, när det började ljusna, och tidigt på morgonen. Vi vaknade förstås allihopa här, för det huset ligger nära vårt. Jag tycker att det tjuter alldeles för ofta. Och matte säger några ord om det som jag tror man inte ska säga.

Idag har jag förstås varit ute hela dagen. Har mest hållit mig hemmavid. När matte är ute gillar jag och hälsa på henne litet då och då. Tyvärr gör hon sällan något spännande, håller för det mesta på och klipper. Tur man inte är ett grässtrå.

I morgon ska Piffs och Puffs förre husse komma och hälsa på. Det är roligt nu när han har en matte också, för hon blir alltid så glad när hon ser mig. Vi ska visst göra något som heter grilla. Skulle vara trevligt om det innebär litet lördagsgodis till katten också. Ja, ja, katterna då, Piff och Puff måste väl också få. Ni kanske också ska grilla med era människor? Hur som helst hoppas jag att ni får en braig, varm och skön helg! Vi tassas på måndag!  

torsdag 3 juni 2010

Mätt och belåten

Precis som jag trodde igår, blev det utejobb den gångna natten. Matte påstår att hon ropade på mig flera gånger, men det hörde inte jag. Rätt märkligt med tanke på att jag låg på altansoffan och vilade mig, och hon stod i dörren bara en liten bit ifrån. Kan inte neka till att jag såg henne, för vi tittade faktiskt på varann, men jag visste ju inte varför hon stod där i dörren? Så jag fortsatte min uppladdning inför nattens begivenheter.

Idag har jag bidragit rejält till hushållskassan, för jag lovar att jag inte kommer kunna äta minsta kula inne på ett tag. Hittade nämligen en ny restaurang med jätteportioner. Råkade stöta på matte igen när jag kom med min fångst. Då fick jag jättefart, för man kan aldrig veta vilka reaktioner som skulle komma från henne. Skyndade mig därför in under rhododendronbusken. Den är så stor att hon omöjligt kunde nå mig där. Och, som jamat, efter ett så rejält skrovmål behöver inte jag någon mer mat på ett tag.


Jamars va' mätt jag e'

onsdag 2 juni 2010

En riktig slödag

Idag har det faktiskt inte hänt just någonting, så jag vet inte vad jag ska tassa ner. Har varit ute hela dagen, förstås. Det har matte också. Hon bara håller på med gräset, och jag har uppmuntrande buffat på hennes ben ibland.

På eftermiddagen blev det jättevarmt i solen, så jag sträckte ut mig i gräset. Några svarta fjäderkotletter med gula näbbar gillade tydligen inte det, för de hoppade runt mig och lät otrevligt. Matte var orolig att jag skulle tassa till dem, men jag orkade inte bry mig. Inte den här gången. Fortsätter det vara så här varmt ute blir det nog nattjobb, skulle jag tro. Det blir bra efter en sådan här slödag.

tisdag 1 juni 2010

Ingen gör som jag jamar

Hittills har ingen inkräktare visat sin nos här idag. Om man nu inte ska kalla Piff för inkräktare, men det får jag väl inte? Fast jag gillar inte riktigt att hon börjar utvidga sitt område till att innefatta också min favoritgrannes infart. Det är liksom min favoritgranne och hela hans mark är också min mark.


Idag hittade jag henne under en bil, som alltid brukar stå där på infarten. Sedan blev allt en slags repris av gårdagen, förutom vattnet, då. Jag jamade till henne att genast bege sig hem, och hon jamade tillbaka att hon låg så bra där hon låg. Då hade jag ju inte så mycket att sätta emot, för jag vet förstås att hon på något sätt tillhör familjen, och som sådan inte får attackeras. Men jag hade bra gärna velat.

Det verkar som om mina jam inte är tillräckligt respektingivande. Hur kan man annars förklara denna avsaknad av reaktion på mina uppmaningar?