Någon som vill utmana mig och slå mitt rekord?
Vi skulle få gäster, och då verkar det finnas en slags regel, nämligen att snabeldraken måste tas fram. Inte nog med det, husse belamrade sängarna med stolar och annat som vanligtvis har sin plats på golvet. Gardiner lades upp på elementen, det såg inte klokt ut. Hela huset blev konstigt och otrivsamt. Ändå valde jag att vara inne. Måste ju bevaka, att de inte fullständigt ruinerade mitt hem.
Som kontrollant duger det inte att smita undan, och, som ni ser på bilden, tog jag min uppgift på största allvar. Med vrålmonstret precis nedanför svansen måste jag förstås vara ytterst uppmärksam för dess rörelser, och vara beredd på att den skulle attackera. Nu vågade den sig inte upp till mig den här gången. I alla fall slog jag personligt rekord i grenen "kvarsittande i snabeldraksnärvaro".
Någon som slår mig?
Inlägg
Du uppvisar ju ett stoiskt lugn i den oerhört stressande situationen. Många andra katter hade flytt fältet för länge sedan. Har nästan svårt att tro att nån vågar utmana dig.
SvaraRaderaMODIGT! "stora ögon" Så skulle vi aldrig göra. men du är jättetuff!Var det någon stil på gästerna då? Nosbuff
SvaraRaderaWhoa! Vad du är jättemodig! *stora ögon* Jag trodde jag var tuff när jag låg kvar på sängen, men du slår ju det med med tassarna bakom ryggen. Vilken otrolig pliktkänsla du måste ha som stannar kvar inomhus trots sugmonster och bökiga människor som möblerar om.
SvaraRaderaWow! Det rekordet kommer vi nog aldrig att slå. Det kommer troligen att stå sig för evigt i Spinnis rekordbok. Vad tuff du var! Kurr och burr.
SvaraRaderaKATTSON: Matte trodde att jag skulle fly, så hon närmade sig rätt sakta. Kanske var därför jag vågade sitta kvar. Men här går nog gränsen, vid 1 meter.
SvaraRaderaDUI och DECO: Jag vet faktiskt inte, för jag var upptagen med jobbet hela tiden när de var här. Men Puff verkade mer än nöjd. Buff, buff!
SIPPO: Jag var förstås väldigt på min vakt och släppte inte monstret med blicken. Matte var också rätt förvånad att jag inte ville gå ut. Nästan så jag överraskade mig själv.
FINDUS, ISAK och RASMUS: Ååh, tror ni det? I Spinnis rekordbok? *rodnar* Vilken otrolig ära det skulle vara. Men vi får se, kanske finns det någon som är ännu modigare...
Du är verkligen en modig katt. Jag är impregnerad *eh* jag menar förstås imponerad ut i svansspetsen!
SvaraRaderaHe-he, ja just nu behöver du väl inte vara impregnerad i alla fall!
SvaraRaderaha ha, det rekordet slog jag som liten kattunge du. Fast det kan såklart bero på att jag var, för dum för att vara rädd då. När matte tog fram vrålmaskinen så satt jag lugnt kvar på min plats, hon kunde komma ända fram till mina tassar med snabeln innan jag lite misstänksamt backade. Sen förändrades allt den dag Gammelhusse tog in en super vrål maskin i huset för att aska ur som han kallade det, den tjöt så det ringde i öronen och sen dess flyr jag när alla snabeldrakar gör entre. Tass/Puma
SvaraRaderaOj, oj, det var väldigt. Hmmm, undrar just om jag kan tangera det? Ska prova nästa gång vrålmaskinen. Kanske.
SvaraRadera