Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 31 augusti 2012

Spinn-off



Eller så har de inte insett varför denna positiva effekt heter som den heter?

Önskar er alla en just positiv och glädjefull helg! Vi tassas igen på måndag!

torsdag 30 augusti 2012

En musling är en musling. Eller?

Någon som vet vad detta är?

Eller detta?

Hörde jag någon katt som jamar "musling"???  *lyssnar noga* Nä, det visste jag väl...

Ändå var det precis vad som klart och tydligt framgick av skyltarna på någon slags stora vattenboxar som matte var och tittade på. I de flesta simmade fiskar, men så var det vissa som var fulla med....muslingar? 

Alla med något vett bakom morrisarna inser förstås att saker och ting missuppfattats å det grövsta på det där stället. Jag vill inte förhäva mig, och påstå att jag är expert på området, men nog vet jag hur en musling ser ut! Åtminstone hur de ser ut här, där jag bor.

En sak är säker. Jag tänker aldrig flytta till landet Danmark, om de ser ut på det sättet där!  



onsdag 29 augusti 2012

Transformer-katten


Jag undrar varför just jag måste ha världens underligaste katt som inneboende? Kommer aldrig bli riktigt klok på henne. Jag jamar förstås om hitflyttade Puff.

Så långt det bara är möjligt, försöker jag undvika kontakt. Tassar omvägar längs väggarna om hon kommer emot mig på golvet. Sätter mig på behörigt avstånd på morgnarna, när vi ska få frukost. Det innebär, att jag väntar nästan ute i matrummet, medan hon sitter precis vid mattes fötter i köket.

Det är bara på ett ställe jag kan vara helt säker. Ute på altanen. Både Piff och jag kryper utan att tveka igenom kattluckan dit. Puff, den fegingen, vågar sig knappt ut på altanen ens när dörren står öppen. Och vet ni varför? Jo, det kan finnas ett farligt monster där ute! Nämligen hennes egen syrra Piff! Ja, jag jamade ju att hon är konstig! Puff, alltså. 

Så fort Piff tassat över tröskeln ut på altanen, transformeras hon till Darth Cater. Verkar Puff tycka. Jag ser förstås att det är samma gamla Piff, och ligger lugnt kvar om jag skulle vara där. Men skulle Puff ha vågat sig ut en bit på altanen, och Piff uppenbarar sig i dörren, blir Puff alldeles kolossalt vettskrämd. Väs och fräs och högsta växeln in. 

Eftersom Piff gillar att vara på altanen, blir densamma alltså nästan alltid Puff-fri. Visst är det skönt med en fristad. Men en besynnerlig katt är hon, den där Puffen. 

tisdag 28 augusti 2012

Idag var det dags!


För länge sen fick jag en cigarr av bästa sort. Vilken arom! Piff och Puff var också där och tjuvsnusade så fort de kom åt. Efter någon vecka gömde jag läckerbiten på ett säkert ställe!

Matte, hon letade och letade, för hon trodde inte att vi hade rökt upp den.

Jag visste förstås hela tiden var den låg.

Matte var nära att komma på gömstället flera gånger, när hon drog med ett kvastskaft under byrån, där ingen dammsugare kommer åt. Idag bestämde jag mig för att det var dags ta fram den. Stack bara in tassen precis där jag placerat den. Inne i hörnet, alldeles intill benet på byrån. Helt oåtkomlig för alla. Utom för mig, förstås.

måndag 27 augusti 2012

Jag njuter


Jag har haft väldigt stor tur i livet, som fått träffa så många trevliga tvåbenta. Som mina gäster den här helgen, till exempel. Jag har bara lovjam om dem. Kände mig uppskattad och sedd, och bjöds på mycket kli bakom öronen. Snart blev de därför mina skyddslingar, och med det följde förstås ett visst ansvar. Höll bland annat koll på att de inte irrade bort sig på stranden. Men nere där sanden börjar fick de klara sig själva. Dit ner tassar jag aldrig. Mjuk sand, och inte ett träd att fly till vid behov. Ni kan ju tänka er!?

På lördagskvällen fick jag äntligen revansch för fadäsen härom kvällen, när matte lurade in mig på ett synnerligen fult sätt. Den här gången tänkte jag efter före. Kom när hon ropade, men tassade bara stolt förbi trappan och lade mig demonstrativt tillrätta under bilen. Sedan låtsades jag, som om hon inte fanns där. Och faktiskt, hon fattade vinken! Ut kom en skål med mat, dörren stängdes och lamporna släcktes där inne. Äntligen fick jag min efterlängtade natt ute!

Nu är allt som vanligt igen i mitt hus. Mina gäster har jag tassat hej då till. Husses mjukmage får sig en rejäl omgång massage emellanåt. Litet skrik ibland tyder väl på god verkan, kan jag tro?

Idag har jag kunnat slappa i solen under min hasselbuske. En riktigt härlig dag. Jag njuter.



torsdag 23 augusti 2012

Ett oväntat slut?


Jag tror jag ska fortsätta på temat oätliga bytesdjur. Igår berättade jag ju om min besvikelse beträffande falskmusen, icke-musen eller vad man ska kalla den?

Men jag har faktiskt ett exempel på byte som är ännu värre när det gäller ätbarhet. Skillnaden är att detta djur är mera ärligt, inte förklätt till något annat. Jag jamar om en liten brungrön sak, och en riktig utmanare när det gäller snabbhet. Det uppskattar jag! Lär heta ödla. 

Blev utmanad av en sådan härom dagen. Jag nappade givetvis omedelbart. Den stackar'n visste ju ingenting om vem den utmanat! För spänningens skull lät jag den hållas en stund, innan jag bestämde mig för att sätta ner tassen.

Men! Nu kommer jag till den stora skillnaden mot gårdagens berättelse. Upplösningen. Det slutliga avgörandet. Dödsstöten. Kom inte. Nä! Jag visste ju redan att den här lilla biten inte gick att äta, inte var en förklädd krabba eller så. Den fick ge sig iväg. Det gjorde den, i raketfart. Men jag var inte intresserad mer. Jakten var över för min del.

Och så måste jag jama att jag tyvärr inte hinner blogga något i morgon. Det kommer några tvåbeningar i kväll, som jag måste ta tass om över helgen. Så jag önskar er redan nu en fin helg, så tassas vi på måndag igen!

onsdag 22 augusti 2012

Vilken bedragare!


Jag har gjort en otrevlig upptäckt. En bedragare har övertagit en av mina musrestauranger! Jodå. En skum typ, som utger sig för att vara mus, och agerar exakt som en riktig sådan. Men! Avslöjandet kom vid provsmakningen. Mig lurar man inte! Sådär vet jag minsann att en fräsch och saftig mus inte ska smaka. Totalt oätlig är mitt betyg. Demonstrativt lämnade jag hela portionen. Det går utför med restaurangnäringen.

Matte råkade passera min lämnade måltid, och mumlade något om näbbmus. En mus får ha både näbb och gälar för mig. Men ätliga ska de vara. Det är väl det minsta man kan begära efter en lyckad jakt?

tisdag 21 augusti 2012

Försmädligt


Jag missade världens guldläge härom morgonen. Försmädligt.

Som jag jamade för några veckor sedan satte matte helt utan min tillåtelse ett nät framför dörren till växthuset. Till följd av detta tilltag har jag förlorat intresset för att vara där inne. Tassar inte ens åt det hållet. Det skulle jag ha gjort den morgonen!

När jag, alltför sent, begav mig ditåt, var det för att jag såg matte hålla på med något där. Glad i hågen tassade jag dit för att kolla vad det var? Vad fick jag för mottagande? "Gå din väg, Gustav!" befallde matte med en sträng och otrevlig röst. Ja, jag skäms för att jama det, men hon faktiskt föste iväg mig med foten också. 

Men jag hann allt se vad hon höll på med! Hon höll en koltrast i ena handen, och en sax i den andra. Den hade fastnat i nätet! Tänk om jag hunnit dit före henne! Matte, som totalt saknar sinne för gourmetmat, bara släppte iväg steken sedan hon lossat den!

Nu har hon ställt stora hinkar på marken över nätet så att de inte ska kunna fastna mer. Förstår inte vad hon tänker på? Fast det är klart. Någon vidare sport blir det ju inte med sån jakt. Men jag skulle nog kunna tänka mig att avstå det momentet.

måndag 20 augusti 2012

Inga fler blåsningar, tack!


Vilken härligt solig helg jag har haft! Hoppas det varit lika fint hos er allihopa? Nu vet jag förstås att alla inte är lika lyckligt lottade som jag, som kan vara ute som jag vill (nästan). Men sol i pälsen i ett fönster är rätt skönt, det med.

Jag har mest tagit det lugnt. Vilat mycket under min hasselbuske. I lördags kväll funderade jag allvarligt på att stanna kvar ute. Det var varmt som på dagen. Men så hörde jag ett välbekant ljud. Klirret av våra tallrikar, de som vi får delikatesser på! Och det lät där ute! Vad nu då?? Naturligtvis måste detta undersökas närmare.

Tassade fram till trappan. Hittade en glad Piff ute på gården, och en inte lika glad matte utanför ytterdörren. Där stod hon och gjorde tallriksljud för att locka in Piff, som hade rymt. Igen. Fast jag skulle gjort precis som Piff, om matte klantat sig och inte kollat tillräckligt efter kattnärvaro innan hon öppnade dörren.

Tyvärr var det fel katt som gick i fällan. Det vill jama jag. Tji natt ute! Fast efter en stund kom även Piff tassande, under protest. Då fick vi några godisbitar som plåster på såren. I fortsättningen får matte faktiskt ha bättre koll på den där rymmarkatten. Jag undanber mig fler såna här blåsningar.

Fast i kväll händer nånting roligt! Husse återvänder hem från norra landet! Äntligen ska jag få ge magmassage igen! Och jag kommer vara inomhus helt frivilligt!

 

fredag 17 augusti 2012

Det är nog tur...




Vad röda på halsen de skulle ha blivit!!!

Önskar er alla en riktigt skön helg med sol och värme! Vi tassas igen på måndag!

torsdag 16 augusti 2012

Då var det synd om Puff


Ni kan tro att det hände något jamarotäckt igår! Matte satt, och jag låg, i godan ro ute på altanen, när det började låta något. Ett tjut. Vi reste oss båda två, undrande vad det var? Dörren till huset, som var halvöppen, öppnade matte och gick in. Ve och fasa, tjutet blev...det finns inte jam för hur högt det lät. Hon fick allt gå in ensam.

Det var brandlarmet som hade löst ut! Och i den delen av huset där det lät som allra starkast, där satt en panikslagen stackars Puff. Matte hade stängt dörren till köket, för att inte Piff eller Puff skulle kunna smita ut när hon hade öppet till altanen. Piff hade turen att vara ute på andra altanen. Mest tur av alla hade förstås jag, som skyndsamt distanserade mig långt bort från detta förfärliga.

Matte irrade runt som en yr höna, hon fattade inte vad det var frågan om, eller hur hon skulle få tyst på eländet. Men så ringde telefonen, och någon hjälpte henne knappa in några siffror och mojänger på en apparat vi har på väggen. Puh! Äntligen tyst! 0+pppppppppppppppppppppppo,.p. Jahajam, här kom Puff in och gav sin högst kattliga kommentar till incidenten. Jag tror det är en bra sammanfattning av hennes känslor. 

Inte brann det här, som tur var. På kvällen kom det en trevlig tvåbening och tittade i brandvarnaren. Det var en spindel som byggt ett bo i den! Kanske hade den rökt på där inne? 

Jag är i alla fall ytterst tacksam att det inte hände på natten. Min sovfåtölj står nämligen just där det lät som mest. Fast om det skulle börja brinna, är det förstås tur att man inte fortsätter sova.

 

onsdag 15 augusti 2012

Inte dum, bara klok!

Vet ni hur man gör bästa kojan? Jo, man tar en vedkorg, kapar bort handtaget, vänder den upp och ner, lägger en madrass i den och toppar med ett liggunderlag! Vips har man en helt perfekt liten koja att krypa in i när det regnar. Min koja står under tak, annars hade jag behövt något täckande över den, förstås. Vill ju inte bli pälsblöt.

Eftersom det är tak en bit ut över den dörren, kan jag alltid tassa ut oavsett väder. Matte och husse tycker jag är tokig ibland som vill ut när det öser ner blött. Men vadå? Jag avvaktar lugnt i min koja, och kan tassa ut omedelbart det blöta upphör. Det är mer än man kan jama om servicen inne i mitt hus. Dels måste jag ju be om att få kolla väderstatusen varannan minut, dels kan jag inte alls vara säker på att bli åtlydd i denna begäran. Dessutom kan jag gå miste om värdefull arbetstid bara för att matte och husse inte är så noga med att kolla utanför fönsterna.

Med andra jam är jag väldigt klok som tassar ut, även när det ösregnar.

tisdag 14 augusti 2012

Smilla


Det är en katt som rymt här. Den har varit på semester alldeles utanför Mitt Område. Smilla heter hon. Jag önskar att jag får syn på henne, för Smillas människor bryr sig verkligen om sin katt. De har tryckt upp en efterlysning med färgbild och lagt i alla brevlådor här. Och så har de annonserat i tidningen. Plus att de vill ge tvåtusen kronor i hittelön. Jama om att de saknar sin katt! 

Så agerar riktiga människor.

måndag 13 augusti 2012

Kanske lika bra


I lördags morse blev jag glatt överraskad när matte och husse faktiskt väckte mig. Det vanliga är tvärtom. Jag hade ju klagat på deras ovilja att vakna och stiga upp i en vettig tid. Hade de äntligen insett det riktiga i min åsikt?

Fast något skumt var det. Bara husse åt frukost. Sedan sa han hejdå till matte och mig, och jag såg honom försvinna med den där bilen som stått här sedan han kom i början av sommaren. Nu skulle den och husse tillbaka till norra landet. Det var ju inget kul att tassa hej då till husse. Dessutom hade jag inte fått min frukost ännu. Nästan lika illa.

Numera tassar jag inte ut förrän jag fått åtminstone litet av blötmaten som jag får till frukost. Fast jag tar bara och provsmakar litet i första omgången. Slickar såsen, och får god smak i munnen. Efter det har jag affärer av privat natur att uträtta utomhus. Sedan de är avklarade, och jag gjort en första sväng runt Mitt Område, lägger jag mig på trappan och inväntar dörröppning. Det är då det är dags för min riktiga frukost. Allt blötmat jag lämnade förut, mmmm, så gott den smakar! 

I söndags blev det ingen tidig väckning. Inte i morse heller. Men kanske är det lika bra. I alla fall om tidiga väckningar innebär tassa adjö.

torsdag 9 augusti 2012

Testresultat hittills av Skudo

Nu har jag testat fästingvakten Skudo sedan i slutet av mars. Alldeles i början fick jag två fästingar på mig, olika dagar. Men sedan dess har jag inte haft en enda fästing! Antingen finns här inga längre, eller också fungerar den. Det borde ju varit perfekt fästingväder, med sol och blött om vartannat?

Skudon sägs fungera genom att sända ultraljud på en frekvens av 40.000 Hz, och det är inget jag kan höra, men fästingar och loppor gillar det inte. Ljudet når ca 1,5 meter. Batteriet i Skudon ska räcka ett år. I så fall är de ca 340 kronorna Skudon kostar inte dyrt. 

Jag uppskattar att ha sluppit det blöta i nacken så här långt. Fast matte tycker det är nästan för bra för att vara sant. Ännu har vi några fästingmånader framför oss, säger hon, både augusti och september brukar det vara gott om dem. Jag återkommer med ett utjamande när de månaderna ligger bakom oss. 

onsdag 8 augusti 2012

Inte så fel ändå


Hade ett allvarligt jam med min sekreterare om att mitt tålamod med hennes frånvaro på arbetet börjar sina. Hon får faktiskt ta och skärpa sig litet. Visserligen händer det inte så mycket så här, men ändå. 

Den här sommaren har det blivit ovanligt litet nattarbete för min del. Faktiskt bara en enda natt hittills. Nu har det inte varit helt frivilligt. Flera gånger har jag uppfordrande påjamat behovet av nattpatrullering. Detta, efter att i god tro ha kommit in för en bit kvällsmat. Har alltför sent insett misstaget. Men, konstigt nog, efter en stund måste jag erkänna, att det varit rätt skönt att lägga mig tillrätta i min sovfåtölj. 

Ibland på nätterna tassar jag ut på altanen genom kattluckan. Har slutat leta efter kryphål ut i det fria. Men det är ändå mysigt att sitta där en stund, kolla läget och känna dofterna. Eller se hur det blöta faller där utanför. Har det gjort rätt ofta. Då är det inte helt fel att ha en väntande fåtölj inom tasshåll.

fredag 3 augusti 2012

Vilken miss!

Jag gjorde en stor tabbe i vintras. Det var då jag skulle passat på och rensat marken från koltrastar. Inte fattade jag vilka konsekvenser det skulle få att jag var hygglig och lät dem gå där och picka på marken!
Otack är världens lön ...*mutter*
Kolla bara vad som hänt! Fritt tillträde till växthuset förbjudet! Bara när matte tagit sig in där, kan jag snika åt mig en stunds avkoppling i mitt växthus. Och det bara för att matte hittade ett gäng koltrastar, som hade kalas där inne på vindruvorna. 

Jag jamar bara: Vindruvor, hur viktiga är de?? Hade det varit vitfiskklasar som hängt där, hade saken kommit i ett helt annat läge. Då hade jag nog arbetat med dygnet-runt-vakt där inne. Men, som vanligt, vad har en katt att jama till om i såna här frågor? Det lär förbli nätat tills matte själv plockat druvorna.

onsdag 1 augusti 2012

Vilken tur jag har!

Många gånger har ni fått höra om min vänskap med favoritgrannen. Nu ska jag avslöja något som hittills varit hemligt. Ja, inte för mig och min nästfavoritgranne, förstås. Sedan en tid tar jag nämligen tass om en till granne.

Det är bara nu på sommaren som de bor här hela tiden. Resten av året kommer de ibland på helgerna. Givetvis har jag alltid hållit deras hus och tomt under uppsikt, även när de inte är där. Deras mark ingår ju i Mitt Område. På senare tid har jag upptäckt hur duktiga de båda är på att klia mig bakom öronen. De kompletterar varann. Först brukar jag tassa fram till honom för litet kli, och sedan till den henne. Om inte båda är ute tassar jag fram till ytterdörren och väntar. Jag tassar aldrig in där. Det räcker med att jag har två hem. Ibland ropar då den som är ute på den som är inne att komma ut, att jag väntar. Det tycker jag är artigt. 

Härom dagen när matte och jag hämtade posten kom de båda förbi. Då skvallrade de för matte om mina besök där. Och så sa de att jag var en ovanligt klok och fin katt. Jag är verkligen lyckligt lottad som är omgiven av människor som förstår att uppskatta en katts närvaro.