Lisa: Bästa filmen

Var litet kyligt igår kväll. Beordrade matte att sätta på min favoritrulle. Har sett den massor med gånger, men det kan man göra med bra filmer, eller hur? Musen är bäst!

Fågeln tillför inte särskilt mycket till handlingen, tycker jag? Det är väl därför den inte får vara med så mycket heller. Varför ska den alls vara med i en musfilm, kan man undra?

Sen kvarstår ju mysteriet varifrån de kommer, och framför allt, vart tar de vägen??

Det är helt obegripligt!!!

Lisa: Så nedrigt!

Men hördu musen...kom igen nu då!!

På altanen jag hittade en mus minsann

Vi tävlade och hade så kul med varann

 Till slut kan man jama att det var jag som vann

Men när jag tog in den - den bara försvann?? 

Starkt misstänkt för denna musnappning: Matte. Hon, och bara hon, befann sig på brottsplatsen. Utomordentligt nedrigt gjort. Visserligen var den inte lika rolig längre, bara låg där som en pannkaka, men ändå. Den var ju min!! Tänk att man inte kan lita ens på sina egna människor!?

En ryslig historia

Det var en gång en matte som satt och jobbade vid en dator. Hennes arbetsplats såg ut som de brukar göra. Ett bord, där bildskärmen stod, och ett tangentbord på en utdragbar skiva därunder. 

När matten suttit där en stund kom hon ihåg det goda rådet att man ska resa på sig rätt ofta. Eftersom matten ville hålla sig alert så länge som möjligt, gick hon ifrån arbetsplatsen några minuter. När hon kom tillbaka upptäckte hon det. Det kusliga! Datormusen hade flyttat på sig! Nu låg den en bra bit utanför musplattan!

Matten blev förstås litet skakad och rädd, men ställde tillbaka musen igen på plattan och fortsatte arbeta. Då såg hon något som fick kalla kårar att rusa upp och ner efter ryggraden. En tass med sylvassa klor närmade sig långsamt bakifrån utrymmet mellan den utdragbara skivan och skrivbordet! Nästan ljudlöst tog tassen tag i musen och drog den sakta, sakta tills den försvann utom synhåll för matten. Inget annat syntes, bara denna spöklika tass...

Inte konstigt de har svårt att sova i det huset nu?




 

Hemburen mat?

Flera gånger om dagen, hela vintern, har jag noga kattifierat veden innan husse fått bära in den

Hmm, doftar mus?

Finns du där inne, lille vän? Nä, inte denna gången heller. Annars är det ju populärt att få maten hemburen nu för tiden?

Där fick den allt!

Leksaker är jag inte så mycket för

men en regndag något med mig gör?

Igår regnade det hela dagen! Då blev jag rastlös. Och klarsynt! Så till den grad att jag, om jag tittade riktigt noga, upptäckte att musen där på golvet inte var så död, som jag trott? Rörde den inte litet på sig? Tog och dammade till den, för säkerhets skull. Avslutade proceduren med några avgörande hugg. Sen kändes det bättre. Orkade vila en stund till. 

Och regnet tar väl slut, nån gång, tänkte jag?  Fast det fanns mycket kvar till i dag också. Suckjam.

Det är vad jag tror

Tänk, en liten mus

ville sova utanför mitt hus?

Den sov så djupt, gick inte att väcka

Matte kom då med påståenden fräcka

Trodde jag hade nåt med det att göra

men på det ville jag inte höra

För sist jag såg den mådde den bara bra

 tror den blev trött, bara, och där sig la' 

 


 

Boxarmusen - eller min mest misslyckade jakt

Nu ska jag berätta om min mest misslyckade jakt. Och det var inte mitt fel att det blev så.

Musleken, det vet väl alla hur den går till? Man kastar upp musen i luften, och fångar den sen snyggt igen med tassen. Så håller man på och leker tillsammans ett tag.

Det här hände för många år sedan. Jag hade hittat en lekkompis, och vi hade det så trevligt. Tills den helt plötsligt tackade för sig och försvann runt hörnet? Jag följde förstås efter, för vi hade ju inte avslutat leken! Då hände något mycket märkligt. Musen ställde sig upp på baktassarna och boxades mot mig!!! En lång stund! Kan ni tänka er!? Jag satt och bara tittade, visste inte riktigt hur jag skulle reagera? 

Det var då matte kom och förstörde alltihopa. Hon kom ut med en väldig fart och bara lyfte upp mig helt fräckt! Jag blev förstås både frustrerad och sur, för jag gillar liksom avslutningen av musleken allra bäst. Matte påstod, att den musen förtjänade att få leva. Ska mattar verkligen uttala i musfrågor? 

När jag till slut blev utsläppt igen, skyndade jag mig tillbaka till stället där vår lek abrupt avbrutits. Försökte följa spåret, men fick ge upp. Det var en riktigt misslyckad jakt. 

Härliga tider!

Härliga tider! Ännu en toppenhelg ligger bakom mig. 

• Husse hemma. 
• Trevligt besök av minisen och hans människor. 
• Fint väder. 
• Mycket utejobb med både matte och husse. 
• Blivit bjuden på grädde av mitt-emot-grannen. 
• Sköna nätter med ensamrätt till mina människor. 
• Ingen skällhund i grannhuset. 
• Varken Piff eller Puff har bråkat med mig. 
• Jag fick smaka spätta, det var mums! 
• Växthuset öppet både dag och natt.
• Lyckad musjakt.

Det är lätt att må bra när allting är precis som man vill ha det!

Jag avvaktar

Hårdvaluta!

Jag är inte ensam på Mitt Område längre! En obehörig katt har siktats i södra kanten av mitt revir! Dessutom med en av mina möss i munnen!!! En alldeles oerhört oroande nyhet!

Det var matte och husse som gjorde denna upptäckt, medan jag ovetande om intrånget lugnt tog igen mig i växthuset. Som ni kanske redan känner till, är jag högst ovillig att dela ut gästbiljetter här. Nu är alltså frågan om den objudne frivilligt förflyttar sina positioner aningen söderut, eller om jag tassgripligen måste ange gränsgångarna här? 

Det är bara att vänta och se.

Väntar gör jag också på -och hoppas få goda nyheter om- att min vän Frasse, som fått en allvarlig sjukdom ska få må bra igen. Jämfört med det jobbiga han har nu, är förstås mina inkräktarbekymmer väldigt futtiga. Därför kommer jag först och främst hålla tassarna för Frasse, men klarar nog också av att samtidigt hålla ett vakande öga på revirgränsen. Tyvärr blir ju inte Frasse hjälpt av att jag släpper in oinbjudna. Tänk om det varit så väl? Det hade varit ett lätt val.

Inget krusande här, inte!

Den här helgen får mina människor godkänt i närvaro. En trea kan jag dela ut, fast svag. De kunde givetvis inte låta bli att rymma någon av dagarna. Nu var det ju väldigt skönt väder, därför fick de det förhållandevis goda betyget trots allt. 

Kvällarna har jag uppskattat mest under helgen, för då har vi haft mys tillsammans ute på altanen. Jag älskar verkligen att upptäcka matte och husse där! När det är så här varmt brukar de sitta där och äta. Då njuter jag av att ligga bredvid dem på det solvarma däcket. 

Fast i lördags, när jag tänkte delta i måltiden med egen medhavd mat, ville de inte ha mitt sällskap? Redan när jag närmade mig och som vanligt annonserade att det var knytkalas på gång, blev jag anmodad att "stanna där"!? Ja, var det på det viset fick de väl sitta där för sig själva. Jag krusade minsann inte!

Idag brydde jag mig inte om att bidra med något till lunchen. Men mitt sällskap fick de i alla fall. Långsint, det är jag inte.

Dessa människor!?

Om ni tittar riktigt, riktigt noga ser ni mig! Det är jag som har svans och står mitt i bilden bredvid björken!

Matte har tittat förundrat på mig, när jag legat på gräsmattan och stirrat på en viss fläck bakom björken. Litet blött nedfall har inte stört min koncentration. Flera dagar har jag tillbringat så. Alldeles stilla med fast blick framåt och nedåt. Inte hela dagarna, förstås. Jag har ju en hel del andra åtaganden att bestyra. 

Hon började undra vad jag hade för mig, min matte? En platt gräsmatta kunde väl inte härbärgera några särskilda hemligheter? Oj, oj, jag jamar bara: Människor! Inte avsätter jag så mycket tid utan anledning!?

Och snopen blev hon när sett mig hämta första musen där! Det var när jag var på väg att hämta nästa, som bilden här ovanför togs. För att inte störa mig var hon finkänslig nog att ta den från mitt hus, så avståndet är rätt stort. 

Nu har hon lärt sig i alla fall att det finns en anledning till att jag ligger länge och tittar på en gräsmattefläck!

Vardagsrumsdramatik

Det skedde något aningen besvärande här förra veckan. Genant och pinsamt. Tyckte åtminstone matte att det var. För oss katter.

Jag låg nöjd och avslappnad i soffan. Matte satt i min fåtölj och tittade på teven. Puff sov i sin igloo. Allt andades fri och ro. In på scenen trädde Piff, från altanen. Men det var något märkligt med henne? Hon hoppade omkring på ett sätt hon aldrig brukar? Då såg matte. En liten mus sprang för livet, in bakom vedbunken.  Piff hade hämtat sig en leksak där ute.

Matte drog fram bunken. Musen rusade iväg, mot teven. Det är nu "pinsamheten" tar sin början. Jag kände inte alls för att avbryta vilan för att jaga en ynkligt liten musunge. Matte hämtade mig och satte ner mig framför teven, i avsikt att jag i kraft av min erfarenhet snabbt skulle...ja, ni förstår? 

Det var bara det att jag inte var på humör för jakt just då. Jag satt kvar där en stund för syns skull. För att visa min goda vilja plockade jag upp en tygmus som låg framför mig, men återvände sedan till min sköna soffa. Piff och Puff fjantade omkring, och nosade överallt, men också de tröttnade till slut. Tre katter och en mus i ett och samma rum. Det finns visst nån slags lek "Vad ska bort?", men vi hade lust att leka den. Inte alls.

Sent på kvällen stängde matte in mig och Piff i den delen av huset. Vad som sedan hände är vår hemlighet. Huvudsaken är väl att inte minsta lilla mus synts till sedan dess? 
 

Och de satt bara och stirrade?

Jag låg och vilade, när jag hörde ett märkligt ljud? Ett liksom hasande och surrande läte, helt nytt för mig. Självklart måste en inspektion snabbt utföras. Jag hoppade ner från sängen, och begav mig ut i matrummet. Vad fick jag se? Jo, två handlingsförlamade katter stirrande på en mus, som sprang i cirklar runt, runt framför deras tassar! Uppenbarligen visste de alls hur de skulle hantera situationen? Här krävdes en erfaren veterans kunskaper!

Första momentet: Jag låtsas inte se dig...

Sedan gäller det att vara snabb med högern. Pang på, bara!

Då blir den litet yr i bollen, och man kan passa på att göra en snabb yttre besiktning

En riktig vänsterkrok på det... 

...och slaget är vunnet. Dags för slutbesiktning av det nedlagda bytet!

Hördudu, sluta låta nu! Du är ju död!? Vad är det med dig?

En snabb blick på föremålet på golvet, och jag hade förstås direkt identifierat det som en helt vanlig mus. Utan att tveka en sekund gick jag till attack, mitt framför Piffs och Puffs förvånade nosar. 

Matte påstod sen att det var en leksaksmus, men mig lurar hon inte! De springer inte omkring, det vet väl jag! Fast litet konstigt var det, för sedan lade hon musen på matbordet? 

Jag gör nog klokt i att förtära mina möss i avskildhet hädanefter, där ute, om jag ska få ha min mat ifred.

Uppfostringsproblem

Jag vet inte hur jag ska kunna uppfostra husse bättre? Nu har han stuckit idag igen, till det där dumma norra landet! Får ingen rätsida alls på det här problemet? Så mycket vett hade han i alla fall, att han var hemma över helgen.

På jam om uppfostran, så måste jag fila på en sak till. Igår blev jag nämligen för andra gången på kort tid anklagad för att inte sköta mitt jobb ordentligt! Husse hade varit ute och fyllt på fågelmaten, och där fått sällskap av en orädd mus! Så fort han kommit in var han på mig med diverse dumma frågor och påståenden. Som att jag får för mycket god mat här inne till exempel. Så kan den uttala sig som inte smakat min mat, jamar jag bara!

Förutom dessa förtretligheter har helgen varit rätt okej. Har tassat ut helt frivilligt många gånger, trots frånvaro av sol. Knappt någon snö och plusgrader har gjort det drägligt ändå. Förargligt att jag missade den där musen, bara...

Roulette

Inget lätt val. Eller???

Önskar er allihop en riktigt skön myshelg i det härliga novembermörkret!

Jag har fått klagomål

Det blev inget mediterande under hasselbusken den här helgen. Ingen sol alls, varken lördag eller söndag. (Fast idag var det sol hela dagen.) På lördagen var jag dessutom inspärrad hela eftermiddagen till rätt sent på kvällen, för matte och husse övergav oss katter. Det vet ju alla hur trist det är, eller hur? 

Igår fick jag klagomål på mitt sätt att sköta utomhusstädningen. Inte av mina människor, även om de hade vissa synpunkter när musmarodörerna slagit till på min altan för en tid sedan. Nä, det var grannen som klagade. Inte favoritgrannen, utan de på andra sidan. De, som brukar låta det skällande irritationsmomentet springa omkring på tomten. 

Egentligen brukar de inte komma hit så här års, men igår var de här. Anledningen? Nu har musmarodörerna har intagit deras hus! Därav den litet spydiga hänvisningen till min arbetsinsats, som de framförde till husse. Men jag gör faktiskt så gott jag kan. Min arbetstid är dock kraftigt bantad på grund av dåliga väderförhållanden, det måste man betänka.

Nu ska de visst komma tillbaka och sätta fler fällor inne i huset. Jag är glad att de inte tänker använda gift. Ska jag nu försöka hjälpa dem med museriet, vill jag åtminstone inte bli sjuk och vara på sjukhuset igen.  

Musmarodör(er)!

Det har inträffat något alldeles märkligt här. En musmarodör har härjat vilt på min altan! Eller kanske har de varit flera, för att hinna med så mycket på en natt? 

Jag har en soffa på altanen. Piff ligger ofta och tar igen sig på den. Själv är jag inte så ofta där. Brukar göra nån inspektionstur ut på nätterna ibland. Inte alla nätter, dock. En sådan var i natt, dumt nog.

I morse låg massor med skumgummibitar på altangolvet. Dynan på soffan hade stora hål. Tänk om jag hört något, och kommit ut genom luckan. Litet nattamat hade minsann inte suttit fel!

Matte tror att det var mössens hämnd för sina stupade kamrater. Två möss, som fått en otäck död i några bevattningsflaskor hon hade i växthuset. De hade krupit ner, och inte kunnat ta sig upp. Nu har hon vänt upp och ner på de flaskor, som är kvar. (Och madrassen har farit iväg till madrasshimlen.)

Men helt klart måste vi katter visa framtassarna mera på altanen. Riktigt ordentligt.

 

Hur i all världen...?

På förekommen anledning är detta något jag kommer grubbla på den här helgen. Varför måste man straffas och bli tvångsmatad med dumma piller bara för att man är hygglig och städar tomten? 

Nåjam, jag ska inte bara grubbla. Jag ska njuta av att sommaren verkar komma tillbaka och hälsa på en sväng. Det är värt att fira! Hoppas ni allihop får en härlig helg, även ni som kanske inte får det riktigt lika varmt!

Jag är litet nyfiken på...

Jo, jag har en fråga till er som är utejägare: Har ni samma behov som jag, att jama högt om er jaktlycka när ni fångat ert byte? 

Här kan ingen vara ovetande om när jag haft en bra jakt. Ibland får matte för sig att jag skadad, eller att en inkräktare är i faggorna? Hon kan nämligen inte höra skillnad på de olika jamen! Föga förvånande, förstås. Har mer eller mindre gett upp hoppet, att hennes språkkunskaper ska förbättras.

Igår hade jag nedlagt en särskilt fet och fin mus, och höll som bäst på att avnjuta densamma, när matte kom för att kolla vad som stod på? Hon hade hört mina jam, och blivit orolig. Jag blev också nervös, för tänk om hon hade planer på att knycka min mus? Men hon vände snabbt och gick därifrån. Strax efteråt var min måltid slut.

Men hur gör ni? Smyger tysta, eller jamar varnande?

 

Vilken bedragare!

Jag har gjort en otrevlig upptäckt. En bedragare har övertagit en av mina musrestauranger! Jodå. En skum typ, som utger sig för att vara mus, och agerar exakt som en riktig sådan. Men! Avslöjandet kom vid provsmakningen. Mig lurar man inte! Sådär vet jag minsann att en fräsch och saftig mus inte ska smaka. Totalt oätlig är mitt betyg. Demonstrativt lämnade jag hela portionen. Det går utför med restaurangnäringen.

Matte råkade passera min lämnade måltid, och mumlade något om näbbmus. En mus får ha både näbb och gälar för mig. Men ätliga ska de vara. Det är väl det minsta man kan begära efter en lyckad jakt?