Inlägg
Kattsons One-Liners
2 månader sedan
onsdag 19 september 2012
Jag är litet nyfiken på...
Jo, jag har en fråga till er som är utejägare: Har ni samma behov som jag, att jama högt om er jaktlycka när ni fångat ert byte?
Här kan ingen vara ovetande om när jag haft en bra jakt. Ibland får matte för sig att jag skadad, eller att en inkräktare är i faggorna? Hon kan nämligen inte höra skillnad på de olika jamen! Föga förvånande, förstås. Har mer eller mindre gett upp hoppet, att hennes språkkunskaper ska förbättras.
Igår hade jag nedlagt en särskilt fet och fin mus, och höll som bäst på att avnjuta densamma, när matte kom för att kolla vad som stod på? Hon hade hört mina jam, och blivit orolig. Jag blev också nervös, för tänk om hon hade planer på att knycka min mus? Men hon vände snabbt och gick därifrån. Strax efteråt var min måltid slut.
Men hur gör ni? Smyger tysta, eller jamar varnande?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är sorgligt att tvåbeningarnas jamförråd i jamiska fortfarande är så dåligt, trots dina fantastiska utbildningsinsatser.
SvaraRaderaSjälv jamar jag inte så mycket efter en bra jakt av den enkla anledningen att jag sällan jagar. Men när vi bodde med balkong hände det stundom att jag tog en fjäderkotlett, och då vill jag minnas att jag var Den Tyste Jägaren :-)
Tassklappar
Kan faktiskt ha förståelse för det, risken att någon inkräktare ska komma och knycka bytet är inte överhängande på en balkong. Frånsett matte, då. Men du såg nog inte henne som ett allvarlig hot.
RaderaJust nu jagar jag ju inte så mycket ute, eftersom jag bor på katthemmet. Men jag tycker att om man nu är i den lyckliga situationen att man har nån att visa sina byten för så vore det närmaste tjänstefel att inte informera dem. Man borde då kunna vänta sig beröm för sin insats, men jag har noterat att detta ofta uteblir eftersom tvåbeningar nog inte kan förstå vilket precisionsarbete man nyss utfört.
SvaraRaderaNä, något beröm har jag då aldrig noterat. De brukar inte ens gå nära för att se riktigt ordentligt vilka fina byten jag nedlagt. Skamligt är vad det är!
RaderaVi önskar ju att vi kunde få tag i lite fler byten på altanen så vi kunde jama lite vi med. De stackars gånger vi fått tag i en fjäderkotlett har vi bara hunnit ta in den och sen har vi blivit av med den. Vi har fått beröm i och för sig och det är väl klart att man ska få det när man gör något bra! nosbuff
SvaraRaderaFörstår att jagande på altan inte är den bästa av terränger. Men ni har fått beröm i alla fall! Mina människor säger aldrig något. Men helt ärligt är jag mest tacksam över att bli lämnad ifred vid dessa tillfällen. Här nere säger man att man ska ha "madaro", och det omjamar jag helt i!
Radera*fniss*
SvaraRaderaHusse förstår inte heller.
Om jag tassar in med ett byte nattetid jamar jag om det i högan skyn, och första gångerna hoppade husse snabbt ur sängen för att se hur många ben jag brutit. :-)
Nu har husse lärt sig och ligger lugnt kvar, fast han kan gott tassa upp och ge mig beröm i alla fall tycker jag.
Måns är lite mer tystlåten...
Där ser man, en till som jag! Det var trevligt att höra! Men att han ligger kvar i sängen nu, det måste väl bero på att han lärt sig LITET jamiska då? Min matte har inte kommit till "lugn-stadiet" ännu. Men jag hoppas på förbättring, förstås!
RaderaÄr ju ingen ute jagare , men om jag lyckas fånga en mus inne så tar jag med den in i min toalåda *fniss*
SvaraRaderaMen jag jamar INTE :)
He-he...tar du med den i toalådan? *skrattar så morrisarna nästan ramlar av* DET har jag aldrig ens funderat på!!! :D
RaderaHär Gustav har du en kollega som högljutt talar om att bytet är fast. Matte kommer alltid och tittar, hon hör faktiskt skillnad. Och berömmer. Och kommer med mjölk till efterrätt. Husse hör men vet inte vad, berömmer lite tveksamt, tror han tycker det e lite äckligt med musmåltider under sin säng. För det e där jag väljer att äta dem, om jag gör det inne alltså.
SvaraRaderaVilken matte du har! Perfekt! Som både hör vad du jamar och berömmer! PLUS att du får efterrätt! Trodde knappt såna människor fanns! Här ska uppfostras, minsann!!!
RaderaMin företrädare åt också gärna sina byten under mattes säng. Hon tyckte också det var lite äckligt. Eller mycket. Hur man nu kan tycka det om något så läckert?