Och vad i all världen har matte fotograferat här då? Ett tjusigt blad? Det skulle man kunna tro. Men nä, det är den där konstiga mojängen som jag och husse hittade i trädgården igår. Den, som gömmer sig alldeles intill bladet. Jag var framme och kollade litet på den. Luktade aningen skumt. Jag tror att det var någon slags djur, men inte särskilt intressant ur jaktsynpunkt.
Det var första gången jag träffade en sån där märklig grunka. Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till den? Husse gav den bröd och litet att dricka, så förmodligen hade den en mun nånstans. Bara att den inte syntes.
Sen tvingades jag in en stund "för att den skulle få vara ifred". När vi kom ut igen hade den ätit upp nästan allt brödet, och gått och lagt sig bakom en spade. Där låg den kvar som en vass boll när jag tassade in för kvällen. I morse var det tomt bakom spaden.
Matte och husse tyckte visst det var roligt med besöket. Det var andra gången någonsin de ser en sån här. Jag måste erkänna, att mig kvittar det fullständigt. Den som inte kan varken jagas eller ätas, och dessutom är oduglig som kompis, vet jag inte vad man ska ha till?
Det är inte nog med att de där konstiga sakerna varken kan jagas eller ätas - de tycker om kattmat också! Blogghjälpen hade en sån där sak boende på sin tomt för nåt år sen och den fick kattmat och vatten varje kväll. Hennes egna katter vara jättesura!
Det var då en stickig figur du hade påhälsning av, fast dom är jättesöta egentligen. Visst tycker de om kattmat, men jag tror inte att ni blir utan, även om kottisen får smaka lite ;-)
Oj, där fanns det många! Är det kattmat de äter? Men alltså, om matte ställer ut min blötmat, hur ska någon begära att jag ska låta bli den?? Det blir inte lätt!
Tror man ska nöja sig med att spana på den, kan bli väldigt sticksigt för nos och tassar annars. Det är väl ok med gäster som inte gör så mycket väsen av sig.Nosbuff
Jamar med om att de är några underliga figurer, de där piggiga sakerna. Förmodligen är det någon form av levande varelser, annars skulle de väl inte äta. Men vad de sysslar med för övrigt kan man ju undra. Och som tvåbeningssällskap lämnar de en hel del att önska, för mysa med dem kan man ju inte! Min matte brukar skoja om dem genom att läsa denna lilla dikt: Igelkottar också kan fastän hur, det undrar man. Tror att poängen har något med piggelinarnas mysfaktor att göra... :-) Tassklappar
Konstig dikt? Fast matte skrattade åt den...Jam, man kan verkligen undra vad det har för sig annars. Tänk bara att släpa omkring på en päls på skaft?! Hur kan den tvätta sig? Tur man är katt.
Nämen oj, det är ju sån där stickig kotte. Såna hade vi ofta besök av när vi bodde på andra sidan gården. Jag brukade faktiskt hälsa på dem ibland, men oftast så morrade och fräste de bara på mig. *fnys*
Nä, jag hade inte heller sett någon förut. Matte hade sett en, men inte jag. Och jag kan jama att det inte är mycket att se, så inte har ni gått miste om något!
MEN Jamas så söt kotte som du såg. sådan såg vi på det förra stället vi bodde på, Inte ofta vi ser dom. Mjausan, vi tycker dom ser lite annorlunda ut, med dom däringa stickisarn dom har på sig
Håller med dig Gustav! Om man inte kan jaga dom och inte leka med dom vad ska man då ha dom till? Bra att du inte gick för nära kottisen. Dom där vassa taggarna är nog inte så roliga att bli stucken av. SvansKram
Det är inte nog med att de där konstiga sakerna varken kan jagas eller ätas - de tycker om kattmat också! Blogghjälpen hade en sån där sak boende på sin tomt för nåt år sen och den fick kattmat och vatten varje kväll. Hennes egna katter vara jättesura!
SvaraRaderaVad jamar du? Ska den ta min mat också? Det väl ändå höjden av fräckhet! Eller...kanske den får smaka LITET då. Om den vill...
RaderaDet var då en stickig figur du hade påhälsning av, fast dom är jättesöta egentligen.
SvaraRaderaVisst tycker de om kattmat, men jag tror inte att ni blir utan, även om kottisen får smaka lite ;-)
=^.^=
Nosbuff
Jag var rätt misstänksam...söt? Tjaaam...Okej då, visst kan den få smaka en gnutta av min mat, om den kommer tillbaka.
Raderahttp://fagelcentralen.se/kottecentralen.htm de käkar kattmat!!!
SvaraRaderaOj, där fanns det många! Är det kattmat de äter? Men alltså, om matte ställer ut min blötmat, hur ska någon begära att jag ska låta bli den?? Det blir inte lätt!
RaderaTror man ska nöja sig med att spana på den, kan bli väldigt sticksigt för nos och tassar annars. Det är väl ok med gäster som inte gör så mycket väsen av sig.Nosbuff
SvaraRaderaJag spanade på litet avstånd, visste inte riktigt hur man ska bemöta en sån där? Spaning på håll är nog rätt taktik.
RaderaBakom spaden går det väl an att h*n ligger. Det vore värre om det var under hasselbusken! :) Söt kotte, tycker matte. Kurr och burr.
SvaraRaderaUNDER HASSELBUSKEN!! Pälsen reser sig av förskräckelse! Det får bara inte ske, marken under den är högst privatägd! Min matte tyckte också om den. *?*
RaderaJamar med om att de är några underliga figurer, de där piggiga sakerna. Förmodligen är det någon form av levande varelser, annars skulle de väl inte äta. Men vad de sysslar med för övrigt kan man ju undra. Och som tvåbeningssällskap lämnar de en hel del att önska, för mysa med dem kan man ju inte! Min matte brukar skoja om dem genom att läsa denna lilla dikt:
SvaraRaderaIgelkottar också kan
fastän hur, det undrar man.
Tror att poängen har något med piggelinarnas mysfaktor att göra... :-)
Tassklappar
Konstig dikt? Fast matte skrattade åt den...Jam, man kan verkligen undra vad det har för sig annars. Tänk bara att släpa omkring på en päls på skaft?! Hur kan den tvätta sig? Tur man är katt.
RaderaNämen oj, det är ju sån där stickig kotte. Såna hade vi ofta besök av när vi bodde på andra sidan gården. Jag brukade faktiskt hälsa på dem ibland, men oftast så morrade och fräste de bara på mig. *fnys*
SvaraRaderaBrukade du hälsa på dem? Vad artig du är! Den här sa ingenting, bara burrade ihop sig. Att morra och fräsa åt dig var väldigt ohyfsat, tycker jag!
RaderaVad i hela jamlunda är det där för något?!?!?!*stora ögon*
SvaraRaderaEn sån där sak ser vi aldrig här
Nä, jag hade inte heller sett någon förut. Matte hade sett en, men inte jag. Och jag kan jama att det inte är mycket att se, så inte har ni gått miste om något!
RaderaMEN Jamas så söt kotte som du såg.
SvaraRaderasådan såg vi på det förra stället vi bodde på,
Inte ofta vi ser dom.
Mjausan, vi tycker dom ser lite annorlunda ut,
med dom däringa stickisarn dom har på sig
Tass tass
Så konstigt med alla stickisar runt hela kroppen, inte konstigt man blir litet betänksam om man ska hälsa eller inte. Jag valde INTE.
RaderaHåller med dig Gustav! Om man inte kan jaga dom och inte leka med dom vad ska man då ha dom till?
SvaraRaderaBra att du inte gick för nära kottisen. Dom där vassa taggarna är nog inte så roliga att bli
stucken av.
SvansKram
Precis! Därför svalnade mitt intresse också betydligt snabbare än husses. Nä fyjam, att få en sån där tagg i nosen. *ryser*
Radera