Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 22 maj 2015

Men en dag...




Den här veckan har jag tänkt litet extra på vänner som har det jobbigt i sina liv just nu. Där allting har blivit annorlunda, och inte som man hoppats. Då är det svårt att komma med någon tröst. 
Men också om man har det alldeles som vanligt, kan man ibland behöva en påminnelse att allt inte är grått. Fast man kan behöva vända sig för att upptäcka ljuset, det kan komma från oväntat håll.

Och så önskar jag alla en så bra helg som det bara går!


torsdag 21 maj 2015

Bara att vänta!


Nu har jag det allt beviljat, kan ni tro! Utanför min ena ytterdörr har jag holken med pilfinkar, och nu har vi
upptäckt att på en bjälke på min innätade altan finns ett koltrastbo! Så nu kan jag bara lugnt sätta mig nedanför holken och redet och invänta att maten kommer nerramlande! 

Det gäller bara att hindra matte från att vidta åtgärder, och kanske till och med förhindra min närvaro? Jag vet av erfarenhet att jag inte kan lita på hennes support när det gäller mitt fågelintresse!



onsdag 20 maj 2015

Rabattrensning = trist




Medan matte var ute och rensade i rabatten, passade jag på att undersöka besökstätheten på den återstående lilla verksamheten på restaurang Pipiga Pilfinken. Så här i slutet av säsongen är matutbudet begränsat. Ibland har ruljangsen fortsatt i liten skala hela sommaren. Vi i ledningen har ännu inte beslutat hur det ska bli i år.

När min inspektion var färdig tassade jag över till matte, som långt ifrån verkade klar med sitt. Satte mig hos henne, och gav henne några uppmuntrande jam. Men det är ganska långtråkigt med rabattrensning, det är det. Efter en stund kände jag hur kroppen blev allt tyngre, och jag liksom drogs ner mot marken. När jag vaknade var matte borta? 

Pigg och utvilad kunde jag påbörja ännu en av dagens kontrollrundor.


tisdag 19 maj 2015

Får hon göra så?



Husse besökte vår nya fiskaffär och kom hem med en bit torsk, som skulle vara lagom för två katter. Synd att varken husse eller fiskhandlaren har de rätta kunskaperna om portionsstorlekar, men det lilla vi fick var delikat!

Jag äter och njuter...men vad nu? Puff kastar lystna blickar på mitt fat! 

Får hon göra sådär, matte? Det var ju mina smulor som var kvar???




måndag 18 maj 2015

Ännu en helg



Så har det varit en helg igen. En härligt händelselös sådan. Allt har gått enligt sedvanliga rutiner och utan större motgångar. Visserligen blev det litet trist väder på lördagen. Gjorde att min utevistelse på eftermiddagen inskränkte sig till att ligga på mitt liggunderlag vid ytterdörren, precis intill husväggen. När det inte blåser från fel håll håller man pälsen torr där. Det blev aningen långtråkigt att ligga där till slut, så när matte öppnade dörren för tredje gången för att fråga om jag ville komma in, så accepterade jag. Motvilligt.

Som kompensation för den litet tråkiga lördagen var fredagen desto mer perfekt. Var så härligt ute, hoppade över frukosten och tog den till lunch i stället. På eftermiddagen hittade jag mina människor på altanen. Jag blir alltid lika glad när jag finner dem där, och vi får mysa tillsammans i solen. Länge.

Idag försvann både husse och matte över dagen, men som tur var hade de lämnat växthuset öppet, och med lunch och vatten där inne. "Idag får du vakta huset, Gustav" förmanade de innan de åkte. Och det är klart att jag gjorde!


fredag 15 maj 2015

Fall inte bara...




Fall inte bara för att jag är så söt och fin
det behövs mera när jag ska vara din

Jag kan bli sjuk
och du måste hjälpa mig
 Jag kan ha sönder saker
eller kissa där du inte vill
Då ska du inte bli arg
Jag kan inte förstå 
hur fort bilar kan köra
och det är du som måste skydda mig
Jag vill ha det rent i min låda
Det är du som måste städa
Jag behöver bra mat varje dag
och du ska ge mig den
Jag behöver kärlek
också när jag är gammal 
och inte unge-söt längre
Då får du inte svika mig

Jag måste kunna lita på dig
att du gör vad du kan
för att mitt liv ska bli bra
Alltid


torsdag 14 maj 2015

Talgoxar v/s pilfinkar 0-1?



Vann till slut?
Redan i februari började två pilfinkar hålla till i rhododendronbusken nära fågelholken. Ibland var de inne i den också. Varenda dag satt de i busken och tjattrade. Jag satt ofta på bron och tittade på dem, men det brydde de sig inte om.

Men, för några veckor sedan kom de tillbaka, talgoxparet som bodde i holken förra året, och födde upp flera ungar där inne. Och nu blev det dramatiskt! Pilfinkarna och talgoxarna flög mot varann, och det lät som om de hade nån slags verbal batalj om vem som ägde borätten i år?  Länge höll de på också.

Sedan såg jag hur talgoxarna hackade runt hålet på holken, som för att få det riktigt perfekt, och markera sin seger. Kvar på räcket satt den ena pilfinken. Var slaget förlorat? 

Eftersom jag efter det försvann till hotellet i en vecka, kunde jag inte hålla koll på händelserna där. Men nu har jag observerat att bägge pilfinkarna finns kvar, och några talgoxar har inte synts till. Igår, när jag satt på bron, kom den ena pilfinken flygande ut ur holken. Det verkar som om uthållighet och kämparglöd ändå vann i slutänden.