Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 2 oktober 2014

Vad tror ni?






Och vad katten är det här då? Hmm, vad tror ni? Ett gammalt drakskelett? En varelse från yttre rymden, som inte klarat sig här? Kanske lämningar av nån Tyrannosaurus? Mycket underligt kan man träffa på här i världen.




onsdag 1 oktober 2014

Passa på?




Nu gäller det visst att passa på? Fortfarande är solen varm när den är framme, marken också. Nåjam, åtminstone någorlunda. Tillgången på saftigt gräs är ännu riklig. Vad spelar det då för roll att oktober börjat? Månader och dagar får heta vad som helst. Så länge jag får ha det såhär är jag nöjd. Men det gäller visst att passa på.

För rätt som det är ser det ut så här:
Kanske ser man ännu bättre här vilken förträfflig spaningstall detta var, den som jag berättade om igår? Jama om fri uppsikt!



tisdag 30 september 2014

Från den gamla goda tiden




Det här är en av de första bilderna som finns sparade på
mig. Då var jag bara åtta år. Tallen, som jag sitter i, var min älsklingsplats för spaning. Dagligen satt jag där och spejade ut över stranden, i säkerhet för alla lösspringande hundar. Så kom den stora stormen och saboterade mitt träd. Bara bröt sönder det. Husse visste förstås vad just den tallen betydde för mig, så han sparade  nedre delen, den som jag brukade ligga på. Stormen hade varit hygglig nog och inte förstört den. 

Spaningsplatsen blev ändå aldrig mer densamma efter det. Jag har provlegat där några gånger, för just liggplatsen är faktiskt intakt. Men samma känsla är det inte att ligga på en förlängd stubbe, som när jag hade ett högt träd, med tallkronan vajande över huvudet. En sak duger stumpen dock utmärkt till, den är ett alldeles ypperligt klösträd!





måndag 29 september 2014

Jag vet vad som är viktigt


Så har det varit helg igen. Även om det blåste en del i lördags, kunde jag ändå ägna mig åt det jag helst gör när solen lyser. Ni vet nog vad? Som extra bonus hittade jag matte på eftermiddagen sittande på altanen i ett hörn, som är helt i lä. Där låg jag länge i hennes knä i solen, och vi hade det mysigt!

Igår gömde sig solen mest. Men i stället upptäckte jag till min glädje att grannarna mitt emot, de som bjuder på grädde, hade anlänt. Det är alltid trevligt att träffa gamla vänner! Annars har jag börjat begränsa mitt ansvarstagande för omgivningen. Tycker det är skönast hemma på min egen tomt. När jag var yngre sträckte sig Mitt Område från gatans början till dess slut, och på bägge sidorna. Men, som en numera mogen katt, prioriterar jag det viktigaste. Matte och husse är trots allt de som behöver min närvaro mest!




fredag 26 september 2014

Hata???




Rädsla. Kärlek. Ilska. Glädje. Vanliga känslor hos både oss och människor. Men lyckligtvis finns det något vi inte kan känna: Hat.  

En av de underligaste anledningarna till denna farliga känsla tycker jag är att hata några som sparkar boll, bara för att de gör det på motsatt sida av planen?? "Hata, hata..." skriker de? Vad säger det om människors intelligens och känsloliv? Om man gillar de som sparkar på ena sidan, måste man därför hata de andra? Nä, hör ni människor, skärpning!

Med detta jamat önskar jag er alla en fin, och helst kärleksfull, helg!






 

torsdag 25 september 2014

Det är vad jag tror







Tänk, en liten mus
ville sova utanför mitt hus?
Den sov så djupt, gick inte att väcka
Matte kom då med påståenden fräcka
Trodde jag hade nåt med det att göra
men på det ville jag inte höra
För sist jag såg den mådde den bara bra
 tror den blev trött, bara, och där sig la' 



 


 

onsdag 24 september 2014

Om lådan tycker jag...




Om min toalett tycker jag inte. Den är verkligen i nödlösning, i ordets rätta bemärkelse. Ni kan ju tänka er själva, hur det känns med den lilla ytan, för en som normalt har tillgång till en obegränsad sandlåda utanför huset? Men jag accepterar, att jag ibland inte har något val. Till exempel om jag, trots tappra försök, inte lyckas få liv i någon av mina människor på natten.

Jag minns med fasa en gång för länge sedan, när husse av misstag vänt lådan med luckan mot väggen, när jag kom dit på natten! Det bästa jag kunde komma på, var att lägga mina högar på den lilla mattan som låg framför lådan. Tyvärr kunde jag inte krafsa över det hela, något jag annars är mycket noga med. 

Om jag tänker på den pinsamheten, är det väl ändå okej med toalettbesöken nu. Jag kan åtminstone gömma undan alltihop!