Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 29 september 2016

Bara arg?








Visserligen försvann husse, men jag har fått en fullvärdig ersättare! Nåjam, kanske inte riktigt lika mjuk och trampvänlig, men definitivt min favoritkliare och bästa nattkompisen! Helt perfekt hade det varit om hon dessutom släppt ut mig, men det hade väl varit att hoppas för mycket? Fast jag gjorde flera tappra försök att påjama mitt önskemål när det började ljusna, det gjorde jag. "Tror du han hade ont?" undrade min gäst. "Nä, han var bara arg", svarade min matte, helt känslokallt. Precis som att det kunde man ignorera?

Så är det att vara katt i det här huset.






 

onsdag 28 september 2016

Lisa: Får fundera litet till



Då var jag här igen...

...men hur katten kommer man vidare? Får nog fundera på det litet till?




tisdag 27 september 2016

Ett litet tass-steg framåt



Idag har det hänt två saker, en bra och en dålig. Den dåliga är att husse rymt igen. Men den bra att jag äntligen, efter att jag söndag-måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag-lördag-söndag och måndag tvingats bära detta pinoredskap! Hur många dagar blev det? En evighet! 

Litet dumt är det också att mitt öga inte vill öppna sig än, så något utetassande kan jag inte räkna med så länge som det ska droppas och droppas i ögat. Just nu är jag riktigt less på det här dragandet i ögat för att det ska öppna sig. Protesterar genom att stänga mitt tredje ögonlock, och det gillar inte matte. Droppen måste komma på ögat, påstår hon. Där har vi olika åsikter.

Att kunna äta utan problem, och få tvätta mig när jag vill, det var i alla fall hundra procent befriande!


 

 

måndag 26 september 2016

Goda nyheter



Tidigt i morse blev jag körd till vettisen igen, nu till den som jag var hos allra först. Något bättre än på sjukhuset, för nu fick jag bara en massa olika sprut i ögat, men slapp grävande i det, och även stick i nacken. Jag fick en massa beröm igen, hon menade att jag var ovanligt duktig! Med det menas väl att jag är dålig på att försvara mig?

Och vet ni vad? Såret är läkt! Ögat är fortfarande litet skrovligt och känns obehagligt, men i morgon slipper jag nog tratten! Så mycket bättre allt kommer kännas då. Tänk bara att kunna äta utan problem, även om det har varit rätt mysigt att få hjälp av husse att hålla skålen i rätt vinkel. Nu känns det faktiskt som om Livet skymtar runt hörnet!

Nästa måndag ska jag tillbaka till vettisen. Men innan dess hoppas jag att jag ska kunna öppna ögat helt igen. Och få KOMMA UT!



 

fredag 23 september 2016

Inget är som...






Inget är som väntans tider?

Hmm, det skulle väl vara att väntan var slut?!

Önskar er alla en trevlig helg i alla fall!


  

onsdag 21 september 2016

Om sjukhus tycker jag inte



Hade precis börjat vänja mig vid att bli sprutad i ögat tolv gånger om dagen. Sprut, och somna om, liksom. Att då bli instängd i den eländiga buren igen kändes inget vidare.
Dubbelt suckjam...
Varningsklockorna ringde i full styrka, och jag luftade högt mina farhågor under bilfärden. Det blev exakt lika hemskt som jag trott.


Först lurade de mig nästan att det skulle bli trevligt, för tratten togs av. Äntligen kunde jag genomföra litet pälsvård! Fast så igengrott som det var hann jag bara en liten fläck, innan tortyren satte igång. Återigen skulle det droppas, grävas och dras i mitt stackars öga. Och, kan ni tänka er, trots att jag var så medgörlig och samarbetsvillig man kan förvänta sig, måste det hämtas förstärkning! Mina tassar var tydligen i vägen? 

Efter mycket om och men beslutades att jag skulle få två sprutor och ny medicin. Antibiotika inte bara droppat i ögat, utan som tabletter också. Droppar tolv gånger om dagen och tabletter två gånger om dagen. Tur jag får vara ifred på nätterna!

På måndag ska min vanliga vettis titta på ögat igen. Om det inte är bra då ska jag till en ögonspecialist på sjukhuset. Idag var hålet i ögat lika stort, men inte lika djupt. Nu hoppas jag verkligen att det är mycket bättre på måndag, för det där djursjukhuset är inget behagligt ställe!


 

måndag 19 september 2016

Sjukhusbesök



Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Igår fick jag åka iväg till djursjukhuset, för matte gillade inte hur mitt öga såg ut? Uppriktigt jamat gillade jag inte hur det kändes heller, och jag berättade det väldigt högt och tydligt hela vägen till sjukhuset. 

Väl där blev jag utsatt för den ena hemskheten efter den andra. Det kördes runt med en stor spade i ögat, och slets
och drogs i ögonlocket. Sen fick jag en spruta i nacken, och olika droppar i ögat. Och det allra värsta av allt, innan vi åkte därifrån satte de på mig en tortyr-tratt! Ni kan ju tänka er hur jag kände mig efteråt? Av ren utmattning orkade jag inte få fram ett jam på hela hemvägen!

Varenda katt som påtvingats en krage vet hur deprimerande det är. Att äta, som brukar vara så lustfyllt, är ett komplicerat elände med tratten som tar emot överallt. Och jama om att man känner sig ofräsch utan den dagliga tvätten! 

Tydligen har hålet i ögat blivit mycket större, och så var det kraftigt inflammerat. Nu droppar matte dubbelt så mycket i ögat, olika mediciner. Och så ska jag tillbaka till sjukhuset på onsdag eftermiddag. 

Nu vill jag bara sova och sova, och jag kommer inte skriva mer här förrän jag varit på sjukhuset på onsdag. Önskar så att jag ska kunna låta litet gladare då!