Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 28 januari 2015

Man måste speja och spana




Man måste alltid speja och spana,
det är en helt nödvändig vana
Är allt som det ska där inne?
Varje detalj noteras i mitt minne!

Först vill jag veta om jag ensam är
eller gömmer sig nån katt bakom dörren där?
Sen tittar jag noga där min matskål ska stå
men frukosten är slut, inget att hoppas på!

Funderar ett ögonblick, hur jag ska göra,
om jag den vanliga rutinen ska köra?
Tänker, att det nog känns rätt och bra
hoppar upp i sängen, för att en stund mig dra!




 

tisdag 27 januari 2015

Så var det dags igen



Nu är han igång igen, husse, med sin otrevliga vana att
Lita på mig, jag sköter ruljansen så länge, husse!
lämna mig. Tidigt i morse var det "hej då, Gustav". Borde naturligtvis förstått att något var i görningen när både husse och matte klev upp medan det ännu var mörkt?


En som definitivt anade oråd var Puff! Hon kom säkert ihåg förra gången som bägge var uppe tidigare än normalt? Kunde bara betyda en sak tänkte hon: Deportering till det där hemska stället där man blev misshandlad och sedan inte kunde stå på benen när man kom hem! Så i stället för att jama efter mat, som hon alltid brukar göra varje morgon, var det helt tyst i huset. Men matte såg en katt fort krypa in under sängen. Där låg hon fortfarande kvar när matte och husse åkte!

Jag var naturligtvis inte det minsta orolig. Det var förstås trist att husse försvann, men jag är ju minst jamat van vid rutinerna, både vid avresa och hemkomst. I stället för att gömma mig, övervakade jag de sista bestyren med packningen. Sen fick de ge sig iväg utan mig. Det var skönare inne. Och så hade jag litet ovilat.

måndag 26 januari 2015

Ja, var kan jag vara?


Igår visade den sig, solen. Äntligen en dag jag kunde vara ute litet längre än enbart för att utföra det allra mest akuta! Tyvärr hade det ramlat ner vitt på lördagen, det förtog en del av solglädjen. Men jag höll mig där det var upptrampat, och det var faktiskt till de två viktigaste platserna. Först vedboden, med den lilla trappan jag gillar att sitta på, och sedan till Restaurang Pipiga Pilfinken, där jag deltog i årets fågelräkning. Åtminstone försökte, för som vanligt har det matställets gäster alltid precis ätit klart när jag kommer, och bråttom att ge sig iväg har de dessutom? 

Det hände något litet kul igår också, det där som inträffar litet då och då. Jag hörde husse fråga matte om hon sett mig? "Han ligger väl i igloon eller gästsängen", trodde hon. "Nä, där har jag tittat", svarade husse. Sen gick de och letade i alla rummen. "Han gick nog ut med dig när du hämtade ved", menade matte då. "Men jag såg honom inte", sa husse tvivlande. Då tyckte jag att det var lika bra att tassa fram. Det är lika kul varje gång, för människorna blir så glada! Sen gick husse och lade sig på soffan för att få litet magmassage, och det ställde jag förstås gärna upp på!



fredag 23 januari 2015

Litet svinn...




Det här är en av de bästa helgerna på året. Den, när vi ska fågelskåda litet extra! Ställer jag mer än gärna upp på! Matte räknar på litet avstånd, medan jag kollar mera ingående, och på nära håll, att hon räknat rätt.

Önskar er alla, fågelräknare och andra, en mysig helg!


 


torsdag 22 januari 2015

Så litet, så litet



Ljudet av krafsandet från lådan är oemotståndligt retande för fantasin. ÄR det Puff eller ÄR det en mus där inne?

Äsch då, det var ju bara Puff! Men varför så bråttom?

Mina människor försöker jämt mota bort mig när jag vaktar utanför lådan. Tror att jag retas med Puff? Okej då, jag såg visserligen Puff kliva in i lådan, det måste erkännas. Men måste det med nödvändighet betyda att krafsandet kommer från henne? Och om så vore, hur fel är det att leka smygleken? Jag tycker den är hur kul som helst! Och jag kan väl inte hjälpa att Puff inbillar sig att jag ska hitta på hemskheter, för det gör jag ju aldrig! Ja, ja, kanske jag retas då, man bara pytte, pytte litet!


 

onsdag 21 januari 2015

Källartrappan skriker?



"Du stannar här!" manade matte med bestämd röst, när vi stod ovanför källartrappan. Och det brukar jag alltid göra. Men det finns tillfällen när man måste fatta egna beslut, eller hur? Detta var ett sånt. Jag lovar, trappan skrek till mig "kom och nosa, kom och nosa!" Och jag bara lydde!

 Men nu kommer jag till dig!

Sådär ja, ute igen. Det gjorde väl inget, matte? Och nästa gång, när dörren in till källaren är öppen, ska jag stanna där uppe. Om inte källaren ropar igen, förstås!



tisdag 20 januari 2015

Heminredningsexperten



Visst är det trevligt att våra människor lägger mattor på golven? Men de har då rakt inget sinne för hur de ska läggas ut?? Åtminstone hos mig är det så att mattorna bara ligger platta på golvet, utan någon som helst finess? Jag har en särskild matta som jag ofta måste piffa till litet. 

Sådär ja, snyggt!
Det märkliga är att mattan brukar opponera sig? Jag lovar, nästan alltid blir jag tvungen att tassa till den ordentligt för att den ska lyda mig! Men rätt som det är ger den upp och lägger sig som jag vill ha den. Nöjd med mitt verk tassar jag lugnt därifrån.