Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 7 december 2018

Märkvärdigt?



Det är väl inget konstigt med det här?

Matte hittade mig uppe på skrivbordet. Det är väl inget märkvärdigt med det, kan jag tycka? Har väl suttit där hundratals gånger under alla år jag bott här, utan att nån sagt något? Men nu för tiden uppmärksammas de mest underliga saker. Helt plötsligt är de förvånade över att finna mig så "högt" uppe? Det var visserligen att bra tag sedan jag pensionerade mig från jobbet som kundmottagare, men anmärkningsvärt är det väl ändå inte att jag besöker min gamla arbetsplats?

Men nu är det snart helg, och då brukar ingen vara på kontoret. Jag hoppas på många timmars vilande på husses mage. Och så önskar jag er alla en jätteskön decemberhelg!




tisdag 4 december 2018

Lisa: Bästa tiden på dagen



Morgongoset det bästa är...
Jag blir lika lycklig varenda morgon när matte äntligen vaknar, och särskilt när hon sätter sig på sängkanten. Det är stunden jag längtar efter. Fort, innan hon hinner resa på sig, kryper jag upp i hennes knä och rullar ihop mig i en skön ställning. Låter mig klias mellan öronen, på hakan och klappas över hela kroppen. Det kallar jag en perfekt start på dagen!

Ibland får jag ligga kvar så tills jag är nöjd, men för det mesta blir njutningen avbruten i förtid. Matte påstår att hon bara måste stiga upp?  Då brukar hon muta mig med en godisbit, innan hon skyndar sig in i rummet där min låda står.

Det är härligt med morgnar!


 

fredag 30 november 2018

Längtar



Jag längtar och längtar

Helt ärligt tycker jag att livet är tämligen trist nu. Vad ska man hitta på så här års? Idag var det åtminstone inte lika fasansfullt kallt längre, så jag var ute och lyckades hitta litet gott gräs. Men eftersom min päls inte värmer särskilt bra längre, måste jag rätt snart tassa in igen. Det är det som är så tråkigt. Som jag saknar att kunna ligga ute och spana! Jag berättar ofta för mina människor att jag inte är nöjd med utvecklingen, men inte händer det något?

Nåjam, jag ska inte bara klaga. Häromdagen lyckades jag överjama husse att han skulle dela med sig av sin underbart doftande fisk. Det gäller att sitta nog länge och titta bedjande när han äter. Rätt effektivt har jag märkt. Men det är skrämmande vilken liten del jag brukar få. Slickar noga på golvet, så han ser att jag gärna tackar ja till litet till. Tyvärr brukar det aldrig hända.  Men bättre att vara i himmelriket en kort stund, än inte alls!

Nu önskar jag alla en skön och avkopplande helg, denna första i julmånaden!
 
 



onsdag 28 november 2018

Lisa: Prioriterar annat






Ni ska inte tro att det är bara Gustav som tycker det här skåpet är extra intressant! Jag känner också doften av något märkligt där inne, men ännu har jag inte tagit mig längst in i det avlägsna, mörka hörnet. Det är ett konstigt skåp. Fortsätter långt, långt bortom dörrarna? 

Gustav är duktig som tagit sig över alla bunkar som står i vägen. Så angelägen är inte jag. Matte får allt bana väg för mig om jag ska göra annat än besiktningar av dörr-området. Man kan jama att min uppfostringspedagogik är betydligt mera strikt och tydlig än Gustavs. 

Så innan jag får hyfs på matte (det kommer Gustav nog aldrig få, så mesig som han är), överlåter jag den inre skåpbesiktningen till honom. Jag prioriterar annat, som till exempel att uppfostra människorna att sitta/ligga stilla tills jag finner det dags att resa på mig. Mycket viktigare!


 

fredag 23 november 2018

Lisa: Fotograferas? Nej tack!





Jag är inte så förtjust i att bli fotograferad. En gång tassade jag till mobilen så den for iväg. Det var när jag bodde på hotellet. Hon som hållit i den bara skrattade? Men hon tolkade det alldeles rätt, jag vill inte fotograferas. Särskilt inte när jag, som här, har hoppat upp i mattes knä för en stunds kärleksfull samvaro. Det höll på att sluta med en tilltassning här också, innan matte tog sitt förnuft tillfånga.

Nu är det sista helgen i november. Nästa helg kommer det hända skojiga saker, vet jag. Äntligen kommer alla leksakerna tillbaka i fönster, på bord och litet varstans. Men de brukar aldrig placeras rätt, så det blir mycket att stå i då. Får vila upp mig ordentligt den här helgen.

Hoppas ni får en skön helg allihopa! 


 

onsdag 21 november 2018

Inte mig emot!






Min klöstunna har blivit flyttad, till sängkammaren. Det tycker jag är bra. Jag är nämligen nästan aldrig i vardagsrummet längre, där tunnan tidigare stod. Och varför är jag inte där? Stavas L-i-s-a. Världens jobbigaste katt, om ni frågar mig. Jag är tacksam att vi får ha varsin del av huset! 

Dessutom har jag nog aldrig nyttjat tunnan så mycket som jag gör nu. Förut brukade jag ligga högst upp ibland. Nu ligger jag nästan alltid i översta kryp-in-et. Riktigt vilsamt. Kommer matte eller husse hoppar jag ner på pallen. Därifrån har jag perfekt överblick över matskålen, som givetvis behöver påfyllning. Antingen är den tom, eller med oätliga, torra bitar liggandes efter kanterna. Vill jag inte ha. Beordrar fram ren skål och mat från nyöppnad påse. Och det får jag. Det är väldigt underligt, men nu för tiden är människorna angelägna om att jag ska äta så mycket som möjligt?

Inte mig emot.


 

fredag 16 november 2018

Än kan jag!




Än sitter takterna i!
Det var ett tag sen, men inte har jag slutat med kontrollerna av monsterskåpet! Ni som följt mig ett tag vet att det längst inne hörnet där döljer sig något? Detta något, som jag förgäves försökt upptäcka och oskadliggöra under alla år. Mitt uppdrag har inte underlättats av alla onödiga prylar som blockerar vägen. Ändå var det lättare förr att ta sig över skräpet, om jag jamar så. Med ålderns rätt tycker jag att översta hyllan där borde rensas. Litet stelare blir man ju med åren.

Nu har jag i alla fall utfört en inspektion, och det kändes riktigt bra. Och bra, det hoppas jag att helgen blir för oss alla!