Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 11 augusti 2017

Inte dags att ta adjö än


Jag har bott på sjukhuset sen igår morse. Men nu är jag hemma igen! Matte och husse trodde att jag tänkte jama adjö, men jag tänker nog tassa på ett tag till. 

Det var i tisdags som jag inte alls kände mig så hungrig längre, och i onsdags tackade jag nej till all mat. Ändå kom det upp litet mojs då och då. 
När jag kom till djurkliniken tyckte vettisen att jag skulle stanna kvar där. Inte alls dumt, måste jag jama så här efteråt! Jag blev bjuden på riktig kalasmat, och det var många som kelade med mig. Visserligen hittade de på dumheter också, stack i mig, och tvingade i mig äcklig medicin, men i stort sett trivdes jag riktigt bra!

När jag skulle åka hem sa vettisen att de skulle sakna mig, för alla tyckte så mycket om mig. Jag ville förstås ändå åka hem när mina människor kom. Än ville jag inte jama adjö! Och vettisen sa att hon trodde att jag skulle få vara med ett tag till, trots att mina njurvärden försämrats litet. Men ännu inte alarmerande, och alla andra värden var jättefina. Nu ska jag prova med annan njurmat. Den var god på sjukhuset, hoppas den smakar lika bra här hemma.

Nu önskar jag er en skön helg, och hoppas ni får njuta av sol och värme! Jag tänker njuta bara av att få vara hemma!

P.S. Jag hade en del bilder att visa, men det går inte, den funktionen är död, så det får bli så här i stället. D.S.


 



 

måndag 31 juli 2017

Jag tassar på!




Hej på er! Sommaren fortsätter att vara somrig, och jag
Jag har fått en ny sele. Den är riktigt skön. Men den har ett fel. Omöjlig att ta av!
mår rätt bra. Skulle må ännu bättre om jag fick vara ute på egen tass, men det verkar omöjligt? De påstår att jag inte ser så bra, och hör ännu sämre, och att det är en del trafik ute på min väg nu? Givetvis är detta något jag inte kan acceptera, att inte få tassa ut när jag vill! Med jämna mellanrum ställer jag därför till protest-jam i högsta decibel. Ibland hjälper det, ibland inte. Matte menar att hon emellanåt måste göra annat än vara ute med mig? Och husse är uppe i norra landet till slutet av veckan. Litet synd om mig är det allt?!


Tänkte att jag måste ge en liten lägesrapport, så ni vet att jag fortfarande tassar på här. Tyvärr kommer det inte bli någon ordning på mitt bloggande förrän i slutet av augusti. Men jag tittar in emellanåt, när jag har något att jama! 


tisdag 18 juli 2017

Lisa: Idag för ett år sedan





Idag är det ett år sedan jag blev hämtad till mitt egna hem av  min nya matte och husse. Ett år av ständigt pågående uppfostran, måste jag jama. Vem som uppfostrar vem, det har vi nog delade uppfattningar om, människorna och jag? Ibland låtsas jag till exempel gå med på att deras fötter, ben och händer inte är jaktbyten. I stället buffar jag på dem och gör mig till. Har jag tur ramlar det ner en godisbit då. Sånt lär man sig ju, och jag är inte dum! Sen vill jag ju väldigt gärna bitas litet kärleksfullt, men det verkar helt omöjligt att få dem att acceptera?

Men på det stora hela är jag nöjd med att få bo här, och med litet mera tid ska jag nog få bättre ordning på människorna också!




 

onsdag 12 juli 2017

Högsommarrapport




I fredags var både Lisa och jag iväg till vettisen. Inte för att jag gillar det där stället, men inte morrar jag eller försöker smocka till vettisen, som en viss katt gjorde?! Men stick i nacken fick hon i alla fall! Sen var det min "tur" att komma upp på bordet. Ännu en gång hälldes det färg på mitt öga, och pillades nåt förskräckligt. Konstaterades igen att hornhinnan är hel, men att jag inte kan stänga ögonlocket helt. Har fått nya droppar, och det känns faktiskt litet bättre nu. Kan inte öppna ögat helt, men mer än tidigare.
En stund av frihet...

Sen måste jag berätta att jag häromdagen tog saken i egna tassar och såg till att jag blev fri! Med rätt kli-teknik gick selen av, hurra! Passade på att inspektera granntomten, (min förre favoritgrannes), och att hälsa på gräddgrannen. De blev väldigt glada för mitt besök! Om jag fått bestämma hade jag hälsat på dem litet då och då varje dag, särskilt när de haft gäster, men av nån anledning har matte och husse inte tyckt att det passade sig att vi skulle hälsa på då? När jag haft dem kopplade, alltså. Då har de alltid stannat på vår sida gatan, fast jag tydligt visat att jag velat tassa över!

Inkräktaren visar sig här ibland. Han demonstrerade sin styrka genom att hoppa över det höga staketet till grannen utan att ens nudda det! Mina människor påstår att jag aldrig mer får slåss med honom. Men just nu är slagsmål långt borta, jag ligger mest och njuter i solen/skuggan, vilket som känns bäst för stunden. Livet är gott!


måndag 3 juli 2017

Tills buren plockas fram





Som ni ser vill mitt öga inte bli som jag vill ha det. Måste till den eländiga vettisen igen. MEN! Till mattes och husses förvåning hittade de mig igår uppe på klöstunnan igen? Då ska ni veta att jag först måste hoppa upp på en hög byrå innan jag kan kliva upp på tunnan. Så höga hopp har jag inte gjort på väldigt länge! Och så äter jag som en häst, påstår människorna? Mycket mer än ransonen för min vikt. Jag äter förstås för min egentliga vikt, den som jag hade förut, fem kilo, i stället för de ynkliga fyra, som jag väger nu.

Husse och matte är mycket ute med mig. Men ibland vill jag bara ligga ute i höggräset, i skuggan, gärna några timmar. Gör inget att jag har sele, det kan jag ta, bara jag får vara ute! 

Jag har det alltså riktigt bra. Åtminstone tills buren plockas fram igen...


 

onsdag 28 juni 2017

Trattlös



Jag har äntligen blivit av med tratten! Att jag är kopplad spelar faktiskt inte nån större roll. Jag gör ändå det jag vill. Sitter och spanar på trappan.

Vilar en stund under tallen.

Fast allra bäst just nu är min grop ute i höggräset. Där kan jag sova länge, länge. Matte sätter fast kopplet och kollar på mig inifrån. Det är helt i sin ordning för mig. Mitt öga vill inte bli bra, men de andra såren läker fint. Nu hotar de med att det ska bli många dagar med mycket regn. Låter illa. Jag har fått mer än nog av inneliggande. Matte och husse tycker att jag låter litet väl mycket när jag protesterar mot att vara inne? Hoppas då att det blir stunder av uppehåll i regnandet. För husfridens skull.




lördag 24 juni 2017

Det blir bättre och bättre




Härom dagen, när det var soligt och fint, satte matte på mig kopplet som jag hade på mig när jag var alldeles nyanländ katt i mitt hus. Gissa om jag blev lycklig när dörren sedan öppnades?!

Åh, var ska jag börja nånstans??

Tar väl det som är närmast först!

Här fanns det massor att göra! Ovälkomna dofter måste markeras med nya och bättre. Mina, alltså!

Efter en stunds arbete kom vi ut i sköna solen. Det blev nästan överväldigande underbart! Efter alla år av påtvingad inomhusvistelse -som det kändes- sjönk jag ner där och bara NJÖT! Av varma gräset under mig, alla dofter och ljud. Där låg jag länge, länge och kände hur underbart livet kan vara.

När jag sedan kvicknat till, och tänkte inspektera den del av tomten jag inte hunnit ännu, blev jag i stället abrupt inburen? Matte påstod att inkräktaren hade dykt upp? Jag hann inte upptäcka det. Kanske var lika bra det?

Idag är sista dagen med den förfärliga medicinen. Jag AVSKYR den! Går och gömmer mig nån timme varje gång jag fått den. Igår var jag hungrig, åt nästan dubbel dagsranson. Konstigt nog blev människorna glada över det? 

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin midsommarhelg!