Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 27 juni 2014

Tar väl semester, jag med




Okej, jag tar väl semester jag också. Det låter ju faktiskt rätt behagligt. Bara ligga och slappa, och vänta på att personalen ska servera läckra måltider på beställning! Leka litet emellanåt, så man inte helt tappar skärpan. Det är väl det som menas med semester?

Människor som kommer hit gör de mest märkvärdiga saker? Går frivilligt ut i det stora vattnet, till exempel. Det aktar jag mig noga för! Tassar inte ens i närheten. Och så ligger de i solen i den heta sanden hela dagarna. Fattar de inte att det är bättre i skuggan? Det förstår ju minsta kattunge!

Vi får väl se, när jag tröttnat på att vila. Jag är permitterad från kontoret hela juli ut i alla fall. Men sedan, när det börjar klia i tassarna, då lovar jag att återkomma med nya krafter! 

Önskar alla som tittar in här en alldeles underbar sommar! 

  

torsdag 26 juni 2014

Nu är de här!



Även om man har semester får man väl sitta på skrivbordet?

Husse och matte säger att kontoret är stängt nu. Att de har semester? Och att jag därför inte behövs som kundmottagare på ett tag framöver. Jag är alltså permitterad på grund av arbetsbrist? Mycket tråkigt, för jag gillar verkligen den delen av mitt jobb. Att välkomna människor med litet kurr och buffande är ett trevligt inslag och angenäm motvikt till allt annat ensamarbete jag utför. 

Men kanske skaffar jag egna kunder? Inte såna som matte och husse har, utan bara några jag kan hälsa välkomna? För nu börjar de komma, de som kallas turister. Och de går i stora flockar förbi mig. Säkert finns där några som vill bli välkomnade av en vänlig katt?   


onsdag 25 juni 2014

Komsi, komsi



Komsi, komsi lilla ödla...

Jag har små ödlor som kilar omkring litet varstans. De vet verkligen hur de ska väcka leklusten hos mig! Ibland står de alldeles stilla en lång stund. Precis så länge att jag hinner iaktta dem noga, medan jag funderar på nästa drag. Oftast att jag petar till den med tassen. Då blir det fart på den! Och det är det som är så kul! 

Ingen kan utmana min jaktskicklighet som en ödla! Är man inte snabb nog hinner den försvinna någonstans, helt spårlöst. Men de gånger jag vunnit, kan jag känna mig riktigt stolt en stund. Synd bara, att man inte kan fira segern med en god måltid. Nåt segare får man leta efter.


tisdag 24 juni 2014

Jag ger upp. Men...



Snart läggdags? Kvällen har ju precis börjat, matte!

Jag vill UT!!!

Dumma matte fattar INGENTING!

Jag blir så frustrerad! Måste tvätta mig litet...

Titta, där är det ju, mitt UTE! Det är bara jag som fattas där!

Om jag skulle försöka nå handtaget från stolen?

Det är kört. Totalt omöjligt. Jag ger upp.
Man måste göra det bästa man kan av en motgång.




måndag 23 juni 2014

Hör till åldern?





Så var den midsommaren slut. Synd. Det var så mysigt med alla snälla människor som kom och hälsade på mig. Jag har märkt, att de jag träffar alltid blir så glada? De får en särskild röst, som de bara använder när de pratar med mig. Jag tycker om när de låter så. Därför får de också klappa och klia mig. Och många var det, som ville klappa mig på midsommarafton, men jag tassade runt, så att alla skulle få sina behov tillfredsställda. Praktiskt nog satt hela sällskapet samlade på min altan, så jag glömde ingen. 

Morgonen därpå tog vi sovmorgon. Jag gör det rätt ofta nu för tiden. Matte säger att det hör till åldern? Kanske blir man mer morgontrött när man fyllt femton? I så fall är det ju tur, att också matte och husse börjar höra till den åldern. Jag tror åtminstone att de också fyllt femton år?

När jag väl fått sova ut, har dagarna fyllts av arbete, precis som vanligt. Efter frukosten har jag försvunnit på mitt, och endast undantagsvis kommit in igen före kvällsmaten. Inte ens då alltid frivilligt, det vill jag påjama. Mina försök att uppfostra matte och husse till att låta mig vara ute på nätterna går inget vidare. Det brukar irritera mig våldsamt ett tag på kvällen. Men när vi ligger i sängarna tillsammans, alla tre, då är jag faktiskt inte ett dugg arg längre.


fredag 20 juni 2014

Midsommar!




Åh, vad jag önskar att ni allihop får en riktigt underbar midsommarhelg! Att det blir någon extra godbit också till katten! Och att ni får en varm solfläck att värma pälsen på, antingen ni är inne eller ute! 

Och så vill påminna om den traditionella muslingsdansen, ett måste på midsommarafton:

Små muslingar, små muslingar 
är lustiga att se
små muslingar, små muslingar
är lustiga att se
Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de
Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de
Mjaou, mums, mums, mums
Mjaou, mums, mums, mums
Mjaou, mums, mums, mums, mums, mums
Mjaou, mums, mums, mums
Mjaou, mums, mums, mums
Nu äter jag upp dig!     

torsdag 19 juni 2014

Det ringde på dörren...


Det ringde på dörren, och jag skyndade mig dit. Jag fick hjälp av husse att öppna dörren. Utanför stod matten till skällisen på granntomten. Det är nog ganska längesedan jag berättade att skällisen inte är ensam fyrtassing där. En kattfröken hör också till familjen. Eller hörde, rättare jamat. 

Hon och jag hade en ganska strikt uppdelad relation. Vi helt enkelt patrullerade på olika tider. Om någon gjorde överträdelser därvidlag, jamades det skarpt tillrättavisande. Men det stannade vid det. Vi har aldrig burit tass på varandra.

Nu fick jag veta att hon vandrat över Regnbågsbron, sjutton år gammal. Och matten hade med en massa mat, kattsand och en låda. Om vi ville ha? Jag tackade givetvis direkt ja till maten, som jag fick ett smakprov av. Sanden och lådan var jag mer tveksam till, men då sa matte, som också kommit dit, "ja, tack".

Nu har jag en stor hink med mat för mogna katter. Mat, som en annan katt aldrig fick äta upp. Det är litet sorgligt. Men det är ju så det är. En dag behöver man ingen mat mer. Till dess ska man äta och leva så bra man kan.