Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 24 november 2017

Lisa: Det blir som jag vill, förstås







Tandborstning, det kan du glömma
för här vill jag nu ligga och drömma
Och min vilja det är ju din lag
Och här tänker jag bli kvar ännu ett tag!


 Och har jag inte kommit upp, så ligger jag väl kvar där än...? Vi önskar er en trevlig helg, den sista i november. 
Lisa, Gustav och våra människor



tisdag 21 november 2017

Bra, bättre, bäst




Husse gick ut för att hämta ved. Han tyckte att jag skulle följa med. Mig lurar han inte!

Men jag kan ju alltid kolla litet hur det känns på nosen där ute?

Nä, det får nog vara för min del. Tar en tvättpaus i stället.

Fast nu kommer husse igen, för att hämta mer ved. Kanske ändå..? Jag tror jag ändrar mig. Blev helt plötsligt riktigt sugen på att tassa ut!

Det suget blev inte långvarigt, kan jag jama!

För, varför sitta ute och huttra, när man kan ha det så här?




fredag 17 november 2017

Lisa: Kanske?



Tänkte jag skulle göra en inspektion i monsterskåpet! Ni ser mig väl?

Knepigt det här,  jag fattar inte riktigt hur man bär sig åt? Det här känns ju inte rätt?

Jag tror jag försöker nån annan gång...kanske? Man ska inte öda sina krafter på omöjliga uppdrag!



Nu är vi redan inne i andra halvan av november. Önskar er en skön helg i mörkret! Lisa och Gustav med matte och husse.




onsdag 15 november 2017

Matte: Med anledning av...



En man vid namn Mikael råkade igår komma in på Gustavs blogg. Att påstå att han inte uppskattade innehållet är en underdrift, minst sagt. För ett mycket kort ögonblick blev jag faktiskt ledsen. "Meningslöst dravel utan udd", ja, det kan jag ställa upp på, även om jag ibland försöker knorra till det litet. Meningslös är bloggen väl i så motto att avsikten inte är att ge underlag för debatter eller filosofiska funderingar som kan föra mänskligheten framåt. 

Däremot tar jag inte åt mig av kritiken att "den inte ens är rolig", för det tycker jag nog att den är emellanåt. Djur är ofta roliga, sedda ur människoperspektiv, och då och då har jag haft turen att kunna bevittna såna ögonblick och återge dem. Åtminstone har jag själv ibland skrattat när jag skrivit texterna, och jag hoppas och tror att även mina läsare gjort det? Men det där med humor är som det är, och uppenbarligen skrattar Mikael åt andra saker.

Jag blev som sagt ledsen en liten stund, men det gick fort över. Insåg, att det säger mer om den som kände sig tvungen att spy sådan galla över en harmlös blogg, än om bloggens kvalitet. Sedan blev jag väldigt glad och tacksam för de uppmuntrande ord jag fått. Och "Anybody", som han hänvisar till, har skarpt bemött hans kommentar på ett skickligt sätt. "Anybody" driver, som jag ser det, en av Sveriges mest läsvärda bloggar. Mest samhällsanalyser, men någon gång emellanåt även berättelser om familjens djur. Helt underbara små pärlor, bland annat om katten Makalöse Maurice. Rekommenderas varmt, om ni kan hitta igen dessa i bloggen

Med detta sagt lämnar jag hela historien bakom mig, och fortsätter driva Gustavs och Lisas blogg precis som vanligt.


 


 
 

tisdag 14 november 2017

Idag var en sån dag




Idag var en sån dag. Bara regn.

Men det ska mycket till för att jag ska avstå min utelunch! Man är väl ingen vekling??




fredag 10 november 2017

Lisa: Men oj, oj, oj!



Men oj, oj, oj, vad har hänt här??? JAG gjort? Nu förstår jag inte alls?

Gustav och jag önskar er en riktig myshelg!






onsdag 8 november 2017

Gammal?



Matte brukar säga att jag inte bryr mig om leksaker längre?

Precis som om jag skulle vara GAMMAL?!

Ibland känner jag mig ju alert som en ungkatt!





fredag 3 november 2017

Jag vill tro





Jag vill tro att ni har det bra där ni är, Piff och Puff, mina älskade små katter. Saknar er så.

Ljuset brinner för er och alla andra djur och människor vi inte längre kan se, annat än i våra minnen. Tack för att ni har funnits i våra liv.

Matte


torsdag 2 november 2017

Lisa: Konstiga mojänger?



Plötsligt hände det, en dörr stod öppen till ett skåp jag aldrig sett förut? Där inne var det TRÅNGT! Men det fixade jag,  förstås!

Men VAD är detta?  Nåjam, det var ju intressant en liten stund i alla fall!
Hoppas ni får en mysig helg allihopa!







tisdag 31 oktober 2017

Vid närmare eftertanke



JAM, vi ska hämta posten, husse och jag! Det gillar jag!

Men, vad är det för kyla som känns på nosen?

Vid närmare eftertanke...hur roligt är det att tassa till brevlådan, egentligen???






fredag 27 oktober 2017

Lisa: Ni vet...





Ni vet, det där förväntansfulla ögonblicket, precis innan...

En skön helg önskas er!


 

tisdag 24 oktober 2017

Varför låda när det finns...





Jag har kommit på något riktigt praktiskt. Att kissa på lådan är jag inte så förtjust i, även om jag gjort det hittills, som anständig katt. Men vet ni vad, jag har hittat ett ställe som är mycket enklare! Avloppet i duschen! Bara dörren in till toan är öppen, kan jag knalla in och sätta mig. Inget krafsande behövs, bara att resa sig och tassa därifrån. Sen brukar matte komma och spruta vatten där, men då har jag redan hunnit sätta mig i säkerhet. 

Visst har jag tänkt ut det finurligt?


torsdag 19 oktober 2017

Lisa: Vardagslycka




Något av det bästa med att bo på hotell är att få extra egentid med matte och husse efteråt. Här fick matte sitta länge, länge och vänta på att jag skulle mysa färdigt. Det tog tid! 
En annan sak som är bra med att vara hemifrån ett tag är att känna hur ljuvligt det är att komma hem igen! Jag menar, inte är jag sådär lycklig varenda morgon över att få vara hemma? Men det borde man kanske vara?


 

tisdag 17 oktober 2017

Och så var man tillbaka på jobbet igen!



Rätt skönt att vara tillbaka på jobbet igen!

Först vill jag tacka alla som önskade oss en trevlig semester! Lisa och jag bor alltid i rummen bredvid varandra, och det är väl i sin ordning. Vi kan ju alltid jamas litet emellanåt i all vänskaplighet, i alla fall från min sida. 

Men nu är vi hemma igen, och jag har hunnit kontrollera vad som hänt här medan jag varit borta. Man hittar alltid ovälkomna dofter både här och där, och dessa måste givetvis skyndsamt elimineras. Nu luktar det som det ska överallt, och jag tillbringar mesta tiden bredvid matskålen utanför ytterdörren. Jag är fortfarande uthungrad mest hela tiden, men lyckligtvis har jag fått riktig pli på människorna. Matskålen fylls på, om inte till hundra procents belåtenhet, så ändå hyfsat godkänt. 

Skönt väder har jag, som möjliggör utevistelse från morgon till kväll. Bara Inkräktaren håller sig borta lever jag ett riktigt behagligt liv just nu.


 

fredag 6 oktober 2017

Inkräktarfria veckan




Igår eftermiddag var Inkräktaren här igen! Jag tänkte precis ännu en gång jama om mina regler och ge honom en omgång, när husse kom farande och hindrade mig. Upprörd och besviken blev jag förstås, men vad hjälpte det? 

Nu har jag upplysts om att jag ska slippa fundera på inkräktare ett tag. Två burar står här på golvet. Det brukar innebära antingen vettisbesök eller hotellvistelse. Lyckligtvis blir det hotell den här gången!  Och där får jag tassa ut hur mycket jag vill, och när jag vill, utan att riskera minsta påhopp. Och massor med mat har personalen uppmanats att ge mig. Tror jag kommer få det riktigt bra!

Jag och Lisa är tillbaka vecka 42.








tisdag 3 oktober 2017

I sista minuten



Åh, välkommen hem, matte, det var allt på tiden!

I sista minuten, faktiskt!!!




fredag 29 september 2017

Lisa: Osynlig



Vilket bra gömställe jag hittat! Här kan väl ingen hitta mig??

Önskar er en trevlig helg!


 


tisdag 26 september 2017

Min lömska matte



Om jag nu måste äta det här ska jag i alla fall äta UTE!


Jag har utsatts för en form av bedrägeri. Tidigare har jag berättat att jag provätit rätt många olika sorters mat som ska vara bra för mina njurar. Tyvärr smakade nästan alla illa. En enda sort kunde jag till nöds ta litet av. Vet ni vad min illasinnade matte gjorde då? Mosade den maten och blandade med den goda! Det blev nästan omöjligt att putta undan den! På så vis har jag tvingats äta hälften god mat och hälften med tvekan godkänd mat. Idag provade matte att inte mosa den sämre hälften. Trodde att jag kanske skulle äta den ändå? Tji fick hon! Jag såg förstås min chans att demonstrera vilken mat jag vill ha, om jag får bestämma!

För övrigt mår jag bra. Husse har åkt norröver, men det gör inte så mycket, för i morgon kommer min favoritklierska. Hon älskar att kela med mig, och jag är förstås inte ett dugg nödbedd! Ser fram emot en härlig vecka!



onsdag 20 september 2017

Lisa: Jag hittar ALLT!




*krafs, krafs* Jag vet att den finns här nånstans!

AHA!! Nu ser jag!
 

FÅNGAD!!!




måndag 18 september 2017

Och så dök han upp igen!







Oj, vad det har regnat sedan sist! Men vilken katt tror ni vägrar ge upp sin utevistelse? Bara det inte blåser, utan regnet faller rakt ner, får jag skydd inne vid väggen. Visserligen har mitt sittunderlag blivit blött här, men det bryr jag mig inte om. Fast ibland måste till och med jag ge upp. Inte för att tassa in förstås, utan för att krypa upp i mitt skåp i växthuset. Sedan får det vräka ner bäst det vill!

Det finns bara en sak som kan omintetgöra mitt sköna uteliv. Just det, inkräktaren! Idag har han tassat omkring här igen och stört mina rutiner. Helt plötsligt befann jag mig på fel sida ytterdörren! Med tanke på hans storlek är det kanske säkrast? Men protestera, det kan man väl få göra ändå?






måndag 11 september 2017

tisdag 5 september 2017

Lisa: Modellfel?



Gustav är mycket ute på patrullering. Då passar jag på att vila i hans säng. Men jag förstår inte riktigt...är den inte felkonstruerad på nåt sätt??








tisdag 29 augusti 2017

Nästan som vanligt


Först vill jag tacka för alla kommentarer jag fick när jag var sjuk, och även efter det! Jag vet ju att ni är ganska många som bryr er om mig, och läser om mitt liv. Och några av er hör också troget av er, det tackar jag extra för!

Jag mår fortsatt så bra som man nog kan må när man är arton år. Har fått litet utökad frihet, så att jag ibland kunnat hälsa på Gräddgrannarna. De blev glada över mina besök! Annars har jag legat väldigt mycket under mitt nya favoritställe, vindruvsbusken vid husväggen. Och med jämna mellanrum har jag förväntat mig matservering.

Jahajam, här är jag, och maten, var är den? Du har väl inte tänkt att jag ska komma in och äta??

Såja, laxolja, det är mums som aptitretare!

Och där kom huvudrätten! Det är litet pilligt att sortera ut de goda bitarna. Ibland får jag av misstag i mig nån sån där njurmatsbit också, det kan inte hjälpas.

Jag kommer fortsätta rapportera litet sporadiskt ett tag till. Det är ingen riktig ordning på min sekreterare. Hon har fått någon slags trötthetssjuka. Den är ofarlig, men gör att jag inte får full assistans vid tangentbordet. Egentligen kan vi ta tass i hand när det gäller vila, hon och jag just nu. Fast hon föredrar sängen framför vindruvsbusken.


 


fredag 18 augusti 2017

Jodå, jag fortsätter tassa på!


Hej, tittar in här som hastigast för att berätta att jag har det bra. Som ni kan se har jag till och med fått vara ute på egen tass tillsammans med matte eller husse, även om det inte var så länge. Inkräktaren vill inte upphöra med sina visiter, så oftast får jag koppla nån av människorna.

Igår kom det ett paket med mat till mig, med tre olika sorters njurvänlig mat. Två var inte alls goda, men kanske, kanske godkänner jag den tredje. Att det ska vara så svårt att laga god specialmat?? Förutom de här tre sorterna har jag ratat fem andra. Tack och lov att min vanliga seniormat smakar som den ska igen i alla fall! 

Hoppas ni alla får en riktigt skön fortsättning på (sen)sommaren!



fredag 11 augusti 2017

Inte dags att ta adjö än


Jag har bott på sjukhuset sen igår morse. Men nu är jag hemma igen! Matte och husse trodde att jag tänkte jama adjö, men jag tänker nog tassa på ett tag till. 

Det var i tisdags som jag inte alls kände mig så hungrig längre, och i onsdags tackade jag nej till all mat. Ändå kom det upp litet mojs då och då. 
När jag kom till djurkliniken tyckte vettisen att jag skulle stanna kvar där. Inte alls dumt, måste jag jama så här efteråt! Jag blev bjuden på riktig kalasmat, och det var många som kelade med mig. Visserligen hittade de på dumheter också, stack i mig, och tvingade i mig äcklig medicin, men i stort sett trivdes jag riktigt bra!

När jag skulle åka hem sa vettisen att de skulle sakna mig, för alla tyckte så mycket om mig. Jag ville förstås ändå åka hem när mina människor kom. Än ville jag inte jama adjö! Och vettisen sa att hon trodde att jag skulle få vara med ett tag till, trots att mina njurvärden försämrats litet. Men ännu inte alarmerande, och alla andra värden var jättefina. Nu ska jag prova med annan njurmat. Den var god på sjukhuset, hoppas den smakar lika bra här hemma.

Nu önskar jag er en skön helg, och hoppas ni får njuta av sol och värme! Jag tänker njuta bara av att få vara hemma!

P.S. Jag hade en del bilder att visa, men det går inte, den funktionen är död, så det får bli så här i stället. D.S.


 



 

måndag 31 juli 2017

Jag tassar på!




Hej på er! Sommaren fortsätter att vara somrig, och jag
Jag har fått en ny sele. Den är riktigt skön. Men den har ett fel. Omöjlig att ta av!
mår rätt bra. Skulle må ännu bättre om jag fick vara ute på egen tass, men det verkar omöjligt? De påstår att jag inte ser så bra, och hör ännu sämre, och att det är en del trafik ute på min väg nu? Givetvis är detta något jag inte kan acceptera, att inte få tassa ut när jag vill! Med jämna mellanrum ställer jag därför till protest-jam i högsta decibel. Ibland hjälper det, ibland inte. Matte menar att hon emellanåt måste göra annat än vara ute med mig? Och husse är uppe i norra landet till slutet av veckan. Litet synd om mig är det allt?!


Tänkte att jag måste ge en liten lägesrapport, så ni vet att jag fortfarande tassar på här. Tyvärr kommer det inte bli någon ordning på mitt bloggande förrän i slutet av augusti. Men jag tittar in emellanåt, när jag har något att jama! 


tisdag 18 juli 2017

Lisa: Idag för ett år sedan





Idag är det ett år sedan jag blev hämtad till mitt egna hem av  min nya matte och husse. Ett år av ständigt pågående uppfostran, måste jag jama. Vem som uppfostrar vem, det har vi nog delade uppfattningar om, människorna och jag? Ibland låtsas jag till exempel gå med på att deras fötter, ben och händer inte är jaktbyten. I stället buffar jag på dem och gör mig till. Har jag tur ramlar det ner en godisbit då. Sånt lär man sig ju, och jag är inte dum! Sen vill jag ju väldigt gärna bitas litet kärleksfullt, men det verkar helt omöjligt att få dem att acceptera?

Men på det stora hela är jag nöjd med att få bo här, och med litet mera tid ska jag nog få bättre ordning på människorna också!




 

onsdag 12 juli 2017

Högsommarrapport




I fredags var både Lisa och jag iväg till vettisen. Inte för att jag gillar det där stället, men inte morrar jag eller försöker smocka till vettisen, som en viss katt gjorde?! Men stick i nacken fick hon i alla fall! Sen var det min "tur" att komma upp på bordet. Ännu en gång hälldes det färg på mitt öga, och pillades nåt förskräckligt. Konstaterades igen att hornhinnan är hel, men att jag inte kan stänga ögonlocket helt. Har fått nya droppar, och det känns faktiskt litet bättre nu. Kan inte öppna ögat helt, men mer än tidigare.
En stund av frihet...

Sen måste jag berätta att jag häromdagen tog saken i egna tassar och såg till att jag blev fri! Med rätt kli-teknik gick selen av, hurra! Passade på att inspektera granntomten, (min förre favoritgrannes), och att hälsa på gräddgrannen. De blev väldigt glada för mitt besök! Om jag fått bestämma hade jag hälsat på dem litet då och då varje dag, särskilt när de haft gäster, men av nån anledning har matte och husse inte tyckt att det passade sig att vi skulle hälsa på då? När jag haft dem kopplade, alltså. Då har de alltid stannat på vår sida gatan, fast jag tydligt visat att jag velat tassa över!

Inkräktaren visar sig här ibland. Han demonstrerade sin styrka genom att hoppa över det höga staketet till grannen utan att ens nudda det! Mina människor påstår att jag aldrig mer får slåss med honom. Men just nu är slagsmål långt borta, jag ligger mest och njuter i solen/skuggan, vilket som känns bäst för stunden. Livet är gott!


måndag 3 juli 2017

Tills buren plockas fram





Som ni ser vill mitt öga inte bli som jag vill ha det. Måste till den eländiga vettisen igen. MEN! Till mattes och husses förvåning hittade de mig igår uppe på klöstunnan igen? Då ska ni veta att jag först måste hoppa upp på en hög byrå innan jag kan kliva upp på tunnan. Så höga hopp har jag inte gjort på väldigt länge! Och så äter jag som en häst, påstår människorna? Mycket mer än ransonen för min vikt. Jag äter förstås för min egentliga vikt, den som jag hade förut, fem kilo, i stället för de ynkliga fyra, som jag väger nu.

Husse och matte är mycket ute med mig. Men ibland vill jag bara ligga ute i höggräset, i skuggan, gärna några timmar. Gör inget att jag har sele, det kan jag ta, bara jag får vara ute! 

Jag har det alltså riktigt bra. Åtminstone tills buren plockas fram igen...


 

onsdag 28 juni 2017

Trattlös



Jag har äntligen blivit av med tratten! Att jag är kopplad spelar faktiskt inte nån större roll. Jag gör ändå det jag vill. Sitter och spanar på trappan.

Vilar en stund under tallen.

Fast allra bäst just nu är min grop ute i höggräset. Där kan jag sova länge, länge. Matte sätter fast kopplet och kollar på mig inifrån. Det är helt i sin ordning för mig. Mitt öga vill inte bli bra, men de andra såren läker fint. Nu hotar de med att det ska bli många dagar med mycket regn. Låter illa. Jag har fått mer än nog av inneliggande. Matte och husse tycker att jag låter litet väl mycket när jag protesterar mot att vara inne? Hoppas då att det blir stunder av uppehåll i regnandet. För husfridens skull.




lördag 24 juni 2017

Det blir bättre och bättre




Härom dagen, när det var soligt och fint, satte matte på mig kopplet som jag hade på mig när jag var alldeles nyanländ katt i mitt hus. Gissa om jag blev lycklig när dörren sedan öppnades?!

Åh, var ska jag börja nånstans??

Tar väl det som är närmast först!

Här fanns det massor att göra! Ovälkomna dofter måste markeras med nya och bättre. Mina, alltså!

Efter en stunds arbete kom vi ut i sköna solen. Det blev nästan överväldigande underbart! Efter alla år av påtvingad inomhusvistelse -som det kändes- sjönk jag ner där och bara NJÖT! Av varma gräset under mig, alla dofter och ljud. Där låg jag länge, länge och kände hur underbart livet kan vara.

När jag sedan kvicknat till, och tänkte inspektera den del av tomten jag inte hunnit ännu, blev jag i stället abrupt inburen? Matte påstod att inkräktaren hade dykt upp? Jag hann inte upptäcka det. Kanske var lika bra det?

Idag är sista dagen med den förfärliga medicinen. Jag AVSKYR den! Går och gömmer mig nån timme varje gång jag fått den. Igår var jag hungrig, åt nästan dubbel dagsranson. Konstigt nog blev människorna glada över det? 

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin midsommarhelg!