Smarta jag

Förr, för väldigt länge sedan känns det som, brukade jag använda bilen som ett effektivt paraply. Den senaste veckan har jag kommit på ett nytt användningsområde. Bara där under har jag kunnat hitta total skugga! Hasselbuskar och annat i all ära, men hundra procent skuggtäckande är de ju inte. Mina människor är inte så förtjusta i mitt val av liggplats, men det struntar jag i. De får väl se sig för!

Sedan sist har det väl inte hänt så mycket. Men en kväll kom Inkräktaren, precis i skymningen, när husse kom ut för att hämta in mig. Jag hann i alla fall jaga iväg honom först. Inkräktaren, alltså, inte husse! Och ett par dagar har jag tvångskommenderats att vara inomhus, med motiveringen att sådan hetta inte är bra för gamla katter? Om detta har vi inte på något sätt varit överens, men som vanligt har det varit stört omöjligt att få dem att lyssna på min vilja.

Nu hoppas jag att de heta dagarna är slut, så att jag kan ligga där ute från morgon till kväll, spana litet ibland, sova dessemellan, och då och då bli serverad mat framför nosen. En riktigt skön pensionärstillvaro!

Och en skön helg önskar jag er alla!

Lisa: Finns inget bättre...men slut på friden

Finns inget bättre än morgongoset!

När matte vaknat på morgnarna och satt sig på sängkanten ska hon inte tro att hon får resa på sig! Då är nämligen stunden inne för mitt morgongos. Samma ritual varje morgon. Jag kliver upp i hennes knä och lägger mig i en speciell kelposition. Samtidigt har jag satt på spinnmaskinen på högsta volym. Då vet matte vad som gäller. Där ska hon sitta tills jag är klar. Försöker hon resa sig i förtid blir jag på dåligt humör. Har faktiskt hänt att jag visat det mera påtagligt. Då blir hon sur? Men för det mesta kommer vi överens.

Idag inträffade något mindre behagligt. En inkräktare kom på besök! Jag var ute på min altan när en alldeles svart katt dök upp och satte sig på andra sidan nätet. Gissa om jag blev uppretad?! För att inte jama helarg! Och nu vet den gynnaren vad jag anser om påhälsningar här. Husse kom med vattenslangen i högsta hugg, men då hade jag redan skrämt iväg honom. Han sprang iväg förbi matte i hög fart, och försvann på andra sidan vägen. Och Gustav, undrar ni? Han låg under sin hasselbuske och märkte ingenting av alltihopa.


 

Lisa: Tur att jag finns!

Jag är våldsamt upprörd. Svansen går blixtsnabbt fram och tillbaka och sopar undan allt som är i vägen.

Det började när jag letade efter godsaker på diskbänken. Ibland kan jag göra riktiga fynd där. Medan jag stod där och letade, såg jag helt plötsligt i ögonvrån något där ute, något som absolut inte borde finnas där? För att kunna se bättre blev jag tvungen att flytta på några saker som ställts i vägen. Det blev en riktig smäll! Tyckte det var litet obehagligt, så jag bytte till ett annat fönster, det på bilden här ovanför. Där fick jag också bättre överblick. Ni kan säkert gissa vad jag såg? Just det, en katt. En JÄTTEkatt! Matte var först inte säker på om det var en hund eller en katt?

Eftersom jag inte fick tassa ut och berätta för inkräktaren att besök är ovälkomna, kunde jag bara sitta där och hålla uppsikt, tills det var fridfullt och katt-tomt igen där ute. Hoppas att jag gjorde ett avskräckande intryck där i fönstret.  Är rätt övertygad om att Gustav inte klarat av att oskadd köra iväg den där bjässen?! Tur för honom att jag var på alerten, när han bara låg inne och sov.

Hoppas nu att helgen blir utan sån dramatik, utan bara lugn och fridfull för både er och oss!

Inkräktarfria veckan

Igår eftermiddag var Inkräktaren här igen! Jag tänkte precis ännu en gång jama om mina regler och ge honom en omgång, när husse kom farande och hindrade mig. Upprörd och besviken blev jag förstås, men vad hjälpte det? 

Nu har jag upplysts om att jag ska slippa fundera på inkräktare ett tag. Två burar står här på golvet. Det brukar innebära antingen vettisbesök eller hotellvistelse. Lyckligtvis blir det hotell den här gången!  Och där får jag tassa ut hur mycket jag vill, och när jag vill, utan att riskera minsta påhopp. Och massor med mat har personalen uppmanats att ge mig. Tror jag kommer få det riktigt bra!

Jag och Lisa är tillbaka vecka 42.

Litet synd om mig

Sommaren kunde ju ha börjat bättre, kan jag jama. I förrgår kväll kom han tassande, inkräktaren, och det fram till min högsta privata trappa!!! Givetvis måste jag vidta åtgärder. Matte, som just kom ut på trappan, tänkte detsamma, och skyndade till vattenslangen. Men jag hade inte tid att vänta på det, utan gick till anfall. Vi hoppade båda in bland de höga ormbunkarna, och ett kort slagsmål följde. Sedan låg jag kvar, medan han lommade iväg. Då kom husse och lyfte in mig. Jag mådde inte bra. Det gjorde ont i ögat och litet varstans. 

Sedan fick jag åka till vettisen igår. Hon sa att ögat klarat sig utan skador. Men så tittade hon i munnen, och det gillade jag inte alls. Faktiskt tog de sig till att vira in mig hårt i en handduk?! Det har aldrig hänt förut. Men katten också, det gjorde så ont där inne på ena sidan! Inkräktaren har tydligen fått in en femetta bredvid en tand långt bak. Där blödde det. Ser inte bra ut, sa hon, och det kan jag jama att det känns inte bra heller! Är väldigt svullen på den sidan.  Och så har jag en klo som är skadad också.

Nu ska vi avvakta litet, och hoppas att kroppen klarar av att läka sig själv. Man vill inte gärna söva en så gammal katt, sa hon, och mina njurar kan ha svårt att tåla belastningen av antibiotika. Jag har i alla fall kunnat äta litet idag, och jag är litet arg för att jag inte får tassa ut. "Det är bra", tycker matte och husse? 

Jag ska vara beredd på att kanske åka till djursjukhuset i helgen, säger de, men det har jag förstås inget lust till. Så det kan gå när man vill försvara hus och hem! 


 

Mingel och inkräktare

Den här helgen har jag varit riktigt social. Det har bott människor i min favoritgrannes hus, trevliga såna, som jag träffat då och då under många år. Och de har alla den sympatiska egenskapen att de tycker väldigt mycket om mig. Det var därför naturligt att tillbringa mycket tid där. Kändes riktigt mysigt att ligga på hans trappa igen, som i gamla tider. Tyvärr kom inte favoritgrannen själv hem. Han hade säkert blivit väldigt glad över att se mig där, att jag fortfarande vaktar runt hans hus.

Ett litet minus måste noteras. Igår, när jag lyckligtvis låg i växthuset, såg matte den stora inkräktaren smyga över granntomten, den på andra sidan. Inkräktaren, som jag med viss kroppsskada till följd, avvisade för ett tag sedan. Rätt länge sen, när jag tänker efter. Han har tydligen litet dåligt minne? Får jag syn på honom igen, får jag väl friska upp det!

I morse fick jag riktigt tidig frukost av husse. Tyvärr av en tråkig anledning, nu har han rymt norröver igen. Men nu har han lovat att det är sista gången på ett bra tag. Får väl vässa klorna under tiden, så de är riktigt skarpa när han kommer hem igen. Vet ju hur han njuter av min djupmassage. Tror åtminstone att det är njutningsljud han utstöter under behandlingen??


 

Kattfrågor är KATTfrågor!

Har det redan blivit sommar? Skällhunden i grannhuset har varit här, och också i de andra husen runt omkring har det varit människor?  Fast med nosen känner jag garanterat att det inte är någon sommarvärme! Idag har det till och med virvlat litet vitt i luften. Nä, jag har gottat mig åt en riktigt skön innehelg. Det var bara en grej som inte var så kul. 

I lördags tänkte jag ta mig en sista sväng ut, det var strax före midnatt. Men ve och fasa, när jag kom ut på altandäcket, vad upptäckte jag, om inte en inkräktare?! "Vad gör du här, stick härifrån genast!!!" jamade jag. Använde litet olika uttryck och tonlägen, och vad jag menade kunde absolut inte missförstås. Tyvärr hann jag inte slutföra proceduren, för matte kom ut, tog upp mig och bar in mig! Jag har påpekat det förut, och gör det igen. Det är oerhört frustrerande när människor lägger sig i kattfrågor! Och på morgonen var det naturligtvis försent att genomföra avvisningen på det sätt jag velat. Förhoppningsvis hade budskapet sjunkit in i alla fall?

Gustav och Lisa berättar

Gustav: Jahajam, då var allt som vanligt igen. Slut på allt slappande på hotellet. Tyvärr blev hemkomsten litet av en besvikelse, för redan första kvällen upptäckte jag att ytterligare en inkräktare försökt inta mitt Område! Visserligen inte så enorm som den gråvite, men tillräckligt stor för att behöva en rejäl tillrättavisning och upplysning om reglerna här. Jag hann inte riktigt färdigt innan husse kom ut och hämtade mig, men jag hoppas budskapet gick hem ändå!

Annars var helgen riktigt bra. En behaglig temperatur möjliggjorde timslånga arbetspass utan problem. Idag är det dock litet för kyligt för min smak, även om solen skiner. Men så här års är det faktiskt tillåtet att vara inne och bara må gott!

Lisa: Jag är också hemma igen! Det var bra på hotellet, även om jag tyckte att personalen var litet ofin och indiskret. "Vilket matvrak!" skvallrades det om mig när matte och husse kom för att hämta mig! Säger man så om sina gäster?? För övrigt är det väl inget konstigt att jag var utsvulten jämt, eftersom dumma matte lagt en lapp där hur mycket jag skulle äta? Alldeles för litet! 

När jag kommit hem glömde jag allt det där. Jag var bara så glad att vara hemma igen! 


 

Dumt och underligt

Det händer både dumma och underliga saker runt mitt hus. Jag tycker att det dumma är värst, medan Lisa är mest orolig över det underliga. Möjligen kan bägge sakerna ha samma upphov?

Vad är det då som är dumt? Jo, att inkräktaren inte ger upp! Nu har jag fått försvara mitt högst Privata Område IGEN! Denna gång har mitt andra öra blivit rivet. Turligt nog inte lika djupt den här gången. Men ändå. Jag har ingen lust att ha slagsmål som en månatlig aktivitet, absolut inte!

Vet inte om Lisa observerat den grå-vite här utanför, eller om hon sett nåt monster här på morgnarna? Både igår morse och i morse har hon betett sig väldigt konstigt. Hon har bara oroligt sprungit omkring och kollat i fönsterna, timme efter timme. Igår åt hon inte ens förrän på eftermiddagen, hon som brukar kasta sig över maten på morgonen och äta rent på nolltid? Och hon har inte gått ut på altanen heller de här dagarna, bara stått vid kattluckan och tittat ut. Kanske har hon sett den hemske besten? Eller är det nåt annat monster? 

Jag hoppas förstås att det inte finns fler otäckheter där ute. Det räcker mer än väl att slåss med inkräktaren!


 

Katten också!

Det spelar visst ingen roll hur noga jag märker ut att detta är MITT OMRÅDE? Återigen har jag tassgripligen fått påvisa detta enkla faktum för en påflugen inkräktare! Och det var just vad han gjorde, hoppade på mig. Det vore ju önskvärt att jag vid sjutton och ett halvt års ålder skulle slippa hålla på och slåss för mitt territorium, men somliga tar ingen hänsyn. En stor gråvit katt inbillar sig att han ska kapa åt sig mark här?

Nu ligger jag här med ett stort sår på ena örat, och ett mindre på det andra. Självklart ska matte dit och peta i det dessutom, och blöta ner det. Gillar jag inte! 

Men innan uppgörelsen igår kväll var helgen riktigt lugn och  behaglig. Avkoppling varvat med arbete i lagom doser. Mingel med favoritgäster på lördagen. Så det där på söndagskvällen var allt väldigt onödigt!


 

Rapport, hört, funderat

Hej på er igen! Nu har jag haft litet semester. Så mycket ledigt som en katt kan ta som ansvarig för ett viktigt Område? Jo, jag fick faktiskt en hel vecka helledigt i början. Då bodde jag på mitt hotell, utan några som helst förpliktelser. Bara att äta, sova och kika på utsikten. Puff bodde i rummet bredvid, men vi lät var och en sköta sitt.

Tillbaka på hemmaplan tog det litet tid att kolla igenom

Det blev ett rejält hack i örat efter vår uppgörelse

allt, och återställa de rätta dofterna på en mängd strategiska platser. Har förresten fått höra att inkräktaren, som berett mig en hel del obehag, ska ha fått ett hem. Tydligen var han hemlös, och det var ju synd om honom. Men det kan förstås jag inte ta hänsyn till! Hoppas han nu får ett alldeles eget område att ta tass om.

Sedan har jag funderat en del, och kommit fram till att jag kommer ta det litet lugnt med bloggandet över sommarmånaderna. Kommer berätta för er när det hänt något. Annars blir det bara "tassade ut i morse, och var ute ända till sena kvällen". Det blir ju tämligen trist läsning i längden. Men så fort det händer något som är värt att rapportera tassar jag in här!

Om någon undrar hur det är med Puffisen, så var hon på kontroll förra måndagen och tog prover. De var bra. Den första augusti ska hon på nytt ultraljud och ny provtagning. Hon får väldigt speciell -och god- mat, som jag försöker komma åt bäst jag kan, men lätt är det inte!


 


 

Hack i örat

Örat gick litet sönder

Den senaste tiden har fel katt synts på granntomterna och alldeles utanför mitt staket, mot stranden. Jag är dessutom nästan säker på att det är samma katt som jag jagade upp i en tall i augusti.

Nu har det gått så långt, att jag blivit tvungen att ta till tassgripligheter. Med påföljd att jag fått ett hack i örat, som ni kan se på bilden. Det gör ont. Mitt nya halsband försvann också. Det är inte kul att behöva hålla på med sånt här i mogen ålder. Jag blev rejält trött, kan jag jama.

Nu hoppas jag bara den fattat, att det är katten Gustav som regerar här. Om inte, kommer jag självklart fortsätta upplysa om min status. Nåt annat ska den inte tro!


   

Och då fick jag syn på...

Så här gör jag ALDRIG annars! Men nöden har ingen lag, som ni vet? Jag låg i sängkammarfönstret och spanade när jag upptäckte den, inkräktaren! Blev förstås våldsamt upprörd, och rusade till kontorsfönstret för att se bättre. Men då var den försvunnen! Det var då jag helt enkelt blev tvungen att hoppa upp på matbordet, och försöka se något genom djungeln där. I vanliga fall är jag aldrig på matbordet. Det finns inget som intresserar mig där. Men nu bara måste jag se vart rackaren tog vägen? Det här är ju MITT OMRÅDE!! Den där katten måste allt få höra några sanningens jam om reglerna här!

Jag ska ut, matte! Du fattar väl vad jag måste göra??

Och det är BRÅTTOM!

Så olika man kan tycka?

Nästan varje morgon när jag nyfiket sticker ut nosen utanför dörren får jag syn på den. Eller dem. Ibland är de två. Kaninerna.

Jag ser dem, men vem bryr sig???

Beträffande dessa varelser skiljer sig mattes och mina åsikter. Helt och hållet, kan man jama. Jag ser dem inte alls som inkräktare, nä, de får gärna dela tomt med mig. Fixar de dessutom mindre kopior, är de mer än välkomna. De där små är utomordentligt läck... söta, menar jag. 

Matte däremot, hon uppfattar kaninerna som inkräktare? När alla kaniner blev sjuka för många år sedan försvann näten i min trädgård. De fanns tidigare överallt. Runt rabatter, träd och buskar. Att de är borta har ökat tillgängligheten till vissa sovplatser. Men, om man jämför inkräktare och inkräktare? Riktiga såna, som den som störde mig i måndags. Jag avstår lätt de där sovplatserna, bara jag slipper följa efter vissa uppstudsiga katter högt upp i träden.

Tror inte att matte och jag kommer enas i den här frågan. 

I högsta laget

Som jag skrev igår, har sommaren varit utan problem. Ända till den otrevliga gårdagen. Ja, ni ser ju själva?

Inte nog med att det kommer någon och försöker lägga beslag på Mitt Område, utan inkräktaren tvingar mig dessutom till att klättra högt, högt upp i tallen, högre än jag någonsin varit! För givetvis fanns inget alternativ, vederbörande bara måste åthutas och upplysas om vems marker detta är!

Jag hade precis påbörjat detta upplysningsarbete när jag hörde husse ropa där nere. Väldigt olämpligt att störa mig just då tyckte jag, och tog ingen notis om honom. Då började det helt plötsligt regna på oss! Ösregna! Dessutom förföljde det oss, regnet! Inkräktaren och jag fattade snabbt ett gemensamt beslut att fortsätta undervisningen längre ner. Åtminstone var det min intention.

  

Men inkräktaren, som var en ungkatt, bara smet förbi mig helt fräckt, och sprang fort iväg bort över stranden. Med mina sexton år på nacken måste jag ju tänka mig för litet var jag satte klorna. Fast när jag väl var nere skyndade jag mig iväg efter den andra katten, övertygad om att den behövde kompletteringsundervisning.

Tyvärr visade den inget intresse för ytterligare upplysningar om lagar och regler här, utan var spårlöst försvunnen? Nåjam, huvudsaken den uppfattat budskapet, så jag slipper ta mig upp i tallen igen. Eller, om sanningen ska fram, att ta mig nerför den. Sånt ska man slippa när man är en mogen katt, även om man är i osedvanligt god form!

 

En märklig vänskap

Rätt som det är, när jag intar min middagsslummer under hasselbusken, kan jag höra någon ropa på mig med hög röst. "Guuuustaaav...var äääär duuu?" Det är min kompis Negus/Pedram som är ute på sin dagliga vallning av sin husse. Han sitter då på min infart och väntar på mig. Negus alltså. Hussen brukar stå upp!

Negus och min vänskap är litet udda? Både han och jag betraktar andra katter på Området som inkräktare, med skyldighet att bortjagas. Men, det gäller inte mellan Negus och mig! Hans husse är ytterligt förvånad över det tålamod, med vilket Negus väntar på mig varje gång han tassar förbi. I somras hade hussen till och med valt en annan rutt för promenaderna, för han orkade inte stå i en halvtimme i hettan och vänta, påstod han! 

För det är inte alltid jag kommer när Negus ropar. Ibland är jag helt enkelt utom hörhåll, men det händer också att jag inte är på sällskapligt humör just då. Men även när jag tassar fram, får hussen beväpna sig med tålamod, för Negus och jag har mycket att avhandla. Särskilt han brukar ha svårt att avsluta vår samvaro, för att sedan kunna fortsätta rasta sin husse längs gatan. Ett visst mått av övertalning brukar behövas.

Vad avgör om man gillar någon, eller inte? Ibland kan man hitta en vän där man minst anade det!

Julrapport

Jahajam, vad ska man tycka om julen? Själva julafton har jag inte mycket till övers för. Synnerligen trist dag. Både matte och husse försvann tidigt, och kom inte hem förrän julafton var slut! Att jag fått extra mycket blötmat i min skål räckte inte alls för att kompensera en i övrigt långtråkig dag. 

Nä, tacka vet jag juldagen! Då kom alla människor jag känner. Åtminstone de jag känner bäst. Särskilt minisen gillar jag. Hans leksakslåda uppskattar jag också. Mina människor tycker det är aningen underligt, för jag bryr mig ju inte om kattleksaker? När ska de fatta att bilar, gubbar och andra småsaker är mer i min smak? Men de ska ligga i lådan. Ute på golvet mister de märkligt nog sin charm!

Resten av julen har varit helt okej. Mina människor har i huvudsak skött sig. Hyggligt varmt om tassarna där ute. Enda lilla orosmolnet är att jag igår kväll upptäckte en icke inbjuden katt under en av mina rhododendronbuskar. Självklart är vederbörande noga upplyst om vems mark detta är, men jag blev mer eller mindre intvingad av husse innan jag var helt klar med min information. Kan bara hoppas jag slipper ta till ytterligare klargöranden ikväll.

Jag avvaktar

Hårdvaluta!

Jag är inte ensam på Mitt Område längre! En obehörig katt har siktats i södra kanten av mitt revir! Dessutom med en av mina möss i munnen!!! En alldeles oerhört oroande nyhet!

Det var matte och husse som gjorde denna upptäckt, medan jag ovetande om intrånget lugnt tog igen mig i växthuset. Som ni kanske redan känner till, är jag högst ovillig att dela ut gästbiljetter här. Nu är alltså frågan om den objudne frivilligt förflyttar sina positioner aningen söderut, eller om jag tassgripligen måste ange gränsgångarna här? 

Det är bara att vänta och se.

Väntar gör jag också på -och hoppas få goda nyheter om- att min vän Frasse, som fått en allvarlig sjukdom ska få må bra igen. Jämfört med det jobbiga han har nu, är förstås mina inkräktarbekymmer väldigt futtiga. Därför kommer jag först och främst hålla tassarna för Frasse, men klarar nog också av att samtidigt hålla ett vakande öga på revirgränsen. Tyvärr blir ju inte Frasse hjälpt av att jag släpper in oinbjudna. Tänk om det varit så väl? Det hade varit ett lätt val.

Alltid denna dubbelkoll!

Efter en morgonrunda ute tassar jag in för att njuta en välförtjänt frukost

Piff dyker upp för att säkerställa att jag inte är en inkräktare

Jahajam, där ser du, det ÄR bara jag

Alltid ska det dubbelkollas...jag blir så less

Du kan stå där, jag väntar med frukosten

 

Nosa på du bara...nu sticker jag ut igen

...fast när jag kom till ytterdörren ångrade jag mig. Man kan ju inte jobba utan mat i magen!

En perfekt sommar, om inte...

Nu har jag på kort tid haft tre fästingar på mig, trots klet i nacken. På hela förra sommaren hade jag inte så många fler på mig, så nu har matte köpt en ny mojäng och hängt i mitt halsband. En likadan typ som förra året, en sån som sänder ultraljudssignaler fästingar och loppor inte tycks gilla. Förra sommaren slapp jag klet helt och hållet, så någon effekt måste den ju ha?

Mojängad

Sommaren skulle vara så perfekt utan 1) fästingar, och 2) ormar. Kanske måste jag ta med 3) inkräktare också. Fast de kan förstås komma året om. Dessutom är de inte så lömska, utan mera rakt på sak. De jamar direkt att de är intresserade av lägga tassarna på Mitt Område, och man kan förhålla sig därtill. 

Fästingar däremot, de bara smyger sig på en, utan att man har en ärlig chans att försvara sig. Ormar vet jag inte riktigt vad jag ska tro om? De syns ju tydligt, till skillnad från fästingarna, och ser helt ofarliga ut. Riktiga luringar tror jag, matte har varnat mig många gånger för dem. Finns ett gäng i utkanten av Mitt Område. Fast ärligt jamat, är de nog ett problem mer för henne än för mig. Jag aktar mig förstås!