Ett långt och lyckligt kattliv är slut

Älskade Gustav

Jag minns så väl när Gustav kom till oss. Två tjejer från Kattkommando Syd hade kört honom ganska långt, runt åtta mil, tror jag. Han hade jamat hela vägen. Så spännande det var när de ställde ner buren på golvet i vardagsrummet, och jag fick se honom för första gången! Han var inte särskilt brydd över den nya miljön, utan tassade genast omkring för att nosa runt överallt. Då var han tre år.
 

Gustav i sin krafts dagar, han älskade att sitta här och speja

Lugn och social, det var hans framträdande egenskaper. Vågar nog påstå att alla tyckte om Gustav. Undantagen var katter som var fräcka nog att beträda hans mark. Han var i slagsmål många gånger, ibland med ett antal veterinärbesök som följd. En riktig småviltsjägare var han också. Lyckligtvis tog han inte så många fåglar, men desto fler möss. Det höll på att kosta honom livet, när han en gång fick i sig en förgiftad mus. 

I juni 2017 slutade han äta, och drog sig undan. Vi åkte till djurkliniken, övertygade om att det var hans sista dag i livet. Efter undersökning, behandling och en natt på sjukhuset fick han följa med hem igen! Visserligen var njurvärdena dåliga, men veterinären trodde han skulle få vara med ett tag till.

Och det fick han! Ett och ett halvt år. Dessutom fick han vara med denna underbara sommar, då han kunde vara ute mer än han någonsin varit. Tror han verkligen njöt av livet. Under hösten blev han dock magrare och magrare, trots att han åt mer än nånsin. Ständigt hungrig, men den sista månaden också piggare än på länge. Han hoppade vigt upp på relativt höga höjder, följde efter oss överallt för att kolla vad vi gjorde. Kanske var det mat på gång? Det var nästan så jag trodde att han skulle vara med oss en tid till.

Men så natten till idag började han kräkas blod, flera gånger. Och inte litet. Då tog vi beslutet. Vi kunde inte utsätta honom för eventuella behandlingar. Tror inte heller att de alls skulle ha förslagit det. Vi måste bortse från vår egen vilja att ha honom kvar. Till slut sade hans kropp ifrån, och vi måste låta honom slippa lida mer. Han har haft ett mycket långt och väldigt fint liv här. Drygt sexton år fick vi tillsammans.

Nu kommer han kremeras, och när hasselbusken börjar spricka ut, och det blir varmt i jorden, ska han få vila där under, för alltid.

Sista bilden på Gustav under hasselbusken, tagen inifrån köksfönstret. Här kommer han få sin sista viloplats.

Med detta kommer Gustavs blogg förstås avslutas. Jag kommer nu göra ett uppehåll och fundera på hur/vad jag ska göra med Lisas blogg. Hon är en mycket speciell och rolig katt, så kanske blir det något när allt lugnat ner sig litet.

Jag tackar för alla kommentarer Gustav fått genom åren, och tack till alla som läst bloggen, ni är ganska många, och det är jag mycket tacksam för.

Önskar er med detta en God Jul och ett Gott Nytt År!
Matte