Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 18 augusti 2015

I högsta laget


Som jag skrev igår, har sommaren varit utan problem. Ända till den otrevliga gårdagen. Ja, ni ser ju själva?

Inte nog med att det kommer någon och försöker lägga beslag på Mitt Område, utan inkräktaren tvingar mig dessutom till att klättra högt, högt upp i tallen, högre än jag någonsin varit! För givetvis fanns inget alternativ, vederbörande bara måste åthutas och upplysas om vems marker detta är!

Jag hade precis påbörjat detta upplysningsarbete när jag hörde husse ropa där nere. Väldigt olämpligt att störa mig just då tyckte jag, och tog ingen notis om honom. Då började det helt plötsligt regna på oss! Ösregna! Dessutom förföljde det oss, regnet! Inkräktaren och jag fattade snabbt ett gemensamt beslut att fortsätta undervisningen längre ner. Åtminstone var det min intention.
  


Men inkräktaren, som var en ungkatt, bara smet förbi mig helt fräckt, och sprang fort iväg bort över stranden. Med mina sexton år på nacken måste jag ju tänka mig för litet var jag satte klorna. Fast när jag väl var nere skyndade jag mig iväg efter den andra katten, övertygad om att den behövde kompletteringsundervisning.

Tyvärr visade den inget intresse för ytterligare upplysningar om lagar och regler här, utan var spårlöst försvunnen? Nåjam, huvudsaken den uppfattat budskapet, så jag slipper ta mig upp i tallen igen. Eller, om sanningen ska fram, att ta mig nerför den. Sånt ska man slippa när man är en mogen katt, även om man är i osedvanligt god form!


 




12 kommentarer:

  1. Oj, oj. Det här var ju en högst ovälkommen upplevelse efter en annars bra sommar. Undrar vad det var för typ, den där andra katten? Hoppas den insett att den inte ska sätta sina tassar på ditt område mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försökte förklara så tydligt som möjligt när vi satt där uppe. Det var nog tur för den att den var liten och lätt, för det var inte så mycket till gren där ute där den satt. Både jag och mina människor hoppas slippa vara med om detta igen!

      Radera
  2. Oj o jam, vad högt upp du var.
    Jag fick nästan svindel bara av att se dig där uppe i tallen.
    Synd att du inte fick lära ungkatten vett o etikett, det hade den behövt när den vågade sig in på ditt revir.
    Förhoppningsvis fattade den vinken när du jagade den i trädet.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte den tyckte det var så trevligt att sitta och gunga där långt ute på grenen, medan jag berättade ett och annat sanningen jam för den. Hoppas det blev läxa nog! Jo, det var verkligen ruggigt högt uppe. Mina människor gillade INTE att se mig där!

      Radera
  3. Skönt Du är tillbaka! You made my day!!!

    SvaraRadera
  4. Fy så läskigt högt du var, inte undra på att matte och husse blev lite ängsliga över att se dig så högt upp i tallen.
    Jätteskönt att det gick bra, men snälla!!!
    Klättra inte så högt igen!

    Nosgos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både matte och husse pratade om hjärtat i halsgropen? Och jo, liiiite kymigt var det när jag kom till själva stammen på tallen, det ska erkännas. Väldigt vad långt ner det var till marken, och så rak den var?
      Men inte kan jag lova att inte göra om det! Inkräktare bara tål jag inte! Men jag kan ju hoppas att nästa inkräktare håller sig på marken!

      Radera
  5. Oj ojoj vi är nästan jamlösa!!!! Vilken läskig upplevelse men tänk så bra du hantera det hela och hoppas att budskapet gick fram till det lilla glinet! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har det varit inkräktarlöst på tisdagen och onsdagen, så jag hoppas verkligen att den rackaren hittat sig egna marker!

      Radera
  6. Vi är grymt imponerade av din trädklättrarinsats och din förmåga att förmedla ditt budskap till inkräktaren på ett både skrämmande och lättfattligt sätt. Fantastiskt bra jobbat, och vilka bilder det blev! Tror knappast att inkräktaren vågar sig in på ditt område fler gånger nu!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt vad man kan klara av bara man är riktigt motiverad? Jag har aldrig varit bråkdelen så högt förut. Men jag tror att inkräktaren kände sig rätt spak där längst ut på grenen! Och budskapet verkar ha gått hem, tack och lov!

      Radera