När man sover på dagarna...

Jag har hittat det perfekta gömstället. INGEN kan se mig!

Fast jag får ju inte göra det FÖR svårt. Ser ni mig nu då?

Nä, nu har jag ingen lust att gömma mig längre. Här kommer jag!

Idag har jag för ovanlighetens skull varit ute några timmar. Visst blåste det, men var också ganska varmt i luften. 

Annars måste jag erkänna att jag ligger inne och vilar mig mest hela dagarna. Därför känner jag mig rätt utvilad och pigg när kvällen kommer. Och hungrig! Nästan hela min dygnsranson går åt på nätterna. Naturligtvis vill jag ha maten serverad i småportioner, så att den är saftig och god. Vem vill ha blötmat som håller på att bli torrmat? För att säkerställa kvalitén väcker jag matte när det är dags att fylla på. Det gör inget, hon ligger ju ändå bara där och sover.

På fredag kväll kommer husse tillbaka från norra landet. Det blir bra, för det är bara honom jag lyckats uppfostra till att ligga ner med magen uppåt på dagarna. Matte är okej, men ingenting går faktiskt upp emot gemenskapen husse och jag delar på eftermiddagarna, i soffan eller sängen. Fredag, kom snart!

Puff rapporterar och matte (bort)förklarar

Och var är maten??

Hej, det är jag, Puffen, igen! Ni är några som undrar hur jag mår? Jo, tack, om jag bara fick äta mig mätt nån gång, skulle jag säkert må alldeles prima. Dock pågår här i huset en skriande orättvisa! Gång på gång händer samma sak. Jag blir sittande bakom en stängd dörr och hör hur Gustav glufsar i sig på andra sidan. När jag till slut släpps ut, känner jag minsann himmelska dofter av både det ena och andra. Men finns där en smula till mig? Inte den minsta lilla!

Så idag tog jag saken i egna tassar. Upptäckte att dörren till soputrymmet inte var riktigt stängd. Och från påsen med matavfall förnam jag en doft av leverpastej! Något av det godaste jag vet. Nu gällde det att vara snabb! Fick putta åt sidan litet skräp som matte lagt ovanpå (säkert bara för att lura mig), men sen låg den där framför min nos. En rejäl bit pastej! Tyvärr hann jag inte mer än smaka, (alldeles för litet), innan matte kom och gjorde slut på det roliga.

Så, frånsett att jag håller på att svälta ihjäl, känner jag mig piggare än på länge. Och nu ska matte försöka (bort)förklara varför jag fråntagits mina maträttigheter här i huset.
Puff


Idag är det precis två veckor sedan allt började, med att Puff inte ville ha frukost. Efter sjukhusvistelse har hon nu belagts med stor restriktion när det gäller maten, som jag berättat tidigare här. Men den lilla damen är högst uppfinningsrik när det gäller att hitta mat, ständigt hungrig som hon är. 
Kan man bli lycklig av att hitta vanligt bajs i kattlådan? Javisst! Så länge som Puff bott här, har hon alltid varit lös i magen. Nu har hon bajsat helt normalt i fem dagar! Och i tisdags ringde veterinären om hennes prover. Hon hade stor b-vitaminbrist, normalt vid kronisk tarminflammation, så det får hon tabletter för. Men, något riktigt bra, provet från lymfkörteln närmast tarmen visade inga tecken på tumör! Så nu är jag försiktigt optimistisk.

Undrar ni varför jag slänger leverpastej? Jag stoppar hennes tablett i en liten, liten kula pastej varje morgon. Fast jag köper miniförpackningar av pastejen, går de inte åt innan jag är rädd att de börjar bli för gamla. Själv äter jag inte kött, och mannen gillar inte leverpastej.

På tisdag ska vi inleda foderbytet. Kan bara hoppas att hon gillar den nya maten lika mycket som den gamla. Hon ska få äta hjort. Det är jag helt säker på är en ny proteinkälla, som hon aldrig ätit. Om två veckor ska vi på återbesök på sjukhuset. Säkert kommer det fler rapporter från Puff och mig framöver.
Matte


   

Bästa rådet jag hört!

Jag gjorde vad jag kunde, försökte smita ut när jag såg Puff buras in

Vad jamar du, Puff? Rädd? Jam, tror inte det här innebär några trevligheter precis?

Naturligtvis skulle det tittas, klämmas och stickas. Jag försökte hjälpa Puff genom högljudda protest-jam, men inte slapp hon undan, hon heller?! Här har vi i alla fall lyckats undkomma eländet utan några större skavanker. Och vet ni vad? Vettisen påstod att man inte kunde tro att jag var hela femton år! Och att det var bra att jag gått upp litet grand i vikt sedan förra året. Det var bara en fördel för äldre katter, sa hon. "Du lyssnade väl noga nu, matte?" jamade jag, som nu förväntar mig mycket mer godis och utökade portioner!

Åh, äntligen!

HEMMA! Kära, älskade hemma! Nu är jag VRÅLHUNGRIG! Fram med maten, matte, för här ska ätas! Inte visste jag att vettisar kunde vara så kloka?

 

 

Finns någon ansvarig?

Matte påstår att jag har fått frukost?? Det lilla? Skulle en fullvuxen katt bli mätt på det? Alltså väntar jag tålmodigt på ytterligare påbackning. Jag väntar och väntar. Till slut är det nästan svårt att hålla sig vaken. Det är väl svälten som gör mig utmattad?

Vem har räknat ut hur mycket vi katter ska äta varje dag? Finns någon ansvarig? Den skulle jag allt vilja ha ett allvarligt jam med!

På gränsen

Åh, matte, jag känner mig alldeles matt...jag tror faktiskt jag håller på att SVÄLTA IHJÄL!!

Där i skåpet finns räddningen. Om det inte redan är försent?

Ibland har hon faktiskt hjärta!

Och vet ni vad!? Idag har vippstjärten kommit hit!

Gå du!

Men mjaou, hej matte! Har jag varit ute sen i morse? Oj då, är det redan kväll? Hungrig? Komma in?

Men kolla på trädet där borta ...så intressant det blev, helt plötsligt! För att inte jama om busken här framför...Mina träd- och buskstudier har blivit sorgligt eftersatta en tid. Dags att spotta i tassarna och ta tag i saken. Hyggligt att du kom ut, matte, men nu kan du gå. Hej då!

Bästa medicinen

I fredags kom husse tillbaka från norra landet. Och på lördagskvällen hade jag både honom och min favoritgranne att tillgå för gos och samvaro. Det var dags för den där bollen att sparkas på teven igen. Jag gillar det spelet. Flera timmar i sträck när mina människor håller sig någorlunda stilla. Husse är bäst på det, eftersom han mest ligger i soffan. Grannen lät jag generöst få låna min sovfåtölj. Det var ju ändå för tidigt för mig att rulla ihop mig för natten. 

Annars har helgen präglats av utejobb. Matte och husse har varit på rymmen på dagarna, men tack och lov slapp jag vara instängd i huset. Det har jag minsann fått mer än nog av. Dessutom har det varit härligt väder. Min solgrop under hasselbusken börjar åter bli inlegad och fin som den ska vara. Jag njuter så av att få vara ute igen, och vill nästan aldrig komma in.

Och matte, som klagade på att jag åt för litet ett tag. Nu får hon allt se på annat! Jag har sällan varit så hungrig. Och nog vet jag vad det beror på. Nu får jag röra på mig ute precis som jag vill! Det är absolut bästa medicinen, enligt min mening. 

Hemma!

 Först av allt, ett enormt tack till alla mina kompisar och era sekreterare för ert stora stöd! All spinnhealing, tasshållning, nosbuffande och allt annat! Jag är alldeles överväldigad över att så många bryr sig om mig!


Det har inte varit roligt, kan ni tro. Jag har mått riktigt pyton. Och fast jag mått så dåligt har man stuckit i mig, och tvingat i mig olika äckliga saker. Lagt mig i obekväma ställningar och gjort konstiga undersökningar. Trots det har jag försökt vara vänlig mot alla. Buffat dem och så, och jamat att gillar dem ändå.


Jag har inte varit hungrig, så jag har fått mat genom en slang. Men idag kände jag att det kurrade litet grann i magen, och det var tur. Annars hade jag inte fått åka hem. Men nu är jag det. Hemma. Ska bli skönt att sova i min egen fåtölj igen. 


Tyvärr har matte drabbats av glömska när jag varit borta, för det är tomt på min matplats. Verkligen en missräkning. Även om jag inte är direkt hungrig, vill jag att allt ska vara som vanligt, förstås. Med det menar jag också att jag skulle vilja ta en runda där ute. Allt har ju stått obevakat sedan i fredags! Men det verkar tji, det också. 


Matte har fått ett papper med tråkiga förhållningsregler på. Har en aning om att den närmaste tiden inte blir riktigt som den brukar.
 

Men bara en liiiiten stund, matte?

P.S. från matte: Gustav har förmodligen en kraftig magkatarr eller magsår. Magsår syns inte på röntgen, utan då måste man söva honom och gå ner med en kamera. Detta kommer göras om blödningarna kommer tillbaka. Idag var han dock såpass pigg, att han bedömdes kunna komma hem. Han ska nu få två typer av magsårsmedicin. Dels tabletter, dels något som ska sprutas in i munnen. Och så får han bara äta specialkost i minst en vecka. Inte gå ut förrän tidigast lördag. Så nu hoppas vi att detta ska läkas. Han är en fantastisk katt, det säger alla som haft hand om honom. Kelar med alla i personalen, och finner sig snällt i alla behandlingar. Han är verkligen speciell. D.S.

Jag är inte snäll alla gånger

 Mmmm, de' va' inte så dumt, de' här

 

Va' jamar du? Hungrig?

De' e' jag med!

Jamarhungrig!

Oj då...det tog visst slut...sorry Puff...