Lisa: Var sak på sin plats

 Vad vill du, matte??

Matte tänkte ta en bild för att visa hur skönt jag har det på min altan när jag ligger och vilar i min filtlåda. Men ni vet hur det är,  jag märker förstås minsta rörelse där inne och undrar vad det är frågan om?

Fast till slut lyckades hon lura mig ändå, konstigt nog? Måste ha slumrat till rejält...Kartongen jag ligger i fanns inne i huset redan när jag kom, men jag har aldrig brytt mig om den. Förrän matte äntligen insåg att den stod på fel plats, inne i sängkammaren! Men det var ju här ute den skulle vara! Nu ligger jag i den varenda dag. Visst, det tog tid, men jag fick min säng till slut!

Önskar er ännu en riktigt härlig sommarhelg!

När man sover på dagarna...

Jag har hittat det perfekta gömstället. INGEN kan se mig!

Fast jag får ju inte göra det FÖR svårt. Ser ni mig nu då?

Nä, nu har jag ingen lust att gömma mig längre. Här kommer jag!

Idag har jag för ovanlighetens skull varit ute några timmar. Visst blåste det, men var också ganska varmt i luften. 

Annars måste jag erkänna att jag ligger inne och vilar mig mest hela dagarna. Därför känner jag mig rätt utvilad och pigg när kvällen kommer. Och hungrig! Nästan hela min dygnsranson går åt på nätterna. Naturligtvis vill jag ha maten serverad i småportioner, så att den är saftig och god. Vem vill ha blötmat som håller på att bli torrmat? För att säkerställa kvalitén väcker jag matte när det är dags att fylla på. Det gör inget, hon ligger ju ändå bara där och sover.

På fredag kväll kommer husse tillbaka från norra landet. Det blir bra, för det är bara honom jag lyckats uppfostra till att ligga ner med magen uppåt på dagarna. Matte är okej, men ingenting går faktiskt upp emot gemenskapen husse och jag delar på eftermiddagarna, i soffan eller sängen. Fredag, kom snart!

Kartongtest

En ny kartong? Måste genast testa!

Mitt betyg? Okej, men den liknar de flesta

Aningen stor, fast lukten var bra

Tror ändå att denna kartongen får va'!

Mycket sova blir det

Jag förstår inte varför det är så här, men har nu accepterat att livet förändrats. Tydligen ska jag hädanefter vara inne? Försöker fördriva tiden bäst jag kan genom viss fönsterspaning, men mest genom att sova i min kartong. Idag förgylldes dock dagen för ett ögonblick, när jag förnam en ljuvlig doft när jag låg där och halvsov. Vitfisk!

Nu var gårdagens oförrätter glömda, så jag var snabbt på tassarna och nere på golvet. Men alltför fort var det gyllene ögonblicket förbi. 

Sååå långtråkigt det här livet är! Kan bara jama en sak om det: Mycket sova blir det.   

Det undrar jag?

Jag sover så gott, hela natten

Det måste ha blivit något fel på klockorna här i huset? Eller också har mina människor tagit fel på dag och natt? När det är dags att sova är de nämligen uppe, och när dagens arbete ska sätta igång, ligger de och sover? Så tokigt det kan bli!

Så här har jag haft det några dagar nu. Efter kvällsmålet, som de kallar frukost, gör jag en snabb sväng där ute, innan det är dags att krypa ner i min sköna kartong. Den står skyddad bakom en byrå, helt nära mattes säng. Där sover jag gott nästan hela natten. Ibland tassar jag ut och kollar läget och tar mig en matbit. 

När det sen börjar bli morgon, infinner sig problemen. Människorna påstår att det är kväll och läggdags!? Jag kan gå med på det till en viss gräns, men tålamodet är inte oändligt. Det brukar jag påjama med emfas någon gång klockan på småtimmarna. Vad tror ni händer då? Att de kliver upp, ger mig frukost och sätter igång med dagens sysslor? Stiger upp och släpper ut mig? Icke något av detta!

Jag nästan skäms å deras vägnar, men det enda som händer är att sovrumsdörren stängs, med mig på utsidan! Hur ska jag få ordning på det här, det undrar jag?

Det var snällt!

Det kom många förpackningar med blötmat härom dagen. När matte plockat upp dem, såg jag direkt att de samtidigt skickat med en säng till mig! Jag provlåg genast, och kunde konstatera att mitt första intryck varit korrekt. Visserligen är måttanpassade kartonger bra, men jag gillar att ha litet svängrum när jag ska vända mig i olika lägen. Litet höjd på sidorna tycker jag också om, det känns skyddat och ombonat. 

Med en mjuk filt i botten har jag förklarat att detta är min favoritplats för pauser under dagtid. Åtminstone tills jag upptäckt något ännu bättre. Vem vet vilka överraskningar nästa leverans för med sig?

Jag har gjort något ovanligt

Det här är en mycket ovanlig bild på mig. Jag har lagt mig i en låda för att sova! Det är väl inget märkvärdigt, jamar ni? Jo, för mig är det så. Jag kryper normalt aldrig in i något för att sova. 

Kartonger brukar jag använda som träningsredskap. Hoppa in och ut ur. Eller idka kloträning på i bottenplattan. Men sova??

Nu var just denna kartong inredd med en filt. Matte gör så ibland, för Piff älskar filtinredda kartonger. Jag har aldrig brytt mig. Eftersom sovplatserna är strikt uppdelade här, är mitt val av sådan extra sensationell. Hittills har den här kartongen varit Piffs alldeles privata sfär. Undrar just vad hon anser om att den luktar Gustav nästa gång hon hoppar in där?

Tröst-kattong

Känns gott att sitta här och tänka en stund

Jag vet inte hur det är med er, men jag blir lätt deprimerad av det här vädret. Tänk, hur det brukar vara på morgnarna...? Hur härligt det är att få tassa ut efter litet frukost! Jag brukar skynda mig iväg, allt jag kan. 

Men nu? Jag sticker ut nosen vid ytterdörren, bara för att konstatera att inga förbättringar skett sedan sist. I stället hoppar jag upp på skrivbordet, för att därifrån få utlopp för åtminstone litet av spaningsbehovet. Där sitter jag sedan länge, i godan ro. Ibland gör jag en trevare, och ber matte öppna dörren. Bara utifall att. Det kan ju ha skett ett under där ute? Hittills har det inte hänt. 

För att trösta och roa mig litet, kan jag då hoppa ner i min ganska nya kattong. Den, som kom med en massa mat för ett tag sedan. Där kan jag sitta en stund och filosofera. Och krafsa litet, för den är klovänlig. Men nej då, jag gör aldrig det i den, absolut inte! Jag vet väl skillnad på låda och kattong!?

Men varför klaga? "Ingen storm varar för evigt" tassade jag ner i fredags. Ingen vinter heller. Snart blir det full fart ut efter frukost igen.

   

Det KAN gå!

Ställföreträdande säkerhetschef rapporterar att kartongen är fri från virus, maskar, trojaner och annan skadlig kod

Även om ni inte tror det, så finns det situationer, där jag inte ger mig en klo för påtryckningar. En sådan är, när en ny kartong finns tillgänglig. Såsom varande husets nestor, anser jag mig ha rätten att alltid få utföra den första -och viktigaste- besiktningen. Vem vet, vilka farligheter som kan döljas där? Endast en erfaren katt kan upptäcka lömskt dolda detaljer.

När jag precis påbörjat min undersökning av ovanstående kartong, tassade Piff förbi, och blev naturligtvis nyfiken på vad jag höll på med? Jamade till henne, att hon fick hålla sig undan tills jag slutfört mitt ansvarsfulla uppdrag. Gjorde det med sådan emfas, att hon fattade galoppen och förskräckt drog vidare. Men jag är ju inte sämre katt än att hon sedan, när jag grundligt genomsökt och godkänt allt, också fick göra en egen, liten kontroll. Det är ju inte helt fel, att hon också får lära sig grunderna i kartonginspektion.

Man får inte glömma kanterna, jamade Gustav...

För övrigt kan jag meddela, att jag arbetar allt längre ut i mitt arbetsområde för varje dag nu. Började redan tidigt i morse med favoritgrannens tomt, och fortsatte sedan med ett antal tomter på andra sidan gatan. Så här års är det tomt i de husen. Det är rätt skönt att få jobba i lugn och ro.


I morse tassade jag också hej då till min husse. Tråkigt att inte ha hans mjuka mage att massera och ligga på i flera veckor, bara för att han envisas med att åka till norra landet. Det där jobbet tar alldeles för mycket tid, tycker jag. Fördelen är, att matte kanske får litet mera tid för mig. Funderar på att sätta henne på en snabbkurs i jamiska. "Mat" kan hon ju redan hjälpligt. Ska försöka slå in "gos" och "leka" också. Det kan gå.

Vad menar hon?

Matte menar att jag har blivit personlighetsförändrad. Som exempel tar hon det som hände idag. 

Hon har en gammal kartong, som hon brukar lägga andra tomma kartonger i, innan de får åka vidare till kartonghimlen. När hon kom hem, slängde hon ifrån sig den tömda kartongkartongen på golvet. (Ja, hon är litet slarvig.)

Genast insåg jag vad som låg där. En äventyrsgrotta, som omedelbart måste blixtattackeras och intagas! Jag kastade mig in där, utan att tveka.

Inifrån grottan hade jag perfekt uppsikt över fiendestyrkan. När området var lyckligt befriat från motståndare, måste jag vidare in i nästa stridszon.

Läget var kritiskt, anfall kunde väntas när som helst. Jag hade varenda muskel spänd, och alla sinnen på helspänn.

Dessutom var marken minerad. Jag måste iaktta yttersta vaksamhet, och lita på att nosen skulle vara känslig nog att upptäcka alla fällor. Koncentration var bara förnamnet.

Jag lyckades ta mig välbehållen ut från frontlinjen, bara för att upptäcka att någon soldat tappat skorna i buskaget. Nya faror! Jag tog skydd där bakom, beredd på det värsta. Låg där och lurpassade en lång stund, men då ingen ägare till skorna visade sig, lämnade jag över ansvaret för bevakningen till vicekorpralen.

Vicekorpralen går på sitt skift enligt mina anvisningar. 

Vadå, personlighetsförändrad???