Mycket sova blir det

Jag förstår inte varför det är så här, men har nu accepterat att livet förändrats. Tydligen ska jag hädanefter vara inne? Försöker fördriva tiden bäst jag kan genom viss fönsterspaning, men mest genom att sova i min kartong. Idag förgylldes dock dagen för ett ögonblick, när jag förnam en ljuvlig doft när jag låg där och halvsov. Vitfisk!

Nu var gårdagens oförrätter glömda, så jag var snabbt på tassarna och nere på golvet. Men alltför fort var det gyllene ögonblicket förbi. 

Sååå långtråkigt det här livet är! Kan bara jama en sak om det: Mycket sova blir det.   

Vilket är knepet?

Idag blev jag i alla fall inte inlåst

Nu vill jag inte vara inne mer än absolut nödvändigt. Ibland kan matte och/eller husse få för sig såna idéer, att jag ska vara...inne? Till detta ställer jag mig givetvis totalt frågande och protesterande! Då demonstrerar jag, och visar mitt stora missnöje med deras felaktigt fattade beslut. Deras snälle och timide Gustav försvinner ut bakvägen, och i stället springer en ilsken tiger från dörr till dörr, i hopp om att människorna av ren utmattning ska upphäva frihetsberövandet. 

Tyvärr sker det nästan aldrig. De brukar anföra märkliga anledningar, som till exempel att de ska åka iväg och bli borta ett tag? Och??? Vad har det med mig att göra?

Tänk om jag bara kunde komma på knepet hur man öppnar dörrar?