Bra i slutändan

Det blev litet för regnigt för min smak den här helgen. Särskilt lördagen blev en besvikelse, för dessutom försvann mina människor, och kom inte hem förrän det varit natt länge. Eftersom jag tassat in rätt tidigt på eftermiddagen på grund av just det blöta, förväntade jag mig förstås att äntligen få komma ut när de öppnade dörren. Tji fick jag! Nä, då skulle de lägga sig! Jag hade ju inte gjort annat i massor av timmar, och kände mig fräsch och utvilad, och det jamade jag minsann om. Hur mycket brydde de sig?

Till slut kom vi fram till en kompromiss. Matte fick sova av sig ett par timmar, men sedan fick hon allt pallra sig upp och släppa ut mig. Så hade jag åtminstone planerat. 

Tyvärr gick det inte riktigt som jag tänkt, för min lust att komma ut svalnade raskt i takt med att dörren öppnades. Beslutade snabbt att det fick bli en kompromiss på kompromissen. Matte beordrades att dra ifrån gardinen i kontorsfönstret, sedan lade jag mig på skrivbordet och spanade. 

När matte kom förbi några timmar senare låg jag så skönt att jag inte brydde mig om henne när hon öppnade dörren. Först när husse uppenbarade sig ytterligare timmar senare tyckte jag det var dags att kolla läget där ute. Då sken solen igen, och jag var trots allt rätt nöjd med hur allt hade löst sig.

Vilket är knepet?

Idag blev jag i alla fall inte inlåst

Nu vill jag inte vara inne mer än absolut nödvändigt. Ibland kan matte och/eller husse få för sig såna idéer, att jag ska vara...inne? Till detta ställer jag mig givetvis totalt frågande och protesterande! Då demonstrerar jag, och visar mitt stora missnöje med deras felaktigt fattade beslut. Deras snälle och timide Gustav försvinner ut bakvägen, och i stället springer en ilsken tiger från dörr till dörr, i hopp om att människorna av ren utmattning ska upphäva frihetsberövandet. 

Tyvärr sker det nästan aldrig. De brukar anföra märkliga anledningar, som till exempel att de ska åka iväg och bli borta ett tag? Och??? Vad har det med mig att göra?

Tänk om jag bara kunde komma på knepet hur man öppnar dörrar?

Gör det!

Det här är ett recept jag gärna vill tassa ut till alla tvåbenta. Att drömma! Man kan låtsas att man är på en plats som finns i verkligheten. Själv kan jag fantisera att jag ligger i solen under min hasselbuske. Eller också kan man hitta på en härlig plats. Här tror jag nästan säkert att mitt drömställe skiljer sig från en människas?

I vilket fall är det underbart skönt att åka iväg i tankarna litet då och då. Och allt som får kroppen att må bra, om så bara för en stund, gör att den också blir gladare. Särskilt viktigt för våra människor. De verkar ibland behöva litet mer ljus i tillvaron. Jam, förutom oss, förstås! Att ofta låta tankarna resa till deras drömplats kan ni väl tipsa om? 

Nu far jag iväg till min speciella önskeplats, och jag tror jag tar med mig ordentligt med skaffning också! Hoppas ni får en skön helg med mycket sol och takdropp!

Tallrikstricket

Nu ska jag berätta vad som hände idag. Jag hade varit varit ute en sväng på morgonen som vanligt. En väldigt kort sådan, för det var riktigt kallt om tassarna. Men mitt på dagen, efter en bit lunch, kände jag för att göra ett nytt försök där ute. Hörde matte och husse diskutera lämpligheten mitt önskemål? "Vi ska ju åka snart", sa matte. "Men det är en timme dit, och det är kallt ute" svarade husse, "han kommer säkert in".

Jag har inte så noga koll på hur lång en timme är? Men något jag upptäckte var hur skönt det faktiskt var där ute!
Åtminstone om man höll sig intill väggen på favoritgrannens härbre. Där, i solen, fanns ingen snö, bara gräs. Det var där jag låg och njöt i fulla drag, när jag såg husse öppna dörren och hörde honom ropa på mig med den där onaturligt hurtiga och lena rösten, som gör att jag anar oråd.

Jag tittade tillbaka och låg lugnt kvar. Efter en liten stund upprepades samma procedur. Jag fortsatte att njuta i solskenet. Strax därpå hörde jag det. Klirrljudet av våra godistallrikar! 

I samma ögonblick satte jag högsta fart hem. Hoppade galant över staketet, och rusade över planen och uppför trappan, in genom dörren. Jam, ni förstår? Lurad igen!!!

Fast inte riktigt lurad, för jag fick faktiskt några godiskulor. Men det var ju inte det jag förväntat mig. De där tallrikarna brukar betyda vitfisk! Godiskulor har inte alls samma dignitet. Dessutom blev jag sedan inlåst, och mina människor försvann hela eftermiddagen, ända till kvällen. 

Tänk att jag går på det där tallrikstricket gång på gång?