Bra i slutändan

Det blev litet för regnigt för min smak den här helgen. Särskilt lördagen blev en besvikelse, för dessutom försvann mina människor, och kom inte hem förrän det varit natt länge. Eftersom jag tassat in rätt tidigt på eftermiddagen på grund av just det blöta, förväntade jag mig förstås att äntligen få komma ut när de öppnade dörren. Tji fick jag! Nä, då skulle de lägga sig! Jag hade ju inte gjort annat i massor av timmar, och kände mig fräsch och utvilad, och det jamade jag minsann om. Hur mycket brydde de sig?

Till slut kom vi fram till en kompromiss. Matte fick sova av sig ett par timmar, men sedan fick hon allt pallra sig upp och släppa ut mig. Så hade jag åtminstone planerat. 

Tyvärr gick det inte riktigt som jag tänkt, för min lust att komma ut svalnade raskt i takt med att dörren öppnades. Beslutade snabbt att det fick bli en kompromiss på kompromissen. Matte beordrades att dra ifrån gardinen i kontorsfönstret, sedan lade jag mig på skrivbordet och spanade. 

När matte kom förbi några timmar senare låg jag så skönt att jag inte brydde mig om henne när hon öppnade dörren. Först när husse uppenbarade sig ytterligare timmar senare tyckte jag det var dags att kolla läget där ute. Då sken solen igen, och jag var trots allt rätt nöjd med hur allt hade löst sig.