Gustav på sjukhuset

I lördags morse hade Gustav kräkts blod när vi vaknade, och efter att det skett en gång till, ringde jag en helgöppen veterinärmottagning. Vi fick en tid, och det togs en massa prover. Bland annat för att kolla att han inte hade några otäcka virussjukdomar, som kunde ge dessa symptom. De flesta provsvaren var bra, det var bara ett som inte var det. Han hade för få vita blodkroppar, vilket tydde på en infektion.

Han fick medicin mot magsår och en massa vätska insprutat under nackskinnet. Jag fick med mig två ampuller med magsårsmedicin och en burk dietmat. En tesked en gång i timmen av maten fram till klockan sex. Fick en tid morgonen därpå, men också hans journal. Detta ifall han skulle bli sämre, så vi måste åka till djursjukhuset i Helsingborg. 

Och det fick vi göra på kvällen. Gustav låg bara på en stol. Han varken åt ens den lilla teskeden mat, torsken jag kokat eller drack. Kräktes blod igen, bara minuterna efter att han fått magsårsmedicinen. Så halv åtta for vi. Nästan direkt blev han omhändertagen. 

Vad jag fått veta sedan, är att han kräkts en gång till den natten, men sedan inte mer. Han är alltså kvar på sjukhuset. Idag har han börjat äta litet, men får ännu dropp. Han är undersökt med ultraljud, och inget speciellt onormalt syns. Litet förändringar på njurarna, men det är det ofta på en katt i hans ålder, sa veterinären.  Det är inte någon förgiftad mus den här gången. Inte kattpest. (Han är vaccinerad, förstås, men man kan få det ändå, fast lindrigare.) Han kan ha fått i sig något olämpligt. Kanske får vi aldrig veta.

Om inget tillstöter, ska jag få hämta honom i morgon eftermiddag. Sedan ska han ta det lugnt några dagar = vara inne. Det är vad jag kan meddela så här långt. Plus att alla säger "men åh, vilken snäll och fin katt". Han har ett tålamod med oss människor som är rätt ovanligt. /Matte