Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 12 maj 2014

Bra i slutändan


Det blev litet för regnigt för min smak den här helgen. Särskilt lördagen blev en besvikelse, för dessutom försvann mina människor, och kom inte hem förrän det varit natt länge. Eftersom jag tassat in rätt tidigt på eftermiddagen på grund av just det blöta, förväntade jag mig förstås att äntligen få komma ut när de öppnade dörren. Tji fick jag! Nä, då skulle de lägga sig! Jag hade ju inte gjort annat i massor av timmar, och kände mig fräsch och utvilad, och det jamade jag minsann om. Hur mycket brydde de sig?

Till slut kom vi fram till en kompromiss. Matte fick sova av sig ett par timmar, men sedan fick hon allt pallra sig upp och släppa ut mig. Så hade jag åtminstone planerat. 

Tyvärr gick det inte riktigt som jag tänkt, för min lust att komma ut svalnade raskt i takt med att dörren öppnades. Beslutade snabbt att det fick bli en kompromiss på kompromissen. Matte beordrades att dra ifrån gardinen i kontorsfönstret, sedan lade jag mig på skrivbordet och spanade. 

När matte kom förbi några timmar senare låg jag så skönt att jag inte brydde mig om henne när hon öppnade dörren. Först när husse uppenbarade sig ytterligare timmar senare tyckte jag det var dags att kolla läget där ute. Då sken solen igen, och jag var trots allt rätt nöjd med hur allt hade löst sig.




12 kommentarer:

  1. Det där med att matte o husse går o lägger sig för att sova när jag är som piggast känner jag igen.
    Fattar inte hur de kan lägga sig då.
    De borde ju umgås med mig istället.
    Men det är som du jamar, tur att vi har våra fönster att tillgå när det regnar eller när tjänstefolket ska slöa.
    Du skulle hängt med mig i lördagskväll istället, jag fick åka till Hökafältet i Mellbystrand o gå en runda där. Jättemysigt, så jag klagar inte.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vanliga fall brukar vi vara tämligen överens om sovtiderna, men det är när jag fått vara ute med nån ordning på kvällen. Jo, fönster, tack och lov för dem! De är verkligen räddningen i nöden ibland!
      Jam, tänk om jag fått byta ut min lördagskväll mot din, låter som ett jamarspännande ställe!

      Radera
  2. Oj, du är ju värsta diplokatten ju. *imponerad*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojam, ofta lönar det sig i längden att vara diplokattisk!!!

      Radera
  3. Tur att du är en klok misse som inte bara har en utan flera reservplaner i pälsfickan.
    Skönt att det löste sig skapligt fast du fick så dålig support av dina människor.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att kunna vara flexibel är en STOOOR fördel! :-)

      Radera
  4. Ibland är det ju bra om de förstår tassen så att jama. Bra beslut att stanna inne, helt onödigt att bli blöt när man inte behöver.Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så här efteråt kan jag ju konstatera att det blev bäst på det här viset. Men jag var litet förtretad när jag inte fick tassa ut när de kom hem!

      Radera
  5. Nog är det väl typiskt tvåbeningar. När DE kommer hem sent omsider och är trötta, jag då ska DU inte få gå ut! Antar att det är såsnt som kallas mänsklig logik?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man har ju lärt sig med åren att ta dem som de är...fast man funderar förstås ibland...

      Radera
  6. Suckjam, alltid ska allting vara på tvåbeningarnas villkor... Det är då för väl att vi har fönsterspaningen som alternativ till utetassandet! Särskilt för oss som till största delen är innekatter, men även för dig och alla andra som ofta tassar ut är det en stor tröst när vädrets makter inte är på katternas sida.
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, fast jag fick ju ändå ett jam med i det hela! Kompromisser kan vara rätt okej! Fönsterspaning är riktigt bra i vissa lägen, men nu när det blir sommar hoppas jag på massor med spaning där ute!

      Radera