Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 3 april 2013

Det är sånt jag kan tänka på


Här har jag, som ni ser, intagit "Klassisk Kattställning Nummer 1". Hur ofta avbildas vi inte så här, sittande, med svansen rullad runt framtassarna? Det är ett bra sätt att sitta på när man känner sig lugn och tillfreds, samtidigt som man inte vill förlora uppmärksamheten på omgivningen.

Det finns många som tycker att vi ser visa och outgrundliga ut när vi sitter så här. Visst, så är det också. Så många, många, många generationers lärdomar ligger nedärvda i oss. Vår känsliga intuition är känd, och utvecklas hela tiden. Det sistnämnda kan skrämma en del människor, har jag hört? De kan tycka att det är nästan kusligt hur vi känner på oss saker. Men vi är bara ytterst skickliga iakttagare och dessutom mästare i att läsa av människors kroppsspråk!

Det är sånt jag kan tänka på, när jag sitter på stolen med svansen på tassarna.

Och så fortsätter jag förstås att hårt hålla tassarna för att Viskas husse ska få tillbaka sin lilla katt. 

 

11 kommentarer:

  1. En utmärkt ställning, vilsam men ändå så man har uppmärksamhet. Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojam, så är det också ställning nr 1!

      Radera
  2. Hurrjam så jamars glada vi är för att Viska har kommit hem igen! Tassarna upp!
    Tass tass

    SvaraRadera
  3. Det syns verkligen att många generationers klokskap finns nedärvda i oss. Och idag har vi fått ytterligare bevis på att vi har övernaturliga krafter. Vi lyckades, genom telekatti, få lilla Viska att förstå att hon skulle gå in i fällan och komma hem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela luften runt Sverige har nog varit helt mättad med telekatti när så många katter jobbat tillsammans de senaste dagarna för att det här äventyret skulle sluta lyckligt. Nu kan vi alla sova gott i natt, och allra godast sover nog Viskas husse.

      Radera
  4. Ja visst är det skönt att Viska fått komma hem till sin familj igen!
    Du ser verkligen ut som klokheten själv när du sitter så där Gustav.
    Det är nog så skaparkatten ser ut, tror vi.
    NosGos

    SvaraRadera
  5. Så ovanligt klok reflexion! Just så tänkte jag att du såg lätt gudomlig ut på fotot. Ålder ger ju en viss visdom, men en del måste du fått i arv också, så klok som du är Gustav.
    Förresten sov jag som en ..sovande katt, efter beskedet om lilla Viska. Skönt att hon slipper vara ute, frusen, hungrig och rädd.

    SvaraRadera
  6. Kurrjam, först ska jag berätta att Viska är hemma igen. *gladsvans*

    Sedan måste jag hålla med Pelle, det är en otroligt klok iakttagelse du har där. Fast så är det ju med oss katter.

    SvaraRadera