Jag får beröm

Jag har ju rätt ofta berättat om min favoritgranne. Han, som vid många tillfällen försett mig med leverkorv och annat godis. Nu måste jag tillstå, att jag faktiskt har flera som gynnar mig på detta angenäma sätt. Det är en av grannarna på andra sidan vägen. Tyvärr har de inte vett att bo här hela tiden, men de brukar ofta komma på helgerna. Så fort jag hör deras bil komma, springer jag dit och hälsar dem välkomna.

I det huset finns både en matte och en husse. I söndags kom hussen ut och pratade med min matte. Om mig! Han talade om hur glada de var över mina välkomnanden, och så skvallrade han om vad de brukade bjuda mig på. Det hade han ju kunnat utelämna, tycker jag. Men han ville berätta hur förvånad han var att jag alltid bara tog en bit av delikatesserna, och tackade nej till påtåren? Han ville också tala om hur mycket de uppskattade mina besök, och att de, om jag någon gång missat deras ankomst, genast undrade var jag höll hus?

Det är verkligen en stor förmån att ha sådana grannar! Och vet ni vad han avslutade samtalet med? Att han aldrig träffat en så klok katt förut! Det var väl ändå att ta i? Men trevligt att höra ändå.