Medan tid var

Det som hänt den här helgen är ganska vemodigt. I lördags när jag låg under min hasselbuske såg jag min favoritgranne komma ut för första gången på mycket länge. Men han var inte ensam, så jag avvaktade. Tillsammans med de andra försvann han sedan in i en bil. Och jag har fått veta att jag nog aldrig kommer få se honom mer.

För er, som inte känt mig så länge, kan jag berätta att jag har haft mitt andra hem hos denne granne. När han då och då åkte till Tyskland köpte han med leverkorv hem. Den brukade han bjuda mig på. Åh, vad god den var! När det var varmt ute lät han dörren stå litet öppen, så jag kunde komma in. Ofta intog jag min eftermiddagsvila på hans säng eller soffa. Han öppnade garderobsdörrar, så jag kunde komma in och inspektera. Han påstod till och med att jag var hans bästa kompis! Kan ni tänka er en bättre granne?

För ett tag sedan blev han sjuk, så det är rätt längesedan jag kunde hälsa på. Nu har han blivit så sjuk, att han måste bo nån annanstans. Jag är kvar här med massor av fina minnen och vetskapen att ha betytt mycket för någon. För det kan jag glädja mig åt, att jag alltid varit generös med att visa min kärlek och uppskattning för honom. Medan tid var.


  

Jag får beröm

Jag har ju rätt ofta berättat om min favoritgranne. Han, som vid många tillfällen försett mig med leverkorv och annat godis. Nu måste jag tillstå, att jag faktiskt har flera som gynnar mig på detta angenäma sätt. Det är en av grannarna på andra sidan vägen. Tyvärr har de inte vett att bo här hela tiden, men de brukar ofta komma på helgerna. Så fort jag hör deras bil komma, springer jag dit och hälsar dem välkomna.

I det huset finns både en matte och en husse. I söndags kom hussen ut och pratade med min matte. Om mig! Han talade om hur glada de var över mina välkomnanden, och så skvallrade han om vad de brukade bjuda mig på. Det hade han ju kunnat utelämna, tycker jag. Men han ville berätta hur förvånad han var att jag alltid bara tog en bit av delikatesserna, och tackade nej till påtåren? Han ville också tala om hur mycket de uppskattade mina besök, och att de, om jag någon gång missat deras ankomst, genast undrade var jag höll hus?

Det är verkligen en stor förmån att ha sådana grannar! Och vet ni vad han avslutade samtalet med? Att han aldrig träffat en så klok katt förut! Det var väl ändå att ta i? Men trevligt att höra ändå.

Min första order är lagd

Vet ni vad? Jag har lagt en order! En leverkorvsorder! Det var så här:

Idag, när jag tassade vakt utanför mitt hus, såg jag min favoritgranne komma gående. Tydligen skulle han hälsa på hos mig, för han gick upp för trappan och ringde på min dörrklocka. Matte öppnade, och jag följde givetvis med när grannen klev in. Väl inne satte jag mig på golvet och såg frågande på honom. Säkert hade han något ärende?

Då berättade han för mig, (ja, matte fick också veta), att han skulle till tyska landet i morgon. Och så undrade han, om det var något matte ville ha därifrån? "Nä, det är ingenting", svarade hon. Jag satt tyst en liten stund och väntade. Men när grannen började gå mot ytterdörren, kunde jag inte hålla mig längre. 

"Men jag då?" jamade jag. "Glömde du inte att fråga någon nu?" Och här måste jag ge matte en eloge. För en gångs skull fattade hon jamiska direkt. "Gustav beställer leverkorv" tolkade hon. Jag blev lycklig över denna förträffliga översättning, och jamade instämmande. Grannen skrattade då, och sedan skvallrade han, att jag fått en klick leverpastej av honom tidigare idag. Det tycker jag var litet onödigt. Somligt kan få vara hemlisar. Men det viktigaste är, att jag fått göra en leverkorvsorder.

Det var nog bäst så

Min helg har varit bara bra. Ingen inkräktare i sikte, och såren efter försvarsarbetet nästa läkta. Ute har det varit så skönt, precis som hos er, gissar jag?

Igår kilade jag över till favoritgrannen och frågade om han möjligtvis hade en liten bit leverkorv att bjuda på? Det hade han. På kvällen var det han som kom och hälsade på mig, fast jag hade inget särskilt att bjuda honom på. Han fick hålla till godo med det som husse ställde fram. Sedan tittade de på bollen på teven. Jag låg en stund i hans knä, men gav mig iväg när det började bli för högljutt i rummet. Är nästan helt säker på att ingen av killarna i teven hör vad min granne ropar till dem?

Tassade ut i stället för att göra litet nytta. Tog en mus. När jag kom in igen, ville den inte vara kvar i min mage. "Klonk" sa det, när den ramlade i golvet. Det var väl klorna. Eller tänderna. Hårt var det i alla fall. Man skulle vara född med någon slags filter i halsen, som samlade upp allt det vassa. Det är ju slöseri att gå miste om hela måltiden bara för det där lilla.

I morse tassade jag av husse igen. Flera veckor ska han vara borta. Tänkte först hejda honom genom att sätta mig framför bilen, men då gasade husse. Tog ett snabbt beslut och ändrade mig. Det var nog bäst så.

Hur skulle det vara?

Ibland kan man ju tänka som så, att det vore allt perfekt att få leverkorv och vitfisk till mat varje dag, och dentisar och stickisar som litet extra godis däremellan. Allt det gottaste, och alltid.

Men när skulle det då bli fest? Jag skulle vilja jama en lovsång till vardagen. Alla de helt vanliga dagarna, när ingenting särskilt händer. Dagarna man inte minns. De flesta i livet. En del människor kallar dem för tråkiga. Det förstår jag inte? Jag tycker de är sköna. Men när livet emellanåt bjuder till fest ska man förstås passa på, delta i kalaset och njuta allt vad man kan. Det är tur att vardagen finns, så man kan uppleva skillnaden.

Idag är det fredag. Ofta innebär det att våra människor är litet extra glada, och delar med sig av den glädjen till oss. Man får sig en extra godbit tilldelad på kvällskvisten. Det är härligt att ha något att se fram emot!
Önskar er alla en skön sensommarhelg, och att den utlovade solen verkligen kommer värma oss!
Vi tassas igen på måndag!

I

Då blev jag sur!

I fredags var det litet konstigt. Trots att det sommarvarmt på kvällen, kände jag för att sova inne. Hade någon slags känning i svanstippen. Och det visade sig vara ett klokt val. Tidigt på morgonen, innan någon hade klivit upp, kom Åskar på besök. Och jag tror han hade någon slags jubileum, för han firade väldeliga?! Dessutom ville han visst att vi skulle delta i festen, för han satte igång larmet på mitt takskydd -bilen alltså- på gården. Fast jag måste jama, att det inte var riktigt min typ av party. Det höll också på för länge för min smak. Han ville liksom aldrig ge sig, utan började om gång på gång.

Lördagen blev alltså en tämligen seg historia, med mycket innejobb. Det lilla man kan utföra inomhus. Litet extra pälsvård och så. Girmusen och jag hade en tuff kamp. Skönt att få träna musklerna åtminstone något.

Söndagen var inte så mycket roligare. Mina människor försvann på morgonen och var borta hela dagen. Tassade över till favoritgrannen, och kan ni tänka er, han hade slut på leverkorven! Jag blev sur, och tassade därifrån. Hur kan leverkorvar ta slut? Sådana fadäser får inte inträffa! Nu har han sagt till matte att han ska köpa leverpastej i stället. Hm. Får väl duga. Men jag tycker gott att han kan åka till det tyska landet och köpa min specialare. Och ett stort lager, som täcker en vaktkatts behov.   

Livet leker!

Idag blev jag riktigt glad på eftermiddagen, för min älskade favoritgranne kom tillbaka från det tyska landet. Naturligtvis ilade jag direkt fram och hälsade honom välkommen hem. Efter diverse hälsningsritualer, började han lasta ur bilen. Jag iakttog förstås intresserat allt han gjorde. Måste jama att jag blev besviken till en början. Han lastade ur en massa flaskor, som han körde till köket i en skottkärra. Men jag följde troget med i alla fall, i hopp om att det skulle fram några vettiga varor. 

Och till slut, efter massor av tid, plockade han äntligen upp något, som var väldigt hoppingivande till formen. "Vad säger du, Gustav" frågade han, "vill du ha en liten bit leverkorv?" Gissa om jag ville?! Och så skar han en skiva åt mig. Jag tog den ur hans hand, jag kunde knappt bärga mig. Åh, det är så gott! Synd bara att matte sagt åt honom, att jag bara kan få litet grand varje gång. Hade jag fått ha ett jam med i laget, skulle halva korven vara en mer lagom ranson.

Eftersom jag var nöjd, och han rätt trött, så tassade jag hem efter det. Nu känns det faktiskt riktigt bra. Inget vitt, och i grannens kylskåp finns det leverkorv igen. Livet leker!

Jag rymde nästan

Igår rymde jag. Fast bara litet grann. Till favvogrannen. 

Jag hade tassat ut i vanlig ordning mitt på dagen. När jag kollat och gjort det jag skulle, tänkte jag, att jag måste ta reda på, om det låg någon sanning i det där med att det åter fanns leverkorv hos grannen. Jamat och gjort hoppade jag upp vid hans fönster, som jag brukar. Lyckligtvis var han hemma, och jag blev genast inbjuden på lunch. 

Först måste jag kontrollera en av hans garderober. Det är min rutin, när jag besöker honom. När det är gjort, kan jag med gott samvete sätta mig nedanför kylskåpet och vänta på maten. Till min oerhörda glädje var ryktet om leverkorven sant! Det är det absolut godaste jag vet.

Sedan jag smaskat i mig läckerbiten, bestämde jag mig för att stanna där. Hörde på avstånd matte åka iväg, hon skulle hämta husse på flygplatsen. Efter ett långt tag hörde jag att de kom tillbaka, och då brukar jag ju alltid skynda mig för att hälsa välkommen. Nu låg jag kvar i den goa soffan och bara mådde bra.

Matte berättade sedan, att hon blev väldigt undrande och orolig när hon inte sett mig på så många timmar. Jag brukar ju liksom inte försöka sätta någon slags tapperhetsrekord i att vara ute i kylan. Så de gick och kollade i vedboden, men där var jag förstås inte! Då ringde matte till grannen och frågade om jag var där, och det var jag ju!

Litet senare kom husse till grannen och hälsade på. När de pratat en stund, frågade husse, om jag ville följa med hem, men jag kände mig inte riktigt beredd ännu. När man ligger inne i sköna värmen, kan det ta emot att kasta sig ut i kylan. Till slut tyckte jag litet synd om mina människor som var utan någon som tog hand om dem, så jag drog hem till slut. Då hade det varit mörkt länge. 

Nu känns det tryggt att veta att leverkorvsförrådet åter är välfyllt inför helgerna som kommer. Och första helgen kommer redan i morgon. Vi får väl göra bästa möjliga av allt vitt och kallt, och hoppas på litet extra gos och godis. Ha det så jamarbra, alla kompisar, så tassas vi på måndag!