En litet-av-varje-helg

Idag har det varit en eländig blåst. Har det hindrat mig från att vara ute? När det regnade på förmiddagen gjorde jag faktiskt ett litet övervägande att tassa in, men jag låg precis utanför ytterdörren och där skyddar taket. Åtminstone så länge som det inte öser ner. Så jag stannade kvar, trots mattes försäkran att det just då inte fanns någon påhoppande katt i närheten.

I lördags tog jag mig en riktig fridag. Det är ganska sällan jag gör det. Förmodligen är det därför som matte och husse blir bekymrade när de inte ser mig på hela dagen?  Men det är förstås ingen anledning till oro, jag vet ju hela tiden var jag är, och det är förstås det som räknas!

Igår var Åskar och spökade här igen. Då höll jag mig inne en stund. Precis så länge som behövdes. Den besvärande uppmärksamheten, som jag numera utsätts för av en viss liten fröken, underlättar definitivt beslutsfattandet gällande ute-tassning. Litet regn kan man ju stå ut med? Särskilt om det finns ett öppet, och alldeles katt-tomt, växthus!  



 

En bra kompromiss

Hasselbusken i all ära, men den har sina begränsningar...Nödvändig skugga gick helt enkelt inte att uppbringa under dess blad den här heta sommaren. Och visst, vid normalt blött nedfall duger busken som regnskydd. Men den senaste tiden, när Åskar varit på alltför täta besök med de enorma vattenmagasin han vräkt ut, ja, då har det behövts mer rejäla doningar.

Förra året saboterades min ingång till växthuset. Matte hängde för ett nät bara för att de dumma koltrastarna ville ställa till kalas där inne? Oerhört fånig idé på alla sätt, ansåg jag, som gärna deltagit i festligheterna.

I år har vi kommit överens om en kompromiss. Hon fick sätta upp sitt nät, men inte ända ner till marken. Kolisarna fattar ändå inte att de kan ta sig in genom öppningen där. Visserligen blir det tji kalas för min del helt utan nät, men i stället har jag fritt tillträde närhelst jag så önskar. Det har jag verkligen utnyttjat!

Det kom ett plötsligt skyfall. Men vad gör det?

Åh, är det du, matte? Jag sov ju så gott...

Vad vill du??

Äsch, bara den där blixtapparaten igen!

Vem bryr sig?? Zzzzzzzzzzzz...

En annorlunda natt

Jamars, vilken konstig natt det blev! Jag gick och lade mig ungefär i vanlig tid. Husse hade eldat ordentligt i braskaminen, så jag var tvungen att sträcka ut mig helt i soffan för att svalka magen. Innan jag somnade tittade jag till min gäst, för att se att allt var okej. 

Innan dess hade jag inga problem med att komma in efter min kvällspatrullering. Det var en enorm pälsblåst där ute. Och värre blev det. När jag sovit en stund, vaknade jag av att hela huset dånade. Någon hällde ut hela himlens vatten på mitt hus! Jo, det är alldeles sant! Hann knappt undra vad det var frågan om, innan Åskar dundrade in. Och strax därpå blev det alldeles svart. 

Då kom matte. Vad trevligt, tänkte jag, litet nattmys! Det är man inte van vid, precis. Vi har alldeles för litet sällskapsliv på nätterna! Nu hade vi det riktigt mysigt en lång, lång stund. Tände ljus, lyssnade på oljudet där ute, och var tacksamma att vi satt inne i värmen. När lyset sedan kom tillbaka var det slut på det roliga. Trodde jag. 

Matte gick och lade sig igen, och jag med. Men knappt hade jag hunnit lura till ordentligt, innan min gäst klev upp ur sin säng. Han skulle på nåt jobb långt bort, och måste åka "innan det var morgon". Det senare var hans åsikt. Enligt min mening var det gott och väl morgon. Något jag med emfas jamade till matte också, när min gäst farit iväg. Tog till mina mest effektiva brösttoner. Visserligen blåste det fortfarande, men ut, det var vad jag ville. Och faktiskt lyckades jag få upp henne, även om hon inte såg så glad ut. Men det kan man ju inte alltid vara.

Tänk vilken natt! Först gemytlig samvaro, och sedan bli utsläppt i vettig tid. Tror jag hälsar Åskar välkommen tillbaka, åtminstone om han släcker lyset här.

 

Jag - en arbetsledare

Har det redan varit en helg igen? Det var ju bara någon dag sedan sist? För mig verkar helger numera betyda extra mycket arbete. Det är inget jag klagar på. Tvärtom, jag gillar det, för det innebär gemenskap. Den här helgen mest med husse.

I lördags kördes det in en stor släpvagn på min gård. Den var lastad med en massa ved. Det var bara att spotta i tassarna och sätta igång och lasta av, lägga på en skottkärra och köra in i vedboden. Det blev många vändor fram och tillbaka! Jag lät husse göra grovjobbet, och dirigerade själv körväg och lämplig uppläggsplats. Det viktigaste, alltså. För tänk om han kört snett, och tippat av allt utanför vedboden? Då hade han inte varit glad när Åskar kom på besök på eftermiddagen och dränkte hela gården.

Det har för övrigt varit det sämsta med den här helgen. Helt utan förvarning har det helt plötsligt hällts ut enorma mängder vatten. Man har inte haft en chans att sätta sig i säkerhet innan. 

Det bästa har varit stunderna emellan. Varma och soliga. När vi lastat av och packat in all veden unnade vi oss en lång paus på verandan. Jag låg på trädäcket och bara njöt. Matte och husse satt i sina stolar och verkade njuta, de med. Det var en fin stund av gemenskap.

Idag har jag faktiskt tagit litet ledigt. Firat under min hasselbuske, och haft det rätt behagligt. Bäst att passa på. Till kvällen ska det visst vräka ner en massa blött igen.

Städa betyder stöka till?

Jag vet inte vad som tog åt matte den här helgen. Hon stökade ner nånting så fruktansvärt på mitt kontor. Jag försökte hoppa upp på skrivbordet för en titt ut genom fönstret, precis som jag brukar. Inte fanns där minsta plats att landa med tassarna! Och vet ni vad? Hon påstod att hon städade! Nu vet jag alltså vad det ordet betyder. Stöka till och göra det otrivsamt.

Nu ska det väl erkännas, att när hon väl slutat med nedskräpningen, blev det faktiskt bättre. Igår kväll kunde jag till och med sträcka ut mig i min fulla längd på skrivbordet. Det var sedan jag fullgjort dagens arbetsuppgifter där ute. Blev en heldag utomhus. 
Både fredagen och lördagen inleddes annars med blixtvisiter av Åskar. Närgångna men korta besök. På lördagen blev det dessutom alldeles vitt ute sedan han dragit förbi. Beslutade direkt om senarelagd arbetstid den dagen. 


Höjdpunkten idag var att husse kom hem igen! Och nu har han lovat att stanna hos mig riktigt länge. Han var rätt trött på att det aldrig slutade snöa i norra landet. Det kan jag mer än väl förstå. Jag skulle mer än gärna avstå hela vintern. Alltid sommar. Kan inte tänka mig något bättre.

Det är nog som det ska vara

Det har varit en bra-och-dålig-helg. Börjar med det braiga. Vädret! Sommar igen! Ligga ute i solen och bara ha det hur mysigt som helst. Precis perfekt lagom pälsvarmt. Till och med behaglig temperatur på nätterna. Det var det bästa med helgen.

Det fanns mindre bra saker. Både min husse gav sig iväg och min favoritgranne! Husse till norra landet igen, och grannen till något kalas. Tyvärr inte i leverkorvslandet, det hade varit en högst förmildrande omständighet. Så för min del har helgen varit både mjukmage- och leverpastejfri.

Dessutom var matte på dåligt humör hela lördagkvällen. Och natten. Jag kom in för att få mig litet kvällsmat, men det var knappt hon såg mig. Hon menade, att hon höll på med någon slags jobb på datorn. En hemsida? Mitt hem har många sidor, men jag har svårt att tro att man kan göra dem på datorn?
Hur som jamat, så var matte och datorn ovänner! Väldigt mycket osams! 

Jag var medkännande och sällskaplig i det längsta, men till slut tröttnade jag på hennes suckande och stönande, och tassade ut mitt i natten. Där var det åtminstone lugnt. När matte öppnade dörren framåt klockan halv tre, hade jag ingen lust att chansa, utan stannade kvar där ute. Ångrade det beslutet en del, när Åskar kom på flera besök på morgonen. Fast jag hade förstås mitt växthus att tassa in i.

När Åskar väl flugit iväg, kom både solen och matte fram. Det sistjamade innebar en efterlängtad kaninfrukost. Ja, i min skål, alltså. Med sås. Ännu har matte inte börjat jaga.

Som jamat, bra och tråkigt blandat. Det är nog som det ska vara. 

Då blev jag sur!

I fredags var det litet konstigt. Trots att det sommarvarmt på kvällen, kände jag för att sova inne. Hade någon slags känning i svanstippen. Och det visade sig vara ett klokt val. Tidigt på morgonen, innan någon hade klivit upp, kom Åskar på besök. Och jag tror han hade någon slags jubileum, för han firade väldeliga?! Dessutom ville han visst att vi skulle delta i festen, för han satte igång larmet på mitt takskydd -bilen alltså- på gården. Fast jag måste jama, att det inte var riktigt min typ av party. Det höll också på för länge för min smak. Han ville liksom aldrig ge sig, utan började om gång på gång.

Lördagen blev alltså en tämligen seg historia, med mycket innejobb. Det lilla man kan utföra inomhus. Litet extra pälsvård och så. Girmusen och jag hade en tuff kamp. Skönt att få träna musklerna åtminstone något.

Söndagen var inte så mycket roligare. Mina människor försvann på morgonen och var borta hela dagen. Tassade över till favoritgrannen, och kan ni tänka er, han hade slut på leverkorven! Jag blev sur, och tassade därifrån. Hur kan leverkorvar ta slut? Sådana fadäser får inte inträffa! Nu har han sagt till matte att han ska köpa leverpastej i stället. Hm. Får väl duga. Men jag tycker gott att han kan åka till det tyska landet och köpa min specialare. Och ett stort lager, som täcker en vaktkatts behov.   

Hemska typer

Igår var det spännande må ni tro! Då kom Åskar på besök, och med sig hade han brorsan Regnvar. Båda två var i högform och fulla av energi. Jag hade litet otur, för en liten stund innan Åskar kom, hade jag tassat iväg ut, och inte hann jag tillbaka, innan Regnvar började hälla ner allt han hade i sina behållare. Då var jag glad över bilen på gården, under den kunde inte Regnvar hitta mig. 

Senare på kvällen trodde matte att Åskar dödat modemet, för det ville inte starta igen. Hon försökte en massa återupplivningsförsök, men modemet var alldeles svart och livlöst. Precis när hon skulle ge upp, blinkade en lampa till! Då satte matte in intensivvård, och rätt som det var, började alla lampor lysa igen. Vilken tur, annars hade jag ju inte kunnat blogga idag! Nästa gång Åskar hälsar på, har matte lovat att stänga av allt tidigare. Våldsam typ, den där Åskar...


Hade besök av minisen igår också. Nu börjar bli det fara å färde och höjd varningsflagga! Vilken fart han har, man kan inte känns sig säker nånstans. Han gillar mig jättemycket, men jag är högst tveksam till, hur han försöker uttrycka det? Hans människor sa, att jag hade det bättre ute, och så hjälpte de mig ut. Det var nog lika bra.


Idag har det bara varit sol igen. Precis som det ska vara.