Jag testar en cigarr

Jag ville också få prova

en sån där cigarr som många kompisar skrivit om

Efter en kort, men ingående och intensiv testomgång, kan jag nu avge mitt omdöme

Under en tid har jag noterat, hur en del av mina kompisar jamat positivt om en cigarr. Har därför haft en ständig inköpsuppmaning till matte, och ser man på, äntligen har hon hörsammat min begäran! 

Visst, det hon slängde ut på golvet var säkert en cigarr. Men nog hade den slående likheter med en girmusunge? Både till formen och doften. Dock saknades en svans. Jag drar alltså den slutsatsen, att en girmus utan svans är en cigarr? Det finns saker här i världen man inte förstår till fullo.

Mitt betyg på cigarren är en sjua på en tiogradig skala, vilket är ett ganska högt omdöme för att vara mig. Inget kommer dock i närheten av min girmus, som är en klar tia. Men så är den heller ingen leksak, utan en kompis.

Ännu utan konkurrens

Min sparringpartner

Du å ja', girmusen, du å ja'

Jag, som så länge väntat på en jämbördig kamrat att kämpa mot, blev givetvis överlycklig när jag första gången hittade girmusen hemma på mitt egna golv. Somliga kallar den något annat, men nog känner jag igen en girmus när jag ser den! Tror för övrigt bara det är vi katter som inser vilket djur det är. Eller vilka, kanske man ska jama.

När det blåser för mycket i pälsen ute, passar jag på att ta några ronder med girmusen. Under tiden det varit fint ute har den praktiserat på Piff och Puff, så den har inte legat av sig på något vis. Tur det, för vem vill ha en avdankad sparringpartner? 

Då blev jag sur!

I fredags var det litet konstigt. Trots att det sommarvarmt på kvällen, kände jag för att sova inne. Hade någon slags känning i svanstippen. Och det visade sig vara ett klokt val. Tidigt på morgonen, innan någon hade klivit upp, kom Åskar på besök. Och jag tror han hade någon slags jubileum, för han firade väldeliga?! Dessutom ville han visst att vi skulle delta i festen, för han satte igång larmet på mitt takskydd -bilen alltså- på gården. Fast jag måste jama, att det inte var riktigt min typ av party. Det höll också på för länge för min smak. Han ville liksom aldrig ge sig, utan började om gång på gång.

Lördagen blev alltså en tämligen seg historia, med mycket innejobb. Det lilla man kan utföra inomhus. Litet extra pälsvård och så. Girmusen och jag hade en tuff kamp. Skönt att få träna musklerna åtminstone något.

Söndagen var inte så mycket roligare. Mina människor försvann på morgonen och var borta hela dagen. Tassade över till favoritgrannen, och kan ni tänka er, han hade slut på leverkorven! Jag blev sur, och tassade därifrån. Hur kan leverkorvar ta slut? Sådana fadäser får inte inträffa! Nu har han sagt till matte att han ska köpa leverpastej i stället. Hm. Får väl duga. Men jag tycker gott att han kan åka till det tyska landet och köpa min specialare. Och ett stort lager, som täcker en vaktkatts behov.   

Bästa grejen

Jag gillar min girmus. Sätter mig ofta bredvid den. Ibland sover den. Då får den vara ifred.

Ibland vill den bara gosa en stund

Men rätt som det är börjar den brottas

Då klämmer jag till

 Ännu en seger är vunnen

Att girmusen kom till oss gillar vi fortfarande skarpt, alla tre. Den är väldigt rättvis. Utmanar oss ungefär lika mycket. Matte är oerhört förvånad. Hon trodde inte vi skulle bry oss om så stora djur. I hennes ögon var små möss, bollar och annat pyttigt mycket bättre. Hon har inte alls fattat grejen med att kunna brottas på riktigt, med alla fyra tassarna!

Det är en grej jag inte heller fattar? Hur kattsingen fick de till det, giraffen och musen?

Men det var ju ingen leksak, det var en .....

Du trodde du skulle komma undan, va??

Trilskas du?

Jag förbereder min höger...

Tjoff! Där satt den!

Du ger dig inte ändå?

Jag sätter in sista hugget...

Kampen är över. Girmusen är nedlagd...

Det har kanske inte undgått någon, att jag i princip aldrig leker med så kallade kattleksaker? Förstår liksom inte vitsen? Enda undantaget har varit "undercovermusen". Den kan jag fortfarande ägna mig åt en stund, när den sätts igång. 

Härom dagen kom ett paket. Matte påstod att det var en ny leksak till oss. Jag hade därför inga som helst förväntningar på innehållet. Döm om min förvåning, när matte öppnade paketet! Det var inte alls någon leksak! Ut kom en livs levande girmus! Har bara hört talas om dem, men trodde inte de fanns i verkligheten.

Vet ni något om girmusen? Jag kan jama att de doftar underbart, har en löjligt liten, men rätt yvig svans, och är rätt kassa på att slåss. De är ändå trevliga jaktbyten, för de ger inte upp så lätt. Nästan varje gång jag tassar förbi den, så utmanar den mig på en duell. 

Om ni har chans att få en girmus hem till er, kan jag varmt rekommendera er att ta den!