Lisa: Förvånad? Varför det?

Vad nu då? Ser du inte att jag vilar? Det är väl inget att bli förvånad över?

Förresten kan du gå nu,  för jag är inte färdig med vilandet!

Nu är det hög tid....

Jag var litet seg i morse. Låg och drog mig en stund till i min fåtölj, sedan matte kommit och hälsat god morgon. Men sen satt en portion blötmat fint. Det är vad vi alltid får till frukost nu, i köket. Efter första arbetsskiftet där ute brukar matte hälla upp det som finns kvar i påsen. Jag är nämligen inte så hungrig direkt, men efter litet jobb smakar det desto bättre.

Det var väl inte så dåligt väder idag, egentligen. Rätt skapligt, till och med. Men när matte öppnade dörren, kände jag mig inte arbetssugen. Det var något annat som sög. Min mage! Jag ångrade att jag ätit så litet tidigare. Men jag tog mig en titt ut där i dörröppningen, innan jag vände på tassen och retirerade in i rummet. Matte såg litet förvånad ut, men jag trodde att hon skulle fatta. Hur fel jag hade!

Hon gick och öppnade denna dörr, jag vet inte hur många gånger. Varje gång jag jamade "mat", gick hon dit. Inte till skafferidörren, som hon skulle, utan till ytterdörren. Till slut brydde jag mig inte ens om att titta ut. Då, äntligen, verkade det gå upp ett ljus! Hon hämtade maten, och ställde den på min matplats i hallen? Men fattade hon inte? Jag satt kvar i köket och tittade uppfordrande på henne. 

Och tänk, då till slut, ställde hon ner matskålen i köket, där jag alltid brukar äta blötmat. Men kan väl inte äta blötmat på en plats som är reserverad för torrisar? Hur trögfattad kan man vara?

Tror det tog nästan en timme att få igenom mitt budskap, för matte ansåg sig behöva duscha också emellan mina jam. Det är nog hög tid för en repetition av jamiskakursen.  

Bästa grejen

Jag gillar min girmus. Sätter mig ofta bredvid den. Ibland sover den. Då får den vara ifred.

Ibland vill den bara gosa en stund

Men rätt som det är börjar den brottas

Då klämmer jag till

 Ännu en seger är vunnen

Att girmusen kom till oss gillar vi fortfarande skarpt, alla tre. Den är väldigt rättvis. Utmanar oss ungefär lika mycket. Matte är oerhört förvånad. Hon trodde inte vi skulle bry oss om så stora djur. I hennes ögon var små möss, bollar och annat pyttigt mycket bättre. Hon har inte alls fattat grejen med att kunna brottas på riktigt, med alla fyra tassarna!

Det är en grej jag inte heller fattar? Hur kattsingen fick de till det, giraffen och musen?