Lisa: Den där pinnen där bak...

Men vad ÄR det för nån pinne som rör sig retfullt där bakom mig???

Där fick jag dig allt, din rackare! Mig kommer ingen undan, det måste du lära dig!!

Jodå, den lilla myggan är kvar...

Jodå, nog är den envisa lilla myggan är kvar i mitt hus!

Och min svans är irriterande intressant för henne?

Hon dyker upp ÖVERALLT!

Lurpassar på lömska ställen. Högt...

...och lågt.

Och svansen är i ständig fara!

Hördu, nu är jag rätt trött på dina attacker, tror du måste få en liten tilltassning! Passa dig!!!

Håhåjajam, tur jag kan vara ute hela dagarna! Dagens småglin har inte minsta respekt för oss äldre! Inte var jag väl sån? Kan jag inte minnas? För övrigt har jag haft fullt upp med att ta tass om mina gäster den här veckan. I morgon kommer ett stort gäng igen, men sen får jag litet ledigt. Förutom all tillsyn hos några favoritgrannar. De blir så besvikna om jag inte hälsar på. Men det blir säkert tid över till vila under hasselbusken också. Prioritering är viktigt!

Svansbitare?

Så här är det alltid. Jag sitter helt lugnt och stilla i djupa funderingar. Då kommer Puff och ska förbi. Observera att jag inte ens tittar åt hennes håll! Ändå rusar hon förbi som om jag skulle bita henne i svansen, eller nåt? Naturligtvis blir jag ibland litet undrande över brådskan, och reser mig för att kolla vart hon tar vägen? Då springer hon ännu mer! Vilket förstås ytterligare ökar min nyfikenhet. 

För det mesta slutar det med att hon hoppar upp nånstans. Högt upp. Då är det kört för mig. Att hoppa högt är jag inte så intresserad av längre. Och förresten struntar jag väl i vad hon har för sig? Men det är inte lätt av vara mig, och ständigt misstänkt som svansbitare.

Jag testar en cigarr

Jag ville också få prova

en sån där cigarr som många kompisar skrivit om

Efter en kort, men ingående och intensiv testomgång, kan jag nu avge mitt omdöme

Under en tid har jag noterat, hur en del av mina kompisar jamat positivt om en cigarr. Har därför haft en ständig inköpsuppmaning till matte, och ser man på, äntligen har hon hörsammat min begäran! 

Visst, det hon slängde ut på golvet var säkert en cigarr. Men nog hade den slående likheter med en girmusunge? Både till formen och doften. Dock saknades en svans. Jag drar alltså den slutsatsen, att en girmus utan svans är en cigarr? Det finns saker här i världen man inte förstår till fullo.

Mitt betyg på cigarren är en sjua på en tiogradig skala, vilket är ett ganska högt omdöme för att vara mig. Inget kommer dock i närheten av min girmus, som är en klar tia. Men så är den heller ingen leksak, utan en kompis.

Ännu utan konkurrens