Ännu ett område, där vi har mycket har lära ut till våra människor. Hör ihop med "Du klarar det", som jag tassade om för en tid sedan. Egentligen skulle det här kanske kommit före? De måste ju försöka för att alls kunna tro sig om att klara något. Eller kanske är det rätt ordning i alla fall? För om de inte tror sig klara av saker, kanske de inte ens försöker? Hur man än vrider sig, har man svansen där bak.
Man ska inte vara rädd för att försöka. Ofta går det inte riktigt som man tänkt sig, men då får man väl göra upp nya strategier. Jag tänker i princip aldrig på risken att misslyckas. Det är där jag tror att våra människor har sina svårigheter. De funderar mer på misslyckandet är försöket. Jag är säker på att alla kan mer än de tror. De har sina defekter, och vi måste ständigt uppfostra dem, men de har potential. Och vi måste lära dem att utnyttja den!
Inlägg
Mycket bra klokord.
SvaraRaderaVi katter brukar ju inte låta oss stoppas när vi vill något men det är ju lite annorlunda för våra människor tydligen.
Trevlig helg på dig Gustav
Nosgos
Du är den klokaste katten vi känner! Tänk vad bra det skulle bli om alla följde dina råd! Trevlig helg!Nosbuff
SvaraRaderaKlokt jamat, Gustav. *noterar* Våra människor funderar för mycket och tvekar, det är därför de misslyckas oftare än oss katter.
SvaraRaderaBra jamat!
SvaraRaderaNågot som faktiskt husse gjort med sitt jobb.
Tycker dock att han borde testa samma sak på lite andra saker med! :-)
Trevlig helg.
NEA: Människor måste våga prova mer, tror många skulle bli förvånade över vad de kan åstadkomma! Som jamat, vi försöker minsann alltid i alla fall!
SvaraRaderaDUI och DECO: Vi måste åtminstone försöka få våra människor bli litet mera kattlika!
SvaraRaderaSIPPO: Klart de misslyckas, det gör ju vi också. Men att misslyckas är ju bara ett bevis på att man försökt!
SvaraRaderaMAX och MÅNS: Vilken duktig husse ni har! Blir nästan litet nyfiken...Hoppas det gick bra med hans försök?!
SvaraRaderaBra jamat Gustav! Jag har bestämt mig för att bekanta mig med grannkatterna. Att se sitter i bur när de är ute ska inte stoppa mig. Tassar runt där och en dag ska jag träffa dem. Har hört matte säga att de är från nåt som heter sibirien.
SvaraRaderaTrevlig helg på dig Gustav.
SvaraRaderaHär är det så kallt, så vi vill inte gå utan för dörren knappt.
Tass Tass
PELLE: Att de sitter i bur tycker jag låter som en fördel. De kan de ju inte hoppa på dig. Sibirien låter förfärligt kallt och långt bort. Undrar just om de gillar snö?
SvaraRaderaMIMMI, CHICKO, TARZAN, SESSAN: Jag låg faktiskt och sov i min grop under hasselbusken idag, var riktigt skönt i solen. Men nu är det kallt!
SvaraRaderaJaa, det är ett katthus med burdel i nät. Men ännu har de alltid varit inne i stora huset när jag kommit dit. De e två killar, stora, har jag sett i deras fönster, men jag tror de e som jag, inte intresserade av att göra kattungar. Kallt har vi också, jamars blött också. Kanske den där sibirien kommer hit? Vet inte vad det e. Var ute en stund när matte kom hem, men inte länge,tassarna frös. Busar inne med matte och min tunnel stället. Slår matte med tassen och kutar iväg om hon sitter vid min dator för länge.Hon ska jaga mig. Det fattar hon, nästan alltid.
SvaraRadera*nickar och mumsar på tonfisk. Det är så sant som du har jamat! ytterligare något som vi måste lära våra människor! Så mycket lärdom... Så lite tid... Så stockdumma elever...
SvaraRaderanosgos å lärdomsgottisar
Maurice & Kajsa
Jag jamar smed om varenda jam. Och matte med, det enda hon vill tillägga är att människor är alltför rädda för att berätta om sina misslyckanden. Folk säger ofta "våga det och det" men de talar sällan om hur det känns när det inte går bra. Om fler vågar tala om det tror matte att fler också hade vågat testa olika saker. Det är ok att misslyckas ibland, det lär man sig jamarbra saker av. Tänk bara om man misslyckas med att hoppa upp på en hylla. Då prövar man en annan hoppteknik/hoppväg - och vips har man vänt misslyckandet i framtass!
SvaraRaderaTassklappar
Du är absolut en vis katt och det är så fint att du delar med dig av din visdom :-). Ni katter lär oss viktiga saker varje dag och det är upp till oss tvåbenta att ta oss till det eller ej.. Kramiz och Tass
SvaraRaderaFör tvåbeningar tror jag man kan dela upp problematiken med att våga i två delar. 1) eftersom de är så långsamma i sin riskbedömning hinner det hända farliga saker innan de ens hunnit bestämma sig för om de ska våga försöka eller inte. 2) de saknar förmåga att bedöma vad som är risk och inte. De är t ex livrädda för små möss, medan de glatt och utan att tveka går och sätter sig i en brummis och åker iväg. Vilket är farligast?
SvaraRaderaKlokt jamat, som vanligt! Visst borde våra tvåbeningar kunna GÖRA fler saker, inte bara tänka att de skulle vilja. Vi hoppas att er helg har varit fin och att gästen fått njuta ordentligt av ditt sällskap. Kurr och burr.
SvaraRaderaPELLE: Klart de måste bli nyfikna på dig när du tassar utanför deras bur. Man måste ju alltid kolla andra katter, så man vet på vilken tass man ska stå i förhållande till dem. Kan bara önska lycka till med bekantskapen! Och Sibirien hoppas jag håller sig kvar på sin plats.
SvaraRaderaMAURICE och KAJSA: Där slog ni tassen på musen...igen!
SvaraRaderaFRASSE: Precis! Jag skäms aldrig när jag misslyckas, bara konstaterar att saken måsten göras på ett annat sätt. Vi har verkligen mycket att lära våra människor. Undrar just om ett kattliv räcker till?
SvaraRaderaKATTMAMMAN: Jag blir glad om bara NÅGOT kan få våra tvåbenta att tänka till. Det är så synd om dem med alla begränsningar som de upplever.
SvaraRaderaKATTSON: Vilken oerhört bra liknelse! Verkligen slående. I det perspektivet inser man vilket hästjobb vi har framför oss. Oj, oj, oj....
SvaraRaderaFINDUS, ISAK och RASMUS: Er matte har i alla fall GJORT något när hon ordnade en ny, och bättre anpassad, bostad till er. Mera sånt! Jag ser alldeles för många tappade drömmar ligga litet varstans.
SvaraRadera