Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 22 augusti 2018

Det trodde ni inte om mig, va?



Kolla vad jag fångade igår! För känsliga tittare har jag beskurit bilden. Den större delen ligger till höger utanför bilden, men den blev liksom litet kladdig...



21 kommentarer:

  1. Ryyyyyyyyyyyyyyyyyyyys!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ??? Va!? Nu förstår jag inte? Jag rös inte ett enda dugg!

      Radera
  2. Oooo, en snok!
    Vad du kan! ��
    /Tass från Stig och Mats

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och mina människor som inte trodde jag kunde jaga längre?! Där blev de allt snopna!

      Radera
  3. Hu!
    Smakade det gott? Bjöd du Lisa?
    /ryser Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nää, den var verkligen inte god alls. Seg och luktade illa. Lisa hade gärna fått den, men det är nåt skumt med byten som man fångar här och inte genast bär bort, de bara försvinner?

      Radera
  4. Yikes! En dödsmördarorm! Var du inte det minstaste rädd? Vi skulle varit jätterädda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äschjam då! Att upptäcka ett sånt här unikt byte alldeles där jag brukar ligga...min slumrande jaktinstinkt slog till på alla cylindrar!

      Radera
    2. Jaaaamars så modig du e. *dånar*

      Radera
  5. Men tänk att du fortfarande är så modig och duktig! Jag är verkligen imponerad. Den var säkert jättefarlig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det trodde minsann ingen att jag fortfarande skulle klara att nedlägga byten! Såklart var den jättefarlig, men jag klarade mig!

      Radera
  6. Självklart att du vågade- en gullig snok är väl inget problem för en veteran som du!!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här tror man inte det var en snok, resten av kroppen var så tjock och några märken som skulle finnas på huvudet fanns inte. Och det finns ett känt ormtillhåll vid åmynningen litet längre ner på min gata.

      Radera
  7. Herrejam, så modig du är, ett så slingrigt och halt byta hade vi nog inte vågat oss på...!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så länge sen jag jagade nåt, förr hade jag en mus i munnen mest varje dag. Men den här slingrande saken triggade verkligen igång mig!

      Radera
  8. Usch fyjam, ett krälande slingrande stort svart kryp!!!
    Jag är imponerad av dig för att du tog livet av den.
    Förstår att dina människor inte trodde att du hade sådan jaktinstinkt kvar.
    Matte ryser, hon minns i våras när jag klappade till en liten huggorm på svansen med min tass (nere vid strandskogen).
    Som tur var ringlade den iväg direkt, men min matte o husse var skakade över vad jag gjorde.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. På bilden kan man tro att det är en snok, men ser man resten förstår man att det nog är en svart huggorm. Såna finns ett gäng vid åmynningen bara en liten bit bort. Flera hundar har blivit bitna där. Tur att jag hann slå till först här! Och jag gjorde jobbet riktigt grundligt. Hoppas att inte fler letar sig hit!

      Radera
  9. OJ! Matte hade dött av chocken kan vi jama! Vad du kan!! Stor var den också!
    Vi är imponerade och matte ryser och kan knappt titta.
    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och då syns bara hälften här!!!

      Radera
  10. Men hua! Vi är mäkta importerade.... eeh....impregnerade....eeeeh ....jamen vi tycker du jobbat bra helt enkelt! Grattis till bytet! Här jagar vi mest håriga bollar och skosnören. Det är väl det farligaste vi jagar och tar död på. Ja, fast en och annan spindel och ett och annat flygfä av olika farlighetsgrad sätter vi väl tänderna i emellanåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina människor var VÄLDIGT förvånade kan jag jama! Både över att ormen letat sig hit, det var första gången någon såg en orm här, och över att jag faktiskt dödade den. Men det var nog tur att de inte såg själva fighten, de hade de nog blivit oroliga!

      Radera