Jag såg husse gå ner i källartrappan, och skyndade mig dit. Källaren tillhör Det Förbjudna, jo, jag vet det. Men när husse går dit, kan jag ibland röna viss framgång med att hinna in där för en snabb undersökning. (Med matte är det kört, ingen idé att ens försöka.) Jag påbörjade alltså ett försiktigt tassande nerför trappan. Men synen jag mötte fick mig att omedelbart ta till reträtt i högsta fart! Där kom husse med två kattburar! En sann skräcksyn!
När jag en lång stund senare vågade mig in, hittade jag förstås burarna. En i matrummet, och en i vardagsrummet. Där stod de i flera dagar, med luckorna öppna. Jag undvek givetvis all närkontakt. Men vet ni vad!? Det var inte jag som skulle buras in den här gången!
Jag blev litet betänksam när jag hittade Piff och Puff ståendes inlåsta i hallen. Avvek en stund för säkerhets skull, och uppsökte ett säkrare rum. Men ingenting hände!
Aj, aj, det där ser illa ut...jag tror jag drar... |
Nu är burarna borta igen. Faran är nog över på ett tag. Nästa gång husse ska ner i källaren ska jag göra ett nytt inspektionsförsök. Nån gång kommer jag lyckas, det vet jag.
Bäst att vara försiktig när transportburarna kommer fram ;-)
SvaraRadera=^.^=
Nosbuff
Absolut! Det är väl något man lärt sig genom åren!!!
RaderaKlart att du bör ha tillgång även till din källare för inspektion, men vi ser ju att det är förenat med vissa risker. Tänk - bara tänk - om det är DIN tur nästa gång *ryser*. Mattar och hussar i alla ära, men man kan inte lita på dem till fullo!
SvaraRaderaNä, de där hussarna och mattarna är ena luringar rätt som det är...men jag var ju faktiskt iväg själv före julen, och det får väl vara nån hejd på vettisbesöken!? SÅ trevlig är hon inte!
RaderaDet var klokt av dig att iaktta försiktighet! De där burarna brukar sällan betyda något bra.
SvaraRaderaHoppas du lyckas bättre med källaren nästa gång.
*nosbuffar*
Sällan? ALDRIG vill jag jama! Kan inte påminna mig en endaste gång att buren inneburit något positivt!? Nä, det är bara att försöka undkomma. Tyvärr lyckas man aldrig med det. Men källaren ska jag nog komma åt, det är bara en tidsfråga!
RaderaMen... men... vad hände med Piff och Puff?!? *ryser* Försvann de?!?
SvaraRaderaTass från klosterkatterna.
Nä, tyvärr, om jag får jama min åsikt. Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med att ha dem hängande här? Men jag är tacksam att det är burfritt här nu i alla fall!
RaderaJag förstår att du gjorde en strategisk reträtt när du såg burarna, det skulle ju varenda katt göra.
SvaraRaderaMen jag undrar också vad som hände med Piff och Puff.
Visst har burar en speciell effekt på humöret? Jam, Piff och Puff kom tillbaka efter en liten stund, litet upprörda och trötta. Jamade om hemska dofter och stick. Och att de frånjamat sig vidare behandling av den sorten. Men jag tvivlar på att det hjälper.
RaderaPhu vilken tur att du slapp åka med den här gången :)
SvaraRaderaDe skulle bara vågat släpa dit mig igen... ;)
RaderaPrecis samma sak hände oss, bara det att det var VI som skulle buras in! Vi skulle till vettisen och darrade av skräck, men det gick faktiskt förvånansvärt bra :-) Skulle Piff och Puff iväg någonstans? Skönt att du slapp i alla fall, det är bara att kattulera!
SvaraRaderaTassklappar
Piff och Puff skulle också sprutas, precis det som jag utsattes för innan jul. "Årets pärs" kallar matte det för. Inte när det gäller mig, förstås! Men Piff och Puff, de har inte vett att uppföra sig ett dugg. Nog för att det är läskigt, men inte SÅÅÅ otäckt heller???
RaderaAhajam, samma ärende som vi alltså. Vi jamar med dig Gustav, det var faktiskt inte så hemskt som vi trodde!
RaderaDet där sticket känns ju knappt, precis som ni jamade! Men visst känns det riktigt skönt när man är hemma i säkerhet igen!
Radera