Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 16 januari 2014

Så det så!



Nu har hon tjatat så länge om att hon ska få jama något i min blogg, så med stor tvekan låter jag Puff tassa ner några rader. Med villkoret att jag får korrekturläsa innan vi lägger ut det.

Hej, det är Puff som jamar! Alltså, det var verkligen på tiden att jag får komma till jams här! Gustav bara klagar och klagar på mig hela tiden. Fatta hur stor han är! (Vanlig kattstorlek. Min anm.) Jag blir ju rädd när han dyker upp, bara sådär. Till exempel, om jag ligger i sängen och vilar. Helt plötsligt kommer en stor oidentifierbar klump farande nästan på mig! (Hur ska jag kunna veta att hon ligger där? Min anm.) Jätteläskigt är vad det är, och inte konstigt att jag skriker efter hjälp? (Hysteriskt, om ni frågar mig. När jag ligger i sängen, och nån av dem hoppar upp vid mig, skriker jag efter hjälp då? Nä, just det! Man har väl ögon att se med, och nos att lukta med? Min anm.)  

Och så försöker han tjuva min mat! (Gör jag visst inte! Min anm.) Sätter sig bara en liten bit bort när jag äter. (Får man inte sitta var man vill nu heller? Min anm.) Såklart jag blir stressad, för vem vet hur länge han sitter kvar? Rätt som det är kanske han kommer jättenära och blir otrevlig? (Varför skulle jag bli otrevlig??? Min anm.) Så ofta vågar jag inte äta upp, utan beger mig i säkerhet i ett annat rum, och lämnar min goda mat. (Skyll inte på mig! Min anm.)

Vi möter förstås varann många gånger varje dag. Jag jamar alltid i god tid att jag är ute i fredliga ärenden, men han svarar aldrig. (Sant, men av hänsyn tassar jag så långt bort från henne jag kan. Min anm.) Oj, nu försöker Gustav putta bort mig, jag har fått mina rader påstår han. Men bara så ni vet, det är inte lätt att vara mig heller. Så det så. (Åjam, du glömde berätta om när du och Piff hoppar på mig och slåss, alla gånger jag tassat långa omvägar för din skull, och att du fått äta min mat ibland. Visserligen när jag inte orkat, men ändå. Så det så, jamar jag med! Min anm.)


 

18 kommentarer:

  1. Tjejer...
    Det finns en katt-tjej (ja tjej o tjej, hon är äldre än mig) som bor i huset rakt över gatan o hon är bedrövlig.
    Jag har sett henne ute i MIN trädgård när jag fönsterspanat.
    En dag var jag o husse ute o gick i trädgården o då dök hon upp hux flux framför mig.
    Gentlekatt som man ju är gick jag fram för att hälsa o kan du gissa vad hon gjorde då?
    Jo, fräste mot mig.
    Så gör man väl inte?
    O du har två stycken som bor i samma hus, stackars dig.
    Vänta bara, snart kräver Piff också att få komma till tals.

    Imorgon ska jag stanna inne o bara spana på allt vitt som ska flyga runt.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typiskt! Så jamars typiskt, det du berättar om bemötandet när du bara var artig! Och detta trots att hon varit i DIN trädgård! Nä, så gör man verkligen inte!
      Jag vet inte om Piff är så angelägen, inte just nu i alla fall. Vi funkar hyfsat ihop för det mesta, det är Puff som är så knäpp.

      Radera
  2. Oerhört generöst av dig att låta Puff bruka DIN blogg. Jag är tacksam för dina förklarande anmärkningar. Visserligen hade jag nog anat att det var precis som DU skrev, men det är alltid värdefullt att få svart på vitt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Hon kan ju inte slunga ur sig vilka underligheter som helst utan att vara oemotjamad!

      Radera
  3. Jam, det är inte så lätt! Tänk att man kupplever saker så olika!Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, lätt är det inte att vara Gustav i det här huset alla gånger!

      Radera
  4. Jamar som Kattson att det var tur att du kom med lite förklaringar för man måste ju jama att Puff var väldigt väljamad och en som inte är insatt i dina problem hade nog lätt kunnat tro på hennes jam.
    Nu vet ju vi att du är en ärlig och rättskaffens katt, men man vet aldrig om det slinker in en ny läsare.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var just därför jag hade villkor för hennes deltagande. Förstod nog vad hon tänkte jama!

      Radera
  5. Men stackars dig Gustav, som har två tjejer att *tampas* med.
    Men du är ju snäll som låter Puff tassa till tals.
    Snart vill nog puff också jama om hur ni har det.
    Ni verkar ändå jamans snälla mot varandra.

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, ni ska veta att jag inte alltid är fullt nöjd med mina inneboende. Men efter alla år inser jag att de nog kommer stanna här.

      Radera
  6. Men Gustav då! Roligt läsa hur olika ni uppfattar er reiation. Jag läser gärna mer av er båda! Xantippa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det konstigt att Puff kan missuppfatta saker och ting sådär? Men jag kunde ju rätta till de grövsta påhoppen.

      Radera
  7. Inte lätt att vara sambo(övar ju tålamod med lillasyster Maja här) men du klarar det galant. Mycket generöst av dig att låta Puff komma till tals torts att du behövde korrigera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det är inte lätt att vara sambo! Jag tyckte det var bäst de första åren, när jag var ensam här. Fast jag är glad att jag får vara ensam med mina människor på nätterna!

      Radera
  8. Det var verkligen snällt av Gustav att låna ut bloggen till dig. Fast han är ju en otroligt artig och timid katt - precis som jag.
    Tänk vilka misstag det kan bli ibland. Jag har ju själv fått hoppande katter i skallen när jag legat och vilat. När husse då har skrattat, så har jag klättrat upp på bokhyllan och hoppat ner i skallen på honom också och då slutade han skratta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt artig och timid? Är det GUSTAV du jamar om???
      Jag skulle aldrig våga hoppa ner i skallen på min husse, fyjam så läskigt! Lite modig är du allt! /Puff

      Radera
  9. Ja tänk att man kan uppleva saker och ting så där olika :)
    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är hur mystiskt som helst! *brydd*

      Radera