Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 23 november 2011

Eller hur?

Nu har det hänt igen. Med råge. I morse höll jag som bäst på med min morgonrunda, när det helt plötsligt kom en skällis i raketfart in genom min strandgrind, som hade blåst upp litet på natten. Den hade förstås fått syn på mig, och såg fram emot litet mera frukost. Efter hunden kom matten vrålande, och med kopplet i handen. Hon var jamararg, och rusade tvärs igenom min tomt. Nu var det här en ganska stor hund, och den fick inte plats under min vedbod. Det fick jag. Till slut insåg skällisen att loppet var kört, och återvände till sin matte. Jag pustade ut.

Mitt arbete kunde därmed fortsätta. Tassade färdigt min runda. Tog lunch, och en liten meditation på den. Därefter gick jag på eftermiddagsskiftet. Hann inte mer än påbörja det, innan den var dags igen! Genom bilinfarten kommer en annan hund vilt skällande! Den rackaren kände jag igen. Det var han som skrämde slag på matte sent en kväll för några månader sedan. En kortbent, ettrig liten otäcking. Den här gången dög inte gömstället under vedboden. Turligt nog öppnade matte dörren precis, så jag kunde rädda mig in i mitt hus. Hon uppmanade hunden att gå hem, men jag vet inte om den brydde sig. Matte stod en stund för att se om någon människa som hörde ihop med hunden skulle uppenbara sig. Det gjorde det inte.

Men alltså, två gångersamma dag! Det är litet väl mycket för en fredlig katt.

26 kommentarer:

  1. Jag tycker det verkar springa lite väl mycket lösa skällisar hos dig. Det finns väl ändå lagar mot sånt? En katt av din dignitet ska inte behöva lägga tassarna på ryggen för en knasig skällmaskin och framför allt inte TVÅ gånger på samma dag.

    SvaraRadera
  2. Nämen, så här får det ju inte gå till! Vad jag vet måste en skällis vara kopplad om man inte har sån pli på den att den lyder när man säger till. Den andra skällisen hade tydligen inte ens en människa med koppel med sig. Hoppas det aldrig händer igen!

    SvaraRadera
  3. SIPPO: Håller fullständigt med dig! Nästan alla här går med kopplet i handen bara, och utan någon hund i ena änden. Det är INTE kul att bli jagad!

    SvaraRadera
  4. KATTSON: Känner mig aningen missmodig om det, särskilt beträffande den korta varianten. Ingen av gångerna har någon människa synts till. Varje dag skriks det nere på stranden, för skällisarna går lösa och bryr sig inte ett smack om sina människor. För det mesta håller jag mig undan, men idag gick det inte så bra.

    SvaraRadera
  5. Det var det värsta vi har hört. Om nu två beningarna nödvändigtvis ska ha en skällis så ska dom ha pli på dom eller i alla fall ett koppel. Det är väl det minsta man kan begära.

    SvaraRadera
  6. SKRUTTEN och SKORPAN: Det dåliga är att de HAR koppel men bara har det ihoprullat i handen. Vad gör det för nytta där?

    SvaraRadera
  7. Fy för lösa skällisar utan sina människor. Läskigt att du blev jagad inte bara av en skällis, utan TVÅ din stackare!!!

    =^.^=

    Tröstebuffar

    SvaraRadera
  8. Tänk så fräckt att bli jagad på sin egen tomt, sitt eget revir!!
    Kanske är tur att man är innekatt ändå! ;)

    Buff
    Linnsen

    SvaraRadera
  9. Men, håller ditt område på att bli övertaget av skällisar!? Är det invasion? skall vi komma och slåss mot dem allihop?! Varför låter människor sina hundar tassa runt utan snöre för? De skrämmer ju både människor och andra djur. Vissa människor och katter är JÄTTERÄDDA för skällisar och är de lite äldre och rädda, så kan de få hjärtinfarkt om någon attackerar dem. Om nu inte andra individer betyder något, så kan hundarna faktiskt bli skadade när de far runt så där. Och det finns markägare som INTE drar sig för att kasta stenar och skjuta med luftgevär på djur som de inte vill ha på tomten.

    nosgos, tröstebuff å morrande å fräsande gottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
  10. Men FY, någon måtta får det väl ändå vara OCH på ditt Område!Den första verkade i alla fall ha en någorlunda vettig tvåbenig i slläptåg, men den andra.. Nåja, DITT område är ju DITT och där ska det minsann inte vara några skällisar.Nosbuff

    SvaraRadera
  11. HJULIA och SMULAN, AMANDA: Ja, DUBBELFY! :(

    SvaraRadera
  12. LINNSEN: Om det är någonstans man ska få vara ifred, så är det väl på den egna tomten? Såna gånger kan jag avundas mina innesystrar. Men bara då.

    SvaraRadera
  13. MAURICE och KAJSA: Det är nästan alltid så här. Utom några månader på sommaren, när det badas här. Fast vissa springer lösa även då, på kvällarna mest. Det är många som klagar i insändare, men det verkar inte hjälpa. Sparar några fräsande gottisar att slänga på nästa skällis som uppenbarar sig. Eller kanske på matten? (För det är nästan alltid en matte)

    SvaraRadera
  14. Dessa skällisar!
    Vilket otyg, för att inte jama om 2beningarna som inte sköter dem.
    Vi vet... det suger!!

    SvaraRadera
  15. DUI och DECO: Ja, och till och med precis utanför mitt hus! YTTERST otrevligt!

    SvaraRadera
  16. MEN jamars Gustav, börjar du får invassion på ditt område av skällisar?
    Det är väl ändå ditt område.
    Inga människor i andra änden, vad är det för snöre som drar iväg på eget vis, *Fniss*
    Hoppas det blir ändring på det, så du inte behöver vara rädd för skällisar på ditt område.

    Tass tass på dig kompis!

    SvaraRadera
  17. MAX och MÅNS: Ja, vi delar ju en del erfarenheter, både dåliga och bra. Skällisarna fattar ju inget, men deras människor borde begripa något, tycker jag!

    SvaraRadera
  18. MIMMI, CHICKO, TARZAN, SESSAN: Ja ni, inte tror jag det här var sista gången. Såvida vi inte bygger ett högt, tätt staket runt tomten. Och det tror jag inte matte eller husse vill. Jag får nog fortsätta vara vaksam. Och snabb!

    SvaraRadera
  19. Fy jam, vilket obetassligt äventyr du haft idag. Jag förstår precis hur du har det med skällisar även om dom som är inneboende här inte jagar oss katter så där jättemycket....bara ibland

    SvaraRadera
  20. TROLLUNGARNA: När jag läser vad ni skrivit inser jag att jag något att vara tacksam för ändå...jag har åtminstone inga inneboende skällisar här!

    SvaraRadera
  21. FYJAM det var det värstaste jag hört på länge , nånsin vid närmre eftertanke !
    Dumma dumma 2-benta som har noll koll på sina Skällisar !!!

    SvaraRadera
  22. KJELLE BUS: Kan bara hålla med till 100% !!!

    SvaraRadera
  23. Men fy! Så får de inte gööra. De ska sitta fast i sina människor med snöre! Eller vara hemskt lydiga(sådär som bara skällisar gör) säger min matte. Hon säger att det står så i lagboken.
    Vet att det finns snälla skällisar, det kommer nån hit om nån vecka som har en egen kattunge till och med. Och de utanför mig går i snöre,för matten har bråkat med deras människor om det, och om bajset de lämnar efter sig utan att gräva ner det. Vässa klorna kompis, den kortbenta verkar läskig.

    SvaraRadera
  24. PELLE: Den kortbenta är klart läskigast, eftersom han inte har någon människa med sig.
    En skällis med en egen kattunge, det måste verkligen vara en snäll skällis! Jag är inte så rädd för hundar, men jag håller dem under uppsikt, och vill förstås inte bli jagad.
    Helt klart har vi ett uppfostringsproblem här. Vissa tvåbenta är mer svårlärda än andra.

    SvaraRadera
  25. Tyvärr är det nog så att många tvåbeningar saknar förmåga att förmedla kunskap om vett och kattikett till sina skällisar. Det är en avsaknad av ledarförmåga, som ibland märks även i relationen till minisarna, tycker matte och jag.
    Vet inte riktigt vad man ska göra åt detta, och innan någon hittat en bra metod är nog din strategi, att fly så fort tassarna bär, den bästa.
    Hoppas du har kommit över den värsta chocken nu.
    Tassklappar

    SvaraRadera
  26. FRASSE: Har också kommit fram till det, att fly är bästa utvägen. Människor verkar så svårlärda att jag känner mig mycket pessimistisk om att få någon ordning på det här problemet.

    SvaraRadera