Vilken skräckupplevelse!

Igår kväll var jag med om en jamarhemsk upplevelse. Det är nästan så morrhåren darrar litet fortfarande. 

Klockan var inte så mycket ännu. Absolut inte dags att fundera på sovfåtöljen. Jag var ute på min sedvanliga kvällspatrull, när det helt plötsligt, och utan att jag anat något, kom en skällis rusande i mörkret. Jag lovar, den var alldeles galen! Naturligtvis lade jag alla tassarna på ryggen, och sökte skydd på min altan. Hunden stod där nedanför och lät som...jag vet inte hur jag ska beskriva det. 

Matte kom springande, för hon trodde att det var någon som höll på att misshandla en hund, så hemskt lät det. Men när hon kom ut såg hon bara en stor käft som vrålade, med en liten lampa som blinkade där under. Hunden skällde på matte också. Hon sa åt den att vara tyst, och då lommade den iväg. 

Jag kände mig väldigt nervös, och tittade oroligt ut i mörkret. Måste försäkra mig, att den inte kom efter mig. Sedan tassade jag förstås in, och hade ingen lust alls att vara ute mer den kvällen. Undrar just var hundens människa höll hus? Jag betackar mig definitivt för såna här visiter på min egen tomt.