På sätt och vis kan jag alltså tycka litet synd om skällisarna, som måste ha det så här. Man vill ju ha frihet att fatta egna beslut. Samtidigt vill jag förstås, att de inte ska bestämma sig för att de ska ranta omkring ohejdat på Mitt Område. Det är inga lätta frågor, det här. Bara att konstatera, att det är en jamarns tur att man blev född till katt!
Inlägg
Enda fördelen som jag ser det med att vara skällis är att människor inte verkar överge dem lika lättvindigt som de överger katter. Men annars avundas jag dem inte.
SvaraRaderaKATTSON: Skulle va' för det, då...
SvaraRaderaFast en hund skulle inte klara sig som katt - de måste leva i en annan slags flock än katter. Så det är nog bäst att de lever i en toppstyrd organisation. Våra flockar ser annorlunda ut. Men, lillie blir alltid så full i skratt när hon hör människor som skriker åt hundar. Hundar har VÄLDIGT bra hörsel och hör inte bättre om man skriker åt dem. Säg den varelse som gör det, förresten. Människovalpar uppför sig inte bättre när vuxna skriker åt dem heller. (Undrar VARFÖR människor skriker så mycket...)
SvaraRaderaDu har en sån stark poäng!
SvaraRaderaMAURICE och KAJSA: Det är som jag jamar, jag är väldigt ambivalent i den här frågan. Måste erkänna jag själv inte alltid hörsammar när matte eller husse kallar, bara för att jag helt enkelt inte har lust. Gör andra prioriteringar. Som katt tycker jag på sätt och vis att hundarna gör rätt när de struntar i ropen. Men fel. Men ändå ett okej beteende. Fast de SKA förstås lyda. Men.....äh...
SvaraRaderaMARIAH JESSIE: Tack för det, det tycker jag med!
SvaraRaderaHelt riktigt, vem katten kommer om någon vrålar kom hiiiiit som en galning? Jag skulle också lägga tassarna på ryggen. Fast jag får beröm av husse, för jag brukar komma när han ropar. Fast till skillnad mot skällisarna, så gör jag det för att jag vill - inget annat.
SvaraRaderaSkällisar "måste" lyda sin flockledare = husse å matte.
SvaraRaderaVi är inga flockdjur, så vi struntar i det.
När vår matte bara tar i godisburken så kommer vi springande från rastgården till och med, men ordet nej har vi svårt för...
Kom hiiit begriper vi inte alls om vi har annat för oss som är viktigare.
Tur att man är katt!!!
=^.^=
Nosbuffar
SIPPO: Du kommer förstås för att du gillar din husse så mycket, och förstår att han vill dig något. Och säkert låter han inte arg på rösten, som många gör här ute. Tur du har en snäll husse!
SvaraRaderaHJULIA och SMULAN, AMANDA: Vi kan ju tänka själva, och väljer förstås det VI vill. Godisburkskrammel är en klar komsignal. Man är väl inte dum? Medan att komma när man inte vet vad som väntar utövar en betydligt mindre lockelse. Igen...man är väl inte dum?
SvaraRaderajamar nog som kattson
SvaraRadera*Skällisar* överges ju inte på samma sätt som vi katter.
Men vi hör ju när våra tvåbeningar ropar på oss, men väntar en stund innan vi kommer.
Tass tass
MIMMI, CHICKO, TARZAN, SESSAN: Det är förstås bra att de inte överges, det ska ju ingen behöva vara med om.
SvaraRaderaTänk den dagen ingen gör så med katter heller *drömmer*
Nää, fyjam för människor med arga röster! Tror att väldans många katter ändå kommer när matte eller husse ropar (med normal röst). Fast ibland vill man ha några timmars betänketid... :) Kurr och burr.
SvaraRaderaFINDUS, ISAK och RASMUS: För mig är det obegripligt att en del hundar faktiskt kommer när deras människor låter sådär?
SvaraRaderaVisst behöver man betänketid ibland. Utom när det gäller mat eller så.
Det är ett fasligt visslande och skrikande efter grannens hund här med ibland. Ja det är den skällisen som jagade mig som det skriks efter.
SvaraRaderaHon har tydligen mycket knäck i öronen för det brukar dröja ett bra tag innan ägaren tystnar.
P.S jag o matte menar inte att alla katter ska vara innekatter , det vi är emot är dom som slänger ut katten när dom åker till jobbet och sen så får misse vara ute hela dagen utan mat och vatten och utan något som helst skydd för väder och vind.
KJELLE BUS: Då kan du ju tänka dig hur det låter här, där det springer omkring kattiljoner hundar varje dag. De verkar ha någon slags vandringsstråk igenom Mitt Område. Och knäcken har nog räckt till en hel del av dem också!
SvaraRaderaDet var ju tur att du inte menade mig! Fast det trodde jag inte heller!
Usch för skrikande människor, om dom tycker vi inte. Vi kommer när matte ropar ibland, och ibland kommer vi inte. Det beror ju på vad man gör osv.
SvaraRaderaSKRUTTEN och SKORPAN: Just precis, man måste ju själv få avgöra vad som är viktigast för ögonblicket!
SvaraRaderaLustigt att du jamar om att det är synd om skällisarna. för i dag jamar jag om hur mycket bättre många katter skulle haft det om de var hundar. Men det är ju naturligtvis sett ur ett HELT annat perspektiv :-)
SvaraRaderaTassklappar
FRASSE: Jo, här kan man jama om annat perspektiv! Och jag vidhåller förstås, att JAG skulle aldrig vilja ha min frihet beskuren på det vis som hundarna har! Och domderas med hit och dit. Men jag riskerar ju heller inte att bli utslängd och övergiven. Tänk så olika man kan se saker beroende på hur man har det i livet!
SvaraRadera