Jag rymde nästan

Igår rymde jag. Fast bara litet grann. Till favvogrannen. 

Jag hade tassat ut i vanlig ordning mitt på dagen. När jag kollat och gjort det jag skulle, tänkte jag, att jag måste ta reda på, om det låg någon sanning i det där med att det åter fanns leverkorv hos grannen. Jamat och gjort hoppade jag upp vid hans fönster, som jag brukar. Lyckligtvis var han hemma, och jag blev genast inbjuden på lunch. 

Först måste jag kontrollera en av hans garderober. Det är min rutin, när jag besöker honom. När det är gjort, kan jag med gott samvete sätta mig nedanför kylskåpet och vänta på maten. Till min oerhörda glädje var ryktet om leverkorven sant! Det är det absolut godaste jag vet.

Sedan jag smaskat i mig läckerbiten, bestämde jag mig för att stanna där. Hörde på avstånd matte åka iväg, hon skulle hämta husse på flygplatsen. Efter ett långt tag hörde jag att de kom tillbaka, och då brukar jag ju alltid skynda mig för att hälsa välkommen. Nu låg jag kvar i den goa soffan och bara mådde bra.

Matte berättade sedan, att hon blev väldigt undrande och orolig när hon inte sett mig på så många timmar. Jag brukar ju liksom inte försöka sätta någon slags tapperhetsrekord i att vara ute i kylan. Så de gick och kollade i vedboden, men där var jag förstås inte! Då ringde matte till grannen och frågade om jag var där, och det var jag ju!

Litet senare kom husse till grannen och hälsade på. När de pratat en stund, frågade husse, om jag ville följa med hem, men jag kände mig inte riktigt beredd ännu. När man ligger inne i sköna värmen, kan det ta emot att kasta sig ut i kylan. Till slut tyckte jag litet synd om mina människor som var utan någon som tog hand om dem, så jag drog hem till slut. Då hade det varit mörkt länge. 

Nu känns det tryggt att veta att leverkorvsförrådet åter är välfyllt inför helgerna som kommer. Och första helgen kommer redan i morgon. Vi får väl göra bästa möjliga av allt vitt och kallt, och hoppas på litet extra gos och godis. Ha det så jamarbra, alla kompisar, så tassas vi på måndag!