Jag är litet ledsen idag. Min allra första kompis i blogghuset, Bazze, tassade igår över Regnbågsbron. För mig var han Polar'n. Det finns ingen annan som kan bli det.
Han var min raka motsats. Han tillät ingen att sätta sig på honom, det blev en rak höger direkt. Runt honom hände det saker, hela tiden.
För att ni ska förstå litet av hans personlighet, har jag kopierat vad han tassade ner för nästan exakt tre år sedan:
"mjauu...igår hade jag (k)attans roligt. Alltså vad påsar och lådor är intressanta att utforska...hjälpte (?) matte att pynta inför 1a advent men det såg inte ut som hon uppsKATTAde det....varåarå..om det ligger på golvet eller står på bordet,,,
Å du...förra våren var jag i slagsmål med en räv...det slutade hos han som sticker en...men då var jag spak inte ett vrål på hela vägen...ena tassen var nästan helt avbiten och jag hade djupa rivsår....så de opererade mig och sa att det är MYCKET ovanligt att rävar ger sig på katter.....MEN det var ju jag som ANFÖLL honom....
Om spyor ....Hårbollen släpper ifrån sig hårbollar...mina dagars upphov...½ ruttna råttor UNDER mattes säng...det luktar inte rosor....säger matte då----nej nu ska jag släpa iväg med min favvotomte där den ska vara.....mjau å ha de gött !!!!!"
("Hårbollen" var en katt som bodde hos Bazze ett tag, de var inte så goda vänner.)
Det kändes som om Bazze alltid var på språng, oberäknelig, en riktig tuffing. Sin matte älskade han. Jag tror det var den enda han riktigt brydde sig om. Fast han gjorde sina uppfostringsförsök även med henne. Stundtals hade han en dödsdom hängande över sig, men lyckades bli benådad hela tiden. Till slut blev det Skaparkatten själv som kallade hem Bazze.
Jag tror Han behöver någon som rör om bland molnen litet där uppe. Tack för alla glada stunder du gett mig, Bazze!
Inlägg
Förstår att du är ledsen. Så småningom träffas vi ju alla hos Skaparkatten Tröstbuff
SvaraRaderaDUI och DECO: Ja, så är det ju....men jag hoppas det dröjer...
SvaraRaderaTråkigt att höra. :-(
SvaraRaderaVi fångar musligar, du en kanin och han EN RÄV!!
Respekt!
Nej men fy så sorgligt. Förstår verkligen att du är ledsen. Önskar att vi kunde jama något som kunde trösta ordentligt, men ingenting räcker ju. Hoppas att du inte känner dig helt ensam och övergiven nu. Vi andra bloggkompisar finns hos dig. *kompistass*
SvaraRaderaMAX och MÅNS: Håller med er. Verkligen!
SvaraRaderaSIPPO: Det är jätteskönt med alla kompisar här. Och lika sorgligt ändå varje gång någon försvinner. Hade ju känt Bazze i tre år drygt, det är ganska länge. *snyft*
Käre Gustav, så sorgligt att du mist din vän! Det finns liksom inga mjau som räcker till i sådana lägen... men vi sänder tröstbuffar till dig, alla sju - det blir ju några stycken.
SvaraRaderaTröstartass från Imma, abbemissa.
KLOSTERKATTERNA: Jättefint med många tröstbuffar, jag delar med mig till Bazzes människa, som är blöt på kinderna...
SvaraRaderaVisst är det obegripligt att vi alla en dag ska träffa Skaparkatten och lämna våra kompisar här på jorden. Men du ska veta att Bazze ser att du är ledsen och kommer trösta dig. En dag om många, många år träffar du honom och då är ni båda glada kompisar.
SvaraRaderaKATTSON: Vi kommer komplettera varann så bra, Bazze och jag. Fast jag hoppas förstås att det dröjer ett tag, som du skriver!
SvaraRaderaNu blir jag ledsen i ögat igen :(
SvaraRaderaDet var liksom Gustav, Bazze och så lille Fante som blev min första kontakt med alla underbara kattbloggar.
Skickar tröstekramar till er alla.
*Sniff*
Så sorgligt det är att förlora en vän. Bazze verkar ha varit en riktigt härligt egensinnig katt. Vi tänker på er båda. Tröstartassar från oss.
SvaraRaderaGUNSAN: Ja, lille Fante....det var då för sorgligt...han var så söt och fick så kort tid att leva. Bazzes alla äventyr minns nog alla som följde med oss på den tiden. Gustav is still going strong i alla fall...
SvaraRaderaFINDUS, ISAK och RASMUS: Bazze var nog den speciellaste kissen jag träffat på, min polare, som gjorde allt det där jag inte vågar...