Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 23 april 2013

Jag får beröm


Jag har ju rätt ofta berättat om min favoritgranne. Han, som vid många tillfällen försett mig med leverkorv och annat godis. Nu måste jag tillstå, att jag faktiskt har flera som gynnar mig på detta angenäma sätt. Det är en av grannarna på andra sidan vägen. Tyvärr har de inte vett att bo här hela tiden, men de brukar ofta komma på helgerna. Så fort jag hör deras bil komma, springer jag dit och hälsar dem välkomna.

I det huset finns både en matte och en husse. I söndags kom hussen ut och pratade med min matte. Om mig! Han talade om hur glada de var över mina välkomnanden, och så skvallrade han om vad de brukade bjuda mig på. Det hade han ju kunnat utelämna, tycker jag. Men han ville berätta hur förvånad han var att jag alltid bara tog en bit av delikatesserna, och tackade nej till påtåren? Han ville också tala om hur mycket de uppskattade mina besök, och att de, om jag någon gång missat deras ankomst, genast undrade var jag höll hus?

Det är verkligen en stor förmån att ha sådana grannar! Och vet ni vad han avslutade samtalet med? Att han aldrig träffat en så klok katt förut! Det var väl ändå att ta i? Men trevligt att höra ändå.

14 kommentarer:

  1. Klart att han berömde dig för att du är klok! Det ÄR du och det ska du vara stolt över!!!
    Roligt med så snälla grannar som bjuder dig på gottis ;-)

    =^.^=

    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lätt att vara tillmötesgående och vänlig mot människor som är snälla. Och jag är ju social, och tassar fram till de flesta. Tror det är den egenskapen de gillar mest, att jag visar dem min uppskattning!

      Radera
  2. Grannar som bjuder på gottis skall man vara rädd om! Dem kan man gärna vara trevlig mot och välkomna när de kommer. Vi är inte ett dugg förvånade över att de tycker du är klok - du är ju en katt!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, och tänk att jag har två såna grannar alldeles bredvid mig! Som tack gräver jag aldrig i rabatter och sånt. Det uppskattas nog också.

      Radera
  3. Verkligen trevliga grannar som uppskattar att bli välkomnade och sällskap och som dessutom saknar dig när du inte kommer. Trevligt med smakbitar men att du inte tar påtår visar ju bara vilken belevad katt du är. Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte varför, men jag blir alltid helt nöjd med EN bit, vad det än gäller? Men det är bra för figuren, sägs det? ;)

      Radera
  4. Nu tycker jag nästan att du är blygsammare än du behöver vara. Om du hälsar dem välkomna varje gång de kommer så är väl det ett bevis så gott som något på att du är en klok katt, och det är fullt möjligt att du är den klokaste katten de träffat. Till och med jag, Freddy, som är ganska kräsen tycker du är en av de klokaste katterna som bloggar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag gillar att umgås med människor är det rätt naturligt att springa dit när de kommer. Här finns ju inte så många andra, inte nu i alla fall. Men jag tassar inte in där om jag inte blir bjuden till exempel. Sånt imponerar visst på dem? Själv kan jag tycka att det är många gånger jag INTE är så klok. När jag tassar in för tidigt på kvällen till exempel, och sedan inte får komma ut igen. Det borde jag ha förutsett. :(

      Radera
  5. Jag kan mycket väl tänka mig att han aldrig träffat en sån klok katt som dig. *nickar*
    Men jag måste jama att du har tur med såna fina grannar, de verkar lika snälla som mina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är de flesta människorna snälla, egentligen?? Det är nästan så jag tror det.

      Radera
  6. Vi tycker, att dina grannar har helt rätt i sin bedömning! Så bra, att ha såna exemplariska grannar inpå knutarna. Både smakbitar och lite extra klappande sitter bra emellanåt. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde inte haft det bättre, tror jag? Enda plumpen i protokollet är skällhunden hos grannen bredvid. Men den är ju här bara några månader, så det har jag lärt mig hantera.

      Radera
  7. Mjau, så snälla och omtänksamma grannar du har, som ger dig ngn smakbit då och då, samt att dom undrar vart du tagit vägen, när dom inte sett dig på ngn dag eller så, är ju bara det en sak, att dom bryr sig om dig dom oxå, som dina tvåbeningar gör, tassarna upp!

    Tasskram på dig,kompis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev nog litet förvånad att de tyckte SÅ mycket om mig...men glad!

      Radera