Som vanligt

Att jag ligger under bilen betyder inte automatiskt att jag vill tassa in. Vilket mina människor har fått för sig? Jo, jag vet att det är vad jag vill, när det vräker ner blött. Då är avståndet från bilen och in i säkerhet precis vad jag klarar av utan att få pälsen förstörd. 

Ja, ja, jag kommer väl då...

Men annorlunda är det fina kvällar. Då känns det helt rätt att inta spaningsposition under bilen. Har full uppsikt över omgivningen utan att just synas själv. 

Därför ville jag helst inte låtsas om matte när hon stod där och lockade och lockade. "Kooooom då, Gustav.....Koooom...vill du ha maaat?" Ja, ni vet hur människor låter, när de vill försöka övertala en till det de vill, det man själv inte vill?

Det värsta är, att det är så svårt att stå emot övertalningsförsöken? Till slut ger jag upp. Som vanligt.

Tröst-kattong

Känns gott att sitta här och tänka en stund

Jag vet inte hur det är med er, men jag blir lätt deprimerad av det här vädret. Tänk, hur det brukar vara på morgnarna...? Hur härligt det är att få tassa ut efter litet frukost! Jag brukar skynda mig iväg, allt jag kan. 

Men nu? Jag sticker ut nosen vid ytterdörren, bara för att konstatera att inga förbättringar skett sedan sist. I stället hoppar jag upp på skrivbordet, för att därifrån få utlopp för åtminstone litet av spaningsbehovet. Där sitter jag sedan länge, i godan ro. Ibland gör jag en trevare, och ber matte öppna dörren. Bara utifall att. Det kan ju ha skett ett under där ute? Hittills har det inte hänt. 

För att trösta och roa mig litet, kan jag då hoppa ner i min ganska nya kattong. Den, som kom med en massa mat för ett tag sedan. Där kan jag sitta en stund och filosofera. Och krafsa litet, för den är klovänlig. Men nej då, jag gör aldrig det i den, absolut inte! Jag vet väl skillnad på låda och kattong!?

Men varför klaga? "Ingen storm varar för evigt" tassade jag ner i fredags. Ingen vinter heller. Snart blir det full fart ut efter frukost igen.

   

Sån är jag

Inget för mig...

I torsdags berättade jag om mitt icke-intresse för skåputforskande. Idag ska jag jama om något annat jag aldrig gör: Kryper in i något för att sova. Inte inne i mitt hus i alla fall. Ute har jag min lilla koja, men den räknas inte. Den är ju mitt regnskydd.

Inomhus sover jag enbart i friläge. Piff kryper in under överkast och madrasser. Puff sover nästan alltid i någon av sina två igloor. Jag vill ha rymd omkring mig. Fri sikt åt alla håll. Någon gång har matte skojat, och lagt en filt över mig. Såna skämt uppskattas inte! Kryper genast ut ur fällan.

De flesta katter är kanske som Piff och Puff. Men nog finns det väl en och annan Gustav också?