Lisa: Håller ordning på allt

Hej, här sitter jag och undrar varför matte kommer och stör när jag ska bevaka Restaurang Pipiga Pilfinken? Det är ingen ordning på gästerna där. De sitter och äter, för att sedan, mitt i maten, ge sig iväg?! Helt irrationellt, vad jag kan se? Ibland sätter sig någon på altantaket, alldeles nära mig. Då blir jag riktigt upphetsad, och jamar ifrån på skarpen. Hade väldigt gärna velat ingripa mer tassgripligt, så att jama.

Husse är ansvarig för matleveranserna till restaurangen. Tunnorna som står där är fulla med diverse slags delikatesser. När de olika serveringskärlen ska fyllas på, tassar jag för det mesta ut på altanen. Därifrån kan jag dirigera husse, så att allt utförs korrekt. Ger jag honom nån order inifrån fönstret hör han inte, det är rent bedrövligt vilken dålig hörsel människor har? Lyckligtvis hör han mig när jag är ute, så då brukar jag ge honom ett och annat visdomsjam.

Det viktigaste är förstås att maten aldrig får ta slut. Vore ju katastrof för vilken restaurang som helst. Och dessutom sorgligt för en ambitiös katt, som skulle gå miste om värdefull spaningserfarenhet. Ni kan säkert gissa vilken?

Inför helgen ser utsikterna för en meningsfull övervakning goda ut. Och en helg fylld med den mening ni önskar den, hoppas jag att ni alla får!

Fokuserad

Man kan tro att jag ligger och vilar litet, kopplar av, och inte är riktigt uppmärksam?

Fel, fel, fel! I nästa sekund är jag helskärpt, med fullt fokus på något som kräver bevakning. Vad, det är bara en kattangelägenhet!

En riktig helg!

Det här kallar jag en bra helg! Jul- och nyårsafton var ju tämligen -för att inte jama synnerligen- trista dagar, där vi övergivna katter fick roa oss bäst vi kunde. Men den här helgen! Matte och husse hemma, hela tiden! Utan minsta lilla rymningstendens!

Fick dessutom en bonus i form av favoritgrannen, som kom och hälsade på mig i lördags eftermiddag. Vi har inte setts så ofta på sistone. Jag håller förstås sedvanlig hög och kontinuerlig bevakning runt hans hus, men han är nog sorgligt omedveten om min insats? På somrarna brukar han ha en dörr litet på glänt. Då kan jag lätt slinka in och rapportera. Nu för tiden är den dörren alltid väldigt stängd.

När det blir alla de här helgerna nästa gång ska jag föreslå en ny tradition. Jag tycker vi ska slå ihop alla till en enda lång trettondagshelg! Med för hussar och mattar obligatorisk närvaroplikt hemma hos katten, givetvis.

Då skulle till och med jag kunna längta till julen!

  

Hur tar man sig ut?

Hej på er igen! Vilken tur att det blev påsk, så ni slapp läsa mina klagojam varenda dag! Jag har varit ganska irriterad på allt som tvingats i mig. Plus att jag saknat riktig mat. Och dessutom inte fått tassa ut. Inte konstigt det har blivit litet gruff ibland. Då menar jag med de inneboende kattorna, förstås. De är ju så lättstötta. Minsta pyttelilla utfall från mig resulterar ständigt i samma massiva duo-attack, följt av en längre tids bevakning från deras sida. Inte kul att sitta tryckt under ett bord sjutton timmar ungefär.

En sak har i alla fall inneburit en liten guldkant på mina i övrigt trista dagar. Jag har kommit på hur man går igenom kattluckan till altanen! Har inte brytt mig om den förut, fast jag ibland sett hur Piff tassat ut där. Jag har föredragit mina ytterdörrar ut till den riktiga friheten. Nu var ju läget ett helt annat, och sedan matte demonstrerat lucköppnande en gång, var det bara att tassa på. 

Det första jag gjorde var att undersöka det viktigaste. Hur tar man sig ut igenom nätet? Kollade noga både lågt, högt och mittemellan. Har hittills inte kommit på hur, så tips mottages tacksamt. 

För övrigt tvingade matte i mig den sista medicinen igår, men dietmaten ska jag fortsätta med ett tag till. Jag ger gärna den mer än gärna till Piff och Puff, som tycker den är smarrig värre. Fast jag kan äta litet, ifall matte häller sås från riktig mat över dietmaten. Och igår började jag faktiskt känna mig hungrig igen. Det var nog tur, för matte hotade med att ringa sjukhuset igen om jag inte började äta. Man kan bli hungrig för mindre!