Lisa: Vardagslycka

Något av det bästa med att bo på hotell är att få extra egentid med matte och husse efteråt. Här fick matte sitta länge, länge och vänta på att jag skulle mysa färdigt. Det tog tid! 
En annan sak som är bra med att vara hemifrån ett tag är att känna hur ljuvligt det är att komma hem igen! Jag menar, inte är jag sådär lycklig varenda morgon över att få vara hemma? Men det borde man kanske vara?


 

Och så var man tillbaka på jobbet igen!

Rätt skönt att vara tillbaka på jobbet igen!

Först vill jag tacka alla som önskade oss en trevlig semester! Lisa och jag bor alltid i rummen bredvid varandra, och det är väl i sin ordning. Vi kan ju alltid jamas litet emellanåt i all vänskaplighet, i alla fall från min sida. 

Men nu är vi hemma igen, och jag har hunnit kontrollera vad som hänt här medan jag varit borta. Man hittar alltid ovälkomna dofter både här och där, och dessa måste givetvis skyndsamt elimineras. Nu luktar det som det ska överallt, och jag tillbringar mesta tiden bredvid matskålen utanför ytterdörren. Jag är fortfarande uthungrad mest hela tiden, men lyckligtvis har jag fått riktig pli på människorna. Matskålen fylls på, om inte till hundra procents belåtenhet, så ändå hyfsat godkänt. 

Skönt väder har jag, som möjliggör utevistelse från morgon till kväll. Bara Inkräktaren håller sig borta lever jag ett riktigt behagligt liv just nu.


 

Hotellrapport

Hej på er igen! Jag har kommit hem från hotellet! I lördags stod husse helt plötsligt i mitt rum, och matte hos Puff, som bodde i rummet bredvid. Om jag ska vara helt ärlig var tidpunkten inte alldeles den rätta, för just då låg jag så skönt och vilade i min fåtölj. Men det var förstås ändå härligt att få komma hem och tassa runt och undersöka att ingenting hade rubbats här under veckan!

Det var förra söndagen som vi tvingades in i burarna, och kördes iväg. När jag släpptes ut på mitt hotellrum kontrollerade jag genast att den hygieniska delen fanns på plats, en viktig säkerhetsdetalj. Sedan besiktigade jag rummets standard för övrigt, och kunde konstatera både en skön fåtölj och utgång till mitt uterum.
Både Puff och jag började rätt snart känna oss hemmastadda på hotellet. Det märktes att personalen gillade sitt jobb med att passa upp oss gäster. Men, för att ändå markera vårt missnöje med att husse och matte försvann en vecka, fick de hela hemvägen från hotellet höra våra åsikter om detta tilltag. 

Jag vill ändå gärna visa bilderna personalen tog på oss när vi checkat in där och installerat oss ordentligt. De fanns ju på hotellets blogg, men kanske har en del missat dem? 

Tyvärr var det litet trist väder i helgen, så de mer noggranna och omfattande besiktningarna fick anstå ända tills idag. Men nu tror jag att jag har läget under full kontroll igen!




 

Det var den semestern!

Hej! Nu är jag hemma igen! Igår kom matte och husse och hämtade mig. Låg i min igloo och tog igen mig, och hade just ingen lust att avbryta vilan. Kort därpå befann jag mig trots det inne i transportburen? I rummet intill fick Puff uppleva detsamma. När vi väl kommit hem, var vi dock båda nöjda. Visserligen hade vi haft det jamarbra på hotellet, men man kan ju inte ha semester hur länge som helst?!

Direkt jag kom hem, upptäckte jag hur besvärande fort förfallet sätter in, när jag inte håller efter här hemma! Det första jag noterade var främmande lukter bakpå vår bil. Som alltså stod parkerad helt intill min trappa! Undrar just vem som haft mage att inkräkta så nära mitt absolut mest privata Område? 

Sedan är det ju sorgligt att märka hur mus-armén invaderat så fort jag inte håller efter härarna? Vilka friheter de tagit sig på bara tre veckor! Det knapras och håller på i väggarna, ytterst frustrerande. Nu har jag alltså ett digert arbete med att städa upp där ute, så det blir tyst igen.

Eftersom jag haft fullt upp där ute, har Puff fått ta tass om matte och husse inomhus. Det har hon gjort med bravur, har jag förstått. Måste varit tufft för människorna att vara kattlösa så länge? Och, om sanningen ska fram, vi har nog saknat dem litet också. Åtminstone var det väldigt mysigt att sova tillsammans alla fyra igen. 



   

Oväntat uppbrott

Jag är hemma igen. Matte och husse kom och hämtade mig på kvällen, för jag har inte mått så bra idag. Har kräkts, och det har varit blod i. Men nu har jag ätit några tuggor blötmat, och det var gott. Om jag inte kräks mer i natt, har matte lovat mig kokt vitfisk i morgon. Hoppas det blir så. Det var eeevigheter jag fick vitfisk.


Ni har ju fått veta litet om mitt jobb. Första natten var inget vidare, längtade hem ordentligt. Men sedan blev det bara bättre och bättre. Mest tyckte jag om den korta människan. Helst av allt ville jag ligga och vila på honom. Och han fick vila på mig. Vi tyckte jamarmycket om varann. Fick just veta att han gått och letat och letat efter mig i kväll. Vad dumt att jag skulle bli sjuk.


Men det är skönt att vara hemma också. Fast retligt att jag inte får tassa ut och kolla vad som hänt där ute. Först tyckte jag att matte och husse var jättedumma som inte släppte ut mig, men nu känner jag att jag är rätt trött. Sovfåtöljen står och väntar. Nu tassar jag dit.

 

Hej igen!

Har ni väntat? Det har jag med! Men nu är jag äntligen hemma! Hon på pensionatet påstod att jag hade trivts bra. "Gustav, han bara är" sa hon till matte. "Han flyttar in, och bor in sig direkt". Men jag jamade minsann på hemvägen ingående om min inställning till pensionatsvistelser, och gjorde ett och annat tillrättaläggande i frågan. Bara så att matte och husse ska inse att jag anser att denna typ av semester inte är lika trevlig som den de varit iväg på.

Jag är dock tacksam att jag slapp följa med dem. De hade åkt lååångt bort till en jättestor stad med massor av bilar. Och inte en enda katt såg de på hela tiden. Stackars människor som bor där.

När jag kom hem tassade jag direkt ut ur buren och gjorde en första besiktning över Mitt Område. Tyvärr medgav vädret inte någon grundligare undersökning. Blev tvungen att påjama intassande. Då stod välkomstkommittén och väntade. Jag var måttligt road. Flydde till ytterdörren. Vad var väl blött nedfall mot det jag visste skulle komma?

Jahajam...Puff avklarad...men nu blir det värre

Ja, jag veeet att jag luktar konstigt

Jag har varit på pensionat, har jag ju jamat...fattar du dåligt?

Men nu får du väl ge dig i alla fall!

Finns det tålamodsmedaljer, tro?

 Man kan tro av bilderna att detta avklarades på kort tid, men det vill jag ha jamat, att så är inte fallet. Åtminstone kändes det som en evighet. 

Nu har jag förstås en massa arbete att ta igen där ute. Måste ju markera hela Området igen, så ingen får för sig att ta sig friheter. Regn och blåst är otrevligt, men hindrar inte min plikttrogenhet. Och på något sätt känns inte det blöta så mycket när man suttit instängd på pensionat.