Lisa: Prioriterar annat

Ni ska inte tro att det är bara Gustav som tycker det här skåpet är extra intressant! Jag känner också doften av något märkligt där inne, men ännu har jag inte tagit mig längst in i det avlägsna, mörka hörnet. Det är ett konstigt skåp. Fortsätter långt, långt bortom dörrarna? 

Gustav är duktig som tagit sig över alla bunkar som står i vägen. Så angelägen är inte jag. Matte får allt bana väg för mig om jag ska göra annat än besiktningar av dörr-området. Man kan jama att min uppfostringspedagogik är betydligt mera strikt och tydlig än Gustavs. 

Så innan jag får hyfs på matte (det kommer Gustav nog aldrig få, så mesig som han är), överlåter jag den inre skåpbesiktningen till honom. Jag prioriterar annat, som till exempel att uppfostra människorna att sitta/ligga stilla tills jag finner det dags att resa på mig. Mycket viktigare!


 

En riktigt bra helg

Det har varit en riktigt bra helg för mig. Båda mina människor hemma, inget vitt ute, ingen blåst, favoritgrannen på besök på söndagskvällen. Jag har fått tassa ut och in precis som jag själv har velat. 

Även på matfronten har jag varit nöjd. Igår kokade matte en bit lax till oss. I vanliga fall är jag inte så förtjust i det. Inte i den norska. Men den jag fick igår kom från ett hav långt bort, och den var bara så god! Vi blev alldeles till oss alla tre över den delikata smaken. Dessutom har jag lyckats nalla av Puffs blötmat flera gånger under helgen. Full pott på den fronten, alltså.

Idag har jag med stor möda besiktigat monsterskåpet i köket. Matte hade belamrat det mer än vanligt. För att kunna utföra ett grundligt arbete, var jag tvungen att förpassa ut en del saker på golvet. Att bara stå och kika in i skåpet duger inte. Jag måste förstås kolla längst inne i hörnet, det är ju där jag känner monsterlukten. Hittade dock inget av intresse idag. Men jag kommer givetvis fortsätta mina besiktningar. Aldrig ger jag upp.   

Har jag gjort bort mig (nu igen)?

Som en del av er känner till har jag, förutom mina vanliga göromål, också ett ansvarsfullt arbete som kundmottagare här hemma. I morse stod jag beredd att välkomna en av mina trevliga kunder. Efter sedvanlig ceremoni med benstryk och några buffar lät jag honom komma in till husse.

Jag hade ingen lust att följa med in. Deras möten brukar vara totalt ointressanta, för att inte jama trista. Bara prat, och ingen mat. Så jag tassade iväg för att göra en besiktning av hans bil. Gjorde en noggrann kontroll runt om. Framme vid motorhuven var jag extra noga. Kände helt tydligt lukten av något oönskat där. Någon hade saboterat den märkning jag utfört av bilen vid föregående besök. Detta kunde jag naturligtvis inte tillåta! Vände alltså baken till och tog i ordentligt. Inga halvmessyrer här, inte! 

Då såg jag i ögonvrån hur kunden stod och tittade på mig. Hans besök hos husse hade blivit väldigt kort. Han såg inte ett dugg tacksam ut? Förstod han inte vilken ynnest det var att hans bil blivit invigd som min egendom? Eller?

Och så har jag fått en award av Livet på landet, vilket jag höjer svansen och tackar så mycket för! Man kan nog aldrig få för mycket av uppskattning! Tack så jamars mycket! Nu har jag sett att många av mina vänner har fått awarden, och jag tycker att alla är så fina kompisar, så var och en av er får en award av mig. Ingen nämnd, och absolut ingen glömd!