Även den bäste...

Även den mest plikttrogne förste kundmottagare och tassistent kan somna på sin post!

Mer än ett jobb

1:e kundmottagare Gustav på sin post

Jag har berättat om detta tidigare, men det tål att upprepas. Mitt liv består inte "bara" av allmänna och fördjupade inspektioner av hela Mitt Område, jag är yrkesverksam även inne i mitt hus! Min officiella titel är 1:e kundmottagare på kontoret. Det är ett mycket ansvarsfullt uppdrag. När det ringer eller knackar på dörren skyndar jag mig fram för att hälsa välkommen. Jag gör ingen som helst skillnad på om det är kunder eller mina privata gäster, jag behandlar alla lika vänligt. Det brukar uppskattas, kan jag jama.

Nu är jag inte heltidsanställd på kontoret, det skulle jag aldrig gå med på, förstås. Ibland får husse eller matte själva ta hand om mottagandet. Men de ska väl ha något att göra, de också?


  

Vad bra jag har det!

Egentligen är jag kontorschef, förstås

Nu börjar den tid på året, då jag kan vara som mest aktiv i mitt arbete som kundmottagare. På sommaren måste jag erkänna att denna del av mitt yrkesutövande blir mycket eftersatt. När kunderna kommer händer det ofta att jag befinner mig utom både syn- och hörhåll i något viktigt ärende.

Men nu stundar andra tider! Dels arbetar jag mest i närområdet när jag är ute, dels blir mina inomhuspass allt längre. Idag har jag därför tagit emot flera kunder. När de kommer hälsar jag alltid artigt, och önskar dem välkomna. Sedan överlåter jag ansvaret till husse eller matte. 

Idag kom en av mina favoritkunder. För flera år sedan byggde han en del av mitt hus. Då umgicks vi nästan dagligen under lång tid. Nu skulle han titta på mitt växthus, som visst behöver lagas litet. Självklart följde jag med för att hålla koll på vad han gjorde? Efteråt gjorde jag en invändig inspektion, och allt såg ut precis som det skulle. 

Det är ett omväxlande arbete jag har.


  

Har jag gjort bort mig (nu igen)?

Som en del av er känner till har jag, förutom mina vanliga göromål, också ett ansvarsfullt arbete som kundmottagare här hemma. I morse stod jag beredd att välkomna en av mina trevliga kunder. Efter sedvanlig ceremoni med benstryk och några buffar lät jag honom komma in till husse.

Jag hade ingen lust att följa med in. Deras möten brukar vara totalt ointressanta, för att inte jama trista. Bara prat, och ingen mat. Så jag tassade iväg för att göra en besiktning av hans bil. Gjorde en noggrann kontroll runt om. Framme vid motorhuven var jag extra noga. Kände helt tydligt lukten av något oönskat där. Någon hade saboterat den märkning jag utfört av bilen vid föregående besök. Detta kunde jag naturligtvis inte tillåta! Vände alltså baken till och tog i ordentligt. Inga halvmessyrer här, inte! 

Då såg jag i ögonvrån hur kunden stod och tittade på mig. Hans besök hos husse hade blivit väldigt kort. Han såg inte ett dugg tacksam ut? Förstod han inte vilken ynnest det var att hans bil blivit invigd som min egendom? Eller?

Och så har jag fått en award av Livet på landet, vilket jag höjer svansen och tackar så mycket för! Man kan nog aldrig få för mycket av uppskattning! Tack så jamars mycket! Nu har jag sett att många av mina vänner har fått awarden, och jag tycker att alla är så fina kompisar, så var och en av er får en award av mig. Ingen nämnd, och absolut ingen glömd!