Mer än ett jobb

1:e kundmottagare Gustav på sin post

Jag har berättat om detta tidigare, men det tål att upprepas. Mitt liv består inte "bara" av allmänna och fördjupade inspektioner av hela Mitt Område, jag är yrkesverksam även inne i mitt hus! Min officiella titel är 1:e kundmottagare på kontoret. Det är ett mycket ansvarsfullt uppdrag. När det ringer eller knackar på dörren skyndar jag mig fram för att hälsa välkommen. Jag gör ingen som helst skillnad på om det är kunder eller mina privata gäster, jag behandlar alla lika vänligt. Det brukar uppskattas, kan jag jama.

Nu är jag inte heltidsanställd på kontoret, det skulle jag aldrig gå med på, förstås. Ibland får husse eller matte själva ta hand om mottagandet. Men de ska väl ha något att göra, de också?


  

Har arbetat undan

Efter min långa semester börjar jag nu komma ikapp med jobbet här hemma. Det är minsann mycket arbete med att tassa runt och markera Mitt Område igen! På ett flertal ställen har illasinnade försökt sudda bort de gällande gränserna, vilket förstås är helt oacceptabelt. Men nu tror jag att ordningen är återställd, åtminstone på viktigaste platserna. De närmast öppningarna. Inkräktare måste hejdas direkt. Har därför särskilt bearbetat en liten enbuske, som står mycket strategiskt, precis innanför infarten till min tomt.

Det har varit ganska varmt och skönt i helgen, även på kvällarna. Passade mig perfekt! Musjakt bedrivs som bekant bäst när det är mörkt. Mina människor fick därför vänta litet på att jag skulle ha tid att komma in och lägga mig. Men jag kan nu meddela att mus-knaprandet i väggarna har upphört. Det var något jag ville ha åtgärdat, för när jag väl lagt mig att sova för natten, vill jag sova ifred, utan att störas av irriterande möss.

Skönt att allt verkar ha återgått till det normala igen.

Hör till åldern?

Så var den midsommaren slut. Synd. Det var så mysigt med alla snälla människor som kom och hälsade på mig. Jag har märkt, att de jag träffar alltid blir så glada? De får en särskild röst, som de bara använder när de pratar med mig. Jag tycker om när de låter så. Därför får de också klappa och klia mig. Och många var det, som ville klappa mig på midsommarafton, men jag tassade runt, så att alla skulle få sina behov tillfredsställda. Praktiskt nog satt hela sällskapet samlade på min altan, så jag glömde ingen. 

Morgonen därpå tog vi sovmorgon. Jag gör det rätt ofta nu för tiden. Matte säger att det hör till åldern? Kanske blir man mer morgontrött när man fyllt femton? I så fall är det ju tur, att också matte och husse börjar höra till den åldern. Jag tror åtminstone att de också fyllt femton år?

När jag väl fått sova ut, har dagarna fyllts av arbete, precis som vanligt. Efter frukosten har jag försvunnit på mitt, och endast undantagsvis kommit in igen före kvällsmaten. Inte ens då alltid frivilligt, det vill jag påjama. Mina försök att uppfostra matte och husse till att låta mig vara ute på nätterna går inget vidare. Det brukar irritera mig våldsamt ett tag på kvällen. Men när vi ligger i sängarna tillsammans, alla tre, då är jag faktiskt inte ett dugg arg längre.

Tillbaka på jobbet!

Ni kan inte tro vad som hänt idag? Jag har kunnat återuppta mitt arbete i nästan full skala! För första gången på många veckor hade jag inte tid att komma direkt, när matte öppnade dörren. Då hade jag nyligen avslutat min runda på favoritgrannens tomt, och satt och njöt av solen. Hos mig finns fortfarande rätt mycket av det onödiga vita, men hos grannen blir det alltid grönt väldigt fort. 

Nästan full arbetsdag = nästan ingen vila. Att kunna få vara aktiv är en stor förmån!

 

Ser ni mig långt där borta?

Ja, ja, jag kommer väl då!

 

Här skulle jag precis demonstrera mitt eleganta hopp över staketet, när batteriet i kameran dog!

Arbetsupplägg

Sedan den dumma Åskar dödade min spaningstall har jag litet svårt att hitta något nytt riktigt bra ställe. Det blir mest att jag sitter hemma på farstubron. Kanske för att det är ett naturligt ställe att starta dagen på. När dörren öppnats vill jag helst kolla läget en stund och ta in omgivningen. 

Nästan alltid börjar jag med en noggrann genomgång av området Stranden, fortfarande sittande på bron. Efter det brukar jag kila över till favoritgrannen och kolla läget mera i detalj, och på plats. Östra delen av Mitt Område, samt den södra, får bli sedan, och i mån av tid. Ibland kommer matte eller husse ut, och då måste jag prioritera dem, förstås. Och de viktiga vilopauserna får inte hoppas över! 

Jag har hittat en arbetsmodell som passar mig perfekt! 

Har ni hört om katten som...

Jag fick berättat något alldeles oerhört för mig härom dagen. Det finns en katt som har två människor heltidsanställda! Vad de har för arbete? Enbart passa upp katten och se till att den har det bra! 

Varje morgon får kissen frukost på finaste porslinet. Självklart är det inga burkar eller påsar som öppnas där, inte. Patéer och annat mumsigt av de allra bästa råvarorna är vad som bjuds. Sedan ser de anställda till att katten får en dag full av aktiviteter och vila. Den behöver vara vifta litet med tassen, och framföra sina önskemål.

Men det finns naturligtvis en hake. Pedikyr är något som också ingår i kattens liv. Vad jag kan förstå innebär detta tvångsavlägsnande av den viktiga klospetsen? Jag har minsann sett och hört både Piffs och Puffs utlåtande om denna behandling!  

Så vid närmare eftertanke undrar jag om jag skulle vilja byta? Fast det är klart, litet mer uppassning kunde jag gott tänka mig!

Gustavpriset 2012 går till...

Stor uppmärksamhet riktas i dessa dagar åt Nobelpriset. De som får det är säkert värda att få både ära och pengar. Tyvärr har jag inga pengar att dela ut, men desto mera ära! Jag tror att alla Sveriges katter jamar med i hyllningskören till katthemspersonalen? Önskar bara att ert enorma arbete skulle uppmärksammas och uppmuntras mer!

Men med varm tass överräcker jag här årets Gustavpris till var och en av er som ger kärlek och omvårdnad till kattkompisarna på katthemmen!

Och så önskar jag förstås alla en fin andra Advent!

Eller?

Vi har haft premiär på ett säkert vårtecken. Fylla trädgårdstunnan.

Det är ett arbete jag gillar. Därför brukar jag avsätta rätt mycket tid till övervaka och kontrollera när matte krattar. Ibland slarvar hon med kottarna. Lämnar några kvar på fel ställe. Då är det min uppgift att rätta till slarvet. Jag tassar till dem, och placerar dem där de ska vara. 

Så här i början har vi många och stora högar att ta tass om. Allt får inte plats i tunnan. Men jag har övervakat att matte pressat ner det som går. Sedan skulle vi köra tunnan ut till vägen. Det var en bra bit. Tunnan var nog väldigt tung, för matte stönade och ojade sig litet. Hon drog den baklänges. Och det var allt en väldig tur att jag var ute! Jag visade henne nämligen vägen genom att tassa precis bakom hennes fötter, ända tills hon var framme.

Jag tror hon uppskattade det?