Eller?

Vi har haft premiär på ett säkert vårtecken. Fylla trädgårdstunnan.

Det är ett arbete jag gillar. Därför brukar jag avsätta rätt mycket tid till övervaka och kontrollera när matte krattar. Ibland slarvar hon med kottarna. Lämnar några kvar på fel ställe. Då är det min uppgift att rätta till slarvet. Jag tassar till dem, och placerar dem där de ska vara. 

Så här i början har vi många och stora högar att ta tass om. Allt får inte plats i tunnan. Men jag har övervakat att matte pressat ner det som går. Sedan skulle vi köra tunnan ut till vägen. Det var en bra bit. Tunnan var nog väldigt tung, för matte stönade och ojade sig litet. Hon drog den baklänges. Och det var allt en väldig tur att jag var ute! Jag visade henne nämligen vägen genom att tassa precis bakom hennes fötter, ända tills hon var framme.

Jag tror hon uppskattade det?