Att tålmodigt kunna vänta är en stor konst. Utan att skryta alltför mycket, kan jag jama, att jag behärskar den ganska väl. Jag vet, att min matte och husse inte är riktigt överens med mig på den punkten. De tycker inte att mina jam ungefär varannan minut ingår i tålmodig väntan?
Då är det bra att vara konstnär.
Inlägg
Väntandets konst är svår. Den går inte att hänga ut på stora konsthallar, även om det är där den egentligen hör hemma, Men eftersom tvåbeningar har så snäv uppfattning om vad som är konst skulle de ändå aldrig förstå. Du för fortsätta utöva din svåra konst och visa opp den för oss som förstår.
SvaraRaderaEn sak är säker: Jag kan alltid lita på att DU förstår!
RaderaKlart du måste jama till då och då så att du påkallar dina 2-bentas uppmärksamhet :)
SvaraRaderaAnnars skulle de ju bara tro att jag satt och beundrade handtaget, eller nåt? Det är minsann inte lätt att vara katt alla gånger.
RaderaSjälva poängen är ju att man sitter där och väntar..att man låter lite hör ju liksom till..Nosbuff
SvaraRaderaIbland händer det att de får för sig att jag inte SKA tassa ut? Kan jag inte acceptera, förstås. Det är då jag verkligen får användning för mina kunskaper i denna konstart.
RaderaAtt vara konstnär tillhör ju oss katter oxå, mjau
SvaraRaderaJag Tarzan är oxå ngn sorts konstnär när jag står vid dörren och vill ut, fast det är inte alltid matte förstår sig på min konst :( Suckjam.
Tass tass
Nä, men vi kämpar på ändå. Aldrig ger vi upp, eller slutar hoppas!
RaderaMen så tålmodig du e! Jag tassar till dem om de inte fattar! Om de sitter på kontoret så ser de inte dörren. Visst har jag min egna dörr men va ska man ha personal till om de inte servar en?
SvaraRaderaJag har litet tur, för dörren där jag mest tassar ut ÄR på kontoret. De kan helt enkelt inte undgå att lägga märke till min belägenhet. Beträffande personalfrågan håller jag HELT med!
SvaraRadera