Inget krusande här, inte!

Den här helgen får mina människor godkänt i närvaro. En trea kan jag dela ut, fast svag. De kunde givetvis inte låta bli att rymma någon av dagarna. Nu var det ju väldigt skönt väder, därför fick de det förhållandevis goda betyget trots allt. 

Kvällarna har jag uppskattat mest under helgen, för då har vi haft mys tillsammans ute på altanen. Jag älskar verkligen att upptäcka matte och husse där! När det är så här varmt brukar de sitta där och äta. Då njuter jag av att ligga bredvid dem på det solvarma däcket. 

Fast i lördags, när jag tänkte delta i måltiden med egen medhavd mat, ville de inte ha mitt sällskap? Redan när jag närmade mig och som vanligt annonserade att det var knytkalas på gång, blev jag anmodad att "stanna där"!? Ja, var det på det viset fick de väl sitta där för sig själva. Jag krusade minsann inte!

Idag brydde jag mig inte om att bidra med något till lunchen. Men mitt sällskap fick de i alla fall. Långsint, det är jag inte.

En ovanlig sommar

Mjaou på er! Först av allt, jamars mycket tack för alla trevliga kommentarer jag fick när jag tassade på semester! Och matte uppskattade all spinn- och kurrterapi som ni sände, tack, tack! Att ha henne liggande i sängen i tre veckor har varit litet frustrerande. Jag har ju velat både hålla henne sällskap och hålla ordning på Området. Nu har hon äntligen kommit upp, och jag kan odelat ägna mig åt utelivet.

Kanske ska jag se det som tur, att det varit ganska mycket regn de här veckorna? Att vara inne en stund då har inte varit någon särskilt stor uppoffring. Och vet ni vad, ännu har inte en endaste inkräktare tassat in här! Har inte ens haft besök av någon lösspringade skällis på min tomt. Så lugnt har det aldrig varit förut under de här veckorna. Ja, lugnt och lugnt, hunden på granntomten skäller som vanligt ut mig och alla andra som rör sig. Är glad att han inte kan hoppa över staketet.

Matte och jag har förhandlat om hur vi ska tassa här den närmaste tiden, och det blir ungefär på halvfart. Vi har en del att ta igen, båda två. Hoppas ni får mycket sol i pälsarna!

Att dubbelarbeta tar på krafterna...

   

Till slut kom den

I fredags kom min husse hem igen. Annars var det en rätt tråkig dag, för det var dimmigt och kallt. Det var så mycket dimma, att husses plan inte kunde landa på vår flygplats, utan fick fortsätta till en annan. Därmed gick jag miste om en massa kvalitetstid med honom. Som tur var kom han på kvällen i alla fall, och det var härligt att få återinviga hans mjukmage.

Inte blev det något bättre väder på lördagen heller. Husse och matte försvann en stund på eftermiddagen, men det gjorde inte så mycket. Jag hade det skönt i min fåtölj. Två innedagar, alltså.

Men igår! Äntligen fick jag se den blåa himlen igen! Ingen tvekan i dörröppningen längre minsann. På lätta tassar försvann jag direkt ut på en arbetsdag, som varade från morgonen till sena kvällen. Mina människor kom också ut. De krattade utanför vår tomt, mot vägen. Jag höll dem sällskap, hela tiden. Ibland tog jag en paus och solade i det torra gräset. Men mest höll jag ett öga på vad de höll på med.

Jag sitter och kollar när husse lyfter löv i skottkärran

Efter allt arbete njöt jag av en stunds avkoppling

Ser ni att jag fått en konstig klump i halsbandet? Det en Skudo, som vi provar för att slippa fästingar och loppor. Matte har utsett mig som testkatt, tror jag. Förra året testade jag en Shoobricka. Den fungerade perfekt i flera månader. Nu hade butiken ingen sån, utan de rekommenderade en Skudo. Den ska räcka i ett helt år. Om jag inte tappar halsbandet, förstås. Det är sånt som kan hända när jag måste försvara mitt hus.

Idag blev det litet tråkigt igen, för både matte och husse försvann hela eftermiddagen, och innan dess kom dimman tillbaka. Med andra jam blev det inneliv för min del. Jag anser att det som de tvåbenta kallar arbete inverkar menligt på mitt viktiga jobb. Men de verkar inte bry sig.