Att det ska vara så svårt?

Tre dagar utan att få komma ut på patrullering tär på mitt

Jag ger upp. Hon är obildbar!

psyke. Särskilt frustrerande blir det när jag upptäcker något uppseendeväckande i gästrumsfönstret, och genast rapporterar mina iakttagelser. Jag skyndar mig till människorna och beskriver allt i detalj. Reaktion? Jam, vad tror ni? Ingen, naturligtvis! 

Beger mig därför runt i huset och kontrollerar alla fönsterna, samtidigt som jag försöker påkalla mattes uppmärksamhet. Hon verkar inte alls ha insett allvaret i det hela? Sittande på hennes sängbord gör jag ett sista försök att på så tydlig jamiska som möjligt förklara läget. Till slut ger jag upp. Inte konstigt jag blir frustrerad!

Jamiska måste vara världens svåraste språk?


 

Jag ger upp. Men...

Snart läggdags? Kvällen har ju precis börjat, matte!

Jag vill UT!!!

Dumma matte fattar INGENTING!

Jag blir så frustrerad! Måste tvätta mig litet...

Titta, där är det ju, mitt UTE! Det är bara jag som fattas där!

Om jag skulle försöka nå handtaget från stolen?

Det är kört. Totalt omöjligt. Jag ger upp.

Man måste göra det bästa man kan av en motgång.

Boxarmusen - eller min mest misslyckade jakt

Nu ska jag berätta om min mest misslyckade jakt. Och det var inte mitt fel att det blev så.

Musleken, det vet väl alla hur den går till? Man kastar upp musen i luften, och fångar den sen snyggt igen med tassen. Så håller man på och leker tillsammans ett tag.

Det här hände för många år sedan. Jag hade hittat en lekkompis, och vi hade det så trevligt. Tills den helt plötsligt tackade för sig och försvann runt hörnet? Jag följde förstås efter, för vi hade ju inte avslutat leken! Då hände något mycket märkligt. Musen ställde sig upp på baktassarna och boxades mot mig!!! En lång stund! Kan ni tänka er!? Jag satt och bara tittade, visste inte riktigt hur jag skulle reagera? 

Det var då matte kom och förstörde alltihopa. Hon kom ut med en väldig fart och bara lyfte upp mig helt fräckt! Jag blev förstås både frustrerad och sur, för jag gillar liksom avslutningen av musleken allra bäst. Matte påstod, att den musen förtjänade att få leva. Ska mattar verkligen uttala i musfrågor? 

När jag till slut blev utsläppt igen, skyndade jag mig tillbaka till stället där vår lek abrupt avbrutits. Försökte följa spåret, men fick ge upp. Det var en riktigt misslyckad jakt. 

Vad är detta för sätt?

Borde inte katter tillfrågas innan det vidtages målningsarbeten, som gör att katter stängs inne fastän solen skiner ute och det är varmt och skönt? Borde det inte vara så?
Jag bara frågar i all enkelhet?

En katt i den här familjen råkade ut för detta, nämligen. Katten hade ingen som helst anledning att misstänka illasinnade planer från familjens sida. Frukosten avnjöts i lugn och ro, och efter det öppnades en dörr så att katten skulle kunna påbörja dagens arbete. Nu brukar den här flitiga och arbetsamma katten bli hungrig igen efter en stund, och tassade då in efter påfyllning. Kattens avsikt var naturligtvis att enbart mätta magen, för att sedan fortsätta inspektionerna utomhus.

Det var då som det nekades dörröppnande! Fastän alla var hemma och allt var precis som vanligt! J...katten blev alldeles väldigt frustrerad, och jamade ifrån på skarpen att så här fick det inte gå till! Om, jag jamar om, nu händelsevis trappan måste målas, kan de väl göra det när det regnar och katter ändå inte vill vara ute?