Jättekompis, när.....

Aha, du sitter fast, ser jag!

Då kan jag passa på att tvätta mig...

...i lugn och ro!

Titta på mig, då! Jag är din kompis, ser du väl?

Jättekompis! Åtminstone så länge som du har det där bandet på dig!

Att bli äldre

Jag tvättar mig. Inte så märkvärdigt, kan man tycka? Men på senare tid har jag noterat, om inte beröm, så ändå en viss uppskattning att jag utför denna syssla. Detsamma gäller mitt utearbete. Tidigare har jag inte fått så många kommentarer om detta. Numera kan jag märka ett stänk av förvåning när de pratar om att jag varit ute en stor del av dagen? Har också noterat en ökad servicenivå när det gäller påfyllningen i mina matskålar. Det är faktiskt väldigt sällan jag numera behöver påminna om att miniminivån där är underskriden! 

Att bli äldre är förstås tråkigt på många sätt, men det finns ljuspunkter!

Lisa: Vad gör man med blött tyg?

Trodde jag hade kontrollerat det mesta här i huset, men det här var något nytt! Visserligen har jag suttit nedanför ibland och iakttagit hur det snurrat saker där inne, men då har aldrig det här hålet funnits?

Somliga saker kanske ska få fortsätta vara oupptäckta för att förbli lockande? Vet ni vad som fanns där inne? BLÖTT TYG! Vad kan man göra för kul med det??

Nä, det var inget för mig. Inte den här gången i alla fall. Men jag måste nog kolla igen! Vem vet, nästa gång kanske det är fullt med möss där inne? 

Premiärtid

Nu är det tätt på dem, premiärdagarna! Idag upptäckte jag till min glädje att matte stod ute vid torkställningen. Ytterligare en av livets ljuvligheter uppenbarade sig framför min nos! Sedan tvättkorgen blivit vederbörligen invigd, fick tvätten hängas upp. 

Kanske är de stora premiärerna avklarade nu? Växthuset, hasselbusken och tvättkorgen. Sedan kommer de mindre trevliga, som fästingar, getingar och ormar. Jag har noterat en ökad aktivitet när det gäller min pälsvård varje gång jag kommer in? Blir kammad med stor noggrannhet. Det tycker jag är rätt skönt, ett tag, men för det mesta måste jag sätta en gräns. Hon är litet väl nitisk, tycker jag? Dessutom måste jag efteråt sköta själva finputsningen själv. 

En premiär till kom jag på, förresten. Det är när jag måste söka skydd i skuggan, när solen är för varm. Men det blir nog inte i morgon.


 

Jag ger upp. Men...

Snart läggdags? Kvällen har ju precis börjat, matte!

Jag vill UT!!!

Dumma matte fattar INGENTING!

Jag blir så frustrerad! Måste tvätta mig litet...

Titta, där är det ju, mitt UTE! Det är bara jag som fattas där!

Om jag skulle försöka nå handtaget från stolen?

Det är kört. Totalt omöjligt. Jag ger upp.

Man måste göra det bästa man kan av en motgång.

En tvätt är inte bara en tvätt

Så skönt det är att kunna göra sin morgontoalett ute i det fria! Nu är det fuktigt i gräset på morgnarna, så jag föredrar att sitta på bron.

Jag undrar om våra människor har insett hur meditativ en tvätt kan vara?

Faktiskt en ren njutning?

Nä, troligtvis inte...

De har så svårt att göra en konst av vardagssysslor.

Mer än bara tvätt

Att få ligga ute i solen och tvätta sig tillhör livets höjdpunkter. Helt klart underskattat av mina människor, som alltid gör detta inomhus? Jag ser inte mina dagliga tvagningar som bara trivial rengöring. De är mera av meditativ art. En stunds avkoppling. I solvärmen blir stunden en ren njutning.

Som katt förstår jag att ta tillvara livets små guldkorn.

Var sitter stoppknappen?

 
Flera av mina kompisar har jamat om hur mysigt det är med ren tvätt. Eftersom jag inte testat det ännu, gjorde jag en störtdykning in i torkskåpet, efter att först hoppat över trafikhindret matte ställt i vägen. Förmodligen har mina vänner menat något annat, för detta var då inte ett enda dugg skönt. Bara litet kyligt, och blött på ryggen. Det måste finnas en annan modell för tvättnjutning? 

Njuta är något som också har varit helt omöjligt ute idag. Det är nästan så jag måste ta till ett svärjam, så bedrövligt har det varit. Tror alla mina kompisar har haft det lika illa. Är det någon som kan förklara vad allt det här vita ska vara bra för?? Jag har svårt att se någon som helst mening med det.


Här inomhus har det varit ovanligt lugnt den här dagen. Inga vidare faror har upptäckts, vilket inneburit massor med avkoppling. Eller rättare jamat, jag har förenat nytta med nöje, och stöttat mattes vänsterarm när hon suttit vid datorn. Det är litet av min specialitet. Då borrar jag in min nos i hennes arm med ett ganska hårt tryck, och förhindrar att armen därmed oförmodat slinter iväg mot höger. Vem vet vilka olyckor jag förhindrar?


Nu vill jag bara med bestämdhet uppmana den som häller ner allt vitt att genast upphöra med den verksamheten! Det är fullt här!