Transformer-katten

Jag undrar varför just jag måste ha världens underligaste katt som inneboende? Kommer aldrig bli riktigt klok på henne. Jag jamar förstås om hitflyttade Puff.

Så långt det bara är möjligt, försöker jag undvika kontakt. Tassar omvägar längs väggarna om hon kommer emot mig på golvet. Sätter mig på behörigt avstånd på morgnarna, när vi ska få frukost. Det innebär, att jag väntar nästan ute i matrummet, medan hon sitter precis vid mattes fötter i köket.

Det är bara på ett ställe jag kan vara helt säker. Ute på altanen. Både Piff och jag kryper utan att tveka igenom kattluckan dit. Puff, den fegingen, vågar sig knappt ut på altanen ens när dörren står öppen. Och vet ni varför? Jo, det kan finnas ett farligt monster där ute! Nämligen hennes egen syrra Piff! Ja, jag jamade ju att hon är konstig! Puff, alltså. 

Så fort Piff tassat över tröskeln ut på altanen, transformeras hon till Darth Cater. Verkar Puff tycka. Jag ser förstås att det är samma gamla Piff, och ligger lugnt kvar om jag skulle vara där. Men skulle Puff ha vågat sig ut en bit på altanen, och Piff uppenbarar sig i dörren, blir Puff alldeles kolossalt vettskrämd. Väs och fräs och högsta växeln in. 

Eftersom Piff gillar att vara på altanen, blir densamma alltså nästan alltid Puff-fri. Visst är det skönt med en fristad. Men en besynnerlig katt är hon, den där Puffen.